Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 16 maj 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Frihet att tillhandahålla tjänster – Marknader för finansiella instrument – Direktiv 2014/65/EU – Artikel 3 – Undantag från tillämpning av direktiv 2014/65/EU – Undantagen investeringsförmedlare – En medlemsstats lagstiftning som förbjuder investeringsförmedlaren att vidarebefordra kundorder till ett värdepappersföretag etablerat i en annan medlemsstat”
I mål C‑695/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Městský soud v Praze (Stadsdomstolen i Prag, Tjeckien) genom beslut av den 26 oktober 2022, som inkom till domstolen den 10 november 2022, i målet
Fondee a.s.
mot
Česká národní banka,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna Z Csehi, M. Ilešič, I. Jarukaitis och D. Gratsias (referent),
generaladvokat: G. Pitruzzella,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Fondee a.s., genom J. Šovar, advokát,
– Česká národní banka, genom P. Krutiš och J. Spiryt,
– Tjeckiens regering, genom J. Očková, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud,
– Finlands regering, genom M. Pere, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom C. Auvret, M. Mataija och P. Němečková, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 14 november 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.1 och 3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 2014, s. 349), jämförd med artikel 34 i samma direktiv, samt av artikel 56 FEUF.
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Fondee a.s. och Česká národní banka (Tjeckiens centralbank, Tjeckien). Målet rör böter som Fondee ålagts av denna centralbank för överträdelse av förbudet mot att vidarebefordra kundorder avseende investeringsinstrument till en värdepappershandlare som är etablerad i en annan medlemsstat än Tjeckien.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Såsom framgår av artikel 1.2 a i direktiv 2014/65 fastställs i direktivet krav angående auktorisations- och driftsvillkor för värdepappersföretag,
4 I artikel 3 i direktivet, med rubriken ”Frivilliga undantag”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 3:
”1. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa detta direktiv på personer för vilka de är hemmedlemsstat, under förutsättning att de personernas verksamhet är auktoriserad och reglerad på nationell nivå, och de personerna
…
b) inte får tillhandahålla några investeringstjänster utom mottagande och vidarebefordran av order som avser överlåtbara värdepapper och andelar i företag för kollektiva investeringar och/eller tillhandahållande av investeringsrådgivning i samband med sådana finansiella instrument, och
c) vid tillhandahållande av denna tjänst endast får vidarebefordra order till
i) värdepappersföretag som har auktoriserats i enlighet med detta direktiv,
…
3. Personer som undantas från det här direktivet enligt punkt 1 ska inte åtnjuta den frihet att tillhandahålla tjänster eller utföra verksamhet eller etablera filialer som följer av artiklarna 34 respektive 35.”
5 I artikel 4 i direktivet, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande i punkt 1:
”I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. värdepappersföretag: juridisk person vars regelmässiga verksamhet eller rörelse består i att yrkesmässigt tillhandahålla en eller flera investeringstjänster till tredjepart och/eller att utföra en eller flera investeringsverksamheter.
…
2. investeringstjänster och investeringsverksamhet: någon av de tjänster och de verksamheter som anges i avsnitt A i bilaga I fråga om de instrument som anges i avsnitt C i bilaga I.
…
46. börshandlad fond: en fond där minst en andels- eller aktieklass handlas hela dagen på minst en handelsplats och med minst en marknadsgarant som vidtar åtgärder för att säkerställa att andels- eller aktiepriset på handelsplatsen inte i betydande grad skiljer sig från dess substansvärde och, i tillämpliga fall, från dess preliminära substansvärde.
…”
6 Artikel 5 i direktivet har rubriken ”Auktorisationskrav”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Varje medlemsstat ska kräva att tillhandahållande av investeringstjänster och/eller utförande av investeringsverksamhet i form av en regelbunden verksamhet eller rörelse på yrkesmässig grund auktoriseras i förväg i enlighet med detta kapitel. Denna auktorisation ska beviljas av den behöriga myndighet i hemmedlemsstaten som har utsetts i enlighet med artikel 67.”
7 Artikel 34 i direktiv 2014/65 har rubriken ”Frihet att tillhandahålla investeringstjänster och utföra investeringsverksamhet”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna ska se till att varje värdepappersföretag som i enlighet med det här direktivet, och när det gäller kreditinstitut, i enlighet med [Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338)], är auktoriserat och står under tillsyn av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat fritt får tillhandahålla investeringstjänster och/eller utföra investeringsverksamhet samt sidotjänster inom deras territorium, förutsatt att tjänsterna och verksamheten omfattas av värdepappersföretagets auktorisation. Sidotjänster får endast tillhandahållas tillsammans med en investeringstjänst och/eller investeringsverksamhet.
Medlemsstaterna får inte ställa några ytterligare krav på sådana värdepappersföretag eller kreditinstitut i de avseenden som omfattas av detta direktiv.”
8 Det framgår av artikel 67.1 i direktivet att varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter som ska fullgöra var och en av de uppgifter som föreskrivs i direktivet.
9 Bilaga I till direktivet innehåller en förteckning över tjänster, verksamheter och finansiella instrument. Avsnitt A i bilagan avser investeringstjänster och investeringsverksamhet. Där anges, i punkt 1, mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument. Avsnitt C i bilagan avser finansiella instrument. Där anges, i punkt 3, andelar i företag för kollektiva investeringar.
Tjeckisk rätt
10 I 4 § punkt 2 leden a och e i zákona č. 256/2004 Sb. o podnikání na kapitálovém trhu (lag nr 256/2004 om bedrivande av verksamhet på kapitalmarknaden), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad kapitalmarknadslagen), nämns bland de huvudsakliga investeringstjänsterna mottagande och vidarebefordran av order avseende investeringsinstrument och investeringsrådgivning avseende investeringsinstrument.
11 I 5 § punkt 1 kapitalmarknadslagen definieras ”värdepappershandlare” som en juridisk person som med stöd av en auktorisation meddelad av Tjeckiens centralbank får tillhandahålla de huvudsakliga investeringstjänsterna. I 6 § punkt 1 led b kapitalmarknadslagen föreskrivs att den juridiska person som innehar en sådan auktorisation ska ha sitt säte i Tjeckien.
12 Enligt 29 § punkt 1 kapitalmarknadslagen får en ”investeringsförmedlare”, i den mening som avses i denna lag, endast tillhandahålla de huvudsakliga investeringstjänster som avses i 4 § punkt 2 led a eller e i denna lag. De investeringsinstrument avseende vilka en investeringsförmedlare får tillhandahålla tjänster fastställs i 29 § punkt 3 i denna lag. Slutligen föreskrivs i 29 § punkt 4 kapitalmarknadslagen att investeringsförmedlare, när de tillhandahåller de huvudsakliga investeringstjänster som avses i 4 § punkt 2 led a eller e i samma lag, får vidarebefordra order till bland annat värdepappershandlare, banker eller investeringsbolag.
13 Enligt 162 § punkt 1 led a kapitalmarknadslagen begår en fysisk eller juridisk person ett brott om vederbörande olovligen bedriver en verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag. Denna lag kräver bland annat att personen i fråga har en auktorisation eller en ackreditering från Tjeckiens centralbank eller är registrerad i ett av centralbanken upprättat register.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
14 Fondee bedriver verksamhet som investeringsförmedlare, i den mening som avses i 29 § punkt 1 kapitalmarknadslagen, med stöd av en auktorisation meddelad av Tjeckiens centralbank. Genom beslut av denna centralbank den 18 januari 2021 ålades Fondee böter med stöd av 162 § punkt 1 led a kapitalmarknadslagen, på grund av att bolaget mellan den 7 oktober och den 27 december 2019 hade vidarebefordrat 407 order från sina kunder till en värdepappershandlare utanför Tjeckien.
15 Tjeckiens centralbank ansåg att Fondee därigenom hade gjort det möjligt för sina kunder att investera i andelar i börshandlade fonder, i den mening som avses i direktiv 2014/65, vilka utgör investeringsinstrument i den mening som avses i nämnda lag. Enligt vad Tjeckiens centralbank har angett lade Fondees kunder order på bankens webbplats, vilka sedermera vidarebefordrades till ett bolag etablerat i Nederländerna. Transaktionerna genomfördes på grundval av trepartsavtal mellan detta bolag, Fondee och Fondees kunder.
16 Fondee anförde klagomål mot bötesbeslutet vid Tjeckiens centralbanks direktion, som avslog klagomålet genom beslut av den 18 mars 2021. Fondee väckte då talan vid den hänskjutande domstolen och yrkade att beslutet att avslå klagomålet skulle upphävas.
17 Det framgår av de upplysningar som den hänskjutande domstolen har lämnat att ”investeringsförmedlare”, såsom Fondee, är undantagna från tillämpningen av direktiv 2014/65. Republiken Tjeckien har nämligen, för såvitt avser investeringsförmedlare, valt att utnyttja den i artikel 3.1 i direktivet föreskrivna undantagsmöjligheten.
18 Den hänskjutande domstolen har uppgett att det är ostridigt mellan parterna i det nationella målet att Fondee inte tillhandahåller investeringstjänster till kunder som är bosatta eller etablerade utanför Tjeckien. Den har emellertid ytterligare angett att Fondee, i egenskap av förmedlare, medverkar i det Nederländska värdepappersföretagets tillhandahållande av investeringstjänster åt kunder som är bosatta eller etablerade i Tjeckien. Denna domstol anser därför att Fondee åtnjuter friheten att tillhandahålla tjänster i egenskap av ”passiv mottagare” av tjänster.
19 Enligt den hänskjutande domstolen är parterna i det nationella målet oense om huruvida aktörer som omfattas av artikel 3.3 i direktiv 2014/65, såsom Fondee, kan åberopa artikel 56 FEUF. Den tjeckiska centralbanken ska mer specifikt ha gjort gällande att undantaget enligt nämnda bestämmelse i direktiv 2014/65, som innebär att friheten att tillhandahålla tjänster inte är tillämplig på investeringsförmedlare, omfattar all medverkan av investeringsförmedlare i tillhandahållandet av sådana tjänster, vilket innebär att en medlemsstat kan förbjuda investeringsförmedlarna att vidarebefordra order från sina kunder till leverantörer av investeringstjänster som är etablerade i andra medlemsstater.
20 Mot denna bakgrund beslutade Městský soud v Praze (Stadsdomstolen i Prag, Tjeckien) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Ska en person som enligt artikel 3.1 i [direktiv 2014/65] inte omfattas av direktivets tillämpningsområde och som enligt artikel 3.3 i direktivet inte heller åtnjuter friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 34 i direktivet, istället anses ha rätt till friheten att tillhandahålla tjänster som föreskrivs i artikel 56 [FEUF] om personen inte själv tillhandahåller investeringstjänster på grundval av ett EU-pass till en kund som är etablerad i en annan medlemsstat, men är mottagare av en investeringstjänst som tillhandahålls av en utländsk aktör som innehar ett EU-pass, eller på annat sätt deltar (i egenskap av förmedlare) i att tillhandahålla denna tjänst till slutkunden?
2) Om den föregående frågan besvaras jakande, utgör unionsrätten då, särskilt med hänsyn till artikel 56 [FEUF], hinder mot lagstiftning som förbjuder en investeringsförmedlare att vidarebefordra kundorder till en utländsk värdepappershandlare? ”
Prövning av tolkningsfrågorna
21 Av fast rättspraxis följer att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF, ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning), C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
22 I förevarande fall konstaterar domstolen, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkt 23 i sitt förslag till avgörande, att direktiv 2014/65 innebär en fullständig harmonisering av nationella bestämmelser om gränsöverskridande tillhandahållanden av investeringstjänster som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Som framgår av bilaga 1 i detta direktiv ingår mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument bland dessa tjänster.
23 Enligt fast rättspraxis ska varje nationell bestämmelse inom ett område där det har skett en uttömmande eller fullständig harmonisering på unionsnivå bedömas mot bakgrund av harmoniseringsåtgärdens bestämmelser och inte mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna (dom av den 20 april 2023, Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato (Commune de Ginosa), C‑348/22, EU:C:2023:301, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
24 Tolkningsfrågorna ska således prövas enbart mot bakgrund av bestämmelserna i direktiv 2014/65.
25 Vad särskilt gäller artikel 34 i direktiv 2014/65 ska det påpekas att denna bestämmelse avser investeringstjänster tillhandahållna av ett värdepappersföretag som auktoriserats av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat än den inom vars territorium investeringstjänsten tillhandahålls.
26 Som framgår av beslutet om hänskjutande avser tolkningsfrågorna personer som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 3 i direktiv 2014/65 och som tillhandahåller tjänster uteslutande till kunder som är bosatta eller etablerade i deras hemmedlemsstat.
27 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt sina frågor, vilka ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 c i) i direktiv 2014/65 ska tolkas så, att personer som en medlemsstat har undantagit från tillämpningen av detta direktiv har rätt att vidarebefordra order från kunder som är bosatta eller etablerade i den medlemsstaten, för verkställande av värdepappersföretag som är etablerade i en annan medlemsstat och auktoriserade för detta ändamål, i enlighet med direktivet, av den behöriga myndigheten i denna andra medlemsstat, och att den följaktligen utgör hinder för en nationell lagstiftning som förbjuder en sådan vidarebefordran.
28 Det ska i detta hänseende påpekas att medlemsstaterna enligt artikel 3.1 i direktiv 2014/65 får avstå från att tillämpa direktivet på personer för vilka de är hemmedlemsstat, under förutsättning att de villkor som föreskrivs i denna bestämmelse, däribland villkoret i led c i) iakttas.
29 Artikel 3.1 c i) i direktiv 2014/65 medger således uttryckligen att personer som en medlemsstat har undantagit från tillämpningen av detta direktiv vidarebefordrar mottagna order till auktoriserade värdepappersföretag.
30 Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, framgår det av beslutet om hänskjutande att Republiken Tjeckien har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 3.1 i nämnda direktiv. Det framgår likaså av detta beslut att 29 § punkt 4 kapitalmarknadslagen emellertid förbjuder investeringsförmedlare i den mening som avses i denna lag, såsom Fondee, att vidarebefordra order till värdepappersföretag som är etablerade i andra medlemsstater.
31 Såsom generaladvokaten i huvudsak har påpekat i punkterna 30 och 31 i sitt förslag till avgörande, avser artikel 3.1 c i) i direktiv 2014/65 vidarebefordran av order till alla auktoriserade värdepappersföretag och inte endast till värdepappersföretag som är etablerade och auktoriserade i den stat som är hemmedlemsstat för den person som är undantagen från tillämpningen av detta direktiv.
32 Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 3.1 c i) i direktiv 2014/65 ska tolkas så, att personer som en medlemsstat har undantagit från tillämpningen av detta direktiv har rätt att vidarebefordra order från kunder som är bosatta eller etablerade i den medlemsstaten, för verkställande av värdepappersföretag som är etablerade i en annan medlemsstat och auktoriserade för detta ändamål, i enlighet med direktivet, av den behöriga myndigheten i denna andra medlemsstat, och att den följaktligen utgör hinder för en nationell lagstiftning som förbjuder sådan vidarebefordran.
Rättegångskostnader
33 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
Artikel 3.1 c i) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU
ska tolkas så,
att personer som en medlemsstat har undantagit från tillämpningen av detta direktiv har rätt att vidarebefordra order från kunder som är bosatta eller etablerade i den medlemsstaten, för verkställande av värdepappersföretag som är etablerade i en annan medlemsstat och auktoriserade för detta ändamål, i enlighet med direktivet, av den behöriga myndigheten i denna andra medlemsstat, och att den följaktligen utgör hinder för en nationell lagstiftning som förbjuder sådan vidarebefordran.
Underskrifter