FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
GIOVANNI PITRUZZELLA
föredraget den 3 september 2020(1)
Mål C‑563/19 P
Recylex SA,
Fonderie et Manufacture de Métaux SA,
Harz-Metall GmbH
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Konkurrensbegränsande samverkan – Inköpspriser för förbrukade blybatterier – Punkt 26 i 2006 års tillkännagivande om samarbete – Partiell immunitet – Tillämpligt kriterium – Klassificering med avseende på nedsättning av böter – Kronologisk ordning”
1. I det överklagande som förevarande förslag till avgörande avser har Recylex SA, Fonderie et Manufacture de Métaux SA och Harz-Metall GmbH (nedan gemensamt kallade Recylex eller klagandena) yrkat att domstolen ska upphäva domen av den 23 maj 2019, Recylex m.fl./kommissionen,(2) genom vilken tribunalen ogillade deras talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 8 februari 2017 angående ett förfarande enligt artikel 101 FEUF(3) (nedan kallat det omtvistade beslutet).
2. Domstolen ska inom ramen för detta överklagande uttala sig om bland annat tolkningen av punkt 26 tredje stycket i kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden(4) (nedan kallat 2006 års tillkännagivande om samarbete), enligt vilket företagen kan beviljas partiell immunitet mot böter vad gäller vissa inslag i överträdelsen om vissa villkor är uppfyllda. Domstolen ska närmare bestämt klargöra i vilken omfattning kriterierna för att företagen ska beviljas partiell immunitet enligt denna bestämmelse har ändrats jämfört med det tidigare gällande meddelandet om samarbete(5) (nedan kallat 2002 års meddelande om samarbete), i och med att kommissionen har använt en annorlunda formulering i tillkännagivandet jämfört med den som används i punkt 23 tredje stycket i meddelandet.
I. Tillämpliga bestämmelser
3. Den tredje delen av 2006 års tillkännagivande om samarbete rör nedsättningar av böter. Avsnitt A, som har rubriken ”Villkor för immunitet mot böter”, omfattar punkterna 23–26. I punkt 23 stadgas följande: ”Företag som avslöjar sitt deltagande i en misstänkt kartell som påverkar gemenskapen och som inte uppfyller villkoren i avsnitt II ovan [om immunitet mot böter] kan beviljas nedsättning av böter som annars skulle ha ålagts dem.” Vidare föreskrivs följande i punkt 24: ”För att uppfylla villkoren måste ett företag förse kommissionen med bevis för den misstänkta överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in.” I punkt 25 definieras begreppet ”mervärde”. I sista meningen i denna punkt preciseras att ”värdet av de inlämnade bevisen mot andra företag också [påverkas] av i hur stor utsträckning de måste bekräftas med bevis från andra källor. Övertygande bevisning kommer således att tillmätas ett större värde än bevis, till exempel redogörelser, som måste bekräftas om de ifrågasätts”.
4. Punkt 26 första stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete lyder enligt följande:
”Kommissionen kommer i de slutliga beslut som fattas i slutet av det administrativa förfarandet att avgöra hur stor nedsättning av böterna ett företag skall beviljas jämfört med de böter som annars skulle ha ålagts.
– Det första företaget som lämnar bevis med betydande mervärde beviljas en nedsättning på 30–50 %.
– Det andra företaget som lämnar bevis med betydande mervärde beviljas en nedsättning på 20–30 %.
– Övriga företag som lämnar bevis med betydande mervärde beviljas en nedsättning på högst 20 %.”
5. I punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete stadgas följande: ”Om den som ansöker om nedsättning av böter är den första som lämnar in övertygande bevis, i den mening som avses i punkt 25, vilka kommissionen använder för att fastställa nya sakförhållanden som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet, kommer kommissionen inte att beakta sådana nya sakförhållanden när den fastställer böter som skall åläggas det företag som lämnade in bevisen.”(6)
6. I punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete stadgas följande: ”… Om ett företag lämnar in bevismaterial som gäller för kommissionen tidigare okända sakförhållanden som har ett direkt samband med den misstänkta kartellens betydelse och varaktighet, kommer kommissionen inte att beakta dessa element när den avgör vilka böter som skall åläggas det företag som tillhandahållit detta bevismaterial.”
II. Bakgrund till tvisten
7. I punkterna 1–11 och 67–72 i den överklagade domen redogörs bakgrunden till tvisten vad gäller de omständigheter som är av betydelse för förevarande fall.
8. Klagandena är företag med säte i Belgien, Frankrike och Tyskland och verksamma inom produktion av återvunnet bly och andra material (polypropen, zink och särskilda metaller).
9. Genom det omtvistade beslutet konstaterade kommissionen att Recylex och tre andra företag – Campine NV och Campine Recycling NV (nedan gemensamt kallade Campine), Eco-Bat Technologies Ltd, Berzelius Metall GmbH och Société de traitement chimique des métaux SAS (nedan gemensamt kallade Eco-Bat) samt Johnson Controls, Inc., Johnson Controls Tolling GmbH & Co. KG och Johnson Controls Recycling GmbH (nedan gemensamt kallade JCI) – hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF inom sektorn för inköp av förbrukade blybatterier för bilar för tillverkning av återvunnet bly. Överträdelsen pågick mellan den 23 september 2009 och den 26 september 2012 och utgjordes av överenskommelser och/eller samordnade förfaranden för samordning av prissättning (se artikel 1 i det omtvistade beslutet).
10. Utredningen inleddes till följd av en ansökan om immunitet mot böter enligt 2006 års tillkännagivande om samarbete, vilken hade ingetts den 22 juni 2012 av JCI. Den 13 september 2012 beviljade kommissionen nämnda företag villkorad immunitet i enlighet med punkt 18 i ovannämnda tillkännagivande (skäl 29 i det omtvistade beslutet).
11. Den 26–28 september 2012 genomförde kommissionen inspektioner i JCI:s, Recylex, Eco-Bats och Campines lokaler i Belgien, Frankrike och Tyskland (skäl 30 i det omtvistade beslutet).
12. Eco-Bat och Recylex ingav den 27 september 2012 respektive den 23 oktober 2012 en ansökan om immunitet, alternativt nedsättning av böter i enlighet med 2006 års tillkännagivande om samarbete. Den 4 december 2012 ingav Campine en ansökan om nedsättning av böter i enlighet med nämnda tillkännagivande (skäl 31 i det omtvistade beslutet).
13. Den 24 juni 2015 inledde kommissionen det administrativa förfarandet mot JCI, Recylex, Eco-Bat och Campine och meddelade dem sina invändningar. Genom skrivelse av samma datum underrättade kommissionen Eco-Bat och Recylex om sin preliminära slutsats att de bevis som dessa företag hade lämnat in hade ett betydande mervärde, i den mening som avses i punkterna 24 och 25 i 2006 års tillkännagivande om samarbete, och att kommissionen således avsåg att nedsätta det bötesbelopp som de skulle komma att påföras. Kommissionen underrättade även Campine om sin preliminära slutsats att Campine inte uppfyllde villkoren för att kunna beviljas nedsättning av bötesbeloppet (skäl 33 i det omtvistade beslutet).
14. Genom det omtvistade beslutet ålade kommissionen klagandena solidariskt betalningsansvar för böter till ett belopp om 26 739 000 euro för att ha deltagit i den konstaterade överträdelsen från och med den 23 september 2009 till och med den 26 september 2012 (se artiklarna 1.1 d och 2.1 d).
15. I skälen 384–411 i det omtvistade beslutet tog kommissionen ställning till tillämpningen av 2006 års tillkännagivande om samarbete på de företag som var ansvariga för överträdelsen.
16. För det första beviljade kommissionen JCI immunitet mot böter enligt punkt 8 a i tillkännagivandet efter att ha konstaterat att nämnda företags samarbete uppfyllde villkoren i punkt 12 i tillkännagivandet (skälen 384–386 i det omtvistade beslutet).
17. För det andra fann kommissionen att Eco-Bat var det första företaget som lämnade in bevis med betydande mervärde och beviljade således Eco-Bat den maximala nedsättningen av böterna med 50 procent enligt punkt 26 första stycket första strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete (skälen 387–393 i det omtvistade beslutet).
18. För det tredje beviljade kommissionen Recylex en nedsättning av böterna med 30 procent i enlighet med punkt 26 första stycket andra strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete med den motiveringen att Recylex var det andra företaget som lämnade in bevis med betydande mervärde angående bland annat: i) kartellens ursprung, ii) flera konkurrensbegränsande kontakter som andra företag hade undanhållit, iii) mötet med flera deltagare i Windhagen den 23 september 2009, vilket utgjorde inledningen till överträdelsen, och iv) flera telefonsamtal och korrespondenser mellan Recylex och dess konkurrenter (skälen 394–399 i det omtvistade beslutet). Kommissionen godtog inte de argument som Recylex hade anfört i syfte att beviljas en större nedsättning av böterna, från 30 till 50 procent. Även om kommissionen konstaterade att Recylex var det första företaget som lämnade in redogörelser om mötet i Windhagen, preciserade kommissionen bland annat att dessa uppgifter rörde ”organisatoriska frågor” och att kommissionen i samband med inspektionen hos Campine redan hade inhämtat ”övertygande bevis” angående detta mötes dagordning och innehåll (skäl 401 i det omtvistade beslutet, där det hänvisas till skälen 68 och 69). Kommissionen underkände vidare Recylex argument att företaget var först med att lämna in bevis om kartellens verksamhet i Frankrike. I detta sammanhang preciserade kommissionen att den ”redan hade samlat in uppgifter om den geografiska marknad som berördes av kartellen, däribland vad gäller Frankrike” (skäl 402 i det omtvistade beslutet).
19. Slutligen avslog kommissionen Campines ansökan om nedsättning av böter (skälen 404–411 i det omtvistade beslutet).
III. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
20. Den 18 april 2017 väckte Recylex talan mot det omtvistade beslutet med stöd av artikel 263 FEUF och yrkade att det ursprungliga bötesbeloppet skulle sättas ned. Recylex åberopade sex grunder till stöd för talan. Genom de första två grunderna åberopade Recylex en felaktig tillämpning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete. Företaget gjorde i allt väsentligt gällande att det borde beviljas partiell immunitet mot böter i enlighet med denna bestämmelse eftersom det var först med att lämna in övertygande bevis som kommissionen grundade sig på för att fastställa vilket datum överträdelsen hade inletts (den första grunden) och för att fastställa att överträdelsen även omfattade den franska marknaden (den andra grunden). Genom den tredje grunden framställde Recylex invändning mot den höjning av bötesbeloppet med 10 procent som företaget hade påförts i enlighet med punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter.(7) Genom den fjärde grunden gjorde Recylex gällande att kommissionen gjorde fel när den beviljade företaget en nedsättning av böterna med 30 procent enligt punkt 26 första stycket andra strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete, i stället för en nedsättning med 50 procent i enlighet med första strecksatsen, trots att företaget var först med att lämna in övertygande bevis om överträdelsens varaktighet och geografiska omfattning. Den femte grunden avsåg åsidosättande av principerna om proportionalitet och förbud mot diskriminering samt principen om att straff och påföljder ska vara individuella. Slutligen yrkade Recylex genom den sjätte grunden att tribunalen inom ramen för sin obegränsade behörighet skulle bevilja företaget anstånd med betalningen av den del av bötesbeloppet som alltjämt var obetald.
21. Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan i dess helhet och förpliktade Recylex att ersätta rättegångskostnaderna.
IV. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
22. Genom handling som inkom till domstolens kansli den 23 juli 2019 ingav Recylex det överklagande som förevarande förslag till avgörande avser.
23. Recylex har yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen i den del det bötesbeloppet som kommissionen hade påfört klaganden genom det omtvistade beslutet fastställs och klaganden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna,
– ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del det påförde klaganden böter till ett belopp om 26 739 000 euro,
– nedsätta bötesbeloppet(8) och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna avseende förfarandet vid tribunalen.
24. Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta Recylex att ersätta rättegångskostnaderna.
V. Prövning av överklagandet
A. Inledande överväganden
25. Syftet med programmen för förmånlig behandling är att uppmuntra de företag som deltar i en hemlig kartell, vilken till sin natur är svår att upptäcka och undersöka, att anmäla detta och att samarbeta med konkurrensmyndigheten, vilket på så sätt ska leda till att överträdelsen upphör snabbt. Utgångspunkten för dessa program är att målet att upptäcka och bötfälla karteller i marknadernas, konsumenternas och kartelloffrens intresse väger tyngre än målet att bötfälla de företag som beslutar sig för att samarbeta.(9)
26. 2006 års tillkännagivande om samarbete innehåller de riktlinjer som kommissionen, eftersom den är medveten om de förväntningar som skapas hos de företag som är beredda att samarbeta,(10) har för avsikt att följa i syfte att underlätta insynen när den ska pröva ansökningar om förmånlig behandling. Det är således fråga om förhållningsregler som har externa verkningar och är vägledande för den praxis som ska följas och från vilka kommissionen, i ett enskilt fall, inte kan avvika utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen.(11)
27. Det ska vidare påpekas att eftersom reglerna om förmånlig behandling är av undantagskaraktär i förhållande till bestämmelserna i unionsrätten om förbud mot konkurrensbegränsande samverkan, måste dessa regler tolkas restriktivt.(12)
28. Recylex har åberopat tre grunder till stöd för överklagandet.
29. Genom både den första och den andra grunden har Recylex invänt mot den tolkning som tribunalen gjorde av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete och mot att denna regel tillämpades på klagandenas situation. Dessa båda grunder ska prövas gemensamt.
30. Genom den tredje grunden har Recylex gjort gällande att tribunalen felaktigt fann att kommissionen inte gjorde fel när den inte beviljade företaget en nedsättning i intervallet 30–50 procent enligt punkt 26 första stycket första strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete.
B. Den första och den andra grunden för överklagandet
31. Den första grunden avser punkterna 79–99 i den överklagade domen och är uppdelad i tre delgrunder. Genom den första delgrunden har Recylex gjort gällande att tribunalens resonemang brister i konsekvens och tydlighet i fråga om de rättsliga kriterierna för att bevilja partiell immunitet enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete. Genom den andra och den tredje delgrunden i den första grunden har Recylex åberopat en uppenbar missuppfattning av bevisningen respektive ett åsidosättande av bevisbördereglerna, i den mån tribunalen fann att kommissionen kunde grunda sig på Campines handskrivna anteckningar för att fastställa att kartellmötet med flera deltagare hade hållits i Windhagen den 23 september 2009.
32. Genom den andra grunden, som avser punkterna 100–108 i den överklagade domen, har Recylex åberopat en felaktig tolkning och tillämpning av villkoren för beviljande av partiell immunitet enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete, i den mån tribunalen fann att kommissionen gjorde rätt i att inte tillämpa denna regel på klagandena enbart av det skälet att den redan hade kännedom om att kartellen även omfattade Frankrike.
1. Den första delgrunden i den första grunden och den andra grunden för överklagandet: bristande konsekvens i motiveringen och felaktig tolkning av det tillämpliga rättsliga kriteriet för att bevilja partiell immunitet
a) Den överklagade domen
33. I punkterna 79–99 i den överklagade domen prövade tribunalen den första grunden i talan varigenom Recylex angrep kommissionens beslut att inte bevilja partiell immunitet vad gäller de bevis rörande mötet i Windhagen den 23 september 2009 som företaget hade lämnat in.
34. I punkterna 84 och 85 i den överklagade domen hänvisade tribunalen först och främst till syftet med punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete och preciserade vidare, mot bakgrund av övervägandena i dom av den 29 februari 2016, Deutsche Bahn m.fl./kommissionen(13) (nedan kallad domen Deutsche Bahn), att användningen av uttrycket ”den första som lämnar in övertygande bevis” gör det möjligt att göra en restriktiv tolkning av denna bestämmelse, så att bestämmelsen endast omfattar de fall då ett företag som har deltagit i en kartell förser kommissionen med ”nya uppgifter”. I punkt 86 i den överklagade domen slog tribunalen fast att logiken bakom partiell immunitet, såsom den har tolkats i rättspraxis angående punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete och i synnerhet i dom av den 23 april 2015, LG Display och LG Display Taiwan/kommissionen(14) (nedan kallad domen LG Display), inte har ändrats genom formuleringen av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete och att kriteriet för tillämpning av denna bestämmelse fortfarande bygger på att företaget lämnar in bevis om ”nya sakförhållanden” som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet, förutom för det fall att företaget endast tillhandahåller uppgifter som ytterligare stärker bevisen för att överträdelsen har förelegat. Med hänvisning till punkt 81 i domen LG Display preciserade tribunalen dessutom att, om de uppgifter som ett företag tillhandahåller rör ”sakförhållanden som kommissionen redan hade kännedom om”, ska ansökan om partiell immunitet enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete avslås, utan att kommissionen är skyldig att jämföra deras bevisvärde med bevisvärdet av de uppgifter som ett annat företag har lämnat vid ett tidigare tillfälle (punkt 88 i den överklagade domen). Bedömningen av bevisvärdet av de bevis som lämnas in av ett företag som ansöker om partiell immunitet krävs enligt tribunalen endast om dessa uppgifter rör nya sakförhållanden som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet (punkt 89 i den överklagade domen).
35. På grundval av ovan beskrivna principer underkände tribunalen samtliga argument som Recylex hade framställt inom ramen för den första grunden.
36. I punkterna 100–108 prövade tribunalen den andra grunden för talan varigenom Recylex angrep kommissionens beslut att inte bevilja partiell immunitet vad gäller de bevis som företaget hade lämnat in rörande överträdelsen i Frankrike. I punkt 104 i den överklagade domen hänvisade tribunalen till de principer som beskrevs i punkterna 82–89 i domen. I de efterföljande punkterna 105–107 drog tribunalen på grundval av dessa principer den slutsatsen att den andra grunden skulle underkännas.
b) Parternas argument
37. Inom ramen för den första delgrunden i den första grunden har Recylex gjort gällande att tribunalen förde ett inkonsekvent och otydligt resonemang i fråga om det rättsliga kriterium som ska tillämpas för att bevilja partiell immunitet enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete. I vissa punkter i den överklagade domen hänvisade tribunalen till ett kriterium som grundade sig på att kommissionen inte ska ha haft kännedom om de sakförhållanden som omfattas av företagets bevis (punkterna 88, 91 och 96), medan den i andra punkter hänvisade till ett kriterium som grundade sig på kommissionens möjligheter att fastställa dessa sakförhållanden genom att utgå från de bevis som lämnades in av företaget (punkterna 93 och 95).
38. Inom ramen för den andra grunden för överklagandet har Recylex gjort gällande att tribunalen baserade sitt resonemang på ett kriterium om kommissionens ”kännedom om” de sakförhållanden som omfattas av bevisen från det företag som ansöker om partiell immunitet. Om nu detta kriterium var det som faktiskt stadgades i punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete, finns det inte stöd för nämnda kriterium i 2006 års tillkännagivande om samarbete.
39. Enligt Recylex består det kriterium som ska tillämpas enligt punkt 26 tredje stycket i tillkännagivandet i att bedöma huruvida ett företag är det första som lämnar in övertygande bevis som gör det möjligt för kommissionen att i tillräcklig utsträckning styrka nya sakförhållanden som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet. I enlighet med denna bestämmelse är det med andra ord inte relevant att kommissionen redan när ansökan om partiell immunitet lämnas in har samlat in uppgifter om de sakförhållanden som omfattas av de bevis som företaget lämnar in till stöd för ansökan utan huruvida kommissionen redan i tillräcklig utsträckning kan styrka dessa sakförhållanden utan att använda de aktuella bevisen.
40. I motsats till tribunalens överväganden anser Recylex att tillämpningen av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete kräver att det görs en faktisk jämförelse mellan bevisvärdet av uppgifterna från det företag som ansöker om partiell immunitet och bevisvärdet av de uppgifter som kommissionen redan har samlat in. Till stöd för sin ståndpunkt har Recylex åberopat punkterna 405 och 406 i domen Deutsche Bahn, i tillägg till dom av den 29 februari 2016, Schenker/kommissionen,(15) och dom av den 17 maj 2013, MRI/kommissionen.(16)
41. Recylex har slutligen gjort gällande att tribunalen i punkterna 88 och 89 i den överklagade domen gjorde fel när den utgick från rättspraxis om punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete, eftersom denna bestämmelse och punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete grundar sig på olika kriterier för beviljande av partiell immunitet.
42. Kommissionen har anfört att syftet med partiell immunitet, som utgör ett undantag från regeln att ett företag ska bötfällas för överträdelser av konkurrensreglerna, är att påskynda företagens samarbete genom att skapa en osäkerhet inom kartellerna i den meningen att företag som erbjuder samarbete i ett senare skede beviljas nedsättning av böterna i mindre omfattning.
43. I linje med detta syfte hävdar kommissionen att det tillämpliga kriteriet för att bevilja partiell immunitet enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete förutsätter att två villkor är uppfyllda: i) det företag som ansöker om immunitet ska vara det första som bevisar för kommissionen tidigare okända sakförhållanden, och ii) dessa sakförhållanden ska göra det möjligt för kommissionen att komma fram till nya slutsatser angående överträdelsens allvar eller varaktighet. Enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete kan således enbart de bevis som företaget lämnar in – och inte de bevis som kommissionen redan har samlat in – anses vara av övertygande karaktär.
44. Även om lydelsen i punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete inte är identisk med lydelsen i punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete har 2006 års nya tillkännagivande enligt kommissionens uppfattning varken ifrågasatt det kriterium som låg till grund för denna bestämmelse eller dess tolkning eller syfte.
45. Slutligen har kommissionen gjort gällande att det kriterium som Recylex anser vara relevant inte är förenligt med ändamålen med 2006 års tillkännagivande om samarbete. Först och främst är detta kriterium svårtillämpat i praktiken eftersom det skulle kräva en jämförelse mellan bevisvärdet av uppgifterna från ett företag och bevisvärdet av de uppgifter som kommissionen redan har samlat in avseende samma sakförhållanden för att undersöka om de sistnämnda är övertygande, i den mening som avses i punkt 25 i 2006 års tillkännagivande om samarbete, det vill säga uppgifter som inte måste bekräftas genom andra bevis. Vidare kan detta kriterium, om det tillämpas analogt på ansökningar om fullständig immunitet, leda till en situation där två företag samtidigt kan beviljas fullständig immunitet,(17) även om syftet med tillkännagivandet om samarbete är att ett enda företag ska kunna belönas med fullständig immunitet.
c) Bedömning
46. Först och främst kan Recylex invändningar mot den överklagade domen i fråga om konsekvensen och tydligheten hos tribunalens resonemang inte godtas. Punkterna 84–89 i den överklagade domen, som är föremålet för denna kritik, är enligt min mening fullständigt otvetydiga. Det framgår i själva verket klart av motiveringen i dessa punkter att tribunalen tolkade punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete på så sätt att denna bestämmelse enbart är tillämplig för det fall att en kartelldeltagare tillhandahåller kommissionen ”nya uppgifter” (punkt 85), det vill säga lämnar in bevis angående ”nya sakförhållanden” (punkt 86) som utgör ”för kommissionen tidigare okända sakförhållanden” (punkt 84). Det framgår lika tydligt av dessa punkter i motiveringen att ansökan om partiell immunitet enligt tribunalen ska avslås om detta villkor inte är uppfyllt, det vill säga om de bevis som företaget lämnar in inte avser för kommissionen tidigare okända sakförhållanden, oavsett all bedömning av bevisvärdet av dessa uppgifter (punkt 88). Likaledes behöver en sådan bedömning inte göras om inte företaget lämnar in bevis avseende ”nya sakförhållanden” (punkt 89).
47. Tribunalens bedömning i punkterna 90–115 i den överklagade domen angående den första grunden respektive i punkterna 105–108 angående den andra grunden följde noggrant de principer som beskrevs i punkterna 84–89 i den överklagade domen och den tolkning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete som gjordes i dessa punkter. I linje med denna tolkning prövade tribunalen enbart huruvida kommissionen, när Recylex ansökte om partiell immunitet, ”redan hade kännedom om” dels kartellmötet i Windhagen och det faktum att överträdelsen hade inletts under hösten 2009 (den första grunden), dels den omständigheten att den konkurrensbegränsande samverkan även omfattade franskt territorium(18) (den andra grunden).
48. Det ovan anförda kan inte omkullkastas av den omständigheten att tribunalen i två olika delar av den överklagade domen använde olikartad terminologi vad gäller Campines handskrivna anteckningar och konstaterade å ena sidan att dessa anteckningar ”innehåller olika uppgifter som fastställde att det var fråga om protokollet för ett kartellmöte” (”they contain information that established that this was a record of anticompetitive discussions”) (punkt 93), å andra sidan att ”det på grundval av dessa anteckningars innehåll och innebörd kunde styrkas att de olika nämnda företagen och deras representanter den 23 september 2009 hade deltagit i ett kartellmöte” (”it was possible to establish from the content and meaning of the handwritten notes that the various undertakings referred to and their representatives had participated, on 23 September 2009, in an anticompetitive meeting”) (punkt 95).(19)
49. Förutom att användningen av verbet ”to establish” i punkt 95 i den överklagade domen beror på en inte helt korrekt översättning av det franska uttrycket (den franska versionen är inte den giltiga versionen, utan domens originalspråk),(20) påpekade tribunalen tydligt i punkt 97 i den överklagade domen att dess prövning inte avsåg bedömningen av bevisvärdet av de bevis som kommissionen redan hade samlat in när Recylex ingav ansökan om förmånlig behandling. Med andra ord ställde sig tribunalen inte frågan huruvida dessa bevis var ”övertygande” och i sig skulle kunna göra det möjligt för kommissionen att i tillräcklig utsträckning styrka de sakförhållanden som omfattas av Recylex bevis. Tribunalen tog inte heller ställning till denna fråga, som Recylex däremot tycks hävda. Jag kommer att gå närmare in på detta ämne i samband med prövningen av den andra och den tredje delgrunden i den första grunden.
50. Mot bakgrund av ovanstående finner jag därför att den första delgrunden i den första grunden, i den mån tribunalens resonemang i punkterna 79–99 i den överklagade domen enligt klaganden är inkonsekvent och otydligt, inte kan godtas eftersom det saknas stöd för den.
51. Enligt vissa av de argument som har utvecklats i denna delgrund och i den andra grunden tolkade tribunalen punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete felaktigt.
52. För att pröva denna invändning är det enligt min mening nödvändigt att i ett första skede avvakta med att ta ställning till frågan – även om den intar en central roll i parternas motsatta argument – om vilken betydelse som ska tillmätas de ändringar i reglerna om partiell immunitet som har införts genom 2006 års tillkännagivande om samarbete. I stället för att, i varje fall till en början, fokusera på skillnaderna i lydelsen i meddelandet respektive tillkännagivandet, anser jag att prövningen ska inledas med en bokstavlig, systematisk och teleologisk tolkning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete.
53. Vad beträffar den första aspekten går det i lydelsen i denna punkt att identifiera fyra villkor som ett företag som ansöker om partiell immunitet ska uppfylla för att vara berättigat därtill.
54. Det första villkoret är av tidsmässig karaktär. Företaget ska vara det första som förser kommissionen med bevis som ger företaget rätt till partiell immunitet. Samma villkor fastställs i punkt 8 i 2006 års tillkännagivande om samarbete med avseende på fullständig immunitet mot böter. Ett tidsmässigt villkor är av grundläggande betydelse för effektiviteten i ett program för förmånlig behandling eftersom det uppmuntrar företagen att så snabbt som möjligt samarbeta med konkurrensmyndigheten. Om detta villkor inte fanns skulle företagen föranledas att föredra en avvaktande strategi – med hänsyn tagen till bland annat de negativa konsekvenser som företagen möter när de avslöjar förekomsten av en kartell – i hopp om att även de övriga kartelldeltagarna beslutar sig för att inte samarbeta. En sådan strategi är däremot ofördelaktig om vart och ett av företagen vet att det enbart kan räkna med att beviljas immunitet om det avslöjar kartellens förekomst före de övriga deltagarna.(21) Ett tidsmässigt villkor kan dessutom underblåsa en viss misstro bland kartelldeltagarna som kan bidra till att kartellen upplöses eller avslöjas snabbare. Detta gäller både i fråga om beviljande av fullständig immunitet mot böter och – om än med vederbörliga skillnader – om ett samarbete som enbart ger rätt till partiell immunitet eller en nedsättning av böter. Det aktuella villkoret innebär att endast ett företag – det första i kronologisk ordning som lämnar in de bevis som avses i punkt 26 tredje stycket i tillkännagivandet om samarbete – kan beviljas partiell immunitet, på samma sätt som endast ett företag, som kommissionen med rätta har understrukit, kan beviljas fullständig immunitet.
55. Det andra villkoret i punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete avser värdet av bevisen från det företag som ansöker om partiell immunitet. Det ska vara fråga om ”övertygande bevis”. Det framgår av punkt 25 i tillkännagivandet att med ”övertygande” avses de bevis som inte måste bekräftas om de ifrågasätts. För att beviljas partiell immunitet ska företaget med andra ord lämna in bevis som i sig gör det möjligt för kommissionen att i tillräcklig utsträckning styrka de sakförhållanden som företaget har anfört.(22)
56. På grundval av det tredje villkoret måste det företag som ansöker om partiell immunitet förse kommissionen med bevis angående ”nya sakförhållanden”. Såsom tydligare framgår i andra språkversioner, exempelvis den franska (”éléments de fait supplémentaires”), den engelska (”additional facts”) eller den spanska (”hechos adicionales”), hänvisar detta uttryck till andra, kompletterande sakförhållanden som syftar till att fullständiga eller komplettera dem som kommissionen redan har kännedom om.(23) Det ska påpekas att det som enligt detta villkor ska ”kompletteras” är faktaunderlaget för kommissionens bedömning av överträdelsen, och inte dess bevisunderlag.(24)
57. Det fjärde villkoret gäller huruvida de sakförhållanden som omfattas av företagets bevis kan öka överträdelsens allvar eller varaktighet. Samarbetet ska komplettera det existerande faktaunderlaget i en omfattning som gör det möjligt för kommissionen att komma fram till nya slutsatser(25) angående överträdelsen jämfört med dem som kommissionen fram till den aktuella tidpunkten har dragit på grundval av uppgifterna från andra företag eller sin egen utredningsverksamhet.
58. Ovanstående villkor är kumulativa.
59. Om nu punkt 26 tredje stycket i tillkännagivandet om samarbete bedöms utifrån sin systematiska placering är det iögonfallande att reglerna om partiell immunitet mot böter återfinns i den punkt som definierar följderna i form av nedsättning av böter för det samarbete som avses i punkt 24 i tillkännagivandet. Av de skäl som jag kommer att redogöra för anser jag emellertid inte att denna systematiska omständighet ska ha någon avgörande betydelse för tolkningen av de aktuella reglerna om partiell immunitet mot böter, närmare bestämt att det endast är det samarbete som avses i punkt 24 i tillkännagivandet som ger rätt till denna typ av immunitet.
60. I själva verket följer punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete en annorlunda logik än punkt 24 i tillkännagivandet inte enbart vad gäller ovannämnda villkor för beviljande(26) utan även i fråga om det sätt på vilka företagets samarbete belönas. Tillämpningen av punkt 24 i 2006 års tillkännagivande om samarbete enligt dess punkt 26 första stycket leder till en nedsättning av böter i form av procentuella rabatter på grundval av det faktiska bidraget – vad gäller samarbetets kvalitet och tidpunkten då samarbetet inleddes – från varje enskilt företag, medan det i punkt 26 tredje stycket i tillkännagivandet stadgas att kommissionen, när den fastställer böter som ska åläggas företaget, inte beaktar de sakförhållanden som ansökan om partiell immunitet avser och därmed, i allt väsentligt, en del av det berörda företagets olagliga beteende. Ur denna aspekt är partiell immunitet besläktad med fullständig immunitet, som beviljas det företag som lämnar ett ”avgörande bidrag till att en undersökning inleds eller till att en överträdelse konstateras”.(27)
61. De olika kriterier som villkorar tillämpningen av partiell immunitet i förhållande till kriterierna för nedsättning av böter enligt punkt 24 jämförd med punkt 26 första stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete samt de olika belöningssätten avspeglar en kvalitetsmässig skillnad i företagets samarbete. För att beviljas partiell immunitet räcker det inte att ett företag förser kommissionen med ”bevis … som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in” och ”stärker kommissionens möjligheter att bevisa den misstänkta kartellen”,(28) även om de är av övertygande karaktär, i den mening som avses i punkt 25 sista meningen i tillkännagivandet, utan det behövs quid pluris. Med andra ord måste de bevis som företaget lämnar in avslöja en annan dimension av överträdelsen för kommissionen med avseende på varaktighet eller allvar.
62. I motsatt fall skulle situationen enligt punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete enbart skilja sig från situationen enligt punkterna 24 och 25 i tillkännagivandet – det vill säga för det fall att företaget lämnar in ”övertygande bevis” – enbart vad gäller karaktären av de sakförhållanden som omfattas av dessa bevis. Den omständigheten att det i punkt 26 tredje stycket inte görs någon uttrycklig hänvisning till det bevisunderlag som kommissionen har samlat in när ansökan om partiell immunitet lämnas in, vilket det däremot görs i punkt 24, där det uttryckligen föreskrivs att företagen måste förse kommissionen med bevis som har ett betydande mervärde ”jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in” talar, utöver ovanstående överväganden, mot ett sådant likställande.
63. Slutligen består ändamålen med punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete i dels att kommissionen ska kunna belöna ett företag som lämnar in nya bevis som avslöjar en längre varaktighet eller ett större allvar rörande en kartell som kommissionen redan har kännedom om och med avseende på vilken kommissionen redan har beviljat en annan kartelldeltagare fullständig immunitet, dels att det företag som inte längre har rätt till immunitet kan räkna med att dess bidrag, om företaget samarbetar och lämnar in nya bevis till utredningen, inte leder till någon ökning av de böter som företaget annars skulle påföras om det inte avslöjade dessa sakförhållanden.(29) Det företag som endast har förbättrat den kännedom som kommissionen redan hade om en bestämd period eller en viss aspekt av överträdelsen kan mot bakgrund av dessa ändamål inte beviljas partiell immunitet, detta trots att de ingivna handlingarna är relevanta och användbara för att bekräfta kommissionens bevisunderlag i fråga om de uppgifter om kartellens karaktär, omfattning eller mekanismer som kommissionen redan har samlat in.(30)
64. På grundval av ovanstående överväganden anser jag att punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete, mot bakgrund av en bokstavlig, systematisk och teleologisk tolkning, ska tolkas på så sätt att det för att bevilja partiell immunitet inte räcker att ett företag lämnar in övertygande bevis som gör det möjligt för kommissionen att fastställa nya sakförhållanden som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet, utan det krävs dessutom att kommissionen när denna ansökan lämnas in inte redan har kännedom om dessa sakförhållanden i den mening som jag kommer att klargöra i det följande.
65. Denna slutsats omkullkastas enligt min uppfattning inte av den omständigheten att den mera explicita formuleringen av punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete inte återges i punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete.
66. Det råder inget tvivel om att uttrycket ”för kommissionen tidigare okända sakförhållanden” är otvetydigt vad gäller villkoret att ansökan om partiell immunitet måste förse kommissionen med ”nya uppgifter”.(31) Jag menar däremot inte att det enbart av det faktum att det aktuella uttrycket inte återfinns i 2006 års tillkännagivande om samarbete med rätta kan härledas att kommissionen hade för avsikt att stryka detta villkor från villkoren för beviljande av partiell immunitet.
67. För det första kan lydelsen i punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete, även om den som anförts ovan inte är lika explicit och använder uttrycket ”nya sakförhållanden”, ändå tolkas på så sätt att kommissionen genom ansökan om partiell immunitet måste få kännedom om ytterligare för kommissionen tidigare okända sakförhållanden.
68. För det andra framgår det av kommissionens uttalanden i samband med antagandet av 2006 års tillkännagivande om samarbete att kriteriet för att bevilja partiell immunitet inte ändrades, utan bara preciserades, i synnerhet vad gäller det bevisvärde som de bevis som företagen lämnar in ska ha.(32)
69. I motsats till vad klaganden har gjort gällande kan således jämförelsen av de olikartade formuleringarna av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete och punkt 23 tredje stycket i 2002 års meddelande om samarbete inte tillmätas någon avgörande betydelse.
70. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden är jag av den uppfattningen att tribunalen gjorde en korrekt tolkning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete när den antog att ett av villkoren för att tillämpa denna bestämmelse är att de bevis som lämnas in av företaget avser för kommissionen tidigare okända sakförhållanden.
71. Emellertid står det klart att kommissionen inte får besluta att inte bevilja partiell immunitet enbart därför att den på grundval av rena spekulationer kan presumera de sakförhållanden som omfattas av företagets bevis. Det krävs att kommissionen har samlat in uppgifter, även i form av indicier, som gör det möjligt att fastställa att dessa sakförhållanden stämmer med verkligheten, även om kommissionen ännu inte kan styrka dem i tillräcklig utsträckning. I dessa fall ”utgör” de bevis som företaget lämnar in inte några nya bevis, utan stärker enbart kommissionens möjligheter att styrka de sakförhållanden som omfattas av dessa bevis. Således ger sådana bevis endast rätt till en nedsättning av böter.(33)
72. Sammanfattningsvis ska företaget för att beviljas partiell immunitet vara det första som förser kommissionen med uppgifter om sakförhållanden i en omfattning som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet och som lämnar in bevis som gör det möjligt för kommissionen att fastställa dessa sakförhållanden. Om kommissionen redan har kännedom om dessa sakförhållanden i den mening som har klargjorts i föregående punkt, eller om de inlämnade bevisen inte når upp till denna bevisnivå, kan företaget på sin höjd beviljas en nedsättning av böter enligt punkt 26 första stycket i [tillkännagivandet om samarbete].
73. Recylex argument att tillämpningen av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete inte kräver att kommissionen inte tidigare har kännedom om de sakförhållanden som ansökan om partiell immunitet avser kan enligt min uppfattning inte godtas.(34) I motsats till vad Recylex har gjort gällande inom ramen för den andra grunden, och som däremot tribunalen med rätta preciserade i punkt 88 i den överklagade domen, saknar en jämförelse mellan bevisvärdet av de bevis som företaget lämnar in till stöd för sin ansökan om partiell immunitet och bevisvärdet av de bevis som kommissionen redan har samlat in när ansökan lämnas in därför under alla omständigheter betydelse, om dessa bevis avser sakförhållanden som kommissionen redan har kännedom om i den mening som har klargjorts ovan. I detta fall är punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete i själva verket under inga omständigheter tillämplig.
74. Jag vill för övrigt påpeka att även om den tolkning av denna bestämmelse som har förespråkats av Recylex skulle godtas skulle den enligt min uppfattning ändå förbli felaktig. Recylex har i korthet gjort gällande att partiell immunitet ska beviljas det berörda företaget varje gång som kommissionen, när ansökan lämnas in, inte redan i tillräcklig utsträckning kan styrka de sakförhållanden som omfattas av de bevis som lämnas in till stöd för ansökan. En sådan tolkning, enligt vilken beslutet att inte bevilja partiell immunitet villkoras av att kommissionen redan har samlat in övertygande bevis vad gäller dessa sakförhållanden, finner inget som helst stöd i lydelsen i punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete och omfattas vidare inte av något av villkoren för att tillämpa punkt 24. I sistnämnda punkt stadgas i själva verket att de bevis som företaget lämnar in måste ha ett betydande mervärde för kommissionen i en omfattning som stärker kommissionens möjligheter att bevisa den misstänkta kartellen. Det föreskrivs däremot inte att ansökan om nedsättning av böter automatiskt ska godtas i alla de fall där kommissionen ännu inte kan styrka de sakförhållanden som omfattas av dessa bevis. Det är uppenbart att kommissionen kan avslå ansökan om nedsättning av böter om den redan har samlat in tillräckliga bevis, medan den omständigheten att de bevis som företaget lämnar in kan ge rätt till en nedsättning av böter i samtliga övriga fall är avhängig av bedömningen av deras värde, vilket måste göras från fall till fall.
d) Slutsats om den första delgrunden i den första grunden och om den andra grunden för överklagandet
75. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska underkänna den första delgrunden i den första grunden för överklagandet.
76. Inom ramen för den andra grunden för överklagandet har Recylex dels anfört att tribunalen tolkade det rättsliga kriteriet för tillämpning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete felaktigt, dels bestritt att tribunalen underlät att pröva, genom att tillämpa det annorlunda kriterium som Recylex anser vara relevant, huruvida kommissionen på grundval av de bevis som den hade samlat in innan Recylex lämnade in ansökan om förmånlig behandling i tillräcklig utsträckning kunde styrka att en överträdelse förelåg vad gäller Frankrike. Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska dessa båda invändningar och därför den andra grunden i sin helhet underkännas.
2. Den andra och den tredje delgrunden i den första grunden: uppenbar missuppfattning av bevisningen och åsidosättande av bevisbördereglerna
a) Den överklagade domen
77. I punkterna 91–96 i den överklagade domen, som den andra och den tredje delgrunden i den första grunden avser, slog tribunalen fast att det redan av de handskrivna anteckningarna upprättade av en tjänsteman hos Campine, vilka hade samlats in i samband med en inspektion i Campines lokaler mellan den 26 och den 28 september 2012, jämförda med de allmänna uppgifter om kartellen som JCI hade tillhandahållit i sin ansökan om förmånlig behandling, framgick att ett kartellmöte med flera deltagare hade hållits runt den 23 september 2009. Även om den plats där detta möte hölls och att datumet för mötet var den 24 september 2009, och inte den 23 september 2009, inte uttryckligen nämndes i dessa anteckningar, innehöll de enligt tribunalens uppfattning en rad uppgifter som gjorde det möjligt att dra den slutsatsen att det var fråga om protokollet för ett möte där diskussionerna hade rört inköpspriset för förbrukade batterier och inte – som Campine gjorde gällande – om protokollet för förhandlingar om förnyelse av ett bearbetningsavtal mellan JCI och Campine. I punkt 94 i den överklagade domen påpekade tribunalen att det för att fastställa vilket datum en kartell inleddes inte är grundläggande att förfoga över uppgifter om den plats där det första kartellmötet hölls. Mot bakgrund av dessa omständigheter fann tribunalen att kommissionen ”hade kännedom om” att ett kartellmöte hade hållits den 23 september 2009 innan den mottog uppgifter från Recylex inom ramen för dess ansökan om förmånlig behandling. Sistnämnda uppgifter stärkte enbart kommissionens möjligheter att bevisa dessa sakförhållanden (se punkt 96 i den överklagade domen).
b) Parternas argument
78. Genom den andra delgrunden i den första grunden har Recylex gjort gällande att tribunalen uppenbart missuppfattade de handskrivna anteckningarna från Campine och uppgifterna från JCI, i den mån tribunalen fann att kommissionen kunde grunda sig på dessa bevis för att styrka att det hade hållits ett kartellmöte med flera deltagare den 23 september 2009 och för att fastställa att överträdelsen hade inletts detta datum. Recylex har anfört att bland de uppgifter som JCI tillhandahöll den 28 juni 2012 inte nämndes något kartellmöte eller andra konkurrensbegränsande kontakter under september 2009 och på intet sätt antyddes att kartellen inleddes vid denna tidpunkt. Recylex har även anfört att det i Campines handskrivna anteckningar nämndes ett annat datum än den 23 september 2009 (nämligen den 24 september 2009), att dessa anteckningar inte innehöll uppgifter om mötesdeltagarna eller mötets konkurrensbegränsande karaktär och slutligen att Campine under hela det administrativa förfarandet förnekade att dessa anteckningar rörde konkurrensbegränsande kontakter, och detta trots att Campine i egenskap av företag som hade ingett ansökan om förmånlig behandling hade skyldighet att samarbeta lojalt med kommissionen.
79. Inom ramen för den tredje delgrunden i den första grunden har Recylex gjort gällande att det ankommer på kommissionen att styrka att det föreligger sakförhållanden som utgör en överträdelse. Campines handskrivna anteckningar, även jämförda med de uppgifter som JCI tillhandahöll den 28 juni 2012, utgör inte någon exakt och samstämmig bevisning för en överträdelse i form av anordnande av ett kartellmöte i Windhagen den 23 september 2009. När tribunalen drog den slutsatsen att dessa anteckningar gjorde det möjligt för kommissionen att styrka att detta möte hade hållits åsidosatte tribunalen bevisbördereglerna.
80. Enligt kommissionen kan de argument som Recylex har anfört inom ramen för ovanstående invändningar inte tas upp till sakprövning, eftersom de faktiskt skulle föranleda domstolen att göra en ny bedömning av bevisen. Kommissionen har även bestritt dessa argument i sak.
c) Bedömning
81. De båda invändningar som har framställts av Recylex grundar sig enligt min uppfattning på en felaktig tolkning av den överklagade domen. I motsats till vad Recylex har gjort gällande konstaterade tribunalen inte alls i punkterna 93–97 i den överklagade domen att de uppgifter som kommissionen hade samlat in innan Recylex lämnade in ansökan om förmånlig behandling, det vill säga Campines handskrivna anteckningar och de uppgifter som JCI tillhandahöll den 28 juni 2012, utgjorde ett tillräckligt bevis för att kartelldeltagarna hade hållit ett konkurrensbegränsande möte i Windhagen den 23 september 2009.(35)
82. Såsom anförts i punkt 49 i detta förslag till avgörande konstaterade tribunalen bara att nämnda handlingar, om de bedömdes gemensamt, gjorde det möjligt för kommissionen att få kännedom om att ett kartellmöte hade hållits den 23 september 2009. Detta framgår klart av dels tribunalens överväganden i punkterna 85–89 i den överklagade domen angående tolkningen av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete, som punkterna 91–97 i domen utgör en tillämpning av,(36) dels i synnerhet punkterna 96 och 97 i domen.
83. I den första av dessa punkter drog tribunalen den slutsatsen, efter att ha bedömt Campines handskrivna anteckningar och jämfört dem med de handlingar som hade ingetts av JCI, att ”kommissionen, när den mottog uppgifterna från Recylex, faktiskt redan hade kännedom om att ett kartellmöte hade hållits den 23 september 2009”.(37) Det stämmer att tribunalen i samma punkt vidare preciserade att uppgifterna från Recylex ”stärkte … kommissionens möjligheter att styrka dessa sakförhållanden”. Enligt min uppfattning går det inte att ur denna mening, i synnerhet mot bakgrund av den samlade motiveringen, härleda att tribunalen ville slå fast att ovannämnda anteckningar och handlingar i sig räckte till för att i tillräcklig utsträckning styrka att detta möte hade hållits.
84. I punkt 97 i den överklagade domen förklarade tribunalen Recylex argument vara irrelevanta på grundval av jämförelsen mellan bevisvärdet av de handlingar som ingavs av företaget och bevisvärdet av de handlingar som kommissionen redan hade samlat in. I linje med den tolkning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete som gjordes i punkterna 85–89 i den överklagade domen fann tribunalen det inte heller vara nödvändigt att göra en sådan jämförelse. Tribunalen kan således inte ha dragit den slutsatsen – vilket Recylex felaktigt har gjort gällande – att de bevis som kommissionen redan hade samlat in i sig var tillräckliga för att styrka vilket datum överträdelsen hade inletts, oberoende av de uppgifter som Recylex hade tillhandahållit inom ramen för sin ansökan om förmånlig behandling.
d) Slutsats om den andra och den tredje delgrunden i den första grunden och om denna grund i dess helhet
85. Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser jag att även den andra och den tredje delgrunden i den första grund som Recylex har anfört ska underkännas, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida tribunalen, som Recylex däremot har gjort gällande, uppenbart missuppfattade de bedömda bevisen. I detta sammanhang vill jag betona att Recylex i den andra delgrunden inte har gjort gällande att kommissionen på grundval av dessa bevis fick kännedom om att kartelldeltagarna hade hållit ett konkurrensbegränsande möte den 23 september 2009, såsom konstaterades av tribunalen, utan enbart att kommissionen redan kunde styrka ett sådant sakförhållande i tillräcklig utsträckning innan den mottog uppgifterna från Recylex.
86. Mot denna bakgrund ska överklagandet enligt min uppfattning ogillas i sin helhet vad gäller den första grunden.
C. Den tredje grunden: felaktig tillämpning av punkt 26 första stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete
1. Den överklagade domen
87. Den tredje grunden avser punkterna 136–154 i den överklagade domen där tribunalen underkände Recylex fjärde grund. Inom ramen för denna grund gjorde Recylex gällande att Eco-Bat, som enligt kommissionens uppfattning var det första företaget som lämnade in bevis som hade ett betydande mervärde, inte hade uppfyllt sin skyldighet att samarbeta med kommissionen eftersom det hade tillhandahållit ofullständiga och vilseledande uppgifter beträffande de territorier som berördes av överträdelsen och således borde ha uteslutits ur programmet för förmånlig behandling enligt punkt 26 första stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete. Recylex gjorde vidare gällande att Recylex, med hänsyn till att Eco-Bat inte uppfyllde de föreskrivna villkoren, borde ha ersatt det sistnämnda och därmed haft rätt till den maximala nedsättningen av böterna med 50 procent enligt punkt 26 första stycket första strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete.
88. Utan att pröva Recylex argument om Eco-Bats samarbete uteslöt tribunalen att i ett fall där två företag har lämnat bevis med ett betydande mervärde kan det företag som var det andra att lämna sådana bevis ersätta det första, om det visar sig att det första företagets samarbete inte uppfyller villkoren i punkt 12 i 2006 års tillkännagivande om samarbete.(38) Enligt en restriktiv tolkning av reglerna om förmånlig behandling fann tribunalen i punkterna 147–150 i den överklagade domen att varken lydelsen i detta tillkännagivande eller dess logik ger stöd för att ett åsidosättande av skyldigheten att samarbeta påverkar turordningen för ansökningar om förmånlig behandling.
89. Följaktligen fann tribunalen att kommissionen inte agerade felaktigt när den inte beviljade Recylex en nedsättning i intervallet 30–50 procent.
2. Parternas argument
90. Recylex har gjort gällande att tribunalen tillämpade 2006 års tillkännagivande om samarbete felaktigt och gjorde en felaktig rättstillämpning när den drog den slutsatsen att även om Eco-Bats samarbete inte hade uppfyllt villkoren i punkt 12 i tillkännagivandet skulle Recylex inte ha kunnat ersätta Eco-Bat i turordningen för nedsättning av böter i enlighet med punkt 26 första stycket i tillkännagivandet. Enligt Recylex framgår det av lydelsen i och uppbyggnaden av samt ändamålen med 2006 års tillkännagivande om samarbete att kommissionen i samband med klassificeringen i enlighet med punkt 26 första stycket i tillkännagivandet inte kan ta ett företag i beaktande om dess samarbete inte uppfyller villkoren i punkt 12 i tillkännagivandet och att frågan om att fastställa det berörda företagets placering i turordning i så fall inte uppstår. I motsats till vad tribunalen konstaterade riskerar ett sådant synsätt inte alls att försvaga incitamentet för företagen att samarbeta med kommissionen så snabbt som möjligt, utan uppmuntrar dem snarare till ett effektivt, fullständigt och skyndsamt samarbete.
91. Kommissionen anser att det saknas stöd för den tredje grunden. Även om Eco-Bat hade åsidosatt sin skyldighet att samarbeta, skulle detta endast ha lett till att Eco-Bat inte hade beviljats någon nedsättning av böter. Recylex skulle inte ha beviljats någon förmånlig behandling till följd av detta, eftersom Recylex inte hade kunnat ersätta Eco-Bat då Recylex ändå inte hade uppfyllt villkoret att vara det ”första” företaget som försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde. Enligt kommissionens uppfattning är den tolkning som har förespråkats av Recylex inte förenlig med syftet med 2006 års tillkännagivande om samarbete, eftersom den förutom att inte öka incitamentet för kartellmedlemmar att så snabbt som möjligt samarbeta med kommissionen även skulle kunna leda till en hypotetisk situation där två företag beviljas en nedsättning av böter i samma intervall.
3. Bedömning
92. För att beviljas en nedsättning av böter enligt punkt 24 i 2006 års tillkännagivande om samarbete måste ett företag förse kommissionen med bevis för den misstänkta överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in.
93. I enlighet med sista meningen i denna punkt måste företaget vidare uppfylla alla de villkor som anges i punkterna 12 a–12 c i tillkännagivandet. Företaget ska ”ställa sig till förfogande för äkta, löpande och fullständigt samarbete från det att ansökan inges och under hela loppet av kommissionens administrativa förfarande” (punkt 12 a), ”[ha upphört] med sitt deltagande i den misstänkta kartellen omedelbart efter sin ansökan” (punkt 12 b) och när det ”överväger att lämna in en ansökan till kommissionen får det inte ha förstört, förfalskat eller undanhållit bevis på den misstänkta kartellen eller avslöjat att det kommer att ansöka om förmånlig behandling eller något om innehållet i sin ansökan” (punkt 12 c). Om kommissionen finner att företaget inte uppfyller villkoren i punkt 12 i 2006 års tillkännagivande om samarbete, så kommer det enligt punkt 30 andra stycket i tillkännagivandet ”inte att beviljas någon förmånlig behandling”.
94. I punkt 24 i 2006 års tillkännagivande om samarbete fastställs således dels det materiella villkoret för beviljande av nedsättning av böter – det vill säga att förse kommissionen med bevis som har ett särskilt bevisvärde – dels en rad villkor som kan definieras som villkor för förmånsbehandling och rör företagets beteende både innan och efter det att ansökan om nedsättning av böter lämnas in. Om det förstnämnda villkoret inte är uppfyllt, kan företaget inte beviljas nedsättning av böter i enlighet med punkt 29 i tillkännagivandet, medan företaget om de sistnämnda villkoren inte är uppfyllda, även om det har rätt till nedsättning av böter, inte kommer att beviljas någon förmånlig behandling i enlighet med ovannämnda punkt 30 andra stycket.
95. Punkt 26 i 2006 års tillkännagivande om samarbete innehåller kriterierna för att avgöra hur stor nedsättning av böterna som beviljas det företag som har rätt därtill och som uppfyller de villkor för förmånsbehandling som anges i ovannämnda punkt 12.
96. I detta sammanhang är det viktigt att betona att enligt systemet i detta tillkännagivande fastställs först och främst intervallet för den nedsättning av böter som det berörda företaget kan beviljas genom att företaget rangordnas i tidsordning. Först därefter fastställs det hur stor nedsättning av bötesbeloppet i detta intervall som det berörda företaget ska beviljas på grundval av mervärdet av de bevis som företaget lämnar in.(39)
97. Detta förhållningssätt innebär en förstärkning av det tidsmässiga villkoret som incitament till samarbete vars betydelse för effektiviteten i ett program för förmånlig behandling jag redan har beskrivit ingående ovan.(40) Företagen vet att de enbart genom att samarbeta före andra kan beviljas den maximala nedsättningen, och detta oberoende av det faktiska mervärdet av de inlämnade bevisen, vilket först bedöms i ett senare skede för att fastställa den faktiska nedsättningen av bötesbeloppet i det fastställda intervallet.
98. Det ligger i sakens natur att den tidsmässiga aspekten av samarbetet och därför turordningen för ansökningar om nedsättning av böter är av avgörande betydelse enligt systemet i 2006 års tillkännagivande om samarbete.(41)
99. Att anamma Recylex ståndpunkt skulle därför inte bara innebära att det bortses från lydelsen i punkt 26 första stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete, enligt vilket intervallen om nedsättning av böter enbart ska fastställas med utgångspunkt från turordningen för ansökningar, utan även strida mot tillkännagivandets uppbyggnad.
100. Även om Eco-Bat inte hade uppfyllt ovannämnda villkor för förmånsbehandling och således inte hade rätt till någon förmånlig behandling, skulle Recylex ändå inte ha beviljats någon nedsättning i intervallet i första strecksatsen i punkten – vilket kommissionen med rätta har gjort gällande – av den enkla anledningen att Recylex inte var det första företaget som lämnade in bevis som hade ett betydande mervärde och därför inte uppfyllde villkoren i punkt 26 första stycket första strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete.
101. Den omständigheten att ett företag inte har rätt till nedsättning av böter eftersom det inte uppfyller villkoren i punkt 12 i 2006 års tillkännagivande om samarbete kan inte jämställas med att det fastställs att det materiella villkoret i punkt 24 i tillkännagivandet inte är uppfyllt. Detta får således inte innebära någon fördel för övriga deltagare i kommissionens program för förmånlig behandling som har lämnat in ansökan i ett senare skede, eftersom detta skulle undergräva turordningen för ansökningar som utgör grundval för fastställande av intervallen om nedsättning i enlighet med punkt 26 första stycket i tillkännagivandet.(42)
102. Mot bakgrund av ovanstående överväganden kan inte heller Recylex tredje grund enligt min uppfattning godtas.
VI. Preliminär slutsats
103. Mot denna bakgrund anser jag att Recylex samtliga grunder ska underkännas och att överklagandet därför ska ogillas i sin helhet.
VII. Rättegångskostnader
104. Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna är tillämplig i ett mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
105. Eftersom jag föreslår att domstolen ska ogilla överklagandet och då kommissionen har framställt yrkande i denna riktning, ska klagandena enligt min uppfattning förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
VIII. Förslag till avgörande
106. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.