Language of document : ECLI:EU:T:2008:595

Målen T‑211/04 och T‑215/04

Government of Gibraltar och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd – Stöd som anmälts av Förenade kungariket angående en reform av inkomstbeskattningen av juridiska personer som vidtagits av Gibraltars regering – Beslut att förklara stödordningen oförenlig med den gemensamma marknaden – Regional selektivitet – Materiell selektivitet”

Sammanfattning av domen

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektivitet – Skatteåtgärd som vidtagits av ett understatligt organ

(Artikel 87.1 EG)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektivitet – Avvikelse från det allmänna eller ”normala” skattesystemet

(Artikel 87.1 EG)

1.      Enligt artikel 87.1 EG ska det fastställas huruvida en nationell åtgärd, inom ramen för en viss rättsordning, kan gynna ”vissa företag eller viss produktion” i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, med hänsyn till målsättningen med rättsordningen. En sådan prövning ska också göras när det rör sig om en åtgärd som inte har beslutats av den nationella lagstiftaren utan av ett understatligt organ, eftersom en åtgärd som vidtagits av en lokal myndighet och inte av centralmakten kan utgöra ett stöd när de villkor som uppställs i nämnda bestämmelse är uppfyllda. Definitionen av referensramen har större betydelse när det gäller skatteåtgärder, eftersom själva förekomsten av en fördel bara kan fastställas i förhållande till en beskattning som definieras som ”normal”. Den normala skattesatsen är den skattesats som gäller inom det geografiska område som utgör referensramen.

Det är således för att bedöma huruvida en åtgärd ska betecknas som selektiv när den har vidtagits av ett understatligt organ och syftar till att inom endast en del av en stats nationella territorium fastställa en lägre skattesats än den som gäller i resten av medlemsstaten, som det först ska prövas om nämnda åtgärd har beslutats av ett regionalt eller lokalt organ som konstitutionellt sett har en politisk och administrativ ställning som är skild från centralregeringen, för det andra, om åtgärden har vidtagits utan att centralregeringen har haft möjlighet att direkt påverka innehållet, och för det tredje, om de ekonomiska konsekvenserna av införandet av nämnda åtgärd för det understatliga organet inte kompenseras genom stöd eller subventioner från andra regioner eller centralregeringen i den berörda medlemsstaten.

(se punkterna 78–80 och 86)

2.      Enligt artikel 87.1 EG ska det fastställas huruvida en nationell åtgärd, inom ramen för en viss rättsordning, kan gynna ”vissa företag eller viss produktion” i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, med hänsyn till målsättningen med rättsordningen. För att fastställa huruvida en skatteåtgärd är selektiv är det nödvändigt för kommissionen att, för det första, slå fast och undersöka vilket allmänt skattesystem eller ”normalt” skattesystem som är tillämpligt inom det geografiska område som utgör den relevanta referensramen. Det är i förhållande till det allmänna skattesystemet eller ”normala” skattesystemet som kommissionen i ett andra led ska bedöma och fastställa den eventuella selektiva karaktären på den fördel som beviljats genom den ifrågavarande skatteåtgärden genom att visa att åtgärden avviker från det allmänna systemet i det att den medför att näringsidkare behandlas olika i jämförelse med andra näringsidkare som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation med hänsyn till målsättningen med skattesystemet i den berörda medlemsstaten.

För det fall kommissionen inom ramen för de två första leden har undersökt och påvisat förekomsten av avvikelser från det allmänna eller ”normala” skattesystemet som innebär att företag behandlas olika, är en sådan skillnad trots detta inte selektiv, om skillnaden följer av arten eller systematiken i det skattesystem som åtgärderna utgör en del av. I ett sådant fall ska kommissionen nämligen i ett tredje led kontrollera att den ifrågavarande statliga åtgärden inte är selektiv, trots att den medför fördelar för företagen som de kan göra gällande. Med hänsyn till att skillnaderna i detta avseende medför ett undantag och a priori är selektiva i förhållande till det allmänna eller ”normala” skattesystemet, ankommer det på medlemsstaten att visa att dessa skillnader är rättfärdigade med hänsyn till skattesystemets art och systematik genom att de är en direkt följd av de grundläggande eller styrande principerna för nämnda skattesystem. Härvid måste det göras en åtskillnad mellan å ena sidan sådana mål som uppställts för en viss skatteordning och som ligger utanför denna och å andra sidan mekanismer som utgör en del av själva skattesystemet och som är nödvändiga för att kunna uppnå sådana mål.

För det fall kommissionen har underlåtit att genomföra det första och det andra ledet i kontrollen av huruvida en åtgärd är selektiv, kan den inte inleda det tredje och sista ledet i sin bedömning utan att riskera att överskrida gränserna för denna kontroll. Ett sådant tillvägagångssätt skulle dels kunna göra det möjligt för kommissionen att sätta sig i medlemsstatens ställe när det gäller bestämmandet av dess skattesystem och dess allmänna eller ”normala” system samt, vad gäller målen för systemet, de inneboende mekanismerna för att uppnå dessa mål och dess beskattningsunderlag, dels försätta medlemsstaten i en situation där det är omöjligt för dem att motivera de ifrågavarande skillnaderna med det anmälda skattesystemets art och systematik på grund av att kommissionen antingen inte först har fastställt dess allmänna eller ”normala” system eller fastställt att nämnda skillnader är av undantagskaraktär.

(se punkterna 141 och 143–145)