Talan väckt den 29 januari 2010 - Elementis m.fl. mot kommissionen

(Mål T-43/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Elementis plc, Elementis Holdings Ltd, Elementis UK Ltd och Elementis Services Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna T. Wessely, A. de Brousse och E. Spinelli samt A. Woods, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut nr K(2009)8682 i ärende COMP/38589 av den 11 november 2009 - värmestabilisatorer - i den del det avser sökandena,

i andra hand ogiltigförklara eller avsevärt reducera de böter som sökandena har förpliktats att betala till följd av beslutet,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som sökandena har åsamkats genom betalning av hela eller delar av bötesbeloppet, och

vidta varje annan åtgärd som tribunalen finner påkallad.

Grunder och huvudargument

I sin ansökan yrkar sökandena i enlighet med artikel 263 FEUF att kommissionens beslut av den 11 november 2009 nr K(2009)8682 i ärende COMP/38589 - värmestabilisatorer - ogiltigförklaras. Genom detta beslut gjordes ett antal bolag, däribland sökandena, ansvariga för att ha åsidosatt artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF) och artikel 53 i EES-avtalet, genom att ha deltagit i två fall av konkurrensbegränsande samverkan som påverkade områdena för tennstabilisatorer respektive ESBO/esterstabilisatorer inom hela EES.

Sökandenas grunder och huvudargument är följande:

Sökandena gör för det första gällande att kommissionen har åsidosatt gällande rätt genom att anta ett beslut om böter i strid med de begränsningar som följer av artikel 25.5 och 25.6 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (nedan kallad förordning nr 1/2003) om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (nu artiklarna 101 och 102 FEUF)¹. Den definitiva bortre tidsgränsen, efter vilken kommissionen enligt artikel 25.5 i förordning nr 1/2003 inte får besluta om sanktioner till följd av att konkurrensreglerna har åsidosatts, är tio år från tidpunkten överträdelsen upphörde. Sökandena gör därför gällande att beslutet, som fattades mer än elva år efter att sökandenas överträdelse upphörde (den 2 oktober 1998), strider mot nämnda bestämmelse. Vidare gör sökandena gällande att kommissionens uppfattning om böternas laglighet, trots utgången av tioårsperioden, grundar sig på dess tolkning erga omnes om upphävande av tidsbegränsningen enligt artikel 25.6 i förordning nr 1/2003. Denna uppfattning är enligt sökandena felaktig.

För det andra gör sökandena gällande att kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt till försvar eftersom den överdrivet utdragna granskningsperioden har undergrävt sökandenas möjlighet att på ett effektivt sätt använda sin rätt till försvar i detta förfarande.

För det tredje anför sökandena att kommissionen har gjort sig skyldig till uppenbara fel genom att felaktigt fastställa böterna i relation till (i) perioden före samriskföretagets verksamhet, och (ii), i avskräckande syfte, omsättningen för samriskföretaget Acros, snarare än sökandenas omsättning. Enligt sökandena ska böterna reduceras med 50 procent.

För det fjärde gör sökandena gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig rättstillämpning och har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, principen om personligt ansvar samt proportionalitetsprincipen, genom att inte specificera det bötesbelopp (vilket sökandena har förpliktats att betala solidariskt) som sökandena ska betala.

____________

¹ - EGT L 1, 2003, s. 1