BESLUT MEDDELAT AV TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
den 29 november 2012 (*)
”Interimistiskt förfarande – Konkurrens – Kommissionens beslut att översända handlingar till en nationell domstol – Konfidentiell behandling – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Ansökan om interimistiska åtgärder – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Intresseavvägning”
I mål T‑164/12 R,
Alstom, Levallois-Perret (Frankrike), företrätt av advokaten J. Derenne samt av N. Heaton, P. Chaplin och M. Farley, solicitors,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Antoniadis, N. Khan och P. Van Nuffel, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
National Grid Electricity Transmission plc, företrätt av A. Magnus, C. Bryant och E. Coulson, solicitors, samt av J. Turner och D. Beard, QC,
intervenient,
angående en begäran om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 26 januari 2012, såsom det framgår av skrivelserna nr D/2012/006840 och nr D/2012/006863 från generaldirektören vid kommissionens generaldirektorat för konkurrens, att översända vissa handlingar till High Court of England and Wales för användning som bevis inom ramen för en talan mot sökanden, samt en begäran om att konfidentiell behandling förordnas inom ramen för det interimistiska förfarandet av de affärshemligheter som förekommer i sökandens svar av den 30 juni 2006 på meddelandet om invändningar i ärendet COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk,
meddelar
TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
följande
Beslut
Bakgrund
Inledande anmärkningar
1 Areva T&D Holding SA, Areva T&D SA och Areva T&D AG ingick fram till och med den 8 januari 2004 i sökandens koncern, Alstom, då de förvärvades av Areva. Den 7 juni 2010 överlät Areva dessa bolag på nytt till sökanden som ändrade deras namn till T&D Holding (och därefter, efter interna omstruktureringar den 30 och 31 mars 2012, till Alstom Holdings), Alstom Grid SAS respektive Alstom Grid AG. Dessa tre bolag benämns i förevarande beslut Grid-bolagen, oavsett vilket deras moderbolag är.
Förfarandet vid kommissionen och unionsdomstolarna
2 Den 20 april 2006 utfärdade kommissionen ett meddelande om invändningar i ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk (nedan kallat GS-beslutet). Sökanden svarade på meddelandet om invändningar den 30 juni 2006 (nedan kallat sökandens svar). Samma dag svarade även Areva och Grid-bolagen gemensamt på meddelandet (nedan kallat Arevas och Grid-bolagens svar).
3 Den 24 januari 2007 antog kommissionen beslut K(2006) 6762 slutligt i detta ärende i vilket bland annat sökanden, Areva och Grid-bolagen hölls ansvariga för sitt deltagande i en kartell på marknaden för gasisolerade ställverk. Den 18 april 2007 väckte, å ena sidan, sökanden och, å andra sidan, Areva och Grid-bolagen talan om ogiltigförklaring av detta beslut.
4 I dom av den 3 mars 2011 i de förenade målen T‑117/07 och T‑121/07, Areva m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II-633), satte tribunalen ned de böter som ålagts sökanden liksom Areva och Grid-bolagen. Areva, å ena sidan, samt sökanden och Grid-bolagen, å andra sidan, överklagade denna dom (förenade målen C‑247/11 P och C‑253/11 P, Areva mot kommissionen) den 24 respektive den 25 maj 2011.
Förfarandet vid High Court of England and Wales
5 Den 17 november 2008 väckte National Grid Electricity Transmission plc (nedan kallat NGET) skadeståndstalan mot bland annat sökanden, Areva och Grid-bolagen vid High Court of England and Wales (nedan kallad High Court) med anledning av att NGET till följd av kartellöverträdelsen betalat för höga priser på de gasisolerade ställverk som det köpt mellan åren 1988 och 2004 av de bolag som var inblandade i kartellen.
6 NGET begärde inom ramen för detta förfarande att NGET skulle tillställas sökandens samt Arevas och Grid-bolagens svar. High Court beslutade i denna fråga i dom av den 4 juli 2011. Den 11 juli 2011 antog High Court vidare ett beslut (nedan kallat sekretessbeslutet), varigenom en ”sekretessgrupp” inrättades i syfte att skydda konfidentiella uppgifter i de handlingar som parterna får tillgång till under det nationella förfarandet. High Court begärde därefter i skrivelse av den 13 juli 2011 att kommissionen, i enlighet med artikel 15.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81[EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1), skulle översända sökandens samt Arevas och Grid-bolagens svar. I skrivelse av den 25 juli 2011 inkom sökanden och Grid-bolagen till kommissionen med yttranden över High Courts begäran om översändande.
7 I skrivelse av den 28 oktober 2011 meddelade kommissionen High Court sin avsikt att bifalla begäran om översändande, med preciseringen att den dock dessförinnan måste informera bland annat sökanden och Grid-bolagen om detta. I skrivelse av den 26 januari 2012 delgav kommissionen dessa bolag sitt beslut att bifalla High Courts begäran (nedan kallat det angripna beslutet) samt de handlingar som kommissionen hade för avsikt att översända om de inte ifrågasatte detta beslut vid tribunalen och inför domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder.
8 Den 21 februari 2012 meddelade sökanden och Grid-bolagen kommissionen att de hade för avsikt att väcka talan mot detta beslut och att inge en ansökan om interimistiska åtgärder till tribunalens ordförande.
Förfarandet
Ansökan om interimistiska åtgärder och begäran om delvis återkallelse
9 Den 10 april 2012 väckte sökanden och Grid-bolagen talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Genom särskild handling gav de samma dag in en ansökan om interimistiska åtgärder i syfte att få verkställigheten av det angripna beslutet uppskjuten i enlighet med artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF.
10 Efter att ansökan om interimistiska åtgärder inkommit, beaktade kommissionen sökandens och Grid-bolagens invändningar att kommissionens version av de svar som den hade för avsikt att översända till High Court, trots att uppgifter som lämnats inom ramen för dess meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3) undantagits från tillämpningsområdet för begäran om översändande, inkluderade sådana uppgifter. I skrivelse av den 26 april 2012 meddelade kommissionen bolagen att den hade beslutat att ändra nämnda versioner genom att utesluta dessa uppgifter.
11 Den 10 maj 2012 inkom kommissionen med sitt yttrande över ansökan om interimistiska åtgärder.
12 I skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 21 maj 2012 meddelade sökanden och Grid-bolagen att den till följd av kommissionens beslut av den 26 april 2012 ändrade versionen av Arevas och Grid-bolagens svar inte längre gav upphov till något tillräckligt viktigt problem och att Grid-bolagen därför hade beslutat att återkalla sin talan i målet rörande huvudsaken och att återta sin ansökan om interimistiska åtgärder. Vidare justerade sökanden med beaktande av kommissionens beslut sina yrkanden med hänsyn till att vissa av grunderna och handlingarna som bifogats till stöd för ansökan inte längre var relevanta.
13 Den 29 maj 2012 yttrade sig kommissionen över ansökan om delvis återkallelse och sökandens justerade yrkanden i ansökan om interimistiska åtgärder.
14 I beslut av den 13 juni 2012 förordnade tribunalens ordförande om avskrivning i vissa delar i mål T‑164/12 R för att stryka namnen på Grid-bolagen från förteckningen över sökande. I beslut av den 10 juli 2012 strök ordföranden på tribunalens fjärde avdelning även namnen på Grid-bolagen från förteckningen över sökande i målet rörande huvudsaken och förpliktade kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Grid-bolagens rättegångskostnader i målen T‑164/12 och T‑164/12 R.
NGET:s interventionsansökan och sökandens begäran om konfidentiell behandling
15 Den 1 maj 2012 ingav NGET en ansökan om att få intervenera i mål T‑164/12 R till stöd för kommissionens presumerade yrkanden. I skrivelse av den 22 maj 2012 meddelade kommissionen tribunalens ordförande att den inte hade några invändningar i detta avseende. Sökanden yttrade sig över denna ansökan den 23 maj 2012, varvid bolaget i huvudsak angav att det inte motsatte sig NGET:s intervention. Genom särskild handling som inkom samma dag framställde sökanden en begäran om konfidentiell behandling med avseende på de uppgifter och handlingar som ingetts i mål T‑164/12 R. Den 6 juni 2012 ingav NGET en skrivelse i vilken det angav att sökanden i sitt yttrande över interventionsansökan hade gjort en felaktig beskrivning av en aspekt av det nationella förfarandet. NGET upprepade även vikten av att dess interventionsansökan beviljades så att NGET skulle kunna upplysa tribunalen om arten och handläggningsstadiet beträffande förfarandet vid High Court.
16 Den 10 juli 2012 ingav NGET en ansökan om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden i mål T‑164/12. Varken kommissionen eller sökanden invände mot detta. Sökanden framställde dock den 7 augusti 2012 en begäran om konfidentiell behandling med avseende på de uppgifter och handlingar som ingetts i mål T‑164/12.
17 Genom beslut av den 4 september 2012 biföll ordföranden på tribunalens fjärde avdelning NGET:s ansökan om att få intervenera i mål T‑164/12. Den 13 september 2012 beslutade tribunalens ordförande att tillåta NGET att intervenera i mål T‑164/12 R. En icke‑konfidentiell version av handlingarna som ingetts inom ramen för ansökan om interimistiska åtgärder, vilken sammanställts av sökanden, delgavs intervenienten som bereddes tillfälle att yttra sig härom, utan att detta påverkar bedömningen av huruvida begäran om konfidentiell behandling i målet avseende interimistiska åtgärder är välgrundad.
18 Den 27 september 2012 lämnade intervenienten in sin interventionsinlaga samt yttrade sig över sökandens begäran om konfidentiell behandling, varvid intervenienten överlämnade frågan avseende möjligheten att anta åtgärder för processledning för att höra intervenienten avseende denna problematik till tribunalens bedömning. Tribunalens kansli delgav sökanden och kommissionen dessa två handlingar den 8 oktober 2012.
Parternas yrkanden
19 Sökanden har yrkat att tribunalens ordförande ska
– besluta om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet fram till dess att tribunalen har avgjort målet i sak,
– besluta om konfidentiell behandling i förevarande förfarande med avseende på de affärshemligheter som förekommer i sökandens svar, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
20 Med beaktande av sökandens justerade yrkanden (se punkt 12 ovan), ska denne anses ha återkallat sin ansökan om interimistiska åtgärder i den del den gäller uppgifter som lämnats inom ramen för meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden.
21 Kommissionen har med stöd av intervenienten yrkat att tribunalens ordförande ska
– avslå ansökan om interimistiska åtgärder, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Begäran om konfidentiell behandling under det interimistiska förfarandet av de affärshemligheter som förekommer i sökandens svar
22 I sitt yttrande av den 10 maj 2012 har kommissionen angett att ansökan om interimistiska åtgärder ska avvisas i den del den syftar till att erhålla konfidentiell behandling under förevarande förfarande av de affärshemligheter som förekommer i sökandens svar.
23 Det ska härvid påpekas att begäran om konfidentiell behandling under förevarande förfarande vad gäller de affärshemligheter som förekommer i sökandens svar, med hänsyn till hur begäran utformats, endast kan förstås som att den är riktad mot svaranden. I förevarande fall saknar en sådan begäran betydelse, eftersom kommissionen förfogar över den konfidentiella versionen av de omtvistade handlingarna. Om sökanden genom denna begäran i stället avsett att erhålla konfidentiell behandling gentemot en eventuell intervenient, har begäran framställts för tidigt. Det ska under alla omständigheter erinras om, såsom har angetts ovan i punkterna 17 och 18, att intervenienten endast har fått tillgång till den icke‑konfidentiella versionen av de handlingar som har ingetts inom ramen för förevarande ansökan.
Begäran om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet
24 Det följer av artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF, jämförda med artikel 256.1 FEUF, att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, om han eller hon anser att omständigheterna så kräver, får förordna om uppskov med verkställigheten av en rättsakt som angripits vid tribunalen och förordna om nödvändiga interimistiska åtgärder.
25 I artikel 104.2 i rättegångsreglerna föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder ska ange föremålet för talan, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad. Uppskov med verkställigheten och andra interimistiska åtgärder kan således beviljas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, om det fastställs att de vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogade (fumus boni juris) och ställer krav på skyndsamhet, på så sätt att åtgärderna – för att undvika att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada – måste beviljas och ha verkan redan innan målet har avgjorts i sak. Nämnda domare ska även, i förekommande fall, göra en avvägning mellan de föreliggande intressena (beslut av domstolens ordförande av den 23 februari 2001 i mål C‑445/00 R, Österrike mot rådet, REG 2001, s. I‑1461, punkt 73).
26 Vid denna helhetsbedömning har domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att, med avseende på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, avgöra på vilket sätt det ska prövas om dessa villkor är uppfyllda liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte i någon bestämmelse föreskrivs ett redan upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder (beslut av domstolens ordförande av den 19 juli 1995 i mål C‑149/95 P(R), kommissionen mot Atlantic Container Line m.fl., REG 1995, s. I‑2165, punkt 23, och av den 3 april 2007 i mål C‑459/06 P(R), Vischim mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 25).
27 Med beaktande av handlingarna i målet anser sig tribunalens ordförande förfoga över samtliga uppgifter som är nödvändiga för att avgöra förevarande ansökan om interimistiska åtgärder, utan att det är nödvändigt att först ge parterna tillfälle att yttra sig muntligen eller att anta några åtgärder för processledning som intervenienten har hemställt om.
28 På grund av omständigheterna i målet ska det först göras en intresseavvägning.
Intresseavvägningen
29 Enligt fast rättspraxis innebär avvägningen mellan de olika intressen som är i fråga att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska avgöra om intresset, för den part som ansöker om sådana åtgärder, av att åtgärderna beviljas ska ha företräde framför intresset av att den omtvistade rättsakten omedelbart tillämpas. Vid denna bedömning ska det särskilt prövas huruvida det, om rättsakten eventuellt ogiltigförklaras när målet avgörs i sak, är möjligt att återställa den situation som uppkommer genom att den verkställs omedelbart och, omvänt, i vilken utsträckning uppskovet kan hindra att den ifrågasatta rättsakten får full verkan för det fall talan rörande huvudsaken skulle ogillas (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 11 maj 1989 i de förenade målen 76/89 R, 77/89 R och 91/89 R, RTE m.fl. mot kommissionen, REG 1989, s. 1141, punkt 15, och av den 26 juni 2003 i de förenade målen C‑182/03 R och C‑217/03 R, Belgien och Forum 187 mot kommissionen, REG 2003, s. I‑6887, punkt 142). Nämnda domare kan i detta sammanhang även behöva beakta tredje parters intressen.
30 Vad närmare bestämt gäller villkoret att den rättssituation som skapas av beslutet om interimistiska åtgärder ska vara reversibel, ska det erinras om att ändamålet med ett interimistiskt förfarande endast är att säkerställa att det kommande avgörandet i sak får full verkan (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 27 september 2004 i mål C‑7/04 P(R), kommissionen mot Akzo och Akcros, REG 2004, s. I‑8739, punkt 36). Förfarandet är följaktligen underordnat i förhållande till det huvudförfarande som det hör till (beslut av förstainstansrättens ordförande av den 12 februari 1996 i mål T‑228/95 R, Lehrfreund mot rådet och kommissionen, REG 1996, s. II‑111, punkt 61). Det beslut som fattas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska således vara provisoriskt på så sätt att det inte föregriper det framtida avgörandet i sak eller gör det illusoriskt genom att beröva det sin ändamålsenliga verkan (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 17 maj 1991 i mål C‑313/90 R, CIRFS m.fl. mot kommissionen, REG 1991, s. I‑2557, punkt 24, och beslut av förstainstansrättens ordförande av den 12 december 1995 i mål T‑203/95 R, Connolly mot kommissionen, REG 1995, s. II‑2919, punkt 16).
31 Härav följer med nödvändighet att intressen som görs gällande av en part i det interimistiska förfarandet inte förtjänar skydd om nämnda part begär att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska fatta ett beslut som inte är rent provisoriskt utan i stället har som konsekvens att föregripa det framtida avgörandet i sak och göra det illusoriskt genom att beröva det sin ändamålsenliga verkan.
32 I förevarande fall ska tribunalen, när den avgör målet i huvudsaken, ta ställning till om det angripna beslutet – varigenom kommissionen har beslutat att bifalla High Courts begäran att bland annat få tillgång till sökandens svar – ska ogiltigförklaras, bland annat på grund av åsidosättande av den tystnadsplikt som skyddas genom artikel 339 FEUF.
33 Vad för det första avser intervenientens intressen, ska det anges att denne i sin interventionsinlaga har uppmärksammat domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder på den omständigheten att det vid avvägningen av föreliggande intressen ska tas hänsyn till de möjliga utvägar som följer av tribunalens och High Courts respektive agendor.
34 Inledningsvis kommer kommissionen inte att, för det fall ansökan om interimistiska åtgärder bifalls, översända de omtvistade handlingarna till High Court så länge tribunalen inte avgjort målet i huvudsaken. Om tribunalen avgör målet till kommissionens fördel, men avkunnar sin dom efter High Courts avgörande, anser intervenienten emellertid att intervenienten skulle berövas tillgång till handlingar som kan vara till nytta för talan. Uppskovet med verkställigheten skulle därmed ge sökanden förmånen av verkningarna av ett slutligt avgörande till dennes fördel trots att tribunalen ogillar talan i huvudsaken.
35 Vidare, för det fall att ansökan om interimistiska åtgärder avslås, kommer kommissionen att översända de omtvistade handlingarna till High Court, som i sin tur överlämnar dem till den ”sekretessgrupp” som inrättats genom beslut av den 11 juli 2011 för att beaktas i skadeståndsförfarandet. Om tribunalen avgör målet till sökandens fördel innan High Court fattar sitt beslut, kommer de uppgifter som felaktigt översänts enligt intervenienten att uteslutas från det nationella förfarandet.
36 Det ska emellertid påpekas att intervenienten har bortsett från det, för sökanden väsentliga, fallet att ansökan om interimistiska åtgärder avslås och att High Court meddelar sitt avgörande innan tribunalen avgjort målet i huvudsaken. I ett sådant fall skulle en dom om ogiltigförklaring göras illusorisk och berövas sin ändamålsenliga verkan. Om ansökan om interimistiska åtgärder avslogs skulle detta följaktligen föregripa det framtida avgörandet i sak, det vill säga att talan om ogiltigförklaring skulle ogillas.
37 Mot bakgrund av den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 30 och 31 ska det således påpekas att tvisten avseende en institutions översändande av omtvistade handlingar till en nationell domstol, som begärts inom ramen för en som i förevarande mål pågående tvist, kan påverka det interimistiska förfarandets underordnade art.
38 För det fall att förevarande ansökan om interimistiska åtgärder skulle bifallas och High Court prövade målet före tribunalens avgörande i huvudsaken, har intervenienten emellertid inte visat att den inte skulle kunna ta till vara sitt intresse genom att, i egenskap av sökande vid High Court, begära att skadeståndsförfarandet vilandeförklaras.
39 Det förefaller vidare troligare att en sådan begäran bifalls än om sökanden, i egenskap av svarande vid High Court, skulle begära en sådan vilandeförklaring för det fall dels att förevarande ansökan skulle avslås och handlingarna därmed översändas till High Court, dels att High Court skulle kunna fatta beslut innan tribunalen avgör målet i huvudsaken.
40 Vad för det andra avser kommissionens intressen, ska det påpekas att kommissionen i sitt yttrande av den 10 maj 2012 angett att dess enda intresse är att de nationella domstolarnas behörighet att tillämpa bestämmelserna i unionsrätten vidmakthålls genom att säkerställa att de ges full verkan och att skydda de rättigheter som enskilda har erhållit genom unionsrätten. Kommissionen har i detta avseende preciserat att inblandade intressen inte enbart utgörs av intresset för enheter som yrkar ersättning för skada som de orsakats av ett beteende som kan begränsa eller snedvrida konkurrensen. De utgörs även av det allmänna intresset av en effektiv tillämpning av unionsbestämmelserna på konkurrensområdet. Talan om skadestånd inför de nationella domstolarna kan nämligen bidra väsentligt till upprätthållandet av en effektiv konkurrens i unionen. Intervenienten har i detta avseende tillagt att såväl kommissionen som unionsdomstolarna har ansett att det är viktigt att säkerställa att de som blivit föremål för ett åsidosättande av konkurrensrätten har möjlighet att väcka skadeståndstalan och kan göra gällande de rättigheter som de har enligt unionsrätten. Kommissionen har i detta avseende påpekat att High Court i dom av den 12 juni 2009, där den bland annat prövade sökandens och alla andra svarandens begäran om vilandeförklaring av det nationella förfarandet mot bakgrund av talan om ogiltigförklaring av GS-beslutet, uttryckligen framhöll att det var nödvändigt att det administrativa förfarandet inte fördröjdes, även om målet vid tribunalen ännu inte var avgjort.
41 Vad gäller en effektiv tillämpning av unionsbestämmelserna på konkurrensområdet, och närmare bestämt nationella förfaranden för skadeståndstalan, ska det – även om intresset av ett skyndsamt förfarande är av särskild vikt vid den intresseavvägning som görs av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – konstateras att kommissionen, även om den grundar sig på High Courts ståndpunkt, inte har framställt någon begäran om skyndsam handläggning vid tribunalen, såsom sökanden har föreslagit genom att i förevarande ansökan ange att den i förekommande fall inte motsätter sig en sådan handläggning. Eftersom en sådan begäran enligt lydelsen i artikel 76a i tribunalens rättegångsregler inte kan framställas av en intervenient, ankom det på kommissionen att begära sådan handläggning, om ett skyndsamt avslutande av förfarandet utgjorde en av de grundläggande faktorerna för institutionens ståndpunkt.
42 Vidare ska det, mot bakgrund av övervägandena i punkterna 37–39 avseende säkerställandet av den ändamålsenliga verkan av tribunalens avgörande i huvudsaken och de särskilda omständigheterna i målet, göras en avvägning mellan en effektiv tillämpning av unionsbestämmelserna på konkurrensområdet och iakttagandet av det interimistiska förfarandets underordnade art. Tribunalens ordförande med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder gjorde för övrigt en liknande avvägning – beträffande en begäran om ”provisorisk” tillgång till påstått konfidentiella uppgifter som innehades av kommissionen – när denne avvisade en ansökan om sådana åtgärder, eftersom beslutet att bevilja en sådan ansökan i förväg skulle ha kunnat neutralisera följderna av det framtida beslutet i sak (se, för ett liknande resonemang, beslut av tribunalens ordförande av den 23 januari 2012 i mål T‑607/11 R, Henkel och Henkel France mot kommissionen, punkterna 23–25).
43 Intervenienten har för det tredje i sin interventionsbilaga av den 27 september 2012 understrukit nödvändigheten av att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder i intresseavvägningen tar hänsyn till sökandens försvarsstrategi att inleda förfaranden för att förhala förfarandet vid High Court. Det ska i detta avseende påpekas att inget av de förfaranden som intervenienten har hänvisat till som hinder för dess skadeståndstalan har ansetts utgöra missbruk av en rättighet, vilket intervenienten har medgett. Dessa förfaranden är följaktligen endast uttryck för de rättsmedel som en part kan göra gällande för att tillvarata sina rättigheter. Eftersom dessa förfaranden har bedömts ogrundade, har intervenienten vunnit framgång i sin sak och förfarandet vid High Court har fortsatt i vederbörlig ordning. Vidare har intervenienten, även om intervenienten anser att detta förfarande har pågått under onormalt lång tid, emellertid inte visat att denne lidit skada exempelvis på grund av denna omständighet så att intresset av att få kännedom om de omtvistade uppgifterna före tribunalens avgörande i huvudsaken ska ges företräde framför intresset att skydda den ändamålsenliga verkan av denna dom (se punkterna 37–39 ovan).
44 Kommissionens och intervenientens intresse av att ansökan om interimistiska åtgärder avslås ska därför ge vika i förhållande till sökandens intresse. Detta gäller i än högre grad som de interimistiska åtgärder som sökanden begärt endast innebär att det nuvarande läget, som förelegat under flera år, vidmakthålls under en begränsad period (se, för ett liknande resonemang, beslutet i det ovannämnda målet RTE m.fl. mot kommissionen, punkt 15; se även beslut av tribunalens ordförande av den 16 november 2012 i mål T‑345/12 R, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 29), utan att detta förorsakar några sådana olägenheter som föranleder att situationen i avvaktan på beslut omedelbart ska upphöra. I detta avseende ska det tilläggas att sökanden endast har invänt mot att den konfidentiella versionen av de omtvistade handlingarna översänds. Att bevilja begäran om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet hindrar följaktligen inte kommissionen från att anta ett nytt beslut som tillåter översändandet av den icke‑konfidentiella versionen av de omtvistade handlingarna i avvaktan på att tribunalen avgör målet om ogiltigförklaring i huvudförfarandet. Förfarandet vid High Court kan således till viss grad fortskrida.
Kravet på skyndsamhet
45 Det framstår som brådskande att skydda sökandens intresse då denne riskerar att lida allvarlig och irreparabel skada om ansökan om interimistiska åtgärder avslås. I detta sammanhang har sökanden gjort gällande att den situation som skulle bli resultatet av att de omtvistade handlingarna översändes inte längre skulle gå att ändra. När väl de konfidentiella uppgifterna har översänts skulle en senare ogiltigförklaring av det angripna beslutet, bland annat på grund av åsidosättande av den tystnadsplikt som skyddas genom artikel 339 FEUF, inte ändra verkningarna av översändandet. Följaktligen skulle rätten till ett effektivt domstolsskydd inte vara något annat än ett ”tomt skal”, om de omtvistade uppgifterna lämnades ut innan målet avgjordes i sak.
46 Det ska inledningsvis påpekas att det med hänsyn till den särskilda arten av tvisten avseende översändandet av konfidentiella handlingar inom ramen för ett interimistiskt förfarande (se punkt 37 ovan) och de särskilda omständigheterna i målet (se punkterna 38 och 39 ovan) är tillräckligt att bedöma hur allvarlig och irreparabel skada sökanden skulle lida i det aktuella fallet till följd av översändandet av de omtvistade uppgifterna i jämförelse med dess rätt till ett effektivt domstolsskydd.
47 För det fall att förevarande ansökan avslås och kommissionen översänder handlingarna till High Court, och sistnämnda domstol fattar beslut innan tribunalen hunnit pröva talan i sak avseende huruvida översändandet av uppgifterna är rättsstridigt, förlorar nämligen sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd sin betydelse.
48 Det är intressant att notera att intervenienten, som i sin interventionsansökan har preciserat just att den kan upplysa tribunalen om arten och ställningen av dess ansökan i Förenade konungariket, i skrivelse av den 6 juni 2012 angett att High Court inte måste invänta att EU-domstolen meddelar dom i målen om överklagande av de domar som tribunalen meddelade till följd av talan om ogiltigförklaring av GS-beslutet. Den har vidare i sin interventionsinlaga av den 27 september 2012 angett att det är troligt att det tar längre tid för tribunalen att pröva målet i huvudsaken än för High Court att avsluta det nationella förfarandet. Mot bakgrund av denna information förefaller det finnas en verklig och allt annat än hypotetisk risk för att den nationella domstolen fattar sitt beslut med beaktande av de översända uppgifterna innan tribunalen hinner pröva huruvida översändandet är rättsstridigt.
49 Eftersom kommissionen, för det fall ansökan om interimistiska åtgärder avslås, omedelbart skulle översända de omtvistade uppgifterna, finns det anledning att frukta att sökandens grundläggande rätt till ett effektivt rättsmedel – vilken föreskrivs i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, 2010, s. 389) – skulle äventyras om kommissionen tilläts att översända uppgifterna innan tribunalen avgjort målet i sak. Eftersom sökandens grundläggande rätt riskerar att allvarligt och på ett irreparabelt sätt åsidosättas – med förbehåll för att det ska prövas huruvida villkoret att åtgärderna ska framstå som faktiskt och rättsligt befogade vid första påseendet (nedan kallat villkoret avseende fumus boni juris) är uppfyllt (se, avseende det nära samband som föreligger mellan detta sistnämnda villkor och kravet på skyndsamhet, beslut av tribunalens ordförande av den 8 april 2008 i de förenade målen T‑54/08 R, T‑87/08 R, T‑88/08 R och T‑91/08 R–T‑93/08 R, Cypern mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 56 och 57) – framstår det som brådskande att bevilja det sökta uppskovet med verkställighet (se även beslutet i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkterna 31–33).
Huruvida villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt
50 Enligt fast rättspraxis anses villkoret avseende fumus boni juris uppfyllt när åtminstone en av grunderna för talan rörande huvudsaken, som åberopas av den som ansöker om interimistiska åtgärder, vid första påseendet framstår som befogad och i alla fall inte grundlös, då den visar att det föreligger komplicerade rättsfrågor vilkas lösning inte är självklar och som således förtjänar en grundligare bedömning som inte ska göras av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder utan inom ramen för huvudförfarandet eller när diskussionen mellan parterna visar att det föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte är självklar (se beslut av tribunalens ordförande av den 19 september 2012, i mål T‑52/12 R, Grekland mot kommissionen, punkt 13 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 8 maj 2003 i mål C‑39/03 P‑R, kommissionen mot Artegodan m.fl., REG 2003, s. I‑4485, punkt 40).
51 Sökanden har i synnerhet gjort gällande att det angripna beslutet strider mot artikel 339 FEUF, mot punkt 25 i kommissionens tillkännagivande om samarbete mellan kommissionen och EU-medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna 81[EG] och 82 [EG] (EUT C 101, 2004, s. 54) samt mot artikel 4.3 FEU.
52 I detta sammanhang har det i huvudsak gjorts gällande att översändandet av sökandens svar såsom kommissionen avsett åsidosätter artikel 339 FEUF, eftersom skyddsnivån för att säkerställa konfidentiell behandling av de översända uppgifterna inte är densamma vid High Court som enligt bestämmelsen i EUF-fördraget.
53 Kommissionen har erinrat om sin skyldighet, som preciseras i förstainstansrättens dom av den 18 september 1996 i mål T‑353/94, Postbank mot kommissionen (REG 1996, s. II-921), punkt 90, att vidta alla de försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att denna rätt inte på något sätt kränks på grund av att och under det att handlingar översänds till en nationell domstol. Kommissionen anser att det följer av denna dom att det ankommer på den nationella domstolen att säkerställa en konfidentiell behandling av översända uppgifter och att kommissionen iakttar denna skyldighet då den å ena sidan till den nationella domstolen uppger vilka handlingar eller avsnitt som innehåller konfidentiella uppgifter eller affärshemligheter, och å andra sidan försäkrar sig om att sådana uppgifter endast översänds när den nationella domstolen tillhandahåller konkreta skyddsregler för sin kapacitet och avsikt att säkerställa en konfidentiell behandling av uppgifterna.
54 Vad avser den första försiktighetsåtgärden rörande kommissionens angivande av handlingar och avsnitt som är konfidentiella eller utgör affärshemligheter, ska det anges att kommissionen i förevarande fall inte har ansett det nödvändigt att pröva huruvida uppgifterna verkligen är att klassificera som konfidentiella eller som affärshemligheter innan översändandet av nämnda uppgifter, utan endast har angett de avsnitt som klassificerats som sådana av sökanden. Det kan härvid tyckas märkligt att kommissionen i sitt yttrande av den 10 maj 2012 tagit motsatt ståndpunkt avseende huruvida uppgifter ska anses vara av sådan art, då det redan av den omständigheten att kommissionen delger den nationella domstolen dessa uppgifter i enlighet med de försiktighetsåtgärder som är tillämpliga vid översändandet av uppgifter som skyddas enligt artikel 339 FEUF skulle kunna följa att uppgifterna omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse. En kontroll av att uppgifterna är av sådan art, om den vore nödvändig, kräver under alla omständigheter en detaljerad prövning som det inte ankommer på domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att göra.
55 Vad därefter avser de konkreta skyddsregler som tillhandahålls av den nationella domstolen, vilka kommissionen innan den översänder nämnda uppgifter måste försäkra sig om att de föreligger, följer det av det angripna beslutet att kommissionen endast angett att sekretessbeslutet säkerställer att samtliga konfidentiella uppgifter i de handlingar som begärts utlämnade skyddas i enlighet med de skyddsregler som uppställs i artikel 339 FEUF. Det framgår i detta avseende inte av det angripna beslutet att det gjorts någon bedömning avseende de konkreta verkningar som skyddet enligt sekretessbeslutet har mot bakgrund av skyldigheten enligt artikel 339 FEUF såsom den har tolkats i rättspraxis.
56 För det första har kommissionen i sitt yttrande av den 10 maj 2012 angett att den nationella domstolen informerat den om att de begärda handlingarna endast kommer att delges inom ramen för den sekretessgrupp som inrättats inom ramen för förfarandet vid High Court i överenskommelse med parterna i målet. Kommissionen har vidare angett att sökanden inte gjort några invändningar i sitt yttrande till kommissionen av den 25 juli 2011 avseende sekretessgruppens omfattning eller förfarandevillkor. Även om parterna i målet vid High Court, inklusive sökanden, omfattas av definitionen för sekretessgruppens område, kan det inte bortses från att den nationella domstolen, i sin dom av den 4 juli 2011 (punkt 13), uttryckligen nämnde möjligheten för dessa parter att yttra sig vid kommissionen i fråga om lämpligheten av att bevilja eller avslå begäran om översändande av de aktuella uppgifterna. Det framgår vidare av sökandens yttrande av den 25 juli 2011 (punkt 34) att denne meddelat kommissionen att det var nödvändigt att ändra innehållet i vissa handlingar för det fall att High Courts begäran skulle beviljas. Sekretessgruppens sammansättning gav med andra ord uppenbarligen upphov till problem för sökanden, eftersom denne motsatte sig att den konfidentiella versionen av de begärda handlingarna lämnades ut till denna grupp. Mot bakgrund av att det föreligger sådana omständigheter kan det således inte bortses från möjligheten att tribunalen, i målet rörande huvudsaken, prövar frågan huruvida kommissionen – för att iaktta tystnadsplikten enligt artikel 339 FEUF – måste vidta andra försiktighetsåtgärder än de som föreskrivs i det angripna beslutet.
57 För det andra följer det av en bedömning av sekretessbeslutet som High Court delgett kommissionen i bilaga till begäran om översändande av de omtvistade handlingarna att sekretessgruppen, vars sammansättning kan ändras i framtiden, består av ett betydande antal personer (92 namn finns med på förteckningen) med vitt skilda befattningar såsom externa advokater, interna juridiska rådgivare (såsom är fallet avseende exempelvis två av intervenientens anställda), sekreterare och datatekniker. Samtliga dessa personer är visserligen underkastade tystnadsplikt, och enligt intervenienten utövar ingen av dem någon kommersiell funktion. Mot bakgrund av utlåtanden på unionsrättsnivå avseende advokatsekretessen och det krav på oberoende som innebär att advokater inte på något sätt ska vara knutna till en klient genom ett anställningsförhållande oaktat om de lyder under etiska och disciplinära yrkesregler, kan emellertid frågan – huruvida kommissionen med hänsyn till sättet för utlämnandet på nationell nivå av de i förevarande fall begärda uppgifterna, vilket kommissionen hade kännedom om, borde ha gjort en ingående undersökning av de konkreta följderna av nämnda skydd av tystnadsplikten och eventuellt ha avslagit begäran om översändande såsom den utformats med risk för att artikel 339 FEUF annars åsidosätts – rimligen prövas inom ramen för målet rörande huvudsaken. Det kan härvid tilläggas att det, för att visa att det avsedda utlämnandet inte kan jämföras med ett utlämnande till parterna i förfarandet i Förenade kungariket, inte räcker för kommissionen att påstå att ändamålet med en sekretessgrupp är att möjliggöra för parternas advokater att undersöka de utlämnade handlingarna, eftersom sammansättningen av denna grupp varken är orubblig eller begränsad till personer som är advokater.
58 Mot bakgrund av dessa konstateranden kan det inte uteslutas att rätten inom ramen för huvudförfarandet måste uttala sig i sak avseende omfattningen av den kontroll som kommissionen ska utöva när den försäkrar sig om att konfidentiella uppgifter endast översänds när den nationella domstolen tillhandahåller konkreta skyddsregler för sin kapacitet och avsikt att säkerställa en konfidentiell behandling av uppgifterna. Med andra ord kan fråga uppkomma när målet avgörs i sak huruvida de försiktighetsåtgärder som kommissionen vidtagit i förevarande fall för att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 339 FEUF är tillräckliga, eller om kommissionen borde ha gjort en mer ingående prövning av den mekanism som föreslagits av den nationella domstolen för att säkerställa en konfidentiell behandling av de begärda uppgifterna.
59 Även om dessa försiktighetsåtgärder i princip ansågs lämpliga för fullgörandet av denna skyldighet, ska det dessutom påpekas att det i domen i det ovannämnda målet Postbank mot kommissionen konstaterades att det, även om kommissionen vidtar alla nödvändiga försiktighetsåtgärder, ändå i vissa fall är möjligt att skyddet av tredje man inte till fullo kan säkerställas. Förstainstansrätten angav att kommissionen i dessa exceptionella fall kan besluta att inte översända handlingar till de nationella domstolarna. Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall, kan det inte uteslutas att det i målet i sakfrågan måste prövas huruvida kommissionen inte befann sig i ett sådant exceptionellt fall.
60 Denna bedömning ger upphov till nya rättsfrågor. Det ska härvid påpekas att kommissionen, både i sin skrivelse av den 28 oktober 2011 (punkt 6) till High Court och i det angripna beslutet (punkt 14), själv har gjort gällande att en sådan ansökan och de aktuella frågeställningarna inte tidigare har prövats.
61 Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan det konstateras att förevarande mål ger upphov till ej tidigare prövade rättsfrågor som inte vid första påseende kan anses sakna relevans och som förtjänar en grundläggande prövning inom ramen för huvudförfarandet. Villkoret avseende fumus boni juris ska därför anses uppfyllt (se även beslutet i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkterna 44–56).
62 Eftersom samtliga villkor är uppfyllda ska ansökan om interimistiska åtgärder bifallas och kommissionen förbjudas att översända de omtvistade uppgifterna såsom föreskrivs i det angripna beslutet.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
följande:
1) Kommissionens beslut av den 26 januari 2012, i den del det avser att den konfidentiella versionen av Alstoms svar av den 30 juni 2006 på meddelandet om invändningar i ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk ska översändas till High Court of England and Wales, får tills vidare inte verkställas.
2) Ansökan om interimistiska åtgärder avslås i övrigt.
3) Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.
Luxemburg den 29 november 2012.
Justitiesekreterare | | Ordförande |