Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 7 juni 2004 av Dominque Hardy

(mål T-208/04)

Rättegångsspråk: franska

Dominique Hardy, Coudeville-plage (Frankrike) har den 7 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Jean-François Péricaud.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

i första hand, fastställa att Europeiska gemenskapen är skadeståndsskyldig i förhållande till Dominique Hardy, för att på ett rättsstridigt sätt ha antagit och sedan, till nackdel för courtiers maritimes (nedan kallade sjötransportmäklare), ha tillämpat artikel 5 i gemenskapens tullkodex,

i andra hand, fastställa att Europeiska gemenskapen är skadeståndsskyldig i förhållande till Dominique Hardy, för att ha antagit, även om det var lagligt, och sedan tillämpat, artikel 5 i gemenskapens tullkodex, på ett sätt som orsakade Dominique Hardy en onormal och speciell skada,

förplikta rådet och kommissionen att till Dominique Hardy solidariskt erlägga ett belopp på 60 510 euro, i andra hand ett belopp på 47 829 euro, i båda fallen jämte lagstadgad ränta räknat från den dag förevarande skadeståndstalan väcktes.

förplikta rådet och kommissionen att solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har hävdat att sedan kommissionen inledde ett fördragsbrottsförfarande mot Frankrike, har Frankrike, för att göra den franska lagen förenlig med artikel 5 i förordning nr 2913/92¹, upphävt det monopol för tullbehandling som innehades av sjötransportmäklarkåren, av vilken sökanden är medlem. Enligt sökanden följder upphävandet av monopolet direkt av tillämpningen av artikel 5 i förordning nr 2913/92 och kan alltså hänföras direkt till Europeiska gemenskapen.

I första hand gör sökanden gällande att antagandet av artikel 5 i förordning nr 2913/92 utgör en rättsstridig rättsakt som medför att gemenskapen blir skadeståndsskyldig.

Inledningsvis hävdar sökanden att undantagsbestämmelserna i artikel 45 i EG-fördraget åsidosätts genom denna artikel, eftersom sjötransportmäklaryrket, genom tillämpning av tullagstiftningen, är den del av den verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt.

Sökanden åberopar därefter att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts. Sökanden hävdar för det första att artikel 5 i förordning nr 2913/92 avser begreppet "tullombudskap", vilket skiljer sig från begreppet "tullbehandling", och att det är det senare som sjötransportmäklarna utövar. En analogisk tolkning av denna artikel skulle enligt sökanden stå i strid med rättssäkerhetsprincipen. För det andra hävdar sökanden att hänsyn inte tagits till hennes berättigade förväntningar, vilka uppkommit på grund av att det helt saknades övergångsbestämmelser och på grund av att de franska sjötransportmäklarna hade varit de enda inom gemenskapen som konstant varit befriade från tidigare liberaliseringsåtgärder.

Sökanden åberopar vidare att likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen har åsidosatts genom avsaknaden av övergångsbestämmelser. Sökanden åberopar slutligen att äganderätten har åsidosatts i det att upphävande av monopolet leder till att deras last inte får avyttras, och att den senare förlorar allt värde.

I andra hand gör sökanden gällande att gemenskapen har ett strikt ansvar på grund av att den lidna skadan är av onormal och speciell karaktär. Enligt sökanden är skadan onormal med hänsyn till att förlusten avseende lastens och marginalvinstens marknadsvärde överskrider gränserna för normala ekonomiska risker, och speciell i det att sjötransportmäklare utgör en tydligt avskild grupp ekonomiska aktörer.

____________

¹ - Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4)