Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 10 februari 2012 — Verenigde Douaneagenten mot kommissionen

(mål T‑32/11)

”Tullunion — Import av rörsocker från Nederländska Antillerna — Efterkrav på importtull — Begäran om att befrias från att erlägga importtull — Artiklarna 220.2 b och 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 — Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter”

1.                     Europeiska unionens egna medel — Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand — Villkor för att inte bokföra de importtullar som anges i artikel 220.2 b i Gemensamma tulltaxan — Bevisbörda (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 220.2 b) (se punkterna 26, 27 och 36)

2.                     Talan om ogiltigförklaring — Grunder — Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter — Rättens prövning ex officio (Artikel 263 FEUF) (se punkterna 48 och 49)

3.                     Europeiska unionens egna medel — Återbetalning eller erläggande av importtullar — Tillämpning av skälighetsklausulen i artikel 239 i Gemensamma tulltaxan (Rådets förordning nr 2913/92, artiklarna 220.2 och 239) (se punkterna 50–52)

4.                     Europeiska unionens egna medel — Återbetalning eller erläggande av importtullar — Tillämpning av skälighetsklausulen i artikel 239 i Gemensamma tulltaxan (Rådets förordning nr 2913/92, artiklarna 220.2 och 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 871 och 905) (se punkterna 53–55)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 6754 slutlig av den 1 oktober 2010 i vilket det fastslås att det finns skäl att bokföra importtull i efterhand och att det saknas skäl för att inte tull ska erläggas i ett konkret fall (ärende REK 02/09).

Domslut

1) Kommissionens beslut K(2010) 6754 slutlig av den 1 oktober 2010 ogiltigförklaras såvitt det i beslutet anges att det saknas skäl för att importtullar på 531 985,59 euro, som fastställts med stöd av artikel 239 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om införande av en tullkodex för gemenskapen, inte ska erläggas.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.