TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)

den 27 september 2012 (*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för planglas inom EES – Beslut enligt vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser – Bevis för överträdelsen – Beräkning av böter – Undantagande av företagsintern försäljning – Motiveringsskyldighet – Likabehandling – Förmildrande omständigheter”

I mål T‑82/08,

Guardian Industries Corp., Dover, Delaware (Förenta staterna),

Guardian Europe Sàrl, Dudelange (Luxemburg),

företrädda av advokaterna S. Völcker, F. Louis, A. Vallery, C. Eggers och H.‑G. Kamann,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av F. Castillo de la Torre och R. Sauer, båda i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 5791 slutlig av den 28 november 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG‑fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39165 – Planglas), i den mån det berör sökandena, och nedsättning av de böter som ålagts dem genom detta beslut,

meddelar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna N. Wahl och S. Soldevila Fragoso (referent),

justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 februari 2012,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Sökandena, Guardian Industries Corp. och Guardian Europe Sàrl ingår i Guardian-koncernen, som tillverkar planglas och bilglas. Guardian Industries är det ledande bolaget i Guardian-koncernen och innehar indirekt 100 procent av kapitalet i Guardian Europe.

2        Den 22 februari, den 23 februari och den 15 mars 2005 genomförde Europeiska gemenskapernas kommission oanmälda efterforskningar, bland annat i lokaler tillhörande Guardian Flachglas GmbH, Guardian Europe och Guardian Luxguard I SA.

3        Asahi Glass Co. Ltd och alla dess dotterbolag, däribland Glaverbel SA/NV, numera AGC Flat Glass Europe SA/NV (nedan kallat Glaverbel), lämnade den 2 mars 2005 in en ansökan om immunitet mot böter eller i vart fall nedsättning av böterna enligt kommissionens meddelande av den 19 februari 2002 om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3).

4        Den 3 januari 2006 inledde kommissionen ett förfarande enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1) och informerade parterna därom den 6 mars 2006.

5        Den 10 februari 2006 skickade kommissionen begäran om upplysningar till flera bolag, däribland sökandena. Guardian Europe svarade på denna begäran den 10 mars 2006.

6        Den 9 mars 2007 antog kommissionen ett meddelande om invändningar, som den 13 och den 14 mars 2007 skickades till flera bolag, däribland sökandena.

7        Den 28 november 2007 antog kommissionen beslut K(2007) 5791 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39165 – Planglas) (nedan kallat det angripna beslutet). En sammanfattning av detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 24 maj 2008 (EUT C 127, s. 9) och delgavs sökandena den 3 december 2007.

8        Det angripna beslutet skickades även till Asahi Glass, Glaverbel, och till Pilkington Deutschland AG, Pilkington Group Ltd, Pilkington Holding GmbH (nedan tillsammans kallade Pilkington), samt till Compagnie de Saint-Gobain SA och Saint-Gobain Glass France SA (nedan tillsammans kallade Saint-Gobain).

9        I det angripna beslutet angav kommissionen att de bolag som beslutet riktades till hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 81.1 EG inom EES-området, vilken bestod i fastställande av prishöjningar, minimipris, prismål, frysning av priser och andra affärsvillkor för försäljning till oberoende kunder av fyra kategorier av produkter av planglas som används inom byggsektorn, nämligen floatglas, lågemissionsglas, laminerat glas och halvfabrikat samt utbyte av känsliga affärsuppgifter.

10      Sökandena befanns skyldiga till överträdelsen för perioden från den 20 april 2004 till den 22 februari 2005 och ålades solidariskt böter om 148 miljoner euro.

 Förfarandet och parternas yrkanden

11      Sökandena väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 12 februari 2008.

12      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (sjätte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och att, som en processledande åtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna, anmoda parterna att skriftligen besvara vissa frågor. Parterna efterkom denna anmodan inom utsatt tid.

13      Den 8 februari 2012 gav sökandena in en tabell till tribunalen rörande beräkningen av böterna som ålagts dem. Den 10 februari 2012 ingav kommissionen synpunkter på denna handling, vilka skickades till sökandena samma dag.

14      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 13 februari 2012.

15      Sökandena har yrkat att tribunalen ska

—        delvis ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet,

—        nedsätta de böter som ålagts dem, och

—        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

16      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

—        ogilla talan, och

—        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

17      Till stöd för yrkandet om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet har sökandena åberopat en enda grund, som avser en felaktig bedömning av sakomständigheterna när det gäller den tid som de medverkade i kartellen och kartellens geografiska utbredning. Till stöd för yrkandet om nedsättning av böterna har sökandena åberopat tre grunder. Som första grund har det gjorts gällande att det är nödvändigt att nedsätta bötesbeloppet till följd av att det angripna beslutet delvis ogiltigförklaras. Den andra grunden avser åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och motiveringsskyldigheten vid beräkningen av bötesbeloppet. Den tredje grunden avser en oriktig bedömning när det gäller den mycket begränsade och passiva roll som sökandena hade i överträdelsen samt åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

18      Vid förhandlingen har parterna dessutom ifrågasatt huruvida vissa handlingar kan tillåtas som bevisning.

 Huruvida vissa handlingar och hänvisningar till handlingar kan tillåtas som bevisning

 Huruvida kommissionens skrivelse av den 10 februari 2012 kan tillåtas som bevisning

19      Vid förhandlingen har sökandena ifrågasatt huruvida kommissionens skrivelse av den 10 februari 2012 kan tillåtas som bevisning med anledning av att denna innehåller sifferuppgifter som sökandena aldrig tidigare hade fått del av.

20      Kommissionen anser att denna skrivelse, som utgör en komplettering av kommissionens svar av den 23 januari 2012 på de frågor som tribunalen hade skickat till den, kan tillåtas som bevisning.

21      Tribunalen påpekar att denna skrivelse inkom till tribunalen efter den utsatta tiden, men att den ändå översändes till sökandena den 10 februari 2012. Denna skrivelse innehåller synpunkter på en handling som ingetts av sökandena den 8 februari 2012 samt en komplettering av kommissionens svar på en skriftlig fråga som tribunalen ställt, att besvaras före förhandlingen, och som avsåg det sätt för beräkning av bötesbeloppet som sökandena föreslagit, för det fall den företagsinterna försäljningen undantas. Kommissionen har härvid angett att de sifferuppgifter som återfinns i tabell 1 i meddelandet om invändningar inte endast avser intern försäljning, utan också försäljning av vissa kategorier av glas som slutligen inte beaktades i det angripna beslutet. Kommissionen har vidare preciserat förhållandet mellan kartellmedlemmarnas totala försäljning och deras interna försäljning.

22      Med hänsyn till innehållet i denna skrivelse och den omständigheten att skrivelsen översänts till sökandena, som således har kunnat framföra sina synpunkter på den vid förhandlingen, gör tribunalen bedömningen att handlingen i fråga kan tillåtas som bevisning och att sökandenas yrkande om avvisning av bevisning ska avslås.

 Huruvida hänvisningar till handlingar som inte har förebringats vid tribunalen kan tillåtas som bevisning

23      Vid förhandlingen har kommissionen ifrågasatt huruvida vissa hänvisningar, som sökandena vid förhandlingen gjort till handlingar som inte har förebringats vid tribunalen, kan tillåtas som bevisning, med anledning av att dessa handlingar inte ingår i tribunalens akt. Kommissionen har angett att det förhåller sig så särskilt när det gäller sökandenas svar på meddelandet om invändningar.

24      Artikel 44.1 i rättegångsreglerna, som reglerar vilka uppgifter som ska finnas i en ansökan som ges in till tribunalen, föreskriver att ansökan ”i förekommande fall” ska innehålla ”den bevisning som åberopas”. Enligt artikel 46.1 i rättegångsreglerna ska dessutom svaromålet innehålla uppgift om den bevisning som åberopas. Dessa regler kompletteras av artikel 48.1 i rättegångsreglerna enligt vilken parterna i repliken och dupliken får åberopa ytterligare bevisning.

25      Det framgår dessutom av artikel 48.2 i rättegångsreglerna att det inte är tillåtet att åberopa nya grunder under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.

26      I förevarande fall kan emellertid konstateras att sökandena varken har åberopat någon ny bevisning eller någon ny grund efter det att det skriftliga förfarandet avslutats och att de har inskränkt sig till att vid förhandlingen nämna vissa argument som grundade sig på handlingar som inte hade ingetts till tribunalen. Kommissionens yrkande om avvisning av bevisning ska således avslås. Det åligger i stället tribunalen att pröva de argument som framförts av sökandena vid förhandlingen i förhållande till den bevisning som återfinns i akten.

27      Tribunalen gör vidare bedömningen att mot bakgrund av omständigheterna i förevarande mål ska sökandenas sista yrkande om avvisning av bevisning – vilket framställts vid förhandlingen och som avser de hänvisningar som kommissionen gjort, i svaromålet och i svaret på tribunalens skriftliga frågor, till Pilkingtons svar på meddelandet om invändningar – prövas, efter prövningen av samtliga grunder som åberopats av sökandena.

 Prövning av yrkandet om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet

28      Till stöd för yrkandet om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet har sökandena åberopat en enda grund, som avser en felaktig bedömning av sakomständigheterna när det gäller den tid som de medverkade i kartellen och kartellens geografiska utbredning.

29      Sökandena anser att kommissionen inte har visat vare sig att sökandena anslöt sig till kartellen före den 11 februari 2005 eller att kartellen omfattade hela EES-området. Den bevisning som framlagts av kommissionen i detta avseende är tvetydig och motsägelsefull och vilar på vittnesmål som är subjektiva, vaga och som inte vinner stöd av andra omständigheter samt på antaganden som grundar sig på senare händelser.

 Den första delgrunden, som avser en felaktig bedömning när det gäller den tid som sökandena medverkade i överträdelsen

30      Kommissionen fann att sökandena hade gjort sig skyldiga till överträdelsen under tiden från den 20 april 2004 till den 22 februari 2005. Kommissionen grundade därvid sin bedömning på diverse bevisning, nämligen handlingar som beslagtagits i samband med kontroller och som delvis vinner stöd av muntliga förklaringar, och handlingar som getts in av Glaverbel inom ramen för en ansökan om förmånlig behandling samt flera företags svar på begäran om upplysningar. Kommissionen gjorde bedömningen att sökandena började delta i de konkurrensbegränsande förfarandena vid mötet den 20 april 2004 som ägde rum i Tyskland mellan en företrädare för sökandena och en företrädare för Pilkington. Under detta möte ska Pilkington ha lämnat upplysningar om konkurrensbegränsande överenskommelser som ingåtts med Saint-Gobain och Glaverbel. Kommissionen kom till denna slutsats på grundval av bland annat två sidor handskrivna anteckningar som beslagtagits i Pilkingtons lokaler vid oanmälda efterforskningar (skälen 155–188 i det angripna beslutet). Kommissionen gjorde bedömningen att sökandena hade fortsatt att delta i de konkurrensbegränsande förfarandena genom att den 15 juni 2004 ta emot ett samtal från Pilkington som informerade dem om det avtal som ingåtts för den italienska marknaden, vilket sökandena godkände (skälen 189–196 i det angripna beslutet). Kommissionen fann dessutom att sökandena, tillsammans med Glaverbel, Pilkington och Saint-Gobain (nedan kallade de övriga deltagarna i kartellen) hade deltagit vid ett möte i Luxemburg den 2 december 2004, under vilket det fattades beslut om prishöjningar, minimipriser och andra affärsvillkor för försäljning av produkter av planglas i flera länder i Europa. Därvid grundade kommissionen sin bedömning på handskrivna anteckningar som beslagtagits i Pilkingtons lokaler vid oanmälda efterforskningar och på utdrag från dagordningar (skälen 197–264 i det angripna beslutet). Kommissionen fann slutligen att sökandena och de tre övriga deltagarna i kartellen hade träffats den 11 februari 2005 i Paris (Frankrike) för att komma överens om prishöjningar och andra affärsvillkor för försäljning av produkter av planglas i flera länder i Europeiska gemenskapen och för att utbyta känsliga affärsuppgifter (skälen 265–296 i det angripna beslutet).

31      Sökandena anser att de inte deltagit i kartellen före den 11 februari 2005. De ifrågasätter sålunda att mötena den 20 april och den 2 december 2004 och telefonsamtalet den 15 juni 2004 har kunnat utgöra indicier som är tillräckliga för att slå fast att de deltagit i kartellen. De uppger att dessa kontakter kan ha utgjort en ”testfas” för de tre övriga deltagarna i kartellen, innan dessa försökte bjuda in sökandena till ett verkligt kartellmöte. Sökandena har emellertid vidgått att de deltagit i mötet den 11 februari 2005.

32      För det första erinrar tribunalen om att det enligt artikel 2 i förordning nr 1/2003 och rättspraxis, när det gäller bevisningen om förekomsten av en överträdelse av artikel 81.1 EG, åligger den myndighet som hävdar att en överträdelse har skett att förete den bevisning som krävs för att på ett tillfredsställande sätt visa förekomsten av de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse (dom av den 17 december 1998 i mål C‑185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen, REG 1998, s. I‑8417, punkt 58, och av den 8 juli 1999 i mål C‑49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni, REG 1999, s. I‑4125, punkt 86). Om domstolen anser att det föreligger tvivel, ska detta komma det företag till godo till vilket det beslut i vilket en överträdelse konstateras riktar sig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands och United Brands Continentaal mot kommissionen, REG 1978, s. 207, punkt 265; svensk specialutgåva, volym 4, s. 9). I enlighet med oskuldspresumtionen får domstolen således inte fastställa att kommissionen har styrkt att den ifrågavarande överträdelsen ägt rum om denna fråga enligt domstolen fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter (förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen T‑67/00, T‑68/00, T‑71/00 och T‑78/00, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑2501, punkt 177). Kommissionen måste sålunda förebringa exakt och överensstämmande bevisning till stöd för att överträdelsen ägt rum. Varje del av den bevisning som kommissionen företett måste emellertid inte nödvändigtvis motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla de indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav (domen i det ovannämnda målet JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkterna 179 och 180).

33      Såsom domstolen redan har påpekat är det vanligt vad gäller konkurrensbegränsande förfaranden och avtal att denna verksamhet bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, är dessa därför vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste följaktligen förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett när annan hållbar förklaring saknas (domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkterna 55–57, och av den 25 januari 2007 i förenade målen C‑403/04 P och C‑405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, REG 2007, s. I‑729).

34      När kommissionens resonemang grundas på antagandet att de styrkta sakförhållandena inte kan förklaras på annat sätt än av en samordning mellan företag, är det tillräckligt att sökandena styrker omständigheter som gör att de sakförhållanden som kommissionen styrkt framstår i en annan dager och som möjliggör en annan förklaring till sakförhållandena än den som kommissionen lämnat (domstolens dom av den 28 mars 1984 i de förenade målen 29/83 och 30/83, Compagnie royale asturienne des mines SA och Rheinzink GmbH mot kommissionen, REG 1984, s. 1679, punkt 16, och förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T‑305/94–T‑307/94, T‑313/94–T‑316/94, T‑318/94, T‑325/94, T‑328/94, T‑329/94 och T‑335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑931, punkt 725).

35      Emellertid har kommissionen riktigt påpekat att denna rättspraxis inte är tillämplig när kommissionens slutsatser grundar sig på skriftliga bevis (förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 34 nämnda målet Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, punkterna 725–727, i det ovan i punkt 32 nämnda målet JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkterna 186 och 187, och av den 12 september 2007, i mål T‑36/05, Coats Holdings och Coats mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 72).

36      Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva sökandenas påstående att de inte deltog i kartellen före den 11 februari 2005.

–       Mötet den 20 april 2004

37      Sökandena har för det första ifrågasatt att mötet den 20 april 2004 hade ett konkurrensbegränsande syfte liksom bevisvärdet av anteckningarna som skrivits av B, anställd av Pilkington och deltagare vid nämnda möte. Sökandena har sålunda gjort gällande att mötet den 20 april 2004 mellan F, anställd av Guardian Europe, och B inte hade ett konkurrensbegränsande syfte, till skillnad från de hemliga möten som hölls mellan de tre övriga deltagarna i kartellen den 9 januari, den 2 mars och den 15 juni 2004 samt den 11 februari 2005. Sökandena har uppgett att detta möte hölls i en restaurang som var öppen för allmänheten, att det handlade om ämnen av allmänt intresse och att F hade begärt ersättning för fakturan som var hänförlig till middagen. När det gäller de anteckningar som B skrivit om denna middag och på vilka kommissionen grundar det angripna beslutet, har sökandena gjort gällande att dessa inte upprättats under denna middag och inte utgör ett protokoll från middagen, eftersom de innehåller personliga reflektioner. Dessutom ska anteckningarnas innehåll tolkas med försiktighet, eftersom de har skrivits på engelska av en person som inte har engelska som förstaspråk, som inte är så erfaren och som kan ha gjort misstag vid återgivandet av vad som sades under middagen.

38      Tribunalen ska för det första bedöma anteckningarna som B fört avseende mötet den 20 april 2004 och för det andra nämnda mötes konkurrensbegränsande syfte.

39      När det gäller B:s anteckningar har sökandena för det första ifrågasatt att dessa skulle ha upprättats vid detta möte, eftersom F inte kan minnas att han sett B föra anteckningar under middagen. I detta avseende påpekar tribunalen att nämnda anteckningars rubrik ”Mötesprotokoll” och datum ”20/04/2004” utgör ett indicium som är ägnat att bekräfta kommissionens bedömning att anteckningarna utgör en redogörelse för diskussionerna som ägde rum mellan F och B den 20 april 2004 och upprättades vid detta möte (skäl 157 i det angripna beslutet). Anteckningarnas grad av noggrannhet och lydelse bekräftar också denna bedömning och motsäger sökandenas påstående att de skulle ha upprättats av B efter mötet varvid denne tillade personliga reflektioner. Det framstår nämligen som föga troligt att B var i stånd att med sådan precision minnas den information som utbyttes vid mötet. Med hänsyn till dessa omständigheter är inte sökandenas påstående att F inte minns att han sett B föra anteckningar vid middagen, även om det skulle stämma, i sig tillräckligt för att betvivla kommissionens bedömning att dessa anteckningar upprättades vid mötet den 20 april 2004.

40      Sökandena har för det andra ifrågasatt nämnda anteckningars bevisvärde och har därvid gjort gällande att de innehåller personliga reflektioner som B gjort och att de har skrivits på engelska av en person som inte har engelska som förstaspråk och som inte är så erfaren. Sökandena har emellertid inte tillhandahållit någon bevisning till stöd för dessa påståenden. De har för övrigt själva vidgått att dessa anteckningar är klara och strukturerade, vilket utgör kännetecken för ett mötesprotokoll. I motsats till vad sökandena har gjort gällande innehåller dessa anteckningar, som B benämnt ”mötesprotokoll”, inte några personliga reflektioner från B:s sida, utan anger förekomsten av ett informationsutbyte mellan B och F. De uppgifter som B lämnat återfinns nämligen i en första avdelning, benämnd, till exempel, för Förenade kungariket, Irland och Tyskland, ”Överenskomna prishöjningar”, medan de uppgifter som F lämnat följer därefter och återfinns, när det gäller Förenade kungariket, Irland och Tyskland, under rubriken ”Information”. Anteckningarna innehåller också åtgärder som ska vidtas efter detta informationsutbyte, till exempel, för Tyskland, ”Guardian ska bekräfta priset på glas för S”, och, för Italien, ”Vi ska utvärdera hur många dagar återförsäljarnas lager räcker”. Tribunalen finner således att sökandenas argument endast är antaganden som inte räcker för att påverka anteckningarnas bevisvärde.

41      Det framgår dessutom av B:s anteckningar att känsliga uppgifter utbyttes vid detta möte. B informerade sålunda F om de kommande prishöjningarna i Förenade kungariket, Irland och Tyskland, som hade överenskommits mellan de tre övriga deltagarna i kartellen, och i utbyte mot detta lämnade F uppgifter rörande sökandenas ställning på nämnda marknader (skälen 159–167 i det angripna beslutet).

42      Det framgår också av dessa anteckningar att B informerade F om de diskussioner som förts mellan de tre övriga deltagarna i kartellen angående priser och eventuella prishöjningar på den italienska marknaden, på vilken en prishöjning ännu inte var beslutad, och att F angav att han, för det fall det genomfördes en prishöjning på den italienska marknaden, var införstådd med att antingen avbryta sin försäljning på nämnda marknad under två månader, så att de tre övriga deltagarna i kartellen verkligen skulle kunna genomföra prishöjningen i fråga, eller höja sina priser samtidigt som de övriga tre månader senare, så att den produktionsanläggning som levererade till den italienska marknaden kunde tillämpa nämnda höjning.

43      Sökandena har ändå hävdat att den information som F gav vid detta möte inte var känslig, eftersom informationen antingen redan var känd för Pilkington eller var medvetet felaktig. Det framgår emellertid av innehållet i den information som F lämnat till B att det rör sig om känslig information. Denna information avsåg nämligen sökandenas affärsstrategi, som normalt sett inte bör vara känd för konkurrenterna. Så är bland annat fallet när det gäller informationen om verksamheten i fabriken i Goole (Förenade kungariket), om antalet kunder i Förenade kungariket och i Irland, och om intresset för de små kunder som lockades av tjänsten ”48 timmar”. Detsamma gäller informationen om de priser som tillämpades för vissa kunder, om inställningen när det gäller intresset av att anpassa prishöjningarna i Tyskland till kundernas storlek och om uppträdandet vid en eventuell prishöjning i Italien. Dessutom motsäger den omständigheten att B har tagit med denna information i sina anteckningar sökandenas påstående att den redan var känd för konkurrenterna.

44      Slutligen saknar den omständigheten, även om den skulle vara styrkt, att viss information som överfördes av F innehöll felaktigheter – såsom att antalet kundkonton var 130 och inte 150 eller att kapacitetsutnyttjandet i fabriken i Goole var ”lågt” och inte ”lägsta möjliga” – betydelse för bedömningen av informationens betydande värde. I motsats till vad F tycks ha gjort gällande i sin försäkran på heder och samvete av den 10 maj 2007, utgör hänvisningen till ”marknaden på 135 000 ton” för Förenade kungariket inte felaktig information, utan ett av villkoren som fastställts av deltagarna i kartellen för att genomföra en prishöjning, nämligen uppskattningen av volymen planglas som sökandena måste sälja i Förenade kungariket år 2004 (skäl 161 i det angripna beslutet).

45      Av det ovan anförda följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att det hade skett ett utbyte av känsliga uppgifter vid detta möte mellan F och B rörande Förenade kungariket, Irland och Tyskland och sökandenas strategi vid en prishöjning i Italien. Såsom kommissionen har gjort gällande utgör detta informationsutbyte åtminstone ett samordnat förfarande. Tribunalen erinrar om att enligt artikel 81.1 EG föreligger ett förbjudet samordnat förfarande när det förekommer direkta eller indirekta kontakter mellan ekonomiska aktörer och kontakterna är ägnade att för en konkurrent avslöja det beteende man har beslutat om eller överväger att själv tillämpa på marknaden, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på marknaden (domstolens dom i det ovan i punkt 32 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 117, och av den 8 juli 1999 i mål C‑199/92 P, Hüls mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4287, punkt 160, och förstainstansrättens dom av den 15 mars 2000 i de förenade målen T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen, de så kallade cementmålen, REG 2000, s. II‑491, punkt 1852). Denna form av samordning mellan företag innebär att konkurrensens risker medvetet ersätts med ett praktiskt samarbete dem emellan (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T‑53/03, BPB mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1333, punkt 179, och av den 2 februari 2012 i mål T‑83/08, Denki Kagaku Kogyo och Denka Chemicals mot kommissionen, punkt 67). För att slå fast att det föreligger ett samordnat förfarande är det således inte nödvändigt att visa att konkurrenten i fråga formellt har åtagit sig, gentemot en eller flera andra konkurrenter, att agera på ett visst sätt eller att konkurrenterna gemensamt har fastlagt sitt framtida beteende på marknaden. Det är tillräckligt att konkurrenten genom sin viljeförklaring undanröjer, eller i varje fall väsentligt minskar, ovissheten om hur den kan förväntas agera på sin del av marknaden (domen i de ovannämnda så kallade cementmålen, punkt 1852, i det ovannämnda målet BPB mot kommissionen, punkt 182, och i det ovannämnda målet Denki Kagaku Kogyo och Denka Chemicals mot kommissionen, punkt 67).

46      Sökandena kan följaktligen inte vinna framgång med de argument som avser att ifrågasätta nämnda mötes konkurrensbegränsande syfte. Med hänsyn till de frågor som behandlades vid mötet den 20 april 2004, och som har återgetts i punkterna 41 och 42 ovan, kan det faktum att mötet hölls under en middag i en restaurang som var tillgänglig för allmänheten och att F begärde ersättning för fakturan avseende middagen, såsom kommissionen gjort gällande, inte vara tillräckligt för att påverka bedömningen att mötet hade en konkurrensbegränsande karaktär.

47      Sökandena anser dessutom att kommissionen inte har lyckats visa att sökandena hade anslutit sig till kartellen under mötet den 20 april 2004. Enligt sökandena har kommissionen sålunda inte, vilket krävs enligt rättspraxis, visat vare sig att B informerade F om detaljer rörande tidigare möten mellan de tre övriga deltagarna i kartellen eller att F visade någon avsikt att genom eget handlande på något sätt delta i kartellen. För övrigt inbjöd inte B F att delta vid kartellens kommande möte i juni 2004, utan endast vid mötet i februari 2005. Kommissionen har inte heller visat att B erbjudit sig att vara kontaktperson i förhållande till vissa konkurrenter som inte var medlemmar i den europeiska sammanslutningen av tillverkare av planglas (nedan kallad GEPVP), en sammanslutning som bildades 1978 och som har till syfte att företräda tillverkarna av planglas i Europa, och som bestod av de tre övriga deltagarna i kartellen och, från den 1 juli 2004, av sökandena. Glaverbels påståenden i detta avseende vinner nämligen inte stöd av skriftlig bevisning. Slutligen kan kommissionen inte grunda sin slutsats, att middagen den 20 april 2004 hade en konkurrensbegränsande karaktär, på att F deltog vid de senare mötena i december 2004 och februari 2005 eller vid GEPVP:s möten.

48      När det rör sig om avtal och samordnade förfaranden med ett konkurrensbegränsande syfte måste kommissionen enligt rättspraxis, för att styrka att ett företag har deltagit i denna samverkan, bevisa att företaget i fråga hade för avsikt att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade och bevisa att företaget hade kännedom om de materiella beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller bevisa att företaget rimligen hade kunnat förutse dessa beteenden och att det var berett att ta risken som följer därav (domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 87).

49      I förevarande fall framgår det av B:s anteckningar avseende mötet den 20 april 2004 dels att sökandena, med hänsyn till den information som lämnades till F under mötet, hade kännedom om det konkurrensbegränsande beteende som de tre övriga deltagarna i kartellen planerat, dels att sökandena, med hänsyn till den information som i utbyte lämnades till B, hade för avsikt att i eget namn eller genom sitt eget beteende bidra till att uppnå kartellens gemensamma mål. Även om sökandena, som de själva påstår, var en aggressiv konkurrent på marknaden, möjliggjorde nämligen den information som F lämnade vid detta möte för de tre övriga deltagarna i kartellen att känna till sökandenas ställning på marknaderna i Förenade kungariket, Irland och Tyskland, på vilka sökandena hade för avsikt att tillämpa de överenskommelser om prishöjningar som ingåtts vid de tidigare mötena samt utvidga nämnda prisökningar till den italienska marknaden med sökandenas försäkran om samarbete. För bedömningen av huruvida sökandena deltagit i kartellen saknar det under dessa förhållanden betydelse att B:s anteckningar inte nämner att han till F har lämnat information om överenskommelser ingångna vid mötet den 2 mars 2004 om prishöjningar avseende Benelux eller förutsedda prishöjningar i andra länder, bland annat Frankrike och Polen.

50      I motsats till vad sökandena har gjort gällande, och i enlighet med den ovan i punkterna 45 och 48 nämnda rättspraxisen, ska det följaktligen anses att kommissionen har visat att sökandena deltog i kartellen från mötet den 20 april 2004.

51      Sökandenas argument att det inte framgår av B:s anteckningar att han hade informerat F om förekomsten av, och om det som avhandlats vid, kartellens möten, bland annat det senaste den 2 mars 2004, påverkar inte bedömningen av huruvida sökandena anslöt sig till kartellen vid mötet den 20 april 2004. Såsom har konstaterats i punkt 41 ovan framgår det bland annat av B:s anteckningar att denne informerade F om förekomsten av prisöverenskommelser rörande Förenade kungariket, Irland och Tyskland samt frister för genomförandet av desamma ”två veckor senare” för Förenade kungariket och Irland och ”1 maj – 15 maj – 1 juni stora kunder” för Tyskland. Det framgår av det angripna beslutet att Pilkington tillkännagav en prishöjning i Förenade kungariket och Irland den 29 april 2004, som följdes av tillkännagivanden från Saint-Gobain och Glaverbel den 11 respektive den 18 maj 2004 (skäl 159 i det angripna beslutet, fotnot nr 193). När det gäller Tyskland gjordes det första tillkännagivandet om prishöjningar av Saint-Gobain den 25 maj 2004, vilket följdes av tillkännagivanden från Pilkington och Glaverbel i början av juni 2004 (skäl 163 i det angripna beslutet, fotnot nr 201). I motsats till vad sökandena har gjort gällande, hade dessa en ganska detaljerad kunskap om det beteende som de tre övriga deltagarna i kartellen hade planerat för att uppnå sina konkurrensbegränsande mål. Oaktat dessa omständigheter tvekade inte F att lämna information som bidrog till att uppnå kartellens mål, bland annat information om en eventuell prishöjning i Italien.

52      När det gäller sökandenas argument att det inte framgår av B:s anteckningar att han inbjöd F att delta vid kartellens nästa möte, kan de inte vinna framgång med detta argument, eftersom det saknar betydelse. Kommissionen har nämligen genom annan bevisning styrkt att sökandena direkt eller indirekt deltagit i kartellens samtliga senare möten från detta datum (se punkterna 63 och 69–71 nedan). Vid mötet den 15 juni 2004 mellan de tre övriga deltagarna i kartellen, ringde B till F, som var på semester, för att bekräfta en uppgift rörande Italien som F hade lämnat till B vid mötet den 20 april 2004 (skäl 196 i det angripna beslutet). När det gäller mötet den 2 december 2004, organiserades det av F själv och hölls i Luxemburg dagen före GEPVP:s möte, vid vilket endast fyra företrädare för deltagarna i kartellen deltog (skälen 199 och 201–204 i det angripna beslutet). Slutligen deltog sökandena, vilket de vidgått, vid mötet den 11 februari 2005, till vilket de inbjudits av B.

53      När det gäller sökandenas argument att det inte framgår av B:s anteckningar vare sig vilken F:s reaktion var på B:s förslag eller att han lovade att bidra till diskussionernas fortskridande, kan de inte heller vinna framgång med det argumentet, eftersom det saknar betydelse. Såsom framgår av punkt 49 ovan hade nämligen sökandena, med hänsyn till informationsutbytet som ägde rum mellan B och F vid mötet den 20 april 2004, kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som de tre övriga deltagarna i kartellen planerat, och de hade för avsikt att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå kartellens gemensamma mål, vilket enligt den ovan i punkt 48 nämnda rättspraxisen är tillräckligt för att det ska anses styrkt att sökandena deltagit i kartellen.

54      När det gäller B:s roll som mellanhand framgår den av protokollet från mötet den 20 april 2004 och bekräftas av Glaverbels förklaringar den 8 mars och den 23 december 2005. Den första av dessa gjordes innan kommissionen upptäckte B:s anteckningar (skälen 80 och 160 i det angripna beslutet). Det faktum att Glaverbels förklaringar har lämnats inom ramen för en ansökan om förmånlig behandling utgör inte något hinder för att kommissionen använder sig av dem (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 192). Även om dessa förklaringar, såsom sökandena har gjort gällande, inte direkt strider mot Glaverbels intressen, har Glaverbel inte något intresse av att till kommissionen lämna oriktiga uppgifter om de övriga deltagarna i kartellen. Att försöka vilseleda kommissionen inom ramen för en ansökan om förmånlig behandling kan nämligen leda till att företagets uppriktighet och samarbetsvilja kan komma att ifrågasättas, och företaget riskerar därmed att inte kunna dra full fördel av meddelandet om samarbete (förstainstansrättens dom av den 16 november 2006 i mål T‑­120/04, Peróxidos Orgánicos mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4441, punkt 70). Sökandena kan följaktligen inte vinna framgång med sina argument angående bevisvärdet av Glaverbels förklaringar avseende B:s roll som mellanhand.

55      När det gäller sökandenas argument att det strider mot oskuldspresumtionen att kommissionen åberopar deras deltagande vid kartellens senare möten i december 2004 och februari 2005 eller vid GEPVP:s möten till styrkande av att mötet den 20 april 2004 hade ett konkurrensbegränsande syfte, påpekar tribunalen att rättspraxis inte utgör något hinder för kommissionen att använda sig av sakomständigheter som inträffat efter det konkurrensbegränsande beteendet, för att bekräfta innehållet i objektiv bevisning, såsom B:s anteckningar från nämnda möte. Det som däremot hindras enligt den av sökandena åberopade rättspraxisen är att använda sig av bevisning rörande en tidigare period, under vilken beteendet i fråga var lagligt, för att styrka att ett senare beteende har konkurrensbegränsande karaktär. Så är emellertid inte fallet i förevarande mål (förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T‑30/91, Solvay mot kommissionen, T‑30/91, REG 1995, s. II‑1775, punkt 73, och i mål T‑36/91, ICI mot kommissionen, REG 1995, s. II‑1847, punkt 83). Sökandena kan följaktligen inte vinna framgång med detta argument, eftersom det är fullständigt ogrundat.

56      Sökandena har också ifrågasatt kommissionens påstående att B har träffat F för att informera honom om trepartsöverenskommelserna om prishöjningar i Förenade kungariket, Irland och Tyskland eller för att fastställa deras inställning vid en eventuell prishöjning i Italien. Sökandena har även ifrågasatt att det över huvud taget skulle föreligga några prisöverenskommelser för Tyskland. Dessutom har de anfört att enligt rättspraxis är inte blotta omständigheten att vara informerad om förekomsten av en kartells möten att jämställa med en överträdelse.

57      Såsom redan har påpekats i punkt 45 ovan, deltog F i ett utbyte av känsliga uppgifter med B rörande Förenade kungariket, Irland, Tyskland och Italien vid mötet den 20 april 2004. F var inte i närheten av att ta avstånd från de konkurrensbegränsande beteenden som han informerades om, utan lämnade information avseende sökandenas affärsstrategi i Förenade kungariket, Irland och Tyskland och angav hur de skulle handla vid en eventuell prishöjning i Italien (se punkterna 41–44 ovan). Därigenom minskades således väsentligt ovissheten om hur de kunde förväntas agera på sin del av marknaden (se punkt 45 ovan). Sökandenas argument att det inte framgår av B:s anteckningar att F gjorde åtaganden avseende deras framtida prispolitik i Förenade kungariket eller att han gav uttryck för något som helst stöd för en prishöjning, saknar följaktligen betydelse. Tvärtemot vad sökandena har gjort gällande kan dessutom blotta omständigheten att vara informerad om förekomsten av en kartells möten vara att jämställa med en överträdelse om det i utbyte lämnas information i syfte att bidra till att kartellens gemensamma mål uppfylls (se punkterna 48 och 49 ovan). Slutligen visar de senare omständigheterna att sökandena efter detta möte följde beteendet hos de tre övriga deltagarna i kartellen. Det framgår nämligen av en intern handling tillhörande sökandena, som beslagtogs vid kontrollerna, att sökandena också höjde sina priser efter det att de tre övriga deltagarna i kartellen höjt priserna i Förenade kungariket och Irland (skäl 159 i det angripna beslutet).

58      När det gäller argumentet att kommissionen inte har styrkt förekomsten av en överenskommelse vid kartellens möte den 2 mars 2004 rörande prishöjningen i Tyskland, kan sökandena inte vinna framgång med det argumentet, eftersom det helt saknar relevans. Det framgår nämligen av B:s anteckningar att denne informerade F om förekomsten av och innehållet i nämnda överenskommelse – varvid information om vilken dag de tre övriga deltagarna i kartellen hade ingått överenskommelsen saknar relevans – och att F således fick kännedom om förekomsten av överenskommelsen. Dessutom lämnade F, i utbyte, information till B om det system med dubbla priser som tillämpats i förhållande till S, som var sökandenas och Pilkingtons gemensamma kund, och skulle informera honom om det försäljningspris som faktiskt tillämpades i förhållande till denna kund. F föreslog till och med ett prishöjningsintervall. Dessutom bekräftar senare inträffade omständigheter förekomsten av denna överenskommelse. Såsom har konstaterats i punkt 51 ovan verkställdes nämligen denna överenskommelse av de tre övriga deltagarna i kartellen vid datum som ligger nära dem som B uppgav för F vid mötet den 20 april 2004 och som angetts i hans anteckningar – Saint-Gobain den 25 maj 2004, Pilkington den 4 juni 2004 och Glaverbel den 7 juni 2004, medan de planerade datumen var 1 maj, 15 maj respektive 1 juni 2004. I motsats till vad sökandena har gjort gällande, är denna skillnad föga betydande och kan inte påverka bedömningen att nämnda överenskommelse förelåg eller att ett informationsutbyte ägde rum mellan F och B i detta avseende vid mötet den 20 april 2004.

59      Med hänsyn till det ovan anförda finner tribunalen att kommissionen, i skälen 171 och 188 i det angripna beslutet, med rätta fastslog dels att B träffade F den 20 april 2004 för att informera honom om förekomsten av överenskommelser mellan de tre övriga deltagarna i kartellen rörande prishöjningar i Förenade kungariket, Irland och Tyskland, dels att F i utbyte till B lämnade känslig information rörande sökandenas affärsstrategi på dessa marknader. När det gäller Italien avslöjade F dessutom att sökandena inte skulle motsätta sig en eventuell prishöjning. Följaktligen fastslog kommissionen med rätta att mötet den 20 april 2004 var av konkurrensbegränsande karaktär och att sökandena anslöt sig till kartellen vid detta möte (skäl 330 i det angripna beslutet).

–       Telefonsamtalet den 15 juni 2004

60      Kommissionen fann att sökandena fortsatte att delta i de samordnade förfarandena genom att den 15 juni 2004 ta emot ett samtal från Pilkington genom vilket de informerades om överenskommelsen som slutits för den italienska marknaden, vilken sökandena godkände (skälen 189–196 i det angripna beslutet).

61      Sökandena har gjort gällande att kommissionen inte har förebringat någon bevisning avseende innehållet i telefonsamtalet mellan B och F som ägde rum under mötet den 15 juni 2004 och att kommissionen endast utgått från Glaverbels förklaringar inom ramen för en ansökan om förmånlig behandling när den drog slutsatsen att F uppgav att han inte motsatte sig prisöverenskommelsen för Italien. Enligt sökandena inskränkte sig F i själva verket till att påstå att sökandena inte kunde påverka priserna på den italienska marknaden, eftersom de inte var en betydande aktör på den marknaden, vilket var en upprepning av påståendena som gjorts vid middagen den 20 april 2004. Dessutom anser sökandena att ett kort telefonsamtal inte kan jämställas med ett deltagande i ett kartellmöte som enligt Glaverbel varade i fem timmar.

62      Tribunalen erinrar för det första om att, i enlighet med den rättspraxis som återgetts i punkt 54 ovan, bevisvärdet av Glaverbels förklaringar inte försvagas av det faktum att de lämnats inom ramen för en ansökan om förmånlig behandling.

63      Sökandena har vidgått att B ringde F och att de talade om Italien. Glaverbel har angett att B informerade F om prisöverenskommelserna som antogs vid mötet och att det stod klart för samtliga deltagare vid mötet att sökandena, med hänsyn till det F sade, inte hade för avsikt att motsätta sig nämnda överenskommelser (skäl 189 i det angripna beslutet). Såsom kommissionen har gjort gällande är dessa förklaringar förenliga med F:s förklaringar, enligt vilka han till B upprepade det han redan hade sagt till denne vid mötet den 20 april 2004, nämligen att han inte var en betydande aktör på den italienska marknaden, att denna situation inte skulle förändras den närmaste framtiden och att han inte var i stånd att utöva något inflytande på den marknaden. Följaktligen har F sålunda bekräftat för B att sökandena inte skulle störa överenskommelserna om prishöjningar på den italienska marknaden. Dessutom bekräftar Saint-Gobains förklaring, som inte har ifrågasatts av sökandena, förekomsten av ett samband mellan dem och de överenskommelser som antogs vid mötet den 15 juni 2004, eftersom Saint-Gobain gjort gällande att F deltog vid nämnda möte (skälen 190 och 196 i det angripna beslutet).

64      Kommissionen har visserligen inte förebringat någon skriftlig bevisning avseende mötet eller telefonsamtalet den 15 juni 2004. Emellertid får kommissionen, i enlighet med den rättspraxis som nämnts i punkt 33 ovan, när bevisen är fragmentariska och spridda, rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning, vilket den i förevarande fall har gjort i det angripna beslutet (skäl 196 i det angripna beslutet). Dessutom har sökandena inte lyckats lämna någon alternativ hållbar förklaring till detta telefonsamtal och inte heller när det gäller innehållet i telefonsamtalet, vars förekomst de inte förnekar, mellan B och F om Italien. Med hänsyn till det som avhandlades vid mötet den 20 april 2004, som bland annat handlade om Italien, och till förhållandena under vilka detta telefonsamtal ägde rum, saknar den omständigheten att telefonsamtalet var kort betydelse för att utesluta att det hade en konkurrensbegränsande karaktär.

65      Följaktligen gjorde kommissionen rätt när den fastslog dels att B hade ringt F den 15 juni 2004 för att informera honom om de överenskommelser som hade ingåtts vid mötet samma dag mellan företrädarna för de tre övriga deltagarna i kartellen och att F hade informerat B om sin inställning i detta avseende, dels att nämnda samtal således var av konkurrensbegränsande karaktär.

–       Mötet den 2 december 2004

66      Kommissionen fann slutligen att sökandena, tillsammans med de tre övriga deltagarna i kartellen, hade deltagit vid ett möte i Luxemburg den 2 december 2004, under vilket det fattades beslut om prishöjningar, minimipriser och andra affärsvillkor för försäljning av produkter av planglas i flera länder i Europa. Därvid grundade kommissionen sin bedömning på handskrivna anteckningar som beslagtagits i Pilkingtons lokaler vid oanmälda efterforskningar och på utdrag från dagordningar (skälen 197–264 i det angripna beslutet).

67      Sökandena har förnekat att detta möte kan anses ha haft ett konkurrensbegränsande syfte. För det första har de gjort gällande att det rörde sig om en middag som ett stort antal personer hade informerats om, som hölls i en restaurang som var tillgänglig för allmänheten och att F begärde ersättning för fakturan avseende middagen. För det andra anser de att kommissionen inte har visat att detta möte gav upphov till överenskommelser mellan deltagarna i kartellen om framtida prishöjningar som krävde sökandenas medverkan. Sökandena har härvid gjort gällande att F:s uttalanden vid middagen inte kan ses som ett uttryck för att de gått med på att ansluta sig till kartellen på EES-nivå och att kommissionens slutsatser avseende dessa anteckningar inte överensstämmer med Glaverbels förklaringar. Enligt Glaverbel var det nämligen inte fråga om prishöjningar vid middagen, sökandena hade inte deltagit vid något flerpartsmöte inom kartellen före den 11 februari 2005 och de diskussioner som ägde rum under middagen utgjorde endast ett informationsutbyte. Sökandena har för det tredje gjort gällande att ”prishöjningsschemat” som nämns i B:s anteckningar och de därtill hänförliga kommentarerna antingen utgör B:s egna idéer eller, mer troligt, en diskussion mellan B och H, anställd vid Saint-Gobain, vilka framfördes och delvis godtogs vid mötet i februari 2005.

68      Tribunalen påpekar för det första att B:s anteckningar är av två olika slag. Den första kategorin av anteckningar har förts på papper med brevhuvud från hotellet N. och från Pilkington och har rubriken ”GEPVP-möte i Luxemburg”, och den andra kategorin har förts på papper med brevhuvud från Pilkington och har rubriken ”protokoll 2/12/04”. Det framgår av Pilkingtons förklaringar, som inte har ifrågasatts av sökandena, att den första kategorin anteckningar har förts av B den 3 december 2004 för hans personliga bruk och utgör tankar kring mötet den 2 december 2004, medan den andra kategorin anteckningar har förts under mötet den 2 december 2004.

69      När det gäller den andra kategorin anteckningar framgår det av deras rubrik, ”Protokoll”, deras datum, ”2/12/2004”, och deras innehåll att de utgör en redogörelse för det möte som ägde rum den dagen. De återger nämligen diskussionerna mellan deltagarna avseende priset för planglas i flera länder inom EES, den information F lämnade och, under rubriken ”Allmänna överenskommelser”, de överenskommelser som ingåtts. Denna bedömning bekräftas av Pilkingtons första förklaringar, enligt vilka dessa sidor ”utgör anteckningar som förts under ett möte som hölls i Luxemburg denna dag”.

70      Dessa anteckningar gör det också möjligt att fastställa att de frågor som avhandlades vid mötet och, således, mötet i sig hade en uppenbart konkurrensbegränsande karaktär. Anteckningarna tydliggör nämligen att deltagarna i kartellen kom överens om att höja priserna i olika länder inom EES och att F lämnade viss känslig information. Glaverbel har också bekräftat nämnda mötes konkurrensbegränsande karaktär i sin förklaring av den 8 mars 2005, enligt vilken ”förutom de vanliga prisdiskussionerna, även situationen för kunden S diskuterades ingående vid denna middag”.

71      Följaktligen kan det konstateras att B:s anteckningar och Pilkingtons och Glaverbels samstämmiga förklaringar avseende diskussionerna vid middagen gör det möjligt att dels fastställa att mötet den 2 december 2004 hade en konkurrensbegränsande karaktär, dels neutralisera Glaverbels inledande förklaringar, som åberopats av sökandena och enligt vilka det inte var fråga om några prishöjningar vid denna middag. Såsom har angetts i punkt 45 ovan kan, mot bakgrund av dessa omständigheter, sökandenas argument att mötet ägde rum under en middag och att F begärde ersättning för fakturan avseende middagen inte anses räcka för att påverka bedömningen att mötet hade en konkurrensbegränsande karaktär.

72      Sökandena har förnekat att prisöverenskommelser ingicks vid mötet och har gjort gällande att det rörde sig om ett informationsutbyte och inte en överenskommelse, vilket för övrigt Pilkington uppgav i sitt svar på meddelandet om invändningar. Det framgår emellertid av B:s anteckningar att, förutom detta informationsutbyte, deltagarna i kartellen också ingick prisöverenskommelser under detta möte. För Italien fastslogs minimipriser. För Förenade kungariket fastslogs ett målpris samt tidsplan och förfarande för en prishöjning. För de baltiska staterna beslutades om en prishöjning ledd av sökandena. För Polen beslutades om en prishöjning i mars 2005 ledd av sökandena. För Frankrike överenskoms en prishöjning med 10 procent, som tillkännagavs av sökandena. För Benelux beslutades om en prishöjning i mars 2005. För Tyskland kom man överens om en prishöjning ledd av Pilkington. Den sista sidan av B:s anteckningar, med rubriken ”Allmänna överenskommelser”, sammanfattar till viss del de prisöverenskommelser som ingåtts och som nämnts i dessa anteckningar och avser till viss del andra överenskommelser.

73      Sökandena har gjort gällande att det av B:s anteckningar inte framgår att F lämnade upplysningar av vilka slutsatsen kan dras att sökandena deltog i de överenskommelser som slöts vid middagen. Denna omständighet saknar dock betydelse. Enligt fast rättspraxis behöver kommissionen endast visa att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande överenskommelser ingåtts, utan att öppet ha motsatt sig detta, för att styrka att nämnda företag har deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan. När deltagandet i sådana möten väl har visats, åligger det detta företag att anföra omständigheter som visar att företaget deltog i nämnda möten utan någon som helst konkurrensfientlig inställning, genom att styrka att företaget förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa (dom i det ovan i punkt 32 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 96, och i de ovan i punkt 33 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 81). Såsom domstolen har angett i punkt 82 i domen i det ovan i punkt 33 nämnda målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, är skälet för denna princip att ett företag, genom att delta i nämnda sammanträde utan att öppet ta avstånd från det som där avhandlas, ger övriga deltagare intryck av att det instämmer i vad som beslutas på sammanträdet och att företaget kommer att rätta sig därefter.

74      Denna rättspraxis avseende tyst samtycke vilar på premissen att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande överenskommelser ingåtts eller i möten som haft en uppenbart konkurrensbegränsande karaktär (domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet Coats Holdings och Coats mot kommissionen, punkt 91 och där angiven rättspraxis). Såsom redan har angetts i punkt 71 ovan var det på detta sätt i förevarande fall.

75      I förevarande fall har sökandena inte förebringat någon bevisning som möjliggör slutsatsen att F, även om han deltog i mötet i sökandenas namn, tog avstånd från de överenskommelser som ingicks. I enlighet med den rättspraxis som angetts i föregående punkter är F:s blotta närvaro vid mötet såsom företrädare för sökandena tillräcklig för att fastslå att han, i sökandenas namn, uttryckte ett tyst samtycke när det gäller de överenskommelser som ingicks vid detta möte.

76      I motsats till vad sökandena har gjort gällande framgår det följaktligen av B:s anteckningar från mötet den 2 december 2004 att deltagarna i kartellen inte bara utbytte känslig information vid detta möte, utan att de också ingick överenskommelser rörande prishöjningar för olika typer av planglas i olika länder inom EES och att F, i sökandenas namn, uttryckte sitt tysta medgivande i förhållande till dessa överenskommelser.

77      Sökandena har gjort gällande att ”prishöjningsschemat” som nämns i B:s anteckningar inte tyder på att det ingåtts en helhetsöverenskommelse om framtida prishöjningar. Tribunalen påpekar att ”prishöjningsschemat” återfinns i B:s anteckningar som upprättats efter middagen på papper med brevhuvud från hotell N. Såsom har angetts i punkt 68 ovan, har dessa anteckningar upprättats för hans personliga bruk. I detta sammanhang utgör ”prishöjningsschemat” endast den rubrik under vilken återfinns en tabell som sammanfattar de olika prisöverenskommelser för det kommande året som nämnts i punkt 72 ovan. De därtill hänförliga kommentarerna kan inte ses som vare sig B:s tolkning av den roll som sökandena kunde ha i kartellen eller som sammanfattningen av en bilateral diskussion mellan B och H efter middagen. Följaktligen kan detta argument avseende ”prishöjningsschemat” inte vara tillräckligt för att påverka slutsatsen att överenskommelser om prishöjningar ingicks vid nämnda möte.

78      Sökandena har också gjort gällande att meningarna som uttrycker att ”de allmänna synpunkterna på Guardians beteende fick stöd från de övriga” och att ”priserna på samtliga marknader är hotade”, vilka föregår ”prishöjningsschemat” återger kommentarer från B, H, anställd vid Saint-Gobain, och/eller D, anställd vid Glaverbel, och tydliggör att dessa inte avvek från sin aggressiva strategi. Detta påstående påverkar inte föregående slutsats. Dessa meningar, som återfinns i samband med en sammanfattning som gjorts av B för hans personliga bruk av de frågor som avhandlats på mötet dagen innan (se punkterna 68 och 77 ovan), återger nämligen inte något avståndstagande från sökandenas sida i förhållande till överenskommelserna. Den mening som uttrycker att ”priserna på samtliga marknader är hotade” är ett konstaterande av den situation som rådde vid tiden för mötet den 2 december 2004 (se, till exempel, redogörelsen från mötet som, när det gäller Förenade kungariket, konstaterar att ”priserna i FK anses vara låga”, när det gäller Frankrike att ”priserna nästan är de lägsta i Europa nu”, när det gäller Tyskland att ”priserna omedelbart måste stabiliseras på rådande nivåer”, när det gäller Spanien att ”priserna befinner sig i fritt fall sedan två månader” samt, när det gäller den första av de allmänna överenskommelserna, att det beslutats om ”frysning av priserna i hela Europa de närmaste månaderna”). Vidare nämns att ”de allmänna synpunkterna på Guardians beteende fick stöd från de övriga”, vilket utgör kritik av sökandenas beteende före mötet. Sökandenas beteende hade fram till detta datum inte varit det förväntade (se, bland annat, redogörelsen från mötet som, när det gäller de baltiska staterna, konstaterar att ”trots en överenskommelse om prishöjningar (Gl + P har höjt dem) har G inte höjt priserna och priserna är nu dessutom på samma nivå (Ø [= medel] 260)”).

79      Med hänsyn till det ovan anförda gör tribunalen, till skillnad från sökandena (se punkt 31 ovan), bedömningen att de kontakter som ägde rum mellan sökandena och de tre övriga deltagarna i kartellen inte omfattades av en ”testfas”, utan utgjorde ett verkligt deltagande i kartellen. Det har nämligen visats att sökandena, företrädda av F, anslöt sig till kartellen vid mötet den 20 april 2004, att de tog emot ett telefonsamtal den 15 juni 2004, att de organiserade en middag den 2 december 2004 och att de diskussioner som hölls vid dessa tre sammankomster hade ett konkurrensbegränsande syfte. Dessutom har sökandena vidgått att de deltog i mötet den 11 februari 2005, vilket också hade ett konkurrensbegränsande syfte. Med hänsyn till att förekomsten av mötena den 20 april och den 2 december 2004 och sökandenas deltagande vid dessa har styrkts genom de anteckningar som B fört vid dessa möten och vars bevisvärde inte med framgång har ifrågasatts av sökandena (se punkterna 39, 40, 69 och 70 ovan), kan de förklaringar som har lämnats av sökandena i detta avseende inte påverka slutsatsen att de deltog i kartellen från den 20 april 2004.

80      Kommissionen gjorde en riktig bedömning när den i det angripna beslutet fastslog att sökandena hade deltagit i kartellen från den 20 april 2004.

81      Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första delen av denna grund.

 Den andra delgrunden, som avser en felaktig bedömning av överenskommelsernas geografiska utbredning

82      Kommissionen gjorde bedömningen att överträdelsen omfattade hela EES, eftersom överträdarna sålde produkterna i fråga åtminstone i EES och deras sammanlagda andel av försäljningen där utgjorde minst 80 procent, de levererade till sina kunder i EES från sina tillverknings- och lagerlokaler som fanns inom hela EES och kartellens syfte avsåg hela Europa. I detta avseende påpekade kommissionen att, även om diskussionerna skiljde sig åt beroende på vilket land inom EES det var fråga om, samtliga diskussioner hade samma konkurrensbegränsande syfte (skälen 368–371 i det angripna beslutet).

83      Sökandena har ifrågasatt denna slutsats och därvid gjort gällande att de länder som nämndes vid mötena den 20 april, den 15 juni och den 2 december 2004 inte borde beaktas vid fastställandet av kartellens geografiska utbredning, eftersom dessa möten inte hade något konkurrensbegränsande syfte. Sökandena har vidare gjort gällande att prisöverenskommelserna som ingicks vid mötet den 11 februari 2005 endast avsåg Tyskland, Spanien, Österrike, Portugal och Benelux och att de överenskommelser som satte ett tak för prisnedsättningar och rabatter endast avsåg Tyskland, Österrike och Schweiz.

84      Tribunalen erinrar emellertid om att det framgår av punkterna 59, 65 och 79 ovan att mötena den 20 april och den 2 december 2004 samt telefonsamtalet den 15 juni 2004 hade ett konkurrensbegränsande syfte. Följaktligen ska de länder som nämndes vid dessa möten och de som berördes av mötet den 11 februari 2005 beaktas vid fastställandet av kartellens geografiska utbredning.

85      Sökandena har gjort gällande att den bevisning som kommissionen framlagt, till styrkande av att de deltog i överenskommelserna omfattande hela EES, är otillräcklig.

86      I förevarande fall grundade kommissionen sin slutsats att kartellens överenskommelser avsåg EES på tre omständigheter. Den första omständigheten är redogörelserna från kartellens olika möten och bevisning avseende telefonsamtalet den 15 juni 2004. Det framgår av dessa handlingar att de olika överenskommelserna berörde många europeiska länder, nämligen Belgien, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Förenade kungariket och Schweiz. Det framgår särskilt av redogörelsen från mötet den 2 december 2004 att deltagarna hade bestämt sig för att frysa priserna i hela Europa (skäl 370 i det angripna beslutet).

87      För det andra beaktade kommissionen varje kartelldeltagares tillverknings- och distributionsorganisation för planglas. Tillverkningen och distributionen var nämligen inom hela EES organiserad så att tillverkningen i en fabrik i ett land distribuerades till flera närliggande länder (skälen 55 och 369 i det angripna beslutet). Detta har bekräftats av sökandena själva genom att F uppgett att varje fabrik hade sin marknad, i allmänhet inom en radie av 300–400 kilometer. Den geografiska organisationen av varje kartellmedlems nätverk av fabriker gjorde det således möjligt för sökandena att täcka efterfrågan på planglas inom hela EES.

88      För det tredje beaktade kommissionen vilka företrädare som deltog vid kartellens möten. Dessa var kartelldeltagarnas säljare på europeisk nivå samt kartelldeltagarnas viktigaste företrädare inom gruppen för ”Marknadsföring och kommunikation” (Marcomm) i GEPVP, vilket inte har ifrågasatts av sökandena (skälen 369 och 370 i det angripna beslutet).

89      Kommissionens slutsats avseende kartellens geografiska utbredning bekräftas av andra omständigheter. Det rör sig för det första om Glaverbels förklaringar, enligt vilka Saint-Gobain, Pilkington och Glaverbel deltog i tvåpartsmöten och flerpartsmöten i syfte att begränsa konkurrensen på den europeiska marknaden för planglas som enligt Saint-Gobain kännetecknades av en konstant prisnedgång. Enligt Glaverbels förklaringar informerades också sökandena om de överenskommelser som redan hade ingåtts av de tre övriga deltagarna i kartellen i mars 2004 och sökandena deltog i mötena från detta datum (skälen 80 och 81 i det angripna beslutet). Följaktligen rör Glaverbels förklaringar i detta avseende, i motsats till vad sökandena har gjort gällande, inte bara en kartell bestående av tre företag som sökandena inte deltog i. För det andra rör det sig om ett klagomål som GEPVP, som kartelldeltagarna ingår i, gett in till kommissionen och som rör ett planerat statligt stöd. I detta klagomål anges att ”marknaden för planglas är en paneuropeisk marknad med en stor handel mellan staterna” (skäl 54 i det angripna beslutet). För det tredje rör det sig om redogörelsen och anteckningarna som upprättades av B dagen efter mötet den 2 december 2004 och redogörelsen från mötet den 11 februari 2005, vilka tydliggör att deltagarna i kartellen diskuterade europeiska länder som inte nämnts i punkt 86 ovan, bland annat Bulgarien, Cypern, Rumänien och de skandinaviska länderna.

90      Dessutom kan sökandena inte stödja sig på den rättspraxis enligt vilken det är de berörda företagen som avgör marknadens geografiska utbredning, vilken kan vara större eller mindre än den relevanta geografiska marknaden, eftersom denna rättspraxis avser frågan om nödvändigheten att fastställa den relevanta geografiska marknaden för tillämpning av artikel 81 EG. Denna fråga ställer sig dock inte i förevarande fall. Enligt denna rättspraxis är nämligen kommissionen skyldig att göra en avgränsning av marknaden i ett beslut som antas med stöd av artikel 81 EG endast när det utan en sådan avgränsning är omöjligt att avgöra huruvida överenskommelsen i fråga kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden (förstainstansrättens dom av den 6 juli 2000 i mål T‑62/98, Volkswagen mot kommissionen, REG 2000, s. II‑2707, punkt 230, av den 8 juli 2004 i mål T‑44/00, Mannesmannröhren-Werke mot kommissionen, REG 2004, s. II‑2223, punkt 132, och av den 25 oktober 2005 i mål T‑38/02, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2005, s. II‑4407, punkt 99). Om överenskommelsens syfte som sådant är att begränsa konkurrensen är det i princip inte nödvändigt att exakt definiera de berörda geografiska marknaderna, eftersom den befintliga eller potentiella konkurrensen på de berörda territorierna med nödvändighet har begränsats, oavsett om dessa territorier utgör marknader i strikt mening eller inte (domen i det ovannämnda målet Mannesmannröhren-Werke mot kommissionen, punkt 132; se även, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T‑348/94, Enso Española mot kommissionen, REG 1998, s. II‑1875, punkt 232, och av den 18 juli 2005 i mål T‑241/01, Scandinavian Airlines System mot kommissionen, REG 2005, s. II‑2917, punkt 99). Vid bedömningen av överträdelsens geografiska omfattning, vilken beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är, är kommissionen inte skyldig att exakt definiera de relevanta marknaderna, utan behöver endast bedöma huruvida den eller de relevanta marknadernas geografiska område är mer eller mindre omfattande (domen i det ovannämnda målet Scandinavian Airlines System mot kommissionen, punkt 99).

91      Med hänsyn till det ovan anförda påpekar tribunalen att samtliga de indicier som framlagts av kommissionen, och som antingen inte har ifrågasatts av sökandena eller har bekräftats av annan bevisning, är tillräckliga för att fastställa att det geografiska område som berörts av kartellen omfattar hela EES. Det var således en riktig bedömning av kommissionen att överträdelsen omfattade hela EES territorium.

92      Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra delen av denna grund och således inte alls såvitt avser denna grund.

93      Det framgår av det ovan anförda att yrkandet om ogiltigförklaring ska ogillas.

 Yrkandet om nedsättning av böterna

94      Till stöd för yrkandet om nedsättning av böterna har sökandena åberopat tre grunder. Inom ramen för den första grunden har de gjort gällande att tribunalen ska nedsätta bötesbeloppet till följd av att det angripna beslutet delvis ogiltigförklaras. Den andra grunden avser åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och motiveringsskyldigheten vid beräkningen av bötesbeloppet. Den tredje grunden avser en oriktig bedömning när det gäller den mycket begränsade och passiva roll som sökandena hade i överträdelsen samt åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

 Grunden som avser nödvändigheten av att nedsätta bötesbeloppet till följd av att det angripna beslutet delvis ogiltigförklaras

95      Sökandena har gjort gällande att det bötesbelopp som ålagts dem måste nedsättas för att återspegla det faktum att det angripna beslutet delvis ogiltigförklaras. De anser sålunda att böterna endast ska beräknas utifrån försäljningen år 2004 med koppling till de EES-länder för vilka överträdelsen inte har ifrågasatts. Denna försäljning uppgår till ett belopp om 241 600 000 euro. Dessutom anser sökandena att det vid beräkningen av bötesbeloppet måste tas hänsyn till deras utomordentligt korta deltagande i kartellen, nämligen ett enda möte och högst tolv dagar.

96      Det framgår av punkterna 79 och 91 ovan att kommissionen i det angripna beslutet gjorde en riktig bedömning när den fastslog dels att sökandena hade deltagit i kartellen mellan den 20 april 2004 och den 22 februari 2005, dels att överträdelsen omfattade hela EES territorium.

97      Bötesbeloppet ska följaktligen inte nedsättas med hänsyn till kartellens varaktighet eller geografiska utbredning och talan kan således inte vinna bifall såvitt avser denna grund.

 Grunden som avser åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och motiveringsskyldigheten vid beräkningen av bötesbeloppet

98      Sökandena anser att kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen när den, vid beräkningen av böterna för de tre övriga deltagarna i kartellen, undantog värdet av företagsintern försäljning, det vill säga intern försäljning inom koncernen, samt att den åsidosatte motiveringsskyldigheten avseende denna beräkning.

99      Sökandena har sålunda understrukit att det, i avsaknad av motivering avseende beräkningen av böterna för de tre övriga deltagarna i kartellen och med beaktande av de använda uppgifternas konfidentiella karaktär, är omöjligt för dem att avgöra karaktären och värdet av de olika företagsinterna försäljningar som undantagits för varje deltagare i kartellen. Sökandena har gjort gällande att det åligger tribunalen att kompensera undantagandet av nämnda försäljning genom att nedsätta det bötesbelopp som ålagts dem proportionerligt i förhållande till det totala undantagandet på marknaden för planglas. Denna lösning är enligt sökandena förenlig med kommissionens riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade riktlinjerna för beräkning av böter), eftersom denna lösning gör det möjligt att på ett lämpligt sätt återspegla företagets relativa betydelse på den relevanta marknaden och redan har använts av tribunalen.

100    Sökandena har angett att kommissionen har undantagit företagsintern försäljning uppgående till 1 000 000 000 euro på en marknad som sammanlagt omfattar 2 700 000 000 euro. Detta belopp är resultatet av en subtraktion av det totala beloppet för försäljning av planglas som återfinns i det angripna beslutet, nämligen 1 700 000 000 euro (skäl 41 i det angripna beslutet), från det totala belopp som återfinns i meddelandet om invändningar, nämligen 2 700 000 000 euro (skäl 41 i det angripna beslutet). Beloppet motsvarar 37 procent av omsättningen på en marknad vars värde är 2 700 000 000 euro.

101    Kommissionen har ifrågasatt sökandenas argument.

102    Enligt fast rättspraxis är räckvidden av motiveringsskyldigheten beroende av den ifrågavarande rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilket den har antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur institutionen har resonerat, dels så att unionsdomstolen ges möjlighet att utföra sin prövning, dels så att de berörda kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att kunna göra gällande sina rättigheter och bedöma om beslutet är välgrundat.

103    Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C‑367/95 P, kommissionen mot Sytravel och Brink’s France, REG 1998, s. I‑1719, punkt 63, och av den 29 september 2011 i mål C‑521/09 P, Elf Aquitaine mot kommissionen, REU 2011, s. I‑8947, punkt 150).

104    I förevarande fall fastslog kommissionen att de konkurrensbegränsande överenskommelserna avsåg försäljning av planglas till oberoende kunder (skäl 377 i det angripna beslutet), och kommissionen utgick således från denna försäljning vid beräkningen av grundbeloppet för böterna (skäl 41, tabell nr 1, och skäl 470 i det angripna beslutet). Vid beräkningen av böterna undantog kommissionen följaktligen den försäljning av planglas som var avsedd för förädling vid en annan avdelning vid företaget eller ett annat bolag i samma koncern. Eftersom det endast styrkts att det förekommit konkurrensbegränsande beteende när det gäller försäljningen till oberoende kunder, kan kommissionen inte klandras för att vid beräkningen av böterna ha undantagit de vertikalt integrerade kartelldeltagarnas interna försäljning. Kommissionen kan inte heller klandras för att inte ha motiverat undantagandet av denna försäljning vid beräkningen av böterna.

105    Såsom kommissionen har gjort gällande har det inte heller visats att de vertikalt integrerade kartelldeltagarna, som levererade de berörda produkterna till avdelningar vid samma företag eller till bolag som ingick i samma företagskoncern, hade en indirekt fördel av den överenskomna prishöjningen eller att prishöjningen på marknaden i föregående led ledde till en konkurrensfördel på marknaden för förädlat planglas i efterföljande led.

106    När det slutligen gäller påståendet att kommissionen åsidosatte icke-diskrimineringsprincipen genom att utesluta den interna försäljningen vid beräkningen av bötesbeloppet, erinrar tribunalen om att principen om likabehandling eller icke-diskriminering enligt fast rättspraxis innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T‑311/94, BPB de Eendracht mot kommissionen, REG 1998, s. II‑1129, punkt 309, och där angiven rättspraxis). Eftersom kommissionen i förevarande fall fastslog att de konkurrensbegränsande åtgärderna endast avsåg det pris för planglas som fakturerades de oberoende kunderna, innebar undantagandet av den företagsinterna försäljningen vid beräkningen av böterna när det gällde de vertikalt integrerade kartelldeltagarna endast att kommissionen behandlade objektivt olika situationer olika. Följaktligen kan kommissionen inte anses ha åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen.

107    Av detta följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av denna grund.

 Grunden som avser en oriktig bedömning när det gäller den mycket begränsade och passiva roll som sökandena hade i överträdelsen samt åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen

108    Sökandena anser att kommissionen inte beaktade den passiva och mycket begränsade roll som sökandena hade i överträdelsen i förhållande till de tre övriga deltagarnas roll i kartellen, vilka deltog i kartellen i över 20 år. Sökandenas deltagande begränsade sig till ett enda möte som inte var av hemlig karaktär och de överenskommelser som då ingicks rörde endast vissa länder och verkställdes aldrig. Vidare utgör inte B:s anteckningar från mötet den 11 februari 2005 tillräcklig bevisning för att F samtyckte till att delta i eller leda en prishöjning. Under dessa förhållanden borde kommissionen vid beräkningen av böterna ha beaktat den passiva roll som sökandena hade i kartellen.

109    När en överträdelse har begåtts av flera företag ska det enligt fast rättspraxis, vid fastställandet av bötesbeloppet, undersökas hur allvarlig vart och ett av dessa företags medverkan är, relativt sett (domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663, punkt 623, och i de ovan i punkt 33 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 92, samt tribunalens dom av den 13 september 2010 i mål T‑40/06, Trioplast Industrier mot kommissionen, REU 2010, s. II‑4893, punkt 105). Denna undersökning innebär i synnerhet att deras respektive roller i överträdelsen under den tid som de deltagit i denna ska fastställas (domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 150, och förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T‑6/89, Enichem Anic mot kommissionen, REG 1991, s. II‑1623, punkt 264; svensk specialutgåva, volym 11, s. II‑1).

110    Enligt punkt 29 tredje strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter utgör ett företags passiva roll i en överträdelse en förmildrande omständighet. I nämnda punkt anges att denna omständighet endast har betydelse när ”[d]et berörda företaget kan visa att dess deltagande i överträdelsen har varit mycket begränsat, eftersom företaget under den tid då det var bundet av de otillåtna avtalen i realiteten undvek att tillämpa dem genom att bete sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden”. Dessutom anges följande i nämnda punkt: ”Att ett företag har deltagit i en överträdelse under en kortare period än de andra företagen betraktas inte som någon förmildrande omständighet, eftersom kommissionen redan tagit hänsyn till detta när den fastställt grundbeloppet.”

111    Bland de omständigheter som indikerar att ett företag haft en passiv roll i en kartell hör enligt rättspraxis den omständigheten att företaget har deltagit i mötena betydligt mer sporadiskt än de andra ordinarie kartellmedlemmarna liksom att företaget har inträtt sent på den marknad som är föremål för överträdelsen, oavsett hur länge företaget varit delaktigt i denna, eller vidare att företrädare för andra företag som har deltagit i överträdelsen har gjort uttryckliga uttalanden av detta slag (förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 106 nämnda målet BPB de Eendracht mot kommissionen, punkt 343, och av den 9 juli 2003 i mål T‑220/00, Cheil Jedang mot kommissionen, REG 2003, s. II‑2473, punkt 168). I detta avseende kan de omständigheterna att ett företag var den minst flitiga deltagaren i kartellens möten eller inskränkte sig till att ta emot information som en konkurrent lämnade ensidigt, utan att ha uttryckt något förbehåll eller motstånd, inte spela någon roll vid avgörandet av huruvida detta företag hade en passiv roll i kartellen (domen i de ovan i punkt 45 nämnda så kallade cementmålen, punkt 1849).

112    I förevarande fall framgår det av punkt 79 ovan att sökandena deltog i kartellen från den 20 april 2004. Tribunalen erinrar om att sökandena vid mötet den 20 april 2004 och telefonsamtalet den 15 juni 2004 till sina konkurrenter lämnade uppgifter om sitt framtida beteende på marknaden och erhöll information från Pilkington, utan att uttrycka det minsta motstånd, om överenskommelserna om prishöjningar som de tre övriga deltagarna i kartellen hade planerat. Sökandena deltog i kartellens möten den 2 december 2004 och den 11 februari 2005 utan att uttryckligen ta avstånd från de konkurrensbegränsande diskussioner som ägde rum på dessa möten. Det framgår vidare av punkt 79 ovan och av det angripna beslutet att sökandena organiserade mötet den 2 december 2004 (skäl 502 i det angripna beslutet). Slutligen framgår det av punkterna 70 och 72 ovan och av det angripna beslutet att sökandena vid mötena den 2 december 2004 och den 11 februari 2005 godtog att inleda genomförandet av prishöjningar i olika regioner och att de deltog i ett utbyte av känslig information (skäl 502 i det angripna beslutet). Sökandenas beteende i kartellen kan följaktligen inte anses ha varit passivt.

113    Den omständigheten att sökandena inte genomförde vissa av de överenskommelser som ingåtts vid mötena före den 2 december 2004 och vid mötet den 11 februari 2005 kan inte anses vara tillräcklig för att det ska vara styrkt att sökandena betett sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden. Utbytet av känslig information vid mötet den 2 december 2004 och telefonsamtalet den 15 juni 2004 leder nämligen till motsatt slutsats. Även om sökandena inledningsvis inte följde vissa överenskommelser om prishöjningar, bland annat för de baltiska länderna, har det sålunda visats att de genomförde andra överenskommelser och att de samarbetade aktivt med de tre övriga deltagarna i kartellen, bland annat genom att lämna viktig information till dem för antagande och genomförande av prisöverenskommelser (se punkterna 57, 59, 63 och 65 ovan). Dessutom förklaras inte omständigheten att de överenskommelser som ingicks vid mötet den 11 februari 2005 inte verkställdes av att sökandena betedde sig på ett konkurrensinriktat sätt utan, mer troligt, av att kommissionen inledde sina kontroller (se skäl 296 i det angripna beslutet).

114    När det gäller beräkningen av de böter som ålagts de tre övriga deltagarna i kartellen, anser sökandena dessutom att kommissionen inte beaktade deras flerfaldiga upprepning av överträdelsen och inte höjde deras böter för att säkerställa en avskräckande verkan, trots att vissa av dessa företag har en omsättning som är betydligt högre än sökandenas. Enligt sökandena åsidosatte kommissionen följaktligen icke-diskrimineringsprincipen genom att behandla olika situationer lika.

115    Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av böterna (domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C‑283/98 P, Mo och Domsjö mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9855, punkt 47, förstainstansrättens dom av den 5 december 2006 i mål T‑303/02, Westfalen Gassen Nederland mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4567, punkt 151, och det ovan i punkt 109 nämnda målet Trioplast Industrier mot kommissionen, punkt 141).

116    Såsom det har erinrats om i punkt 106 ovan, föreligger dessutom åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen när samma bestämmelse tillämpas på olika situationer. Tribunalen påpekar att kommissionen i förevarande fall inte i förhållande till sökandena tillämpade vare sig den försvårande omständigheten som en upprepning av överträdelsen innebär eller en multiplikationskoefficient för böternas avskräckande verkan.

117    Vad gäller böternas avskräckande karaktär erinrar tribunalen om att det är en av de faktorer som ska beaktas vid beräkningen av böterna. Det framgår av fast rättspraxis (domstolens dom av den 7 juni 1983 i mål 100/80–103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 1825, punkterna 105 och 106; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133) att de böter som åläggs till följd av åsidosättanden av artikel 81 EG och som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 har till syfte att bestraffa rättsstridiga handlingar från de berörda företagens sida och att avskräcka såväl dessa företag som andra ekonomiska aktörer från att i framtiden åsidosätta Europeiska unionens konkurrensrätt. Sålunda kan kommissionen beakta bland annat det berörda företagets storlek och ekonomiska styrka när den beräknar böterna (domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkterna 119–121). Emellertid är kommissionen, när den fastställer bötesbelopp med utgångspunkt i hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått, inte skyldig att säkerställa att de slutliga bötesbeloppen för de berörda företagen återspeglar alla de skillnader som finns beträffande företagens totala eller relevanta omsättning för det fall den utdömer böter mot flera företag som är inblandade i samma överträdelse (domstolens dom av den 28 juni 2005 i förenade målen C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02–C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5425, punkt 312).

118    I förevarande fall framgår det emellertid av det angripna beslutet att en multiplikationskoefficient har använts för böternas avskräckande verkan i förhållande till Saint-Gobain vid beräkningen av det bolagets böter, på grund av detta bolags ”större närvaro inom glassektorn” och ”omsättning som i absoluta tal är betydligt större än de andras” (skäl 519).

119    När det gäller de övriga företag som deltog i kartellen konstaterar tribunalen att det inte tillämpades någon multiplikationskoefficient på dem. Sökandena har emellertid endast gjort gällande att Glaverbels omsättning var tre gånger så stor som deras, utan att nämna Pilkingtons. Med hänsyn till den i punkt 117 ovan nämnda rättspraxisen är denna omständighet i sig, även om den skulle vara styrkt, inte tillräcklig för att kommissionen ska anses ha varit skyldig att tillämpa en multiplikationskoefficient för böternas avskräckande verkan.

120    Av det ovan anförda följer att kommissionen, genom att fastställa en multiplikationskoefficient för att säkerställa böternas avskräckande effekt, beaktade de olikheter som fanns mellan situationerna för de företag som hade deltagit i kartellen.

121    Vad gäller argumentet avseende avsaknaden av en uppräkning, på grund av upprepad överträdelse, av böterna som ålagts Saint-Gobain och Glaverbel och, särskilt, en längsta tidsfrist efter vilken en upprepad överträdelse inte får beaktas, understryker tribunalen att någon sådan tidsfrist varken föreskrivs i förordning nr 1/2003 eller i riktlinjerna för beräkning av böter och att avsaknaden av en sådan tidsfrist inte innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen (domstolens dom av den 17 juni 2010 i mål C‑413/08 P, Lafarge mot kommissionen, REU 2010, s. I‑5361, punkterna 66 och 67).

122    Det krävs däremot enligt proportionalitetsprincipen att den tid som förflutit mellan en tidigare överträdelse av konkurrensreglerna och den aktuella överträdelsen beaktas vid bedömningen av företagets benägenhet att överträda dessa regler. Inom ramen för domstolsprövningen av kommissionens rättsakter inom det konkurrensrättsliga området kan unionsdomstolen således behöva kontrollera huruvida kommissionen har iakttagit nämnda princip när den med hänvisning till upprepade överträdelser har höjt det ådömda bötesbeloppet, och särskilt huruvida en sådan höjning krävdes bland annat med hänsyn till den tid som förflutit mellan den tidigare överträdelsen av konkurrensreglerna och den aktuella överträdelsen (domen i det ovan i punkt 121 nämnda målet Lafarge mot kommissionen, punkt 70).

123    I förevarande fall förflöt, såsom kommissionen har gjort gällande, mer än 15 år före inledandet av den andra överträdelse som dessa två företag gjorde sig skyldiga till. I motsats till vad sökandena har gjort gällande har det inte visats att det förelåg någon kontinuitet mellan den första och den andra överträdelsen. Denna period är inte sådan att den visar att dessa två företag har en benägenhet att överträda konkurrensreglerna. Kommissionen ska således inte anses ha åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen när den gjorde bedömningen att den period som förflöt mellan de två överträdelserna var tillräckligt lång för att avstå från en uppräkning av böterna för Saint-Gobain och Glaverbel på grund av upprepad överträdelse.

124    Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund och att sökandenas yrkande om nedsättning av bötesbeloppet ska ogillas i sin helhet.

 Huruvida de hänvisningar som kommissionen gjort till Pilkingtons svar på meddelandet om invändningar kan tillåtas som bevisning

125    Vid förhandlingen har sökandena ifrågasatt huruvida de hänvisningar som kommissionen gjort, i sitt svaromål och i sitt svar av den 23 januari 2012 på tribunalens skriftliga frågor, till Pilkingtons svar på meddelandet om invändningar, kan tillåtas som bevisning med hänsyn till att sökandena inte fått tillgång till denna handling under det administrativa förfarandet och således inte fått kännedom om dess innehåll. Sökandena har gjort gällande att kommissionen inte kan använda sig av nämnda svar som bevisning mot sökandena utan att åsidosätta deras rätt till försvar.

126    Kommissionen har anfört att dessa uppgifter inte innehåller något som är belastande för sökandena och att de inte var nödvändiga för avgörandet av tvisten.

127    I detta avseende påpekar tribunalen att det framgår av det ovan anförda att de hänvisningar som kommissionen gjort till Pilkingtons svar på meddelandet om invändningar, i sitt svaromål och i sitt svar av den 23 januari 2012 på tribunalens skriftliga frågor, inte är nödvändiga för att tribunalen ska kunna avgöra målet. Det finns därför inte anledning att pröva sökandenas yrkande om avvisning av bevisning.

 Rättegångskostnader

128    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökandena har tappat målet ska de förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med vad kommissionen har yrkat.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Guardian Industries Corp. och Guardian Europe Sàrl ska ersätta rättegångskostnaderna.

Kanninen Wahl Soldevila Fragoso

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 27 september 2012.

Underskrifter

*Rättegångsspråk: engelska.