Language of document : ECLI:EU:T:2012:637

Mål T-164/12 R

Alstom

mot

Europeiska kommissionen

”Interimistiskt förfarande – Konkurrens – Kommissionens beslut att översända handlingar till en nationell domstol – Konfidentiell behandling – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Ansökan om interimistiska åtgärder – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Intresseavvägning”

Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 29 november 2012

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – I vilken ordning och på vilket sätt prövning ska ske – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Kommissionens beslut att översända konfidentiella handlingar till en nationell domstol

(Artikel 278 FEUF)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kommissionens beslut att översända konfidentiella handlingar till en nationell domstol – Risk för åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel

(Artikel 278 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Prima facie-bedömning av de grunder som åberopats till stöd för talan i det nationella målet – Talan mot ett kommissionsbeslut att översända konfidentiella handlingar till en nationell domstol – Grund som avser lämpligheten av de garantier avseende sekretess som lämnats av den nationella domstolen – Vid första påseendet saknas inte stöd för denna grund

(Artiklarna 278 FEUF och 339 FEUF)

1.      Se beslutet.

(punkterna 24–27)

2.      Avvägningen mellan de olika intressen som är i fråga innebär att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska avgöra om intresset, för den part som ansöker om sådana åtgärder, av att åtgärderna beviljas ska ha företräde framför intresset av att den omtvistade rättsakten omedelbart tillämpas. Vid denna bedömning ska det särskilt prövas huruvida det, om rättsakten eventuellt ogiltigförklaras när målet avgörs i sak, är möjligt att avhjälpa den situation som uppkommer genom att den verkställs omedelbart och, omvänt, i vilken utsträckning uppskovet kan hindra att den ifrågasatta rättsakten får full verkan för det fall talan rörande huvudsaken skulle ogillas. Nämnda domare kan i detta sammanhang även behöva beakta tredje parters intressen.

Ändamålet med ett interimistiskt förfarande är endast att säkerställa att det kommande avgörandet i sak får full verkan. Förfarandet är följaktligen underordnat i förhållande till det huvudförfarande som det hör till. Det beslut som fattas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska således vara provisoriskt på så sätt att det inte föregriper det framtida avgörandet i sak eller gör det illusoriskt genom att beröva det sin ändamålsenliga verkan. Härav följer med nödvändighet att de intressen som försvaras av en part i det interimistiska förfarandet inte förtjänar skydd, om nämnda part begär att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska fatta ett beslut som inte alls är enbart provisoriskt utan i stället har som konsekvens att föregripa det framtida avgörandet i sak och göra det illusoriskt genom att beröva det sin ändamålsenliga verkan.

Så är fallet när det gäller en interimistisk fråga avseende en institutions översändande till en nationell domstol, som begärts inom ramen för en pågående tvist, av handlingar som innehåller affärshemligheter som institutionen mottagit i ett konkurrensförfarande. Om ansökan om interimistiska åtgärder skulle avslås och handlingarna därmed översändas till den nationella domstolen skulle denna kunna fatta beslut innan unionsdomstolen avgör målet i huvudsaken. Om ansökan om interimistiska åtgärder avslogs skulle detta följaktligen föregripa det framtida avgörandet i sak, det vill säga att talan om ogiltigförklaring skulle ogillas.

I ett sådant fall ska det således beviljas uppskov med verkställigheten av beslutet att översända nämnda handlingar för att uppnå en balans mellan en effektiv tillämpning av unionsbestämmelserna på konkurrensområdet och iakttagandet av det interimistiska förfarandets underordnade art.

(se punkterna 29–31, 36, 37, 39 och 42)

3.      Det framstår som brådskande att skydda sökandens intresse när denne riskerar att lida allvarlig och irreparabel skada om ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Så är fallet när det gäller en interimistisk fråga avseende en institutions översändande till en nationell domstol, som begärts inom ramen för en pågående tvist, av handlingar som innehåller affärshemligheter som institutionen mottagit i ett konkurrensförfarande.

För det fall ansökan om interimistiska åtgärder avslås och kommissionen översänder handlingarna till den nationella domstolen och sistnämnda domstol fattar beslut innan tribunalen hunnit pröva talan i sak avseende huruvida översändandet av uppgifterna är rättsstridigt, förlorar nämligen sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd sin betydelse.

Eftersom sökandens grundläggande rätt till ett effektivt domstolsskydd, som stadgas i artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, riskerar att allvarligt och på ett irreparabelt sätt åsidosättas – med förbehåll för att det ska prövas huruvida villkoret att åtgärderna ska framstå som faktiskt och rättsligt befogade vid första påseendet är uppfyllt – framstår det som brådskande att bevilja det sökta uppskovet med verkställighet.

(se punkterna 37, 45, 47 och 49)

4.      I ett interimistiskt förfarande anses villkoret avseende fumus boni juris vara uppfyllt när åtminstone en av grunderna för talan rörande huvudsaken, som åberopas av den som ansöker om interimistiska åtgärder, vid första påseendet framstår som befogad och i alla fall inte grundlös, då den visar att det föreligger komplicerade rättsfrågor vilkas lösning inte är självklar och som således förtjänar en grundligare bedömning som inte ska göras av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder utan inom ramen för huvudförfarandet eller när diskussionen mellan parterna visar att det föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte är självklar.

Inom ramen för en ansökan om uppskov med verkställigheten av ett kommissionsbeslut att till en nationell domstol översända handlingar som innehåller affärshemligheter föreligger fumus boni juris när det gäller argumentation avseende ej tidigare prövade rättsfrågor – avseende omfattningen av de garantier som lämnats av den nationella domstolen när det gäller sekretesskyddet för de överlämnade upplysningarna – som inte kan anses sakna relevans och som förtjänar en grundläggande prövning inom ramen för huvudförfarandet.

Det kan nämligen inte uteslutas att rätten inom ramen för huvudförfarandet måste uttala sig i sak avseende omfattningen av den kontroll som kommissionen ska utöva när den försäkrar sig om att konfidentiella uppgifter endast översänds när den nationella domstolen tillhandahåller konkreta skyddsregler för sin kapacitet och avsikt att säkerställa en konfidentiell behandling av uppgifterna. Med andra ord kan fråga uppkomma när målet avgörs i sak huruvida de försiktighetsåtgärder som kommissionen vidtagit för att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 339 FEUF är tillräckliga, eller om kommissionen borde ha gjort en mer ingående prövning av den mekanism som föreslagits av den nationella domstolen för att säkerställa en konfidentiell behandling av de begärda uppgifterna. Även om dessa försiktighetsåtgärder i princip ansågs lämpliga för fullgörandet av denna skyldighet, är det, även om kommissionen vidtar alla nödvändiga försiktighetsåtgärder, ändå i vissa fall möjligt att skyddet av tredje man inte till fullo kan säkerställas. I dessa exceptionella fall kan kommissionen besluta att inte översända handlingar till de nationella domstolarna.

(se punkterna 50, 58, 59 och 61)