Mål T‑86/08

Republiken Grekland

mot

Europeiska kommissionen

”EUGFJ – Garantisektionen – Utgifter som undantagits från gemenskapsfinansiering – Frukt och grönsaker – Landsbygdsutveckling – Betalning efter tidsfristens utgång – Åtgärder för att följa domstolens dom – Rättskraft – Frist på 24 månader – Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning av domen

1.      Jordbruk – EUGFJ – Avslut av räkenskaper – Begränsning av möjligheten att undanta utgifter från finansiering – Frist på 24 månader – Ogiltigförklaring av beslutet att undanta utgifter från finansiering – Återupptagande av förfarandet för avslut av räkenskaper – Ny finansiell korrigering som avser de utgifter som verkställts under de 24 månader som närmast föregick kommissionens skriftliga meddelande till medlemsstaten om resultaten av kontrollerna – Tillåtet

(Rådets förordning nr 729/70, artiklarna 5.2 c femte stycket)

2.      Domstolen – Domar – Tolkning av rättsregler – Tillämpning på rättsförhållanden som har uppkommit och bildats innan domen meddelades

3.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut om avslut av räkenskaper med avseende på utgifter som finansierats av EUGFJ

(Artikel 253 EG)

4.      Jordbruk – EUGFJ – Avslut av räkenskaper – Beslut att undanta utgifter från finansiering på grund av oegentligheter vid tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser – Bestridande av den berörda medlemsstaten – Bevisbörda – Fördelning mellan kommissionen och medlemsstaten

5.      Jordbruk – EUGFJ – Avslut av räkenskaper – Utvärdering av utgifter som ska undantas från gemenskapsfinansiering – Meddelande som översänds efter meddelandet om kontrollresultaten och efter diskussionerna med medlemsstaten

(Rådets förordning nr 1663/95, i dess lydelse enligt förordning nr 2245/1999, artikel 8.1)

1.      Unionsrätten hindrar inte att förfarandet för avslut av räkenskaper återupptas för det fall att ett beslut om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), som kommissionen har meddelat vid förfarandets slut, ogiltigförklaras. Artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken kan inte hindra att förfarandet för avslut av räkenskaper återupptas, eftersom den nya finansiella korrigering som tillämpas av kommissionen efter ogiltigförklaringen av beslutet även avser utgifter som verkställts under de 24 månader som närmast föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.

(se punkt 40)

2.      Den tolkning som domstolen ger en unionsrättslig bestämmelse förklarar och anger närmare, vid behov, innebörden och räckvidden av bestämmelsen, såsom den ska uppfattas och tillämpas eller borde ha uppfattats och tillämpats sedan den trädde i kraft. Härav följer att den sålunda tolkade bestämmelsen kan och ska tillämpas även på rättsliga förhållanden som har uppstått innan domstolen meddelade sin dom. En medlemsstat kan således inte framgångsrikt åberopa den omständigheten att en dom genom vilken domstolen har tolkat artikel 8 i förordning nr 1663/95 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) meddelades efter det att medlemsstaten hade väckt talan i ett annat mål, i syfte att motivera varför den i samband med denna talan inte kunde anföra en anmärkning till följd av nämnda tolkning. Genom att underlåta att anföra anmärkningen inom ramen för det förfarande som ledde fram till domen om ogiltigförklaring i detta mål, trots att den hade möjlighet därtill, gick medlemsstaten miste om varje möjlighet att anföra den senare, efter utgången av fristen för att väcka talan. Att låta medlemsstaten anföra en anmärkning avseende en rättsakt från förfarandet som inte påverkades av ogiltigförklaringen av ett beslut i syfte att bestrida ett senare beslut som antagits i slutet av ett förfarande som delvis är detsamma som det som ledde fram till det ogiltigförklarade beslutet, trots att inget hindrade medlemsstaten från att anföra anmärkningen inför domstolen i det förfarande som ledde till domen om ogiltigförklaring, skulle således innebära att medlemsstaten tilläts kringgå fristen för att väcka talan mot det ogiltigförklarade beslutet.

(se punkterna 48–50, 52 och 53)

3.      Se domen.

(se punkterna 60 och 104)

4.      Se domen.

(se punkterna 72, 73, 114 och 115)

5.      Se domen.

(se punkterna 86 och 87)