Talan väckt den 8 september 2010 - Hansa Metallwerke m.fl. mot kommissionen

(Mål T-375/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hansa Metallwerke AG (Stuttgart, Tyskland), Hansa Nederland BV (Nijkerk, Nederländerna), Hansa Italiana Srl (Castelnuovo del Garda, Italien), Hansa Belgium Sprl (Asse, Belgien), Hansa Austria GmbH (Salzburg, Österrike) (ombud: advokaten H. J. Hellmann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut av den 23 juni 2010 som kommissionen den 30 juni 2010 tillställt sökandena och som avser ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39092 - badrumsutrustning), i den del det avser sökandena,

i andra hand, sätta ned de böter som sökandena ådömts, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har väckt talan mot kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - badrumsutrustning. I beslutet ådöms sökandena och andra företag böter på grund av åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Enligt kommissionen har sökandena deltagit i fortlöpande avtal eller samordnade förfaranden på marknaden för badrumsutrustning i Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Österrike.

Till stöd för sin talan har sökandena för det första gjort gällande att kommissionen överskridit det maximala bötesbelopp som företaget kan ådömas enligt artikel 23.2 andra meningen i förordning (EG) nr 1/2003¹, genom att basera sitt beslut på Hansa Metallwerke AG:s totala globala omsättning, som är felaktig.

För det andra har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar. Sökandena anser att kommissionen gjort sig skyldig till grova fel i samband med det administrativa förfarandet och att sökandena således missgynnats i förhållande till övriga parter. I motsats till vad den utlovat under förfarandet har kommissionen sedan underlåtet att beakta denna omständighet i det angripna beslutet.

För det tredje har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 genom att felaktigt beräkna böterna med hänsyn till meddelandet om förmånlig behandling². Kommissionen har inte satt ned böterna trots att sökandena samarbetat.

För det fjärde har sökandena gjort gällande att det strider mot principen om förbud mot retroaktivitet att tillämpa riktlinjerna för beräkning av böter³ på situationer långt efter att dessa upphört.

Sökanden har även gjort gällande att kommissionens praxis vid böter inte finner stöd i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003. Sökanden har i detta avseende anfört att det angripna beslutet innebär åsidosättande av likabehandlings- och proportionalitetsprincipen. Artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, såsom denna har utvecklats genom kommissionens praxis vid tillämpningen av riktlinjerna för beräkning av böter, strider dessutom mot den straffrättsliga legalitetsprincipen i artikel 7 i EKMR och artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Slutligen har sökandena gjort gällande att artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och riktlinjerna för beräkning av böter tillämpats felaktigt genom att kommissionen gjort flertalet tillämpnings- och tolkningsfel till sökandenas nackdel. Sökanden har i synnerhet gjort gällande att kommissionens hantering och värdering av bevis varit felaktig vad gäller sökandenas individuella omständigheter.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

² - Kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, s. 3).

³ - Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2).