Mål T‑162/06

Kronoply GmbH & Co. KG

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd – Regionalt stöd till stora investeringsprojekt – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden – Motivering – Stödets incitamentseffekt − Stödets nödvändighet”

Sammanfattning av domen

1.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut av kommissionen i vilket det fastställs att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden

(Artikel 253 EG)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan omfattas av undantaget i artikel 87.3 c EG – Driftstöd – Omfattas inte

(Artikel 87.3 c EG)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Stödprojekt – Anmälan till kommissionen

(Artikel 88 EG)

1.      Den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt.

När kommissionen i ett beslut finner att en statlig åtgärd är att betrakta som ett otillåtet driftsstöd som inte kan beviljas på grund av att det inte fungerar som incitament och inte är nödvändigt, ska den ge en explicit motivering till denna slutsats.

(se punkterna 26–28)

2.      För att kommissionen ska kunna förklara ett stöd förenligt med artikel 87.3 EG krävs att den kan fastställa att stödet bidrar till att förverkliga något av de mål som anges i denna bestämmelse, vilka det stödmottagande företaget inte skulle kunna uppnå på egen hand under normala marknadsbetingelser. Med andra ord får medlemsstaterna inte tillåtas att verkställa utbetalningar som skulle förbättra stödmottagarens ekonomiska situation, om dessa inte är nödvändiga för att uppnå de mål som anges i artikel 87.3 EG.

Det kan nämligen inte godtas att ett stöd är utformat på ett sätt som, i synnerhet när det gäller stödbeloppet, innebär restriktiva verkningar som går utöver vad som är nödvändigt för att de mål som tillåts genom fördraget ska kunna uppnås med hjälp av stödet.

Ett stöd som beviljas utan att stödmottagaren behöver utföra någon motprestation eller behöver medverka till att ett mål av gemensamt intresse uppnås är ett driftsstöd som syftar till att täcka de löpande kostnader som stödmottagaren normalt måste bestrida på egen hand och är således ett stöd som inte kan godkännas.

(se punkterna 65, 66, 74 och 75)

3.      Efter att en medlemsstat har anmält ett stödprojekt och stödet har godkänts av kommissionen, kan denna stat anmäla ett projekt som syftar till att införa ett nytt stöd till förmån för det stödmottagande företaget eller till att ändra ett stöd som detta företag redan beviljats. Denna nya anmälan är underställd kommissionens kontroll, och kommissionen kan, efter en prövning av huruvida de villkor som föreskrivs i artikel 87.2 och 87.3 EG är uppfyllda, förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden.

Omständigheten att ett projekt enligt nationell lagstiftning ska verkställas inom en viss frist innebär inte automatiskt att möjligheten bortfaller att, efter det att denna frist har löpt ut, ansöka om en ökning av det stöd som redan beviljats för detta projekt och att få detta godkänt.

(se punkterna 85–87)