Mål T‑404/08
Fluorsid SpA
och
Minmet financing Co.
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Världsmarknaden för aluminiumfluorid – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrist för väckande av talan – Talan har väckts för sent – Avvisning – Prisfastställelse och uppdelning av marknader – Bevis på överträdelsen – Rätten till försvar – Definition av relevant marknad – Böter – Överträdelsens allvar – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter”
Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 18 juni 2013
1. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Kommissionens beslut i vilket en överträdelse av konkurrensreglerna konstateras och böter åläggs – Företag som tillsammans med andra enheter ansetts vara solidariskt ansvarigt – Upptagande till sakprövning – En och samma talan som väckts av två sökande – Huruvida en av sökandenas talan kan upptas till sakprövning – Nödvändighet att pröva huruvida den andra sökandens talan kan upptas till sakprövning – Föreligger inte
(Artiklarna 81 EG och 230 fjärde stycket EG)
2. Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt – Prövning ex officio av unionsdomstolen – För sent inkommen ansökan – Utgången frist – Tribunalens begäran om rättelse som lämnats efter fristens utgång – Saknar betydelse
(Artikel 230 femte stycket EG; tribunalens rättegångsregler, artiklarna 101.1 a och 102.2)
3. Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Skilda beslut som riktats till skilda juridiska personer, vilka utgör en ekonomisk enhet – Separat beräkning av fristen för respektive beslut
(Artiklarna 81.1 EG och 230 femte stycket EG)
4. Talan om ogiltigförklaring – Saken – Beslut i vilket det konstateras att flera av de företag till vilka beslutet riktar sig har gjort sig skyldiga till en överträdelse av konkurrensreglerna – Omständigheter rörande andra företag än sökanden, till vilka beslutet riktar sig, och som inte angripits eller angripits efter fristens utgång – Omfattas inte
5. Domstolsförfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Undantag – Oförutsebara omständigheter eller force majeure – Begrepp
(Domstolens stadga, artikel 45 andra stycket)
6. Domstolsförfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Undantag – Ursäktligt misstag – Begrepp
7. Konkurrensbegränsande samverkan – Bevis – Precisionsnivå som krävs för den bevisning som kommissionen lägger till grund för sin bedömning
(Artikel 81.1 EG)
8. Konkurrensbegränsande samverkan – Komplex överträdelse innefattande dels avtal, dels samordnat förfarande – Enhetlig kvalifikation som ”ett avtal och/eller ett samordnat förfarande” – Tillåtet
(Artikel 81.1 EG)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräcklig omständighet för att konstatera en överträdelse
(Artikel 81.1 EG)
10. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut i vilket en överträdelse av konkurrensreglerna konstateras
(Artiklarna 81 EG och 253 EG)
11. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Iakttagande av rätten till försvar – Räckvidd
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.1)
12. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet – Åsidosättande – Nekad tillgång till handlingar som kan ha betydelse för företagets försvar
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003)
13. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter inför rena verkställighetsåtgärder – Omfattas inte
(Artikel 230 EG)
14. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Befrielse från eller nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Skyldighet att ta ställning till en begäran om förmånlig behandling som framställts i samband med meddelandet om invändningar – Föreligger inte
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 26 och 27)
15. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3)
16. Konkurrens – Böter – Riktlinjer för beräkning av böter – Juridisk karaktär – Vägledande förhållningsregel som innebär att kommissionen själv begränsar sitt utrymme för skönsmässig bedömning – Skyldighet att iaktta likabehandlingsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen
(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
1. Ett företag till vilket kommissionen riktar ett beslut i vilket det konstateras att företaget har överträtt artikel 81 EG har ett berättigat intresse av att väcka talan mot ett beslut att påföra ett annat företag böter, för vilka det förstnämnda företaget är solidariskt ansvarigt såväl enligt detta beslut som enligt det beslut som delgavs nämnda företag individuellt. Detta gäller i synnerhet då det beslut som riktades till det andra företaget utgör den huvudsakliga rättsliga grunden för det förstnämnda företagets solidariska ansvar, vilket har ett oskiljaktigt samband med det andra företagets ansvar och de böter som ålagts detta företag.
Unionsdomstolen kan, när det gäller en och samma talan, under alla omständigheter avstå från att pröva huruvida övriga sökande har talerätt.
(se punkterna 48 och 49)
2. Talefristen på två månader från och med delgivningen av den berörda rättsakten, i den mening som avses i artikel 230 femte stycket EG, utgör tvingande rätt och har inrättats i syfte att säkerställa tydlighet och rättssäkerhet i rättsförhållanden och för att undvika all diskriminering eller godtycklig behandling vid rättskipningen. Det ankommer således på unionsdomstolen att ex officio pröva om denna frist har iakttagits. Denna frist är nämligen fast och absolut och kan inte förlängas.
Varken tribunalens begäran om att ansökan skulle rättas eller tribunalens godtagande av en sådan rättelse kan härvid påverka talefristen. Frågan huruvida en talan kan upptas till sakprövning ska nämligen bedömas med hänsyn till den situation som förelåg vid tidpunkten för ansökans ingivande. Om villkoren för att väcka talan vid denna tidpunkt inte var uppfyllda, ska talan således avvisas. En rättelse är nämligen endast möjlig om den äger rum inom talefristen.
(se punkterna 51 och 53)
3. När två olika beslut i vilka överträdelse av unionens konkurrensregler konstateras och böter påförs två skilda juridiska personer samt delges vid olika datum, medför det förhållandet att de berörda företagen väcker en gemensam talan, såsom utgörande en ekonomisk enhet, mot det beslutet, utan att någon åtskillnad gjorts mellan de individuella beslut som riktats till respektive företag, inte att de båda juridiska personerna åtnjuter samma talefrist. Det är nämligen fråga om två olika beslut som riktats till två skilda juridiska personer.
Begreppet företag i den mening som avses i artikel 81.1 EG ska visserligen förstås som att det avser en ekonomisk enhet även om enheten i juridisk mening består av flera fysiska eller juridiska personer. Då en sådan ekonomisk enhet har överträtt konkurrensreglerna ska denna överträdelse, enligt principen om personligt ansvar, klart och tydligt tillskrivas en juridisk person som kan komma att åläggas böter och meddelandet om invändningar. Vidare ska det slutliga beslutet i än högre grad vara riktat till denna juridiska person med angivande av i vilken egenskap de åberopade omständigheterna läggs denna juridiska person till last.
(se punkterna 56, 57 och 59)
4. Se domen.
(se punkt 58)
5. En avvikelse från tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna om förfarandefrister får endast göras i särskilda undantagsfall, när oförutsebara omständigheter eller force majeure föreligger i enlighet med artikel 45 andra stycket i domstolens stadga, eftersom en sträng tillämpning av dessa regler uppfyller kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling under den rättsliga förvaltningen.
Begreppen force majeure och oförutsebar omständighet innehåller ett objektivt rekvisit som hänför sig till onormala omständigheter som ligger utanför den berördes kontroll, och ett subjektivt rekvisit avseende vederbörandes skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig mot följderna av den onormala händelsen, utan att för den skull göra överdrivna uppoffringar. I synnerhet bör aktören omsorgsfullt iaktta föreskrivna tidsfrister. Det ska följaktligen vara fråga om onormala svårigheter som uppkommer oberoende av sökandens vilja och som framstår som oundvikliga, trots att sökanden vidtagit alla lämpliga åtgärder.
(se punkt 60)
6. När det gäller prövningen av huruvida fristerna för att väcka en talan om ogiltigförklaring har iakttagits, har det beträffande begreppet ursäktligt misstag fastslagits att det enbart avser exceptionella omständigheter, bland annat där den berörda institutionens beteende, antingen i sig självt eller på ett avgörande sätt, har varit ägnat att ge upphov till en ursäktlig villfarelse hos en enskild person i god tro som visar prov på den omsorg som kan krävas av en normalt underrättad person. Detta gäller exempelvis när sökanden har särskilda tolkningssvårigheter för att fastställa den behöriga myndigheten eller tidsfristens längd.
(se punkt 61)
7. Se domen.
(se punkterna 72–74)
8. När det gäller en komplex överträdelse i artikel 81.1 EG kan det för övrigt inte krävas av kommissionen att den preciserar om det rör sig om ett avtal eller ett samordnat förfarande, eftersom artikel 81 EG omfattar båda dessa slag av överträdelse. Överträdelsens beteckning som avtal ”och/eller” samordnat förfarande ska således anses avse ett sammansatt förhållande som innefattar faktiska omständigheter av vilka vissa kan betecknas som avtal och andra som samordnade förfaranden i den mening som avses i artikel 81.1 EG, vilken inte kräver att denna typ av komplexa överträdelser ges en specifik kvalificering.
(se punkterna 75 och 97)
9. Villkoren att ett avtal måste ha ett konkurrensbegränsande syfte respektive ett konkurrensbegränsande resultat är inte kumulativa utan alternativa villkor vid bedömningen av huruvida ett sådant avtal omfattas av förbudet i artikel 81.1 EG. Omständigheten att detta villkor är alternativt, vilket markeras genom konjunktionen ”eller”, leder först och främst till att man måste beakta själva syftet med avtalet med hänsyn till det ekonomiska sammanhang i vilket det ska tillämpas. Det är således inte nödvändigt att undersöka vad ett avtal har för resultat, om det redan framgår att det har ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkt 96)
10. Se domen.
(se punkterna 100 och 101)
11. Se domen.
(se punkterna 107–109)
12. När konkurrensregler tillämpas inom ramen för ett administrativt förfarande ska rätten till försvar anses ha åsidosatts om det finns en möjlighet att kommissionens felaktiga handlande skulle kunna ha medfört att det administrativa förfarandet fick en annan utgång. Ett sökandeföretag visar att ett sådant åsidosättande har skett, inte genom att bevisa att kommissionens beslut skulle ha haft ett annat innehåll, utan genom att bevisa att det hade kunnat försvara sig bättre om kommissionen inte hade handlat fel, exempelvis genom att det hade kunnat åberopa handlingar till sitt försvar som det hade nekats tillgång till under det administrativa förfarandet.
När det särskilt gäller rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet, är det tillräckligt att företaget visar att det skulle ha kunnat använda handlingen för sitt försvar. Det ankommer inte på företaget att styrka att denna felaktighet påverkade förfarandets förlopp och innehållet i kommissionens beslut till företagets nackdel, utan endast att felaktigheten kunde påverka förfarandets förlopp och innehållet i kommissionens beslut. När det är fråga om ett beslut att inte lämna ut handlingar, är det berörda företaget således inte skyldigt att styrka att det administrativa förfarandet skulle ha fått en annan utgång om handlingarna hade lämnats ut, utan det är tillräckligt att företaget visar att det fanns en möjlighet, även en begränsad sådan, att de handlingar som inte lämnats ut under det administrativa förfarandet skulle ha kunnat vara till nytta för dess försvar.
I ett enskilt fall har sökandena fått tillgång till handlingar rörande kontakter tillsammans med meddelandet om invändningar, men har inte med stöd av dessa handlingar åberopat några omständigheter till deras fördel, vare sig under det administrativa förfarandet eller i förfarandet vid tribunalen. Under det administrativa förfarandet har de för övrigt inte heller tagit ställning till de kontakter som ägde rum vid ett senare tillfälle. Nämnda sökande har i förfarandet vid tribunalen varken förklarat eller åberopat något stöd för hur avsaknaden av en uttrycklig uppgift om på vilket sätt nämnda handlingar i meddelandet om invändningar inverkade på deras möjlighet att effektivt utöva sitt försvar under det administrativa förfarandet och hur de skulle ha kunnat utöva sitt försvar på ett effektivare sätt om de vid detta tillfälle uttryckligen hade underrättats om kommissionens avsikt att använda handlingarna som bevisning till deras nackdel. Dessa sökande har således inte kunnat visa att det förhållandet att de inte i meddelandet om invändningar underrättades om kommissionens avsikt att använda de aktuella handlingarna som bevisning till deras nackdel kunde inverka på deras möjlighet att effektivt utöva sitt försvar och därmed på utgången av kommissionens bedömning i beslutet.
(se punkterna 110, 111 och 125)
13. Se domen.
(se punkt 132)
14. Det framgår av meddelandet om samarbete att förfarandet för att bevilja ett företag immunitet mot eller nedsättning av böter, inom ramen för det program för förmånlig behandling som föreskrivs i meddelandet, omfattar flera skilda faser. Det är först i den sista fasen, vid det administrativa förfarandets slut, som kommissionen, när den antar det slutgiltiga beslutet, i detta beslut anger huruvida immunitet mot böter eller nedsättning av böter ska beviljas. Det framgår således av den ordning som föreskrivs i meddelandet om samarbete att det företag som ansöker om immunitet mot eller nedsättning av böter inte, innan det slutgiltiga beslutet antagits, beviljas immunitet mot böter eller nedsättning av böter i egentlig mening, utan endast åtnjuter en processuell ställning som kan övergå i immunitet mot böter eller i ett beslut om nedsättning av böter i slutet av det administrativa förfarandet, om de föreskrivna villkoren är uppfyllda.
I punkt 26 i meddelandet om samarbete föreskrivs att om kommissionen skulle komma till den preliminära slutsatsen att det bevismaterial som lämnats in av ett företag har ett mervärde, kommer den att skriftligen underrätta företaget, senast i samband med delgivningen av meddelandet om invändningar, om sin avsikt att tillämpa en nedsättning av böterna. Detta innebär även att när kommissionen inte har för avsikt att bevilja en ansökan om förmånlig behandling, har den ingen skyldighet att underrätta det berörda företaget om detta i samband med meddelandet om invändningar. I punkt 27 i meddelandet om samarbetet föreskrivs att kommissionen i slutet av det administrativa förfarandet kommer att utvärdera det slutliga ställningstagandet från varje företag som har ansökt om nedsättning av böter i de beslut som antas efter det administrativa förfarandet. Det är således först i det slutgiltiga beslutet i det administrativa förfarandet vid kommissionen som den är skyldig att uttala sig angående de ansökningar om förmånlig behandling som inkommit.
(se punkterna 134 och 135)
15. Se domen.
(se punkterna 144–147)
16. Se domen.
(se punkterna 149–151)