TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 8 juli 2010
Mål T‑160/08 P
Europeiska kommissionen
mot
Françoise Putterie-De-Beukelaer
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Ogiltigförklaring i första instans av karriärutvecklingsrapporten – Bedömningsförfarandet för år 2005 – Tillämpliga bestämmelser – Rubriken ’Förutsättningar’ – Bedömningsförfarande – Godkännandeförfarande”
Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 21 februari 2008 i mål F-31/07, Putterie De Beukelaer mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A‑1‑53 och II‑A‑1‑261), med yrkande att domen ska upphävas.
Avgörande: Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 21 februari 2008 i mål F-31/07, Putterie De Beukelaer mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A‑1‑53 och II‑A‑1‑261), upphävs. Målet återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol. Frågan om rättegångskostnader anstår.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Grund avseende bristande behörighet hos den som antagit rättsakten och underlåtenhet att iaktta handläggningsregler för antagandet av en rättsakt – Prövning ex officio
2. Förfarande – Domstolens skyldighet att respektera de ramar för tvisten som har definierats av parterna
3. Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Bedömning av tjänstemannens förutsättningar inom ramen för kommissionens godkännandeförfarande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)
1. En grund som avser att den som har antagit en rättsakt som går någon emot saknar behörighet utgör en grund avseende tvingande rätt som det ankommer på unionsdomstolen att pröva, vid behov ex officio.
Underlåtenhet att iaktta handläggningsregler för antagandet av en rättsakt som går någon emot utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, vilket kan prövas av unionsdomstolen även ex officio. Att neka att göra en intern omprövning, som föreskrivs i de handläggningsregler som är tillämpliga vid antagandet av en rättsakt som går någon emot, utgör uppenbarligen ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, i den mening som avses i denna rättspraxis, och kan således prövas ex officio av personaldomstolen.
(se punkterna 61 och 63)
Hänvisning till
Domstolen: 17 december 1959, Société des fonderies de Pont-à-Mousson mot Höga myndigheten, 14/59, REG 1959, s. 445 och 473; 13 juli 2000, Salzgitter mot kommissionen, C‑210/98, P REG 2000, s. I‑5843, punkt 56
Förstainstansrätten: 24 september 1996, Marx Esser och Del Amo Martinez mot parlamentet, T‑182/94, REGP 1996, s. I‑A‑411 och II‑1197, punkterna 42 och 44; 13 juli 2006, Vounakis mot kommissionen, T‑165/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑155 och II‑A‑2‑735, punkt 30; 13 december 2007, Angelidis mot parlamentet, T‑113/05, REGP 2007, s. I‑A‑2‑237 och II‑A‑2‑1555, punkt 62 och där angiven rättspraxis; förstainstansrätten den 2 oktober 2009, Cypern mot kommissionen, T‑300/05 och T‑316/05, REG 2009, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 206
2. Rätten, även om den enbart ska pröva tvisten i enlighet med de yrkanden som framställts av parterna, på vilka det ankommer att avgränsa tvisten, är inte bunden enbart av de argument som parterna åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder.
(se punkt 65)
Hänvisning till
Domstolen: den 27 september 2004, UER mot M6 m.fl., C‑470/02 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen; 13 juni 2006, Mancini mot kommissionen, C‑172/05 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 41
3. Det framgår av de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, som kommissionen antog den 23 december 2004, och av Administrativa meddelanden nr 1‑2006 att rubriken ”Förutsättningar” i karriärutvecklingsrapporten för en anställd, som vill utföra arbetsuppgifter som hör till en högre tjänstekategori, i huvudsak syftar till att få till stånd en bedömning av de arbetsuppgifter som hör till den högre tjänstekategorin och som tjänstemannen faktiskt har utfört i sitt dagliga arbete under den period som karriärutvecklingsrapporten avser, särskilt i syfte att tjänstemannen ska kunna godkännas.
Med hänsyn till vad bedömningen av en tjänstemans förutsättningar avser, nämligen hur stor andel av tjänstemannens arbete som faktiskt har ägnats åt arbetsuppgifter som hör till en högre tjänstekategori under den period som karriärutvecklingsrapporten avser och kvaliteten på tjänstemannens prestationer vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter, framgår det att denna bedömning utgör en del av den bedömning som syftar till att utvärdera tjänstemannens yrkeserfarenhet och meriter, vilka med nödvändighet återspeglas i vart fall vid utvärderingen av tjänstemannens kompetens under samma period.
De myndigheter som, inom ramen för bedömningsförfarandet, är behöriga att bedöma tjänstemännens meriter utifrån de olika rubriker som anges i karriärutvecklingsrapporten, det vill säga den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen, med förbehåll för ett eventuellt ingripande av den bedömningsansvarige vid överklaganden, ska även bedöma ”förutsättningarna” för de tjänstemän som har begärt att den därtill hörande rubriken ska fyllas i av den rapporterande tjänstemannen.
När tillsättningsmyndigheten beaktar tjänstemännens förutsättningar att utföra arbetsuppgifter i den högre tjänstekategorin, gör den inte själv någon bedömning av dessa förutsättningar, utan utgår från de upplysningar som anges under motsvarande rubrik i föregående års karriärutvecklingsrapport.
Även om rubriken ”Förutsättningar” får följder inom ramen för godkännandeförfarandet, ingår denna rubrik vid bedömningen av tjänstemän. I avsaknad av bestämmelser som uttryckligen föreskriver att denna rubrik hör till en bedömning som ska göras inom ramen för godkännandeförfarandet, kan denna rubrik inte avskiljas från bedömningsförfarandet, såsom personaldomstolen gjorde i den överklagade domen, för att låta den enbart omfattas av tillsättningsmyndighetens behörighet inom ramen för godkännandeförfarandet.
(se punkterna 78–80, 87 och 90)