FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)
den 9 september 2008 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket MAGIC SEAT – Det äldre nationella figurmärket SEAT – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94”
I mål T‑363/06,
Honda Motor Europe Ltd, Slough, Berkshire (Förenade kungariket), företrätt av S. Malynicz, barrister, och N. Cordell, solicitor,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av S. Laitinen och A. Folliard-Monguiral, båda i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var
Seat, SA, Barcelona (Spanien),
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 7 september 2006 (ärende R 960/2005-1) om ett invändningsförfarande mellan Seat, SA och Honda Motor Europe Ltd,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden O. Czúcz (referent) samt domarna J.D. Cooke och I. Labucka,
justitiesekreterare: handläggaren C. Kantza,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 5 december 2006,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till förstainstansrättens kansli den 5 april 2007,
efter förhandlingen den 11 mars 2008,
följande
Dom
Bakgrund till målet
1 Sökanden, Honda Motor Europe Ltd, ingav den 10 december 2001 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse.
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet MAGIC SEAT.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 12 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Fordonssäten och fordonssätesmekanismer samt delar, komponenter och tillbehör till dessa varor”.
4 Ansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 70/2002 av den 2 september 2002.
5 Den 7 oktober 2002 framställde SEAT, SA med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94, en invändning mot registreringen av det sökta gemenskapsvarumärket för samtliga varor som avsågs med varumärket.
6 Invändningen grundade sig bland annat på det nedan återgivna spanska figurmärket nr 2189822, som den 3 mars 1999 registrerades för följande varor i klass 12: ”fordon, maskinkopplings- och transmissionsdelar, andra delar och reservdelar till fordon som inte omfattas av andra klasser; fortskaffningsmedel för transport till lands, i luften eller på vatten”:
7 En av de grunder som anfördes till stöd för invändningen var risken för förväxling, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, mellan det sökta gemenskapsvarumärket och det äldre varumärket. Till stöd för invändningen åberopade SEAT också att varumärket är känt, särskilt i Spanien.
8 I beslut av den 10 juni 2005 biföll invändningsenheten invändningen under hänvisning till att det förelåg risk för förväxling mellan det sökta varumärket och det äldre varumärket mot bakgrund av att varorna är identiska och att de ifrågavarande varumärkena liknar varandra. Dessutom påpekade invändningsenheten att det med hänsyn till denna slutsats inte var nödvändigt att pröva huruvida det äldre varumärket hade förhöjd särskiljningsförmåga.
9 Den 5 augusti 2005 överklagade sökanden detta beslut vid harmoniseringsbyrån.
10 I beslut av den 7 september 2006 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog första överklagandenämnden överklagandet i dess helhet. Till stöd för sitt beslut påpekade den att det fanns risk för förväxling mellan det sökta varumärket och det äldre varumärket, eftersom de ifrågavarande varorna var identiska och de motstående kännetecknen liknade varandra. Överklagandenämnden stödde denna senare slutsats på konstaterandet att de motstående kännetecknen till viss grad liknade varandra visuellt, att de liknade varandra i fonetiskt hänseende samt att det fanns en risk för att de skulle uppfattas som begreppsmässigt lika. Överklagandenämnden påpekade också att det äldre varumärket hade en hög särskiljningsförmåga i Spanien på grund av att det är känt. Överklagandenämnden tillade att konsumenterna, även om de inte förväxlar kännetecknen sinsemellan och kan se skillnaderna, emellertid riskerar att associera dem med varandra och tro att de har samma kommersiella ursprung.
Parternas yrkanden
11 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
12 Harmoniseringsbyrån har yrkat att förstainstansrätten ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
13 Sökanden har till stöd för sin talan anfört en enda grund som rör åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94.
Parternas argument
14 Vad beträffar den visuella jämförelsen mellan kännetecknen i fråga har sökanden gjort gällande att överklagandenämnden underskattat betydelsen av det äldre varumärkets logotyp ”S”, när den ansett att denna uppfattas som en dekorativ beståndsdel eller som den första bokstaven i ordet ”seat”. Denna slutsats motsäger för övrigt påståendet i det angripna beslutet, att de två varumärkena skiljer sig åt visuellt på grund av den ovannämnda logotypen i det äldre varumärket och ordet ”magic” i det sökta varumärket. Logotypen ”S” är den dominerande visuella beståndsdelen i det äldre varumärket, medan det i det sökta varumärket är ordet ”magic” som omedelbart drar till sig uppmärksamheten. Överklagandenämnden borde således ha dragit slutsatsen att det totalt sett föreligger en väldigt liten visuell likhet mellan de motstående kännetecknen. Dessutom är logotypen ”S”, i likhet med logotyperna för Citroën, Peugeot, Audi, Mercedes, Toyota och Honda, ett väldigt känt och särskiljande kännetecken. Att nonchalera detta medför att ett figurmärke eller sammansatt varumärke enbart ges ett verbalt skydd, vilket inte skulle tillåtas utifrån systematiken med gemenskapsvarumärket, eftersom varumärken väldigt ofta endast är skyddsvärda tack vare den beståndsdel som utgörs av emblemet. Att inte beakta den beståndsdel som utgörs av emblemet skulle innebära ett oacceptabelt ”fullständigt uppdelande” av det sammansatta varumärket (förstainstansrättens dom av den 28 juni 2005 i mål T-301/03, Canali Ireland mot harmoniseringsbyrån (Canal Jean – CANAL JEAN CO. NEW YORK), REG 2005, s. II‑2479, punkt 48). Till stöd för detta argument har sökanden under förhandlingen också åberopat domstolens dom av den 20 september 2007 i mål C‑193/06 P, Nestlé mot harmoniseringsbyrån (ej publicerad i rättsfallssamlingen).
15 Vad gäller den fonetiska jämförelsen mellan de ifrågavarande varumärkena drog överklagandenämnden felaktigt slutsatsen att kännetecknen liknar varandra. För det första uttalar en spansk konsument inte begreppet ”magic” som ett spanskt ord, eftersom det inte finns i detta språk, och det sökta varumärket uttalas således totalt sett inte heller som ett spanskt uttryck. För det andra beaktade överklagandenämnden inte heller den omständigheten att ”magic” är det första ordet i varumärket MAGIC SEAT, med den följden att den fonetiska skillnaden gentemot det äldre varumärket SEAT finns i början av det sökta varumärket.
16 Med avseende på jämförelsen i begreppsmässigt hänseende har sökanden hävdat att överklagandenämnden dels gjorde bedömningen att ordet ”seat” inte har någon betydelse som sådant i det spanska språket, dels underlät att beakta det äldre varumärket i dess helhet, som är sammansatt av ordet ”seat” och logotypen ”S” och som en spansk konsument omedelbart och tydligt uppfattar som en beteckning för den kända spanska biltillverkaren Seat. Vad gäller det sökta varumärket MAGIC SEAT anser sökanden att ordet ”magic”, trots att det uppvisar likheter med det spanska ordet ”mágico”, förstås som ett engelskt ord, eller åtminstone som ett ord på ett annat språk än spanska, men under inga omständigheter som ett ord som betecknar det spanska bilföretaget Seat. De begreppsmässiga skillnaderna mellan varumärkena neutraliserar således en eventuell visuell eller fonetisk likhet. Överklagandenämnden underlät dessutom att beakta de bevis som sökanden lagt fram angående det sätt på vilket spanska konsumenter uppfattar varumärket MAGIC SEAT, och i synnerhet rapporten från S., enligt vilken engelsktalande spanska konsumenter känner igen ordet ”magic” som ett engelskt ord, medan de som inte talar engelska skulle kunna anse att ordet liknar det spanska ordet ”mágico”, med den följden att varumärket MAGIC SEAT i sin helhet uppfattas som ett engelskt uttryck eller i vart fall som ett utländskt uttryck.
17 I förevarande fall finns det fyra faktorer som talar emot risken för förväxling. För det första är bilsäten ibland ganska dyra och köparna riktar således en ganska hög grad av uppmärksamhet mot dem. För det andra köps de ofta med biträde av en fackman. För det tredje är konsumenterna, antagligen bilintresserade eller medlemmar i en bilklubb, ändå välinformerade också när de köper dessa varor utan hjälp av en fackman. För det sista är alla personer, fackmän eller inte, särskilt uppmärksamma på att försäkra sig om att de köper ett säte som passar till den berörda bilen. Överklagandenämnden underlät dessutom att beakta det utlåtande som experten G. gjort, av vilket följer att bilsäten vanligtvis säljs av auktoriserade återförsäljare, att de säljs som originalutrustning eller som varor på begagnatmarknaden för reservdelar, att de vanligtvis köps av kunniga entusiaster och att bilsäten på begagnatmarknaden för reservdelar måste ha en monteringssats som passar bilmodellen.
18 Harmoniseringsbyrån har bestritt sökandens argument.
Förstainstansrättens bedömning
19 Enligt lydelsen i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 ska det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras om innehavaren av ett äldre varumärke invänder och om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat. Risken för växling inbegriper risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket. I enlighet med artikel 8.2 a ii i förordning nr 40/94 ska med äldre varumärken bland annat förstås varumärken som har registrerats i en medlemsstat och för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket.
20 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Enligt samma rättspraxis ska det vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, särskilt samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II‑2821, punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).
21 I det föreliggande fallet är det äldre varumärke på vilket invändningen är grundad det spanska figurmärket SEAT. Såsom överklagandenämnden angav i det angripna beslutet utgör det relevanta området vid tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 det spanska territoriet. Med hänsyn till varornas art utgörs omsättningskretsen dels av bilförsäljare, innehavare av bilverkstäder och mekaniker, dels av genomsnittskonsumenter som troligen bistås av en mekaniker eller av andra fackmän inom området i samband med byte eller reparation av varje del som skulle kunna ha anknytning till ett bilsäte. Denna definition av omsättningskretsen har för övigt inte bestritts av sökanden.
22 Vad gäller jämförelsen mellan de aktuella varorna ansåg överklagandenämnden, utan att ha blivit emotsagd på denna punkt av sökanden, med rätta att dessa är identiska, eftersom de varor som omfattas av ansökan om registrering, närmare bestämt ”fordonssäten och fordonssätesmekanismer samt delar, komponenter och tillbehör till dessa varor”, ingår i den vidare definitionen av vissa varor som omfattas av det äldre varumärket, nämligen ”delar och reservdelar till fordon”.
Jämförelsen mellan kännetecknen
23 Såsom framgår av fast rättspraxis ska helhetsbedömningen av risken för förväxling, vad gäller de motstående kännetecknens visuella likhet, fonetiska likhet eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar (se förstainstansrättens dom av den 14 oktober 2003 i mål T‑292/01, Phillips-Van Heusen mot harmoniseringsbyrån – Pash Textilvertrieb und Einzelhandel (BASS), REG 2003, s. II‑4335, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
24 Såvitt inledningsvis avser den visuella jämförelsen mellan de motstående kännetecknen erinrar förstainstansrätten om att det inte finns något som hindrar att förekomsten av en visuell likhet mellan ett ordmärke och ett figurmärke prövas, eftersom båda dessa typer av varumärken har en grafisk utformning som gör visuella intryck möjliga (förstainstansrättens dom av den 12 december 2002 i mål T‑110/01, Vedial mot harmoniseringsbyrån – France Distribution (HUBERT), REG 2002, s. II‑5275, punkt 51, och av den 4 maj 2005 i mål T‑359/02, Chum mot harmoniseringsbyrån – Star TV (STAR TV), REG 2005, s. II‑1515, punkt 43).
25 Ett sammansatt varumärke, bestående av både ord- och figurelement, kan anses likna ett annat varumärke som är identiskt med eller liknar en av beståndsdelarna i det sammansatta varumärket endast om denna beståndsdel är den dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som det sammansatta varumärket ger. Detta är fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket (förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑6/01, Matratzen Concord mot harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), REG 2002, s. II‑4335, punkt 33, och domen i det ovannämnda målet STAR TV, punkt 44).
26 Detta förhållningssätt innebär inte att hänsyn tas till endast en beståndsdel i ett sammansatt varumärke och att denna jämförs med ett annat varumärke. Det rör sig tvärtom om att utföra en sådan jämförelse genom att undersöka de aktuella varumärkena betraktade, vart och ett för sig, i deras helhet. Emellertid utesluter inte detta att en eller flera beståndsdelar i ett sammansatt varumärke under vissa förhållanden kan dominera omsättningskretsens minnesbild av helhetsintrycket av det sammansatta varumärket (domen i det ovannämnda målet MATRATZEN, punkt 34, och förstainstansrättens dom av den 11 maj 2005 i mål T‑31/03, Grupo Sada mot harmoniseringsbyrån – Sadia (GRUPO SADA), REG 2005, s. II‑1667, punkt 49).
27 När det gäller bedömningen av huruvida en eller flera beståndsdelar i ett sammansatt varumärke är dominerande ska hänsyn framför allt tas till var och en av dessa beståndsdelars inneboende egenskaper jämförda med andra beståndsdelars egenskaper (domarna i de ovannämnda målen MATRATZEN, punkt 35, och GRUPO SADA, punkt 49).
28 I förevarande fall ska det konstateras att de båda kännetecknen som ska jämföras har ordet ”seat” gemensamt och att detta ord kombineras, för det äldre varumärkets del med en logotyp i form av ett stiliserat ”S”, och för det sökta varumärkets del med ordet ”magic”.
29 Överklagandenämnden fann att ordet ”seat” utgjorde den dominerande beståndsdelen i det äldre varumärket, det vill säga den beståndsdel som de spanska konsumenterna refererar till när de försöker identifiera varumärket i dess helhet.
30 I detta avseende erinrar förstainstansrätten om att ett sammansatt varumärkes ordelement, enligt fast rättspraxis, i princip ska anses vara mera särskiljande än dess figurelement när varumärket består av bådadera, eftersom genomsnittskonsumenten lättare refererar till den ifrågavarande varan genom att ange namnet än genom att beskriva varumärkets figurelement (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑104/01, Oberhauser mot harmoniseringsbyrån – Petit Liberto (Fifties), REG 2002, s. II‑4359, punkt 47, och av den 14 juli 2005 i mål T‑312/03, Wassen International mot harmoniseringsbyrån – Stroschein Gesundkost (SELENIUM-ACE), REG 2005, s. II‑2897, punkt 37).
31 I förevarande fall ska det konstateras att det äldre varumärkets logotyp ”S” är lätt stiliserad men att den varken verkar originell eller omsorgsfullt utformad. Logotypen utgörs nämligen av den första bokstaven i ordelementet ”seat” som, även om det befinner sig under logotypen ”S” och återges med mindre bokstäver än denna logotyp, likväl är skrivet med stora versaler, bredare än denna logotyp och fullt läsbart. Dessutom, såsom harmoniseringsbyrån med rätta har gjort gällande och trots de omständigheter som sökanden har hänvisat till – som till exempel återgivandet av logotypen ”S” på försättsbladet av företaget Seats årsrapport eller på fronten av de bilar som företaget säljer – har denna logotyp inte någon inneboende semantiskt betydelse som ger det äldre varumärket särskiljningsförmåga, utan dess syfte är i första hand att accentuera den första bokstaven i ordet ”seat”.
32 Det var således med rätta som överklagandenämnden i punkt 25 i det angripna beslutet påpekade att logotypen, trots att den som sådan är odiskutabelt igenkännbar i sig, också är oskiljaktigt sammanknuten till ordelementet ”seat”, som har en hög särskiljningsförmåga i Spanien på grund av att det är känt. Det äldre varumärket, bedömt i sin helhet, riskerar således att identifieras genom ordelementet ”seat”, medan logotypen skulle uppfattas som en dekorativ beståndsdel eller som initialen för ”seat”. Förstainstansrätten fastställer således överklagandenämndens slutsats att ordelementet ”seat” är den dominerande beståndsdelen i det äldre varumärket.
33 Till skillnad från vad sökanden har anfört tillämpade överklagandenämnden således på ett korrekt sätt den rättspraxis enligt vilken omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (domen i det ovannämnda målet Nestlé mot harmoniseringsbyrån, punkt 42).
34 Av detta följer också att överklagandenämnden i punkt 28 i det angripna beslutet korrekt drog den slutsatsen att de ifrågavarande kännetecknen till viss del liknar varandra visuellt med hänsyn till den gemensamma beståndsdelen ”seat”, men att de skiljer sig åt på grund av figurelementet i det äldre varumärket och på grund av ordet ”magic”, som i det sökta varumärket skulle uppfattas som utmärkande för ordet ”seat”, eftersom det liknar den spanska översättningen ”mágico”.
35 Förstainstansrätten anser slutligen att sökanden inte kan vinna framgång med sitt argument enligt vilket punkterna 25 och 28 i det angripna beslutet är oförenliga i den mån som det av punkt 25 följer att det äldre varumärkets logotyp är betydelselös och av punkt 28 att de två kännetecknen skiljer sig åt visuellt dels på grund av denna logotyp i det äldre varumärket, dels på grund av ordet ”magic” i det sökta varumärket. Såsom framgår ovan underlät överklagandenämnden nämligen inte att beakta logotypen ”S” i punkt 25 i det angripna beslutet, utan fann att detta varumärke, betraktat i sin helhet, domineras av ordelementet ”seat” och att logotypen uppfattas som en dekorativ beståndsdel eller som en initial för ”seat”. Även om överklagandenämnden i punkt 28 i det angripna beslutet visserligen konstaterade att de ifrågavarande varumärkena skiljer sig åt visuellt på grund av det underordnade figurelementet i det äldre varumärket och på grund av ordet ”magic” i det sökta varumärket, fann den även att dessa varumärken till viss del liknar varandra på grund av den för båda kännetecknen gemensamma beståndsdelen ”seat”, som är den dominerande beståndsdelen i det äldre varumärket.
36 Såvitt för det andra avser den fonetiska jämförelsen mellan de två ifrågavarande kännetecknen har det inte bestritts att det äldre varumärkets figurelement ”S” inte är tänkt att uttalas. Det ska dessutom konstateras, såsom överklagandenämnden, utan att bli motsagd av sökanden, med rätta påpekade, att omsättningskretsen uttalar det äldre varumärkets ordelement ”seat” som ett tvåstavigt ord, ”se-at”.
37 Vad gäller det sökta varumärket konstaterar förstainstansrätten att omsättningskretsen riskerar att inte uppfatta ordet ”seat”, som återges i ordmärket MAGIC SEAT, som den engelska översättningen av ordet ”säte” och detta gäller också för de konsumenter som förstår engelska, eftersom detta ord omedelbart ger upphov till en association med namnet på den kända spanska biltillverkaren Seat. I motsats till vad sökanden har gjort gällande föreligger därför en risk för att ordet uttalas som ett spanskt ord med två stavelser, och inte med en, som på engelska.
38 Vad gäller sökandens argument att överklagandenämndens slutsats inte är förenlig med den rättspraxis enligt vilken konsumenterna i allmänhet först och främst kommer ihåg början av ett kännetecken och inte slutet, erinrar förstainstansrätten om att detta dock inte gäller undantagslöst (se förstainstansrättens dom av den 16 maj 2007 i mål T‑158/05, Trek Bicycle mot harmoniseringsbyrån – Audi (ALLTREK), ej publicerad i rättfallssamlingen, punkt 70 och där angiven rättspraxis) och under alla förhållanden inte påverkar principen enligt vilken varumärkeslikheten ska bedömas med utgångspunkt från det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer, eftersom genomsnittskonsumenten vanligtvis uppfattar ett varumärke som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka varumärkets olika detaljer.
39 Såsom framgår ovan uppfattar omsättningskretsen ordet ”magic” som endast utmärkande för ordet ”seat” på grund av dess likhet med det spanska ordet ”mágico”, som är enbart lovordande. I detta avseende ska det påpekas att det av fast rättspraxis framgår att allmänheten vanligtvis inte anser att en beskrivande beståndsdel som utgör en del av ett sammansatt varumärke är särskiljande och dominerande för helhetsintrycket av varumärket (förstainstansrättens dom av den 3 juli 2003 i mål T‑129/01, Alejandro mot harmoniseringsbyrån – Anheuser-Busch (BUDMEN), REG 2003, s. II‑2251, punkt 53, och av den 6 oktober 2004 i de förenade målen T‑117/03–T‑119/03 och T‑171/03, New Look mot harmoniseringsbyrån – Naulover (NLSPORT, NLJEANS, NLACTIVE och NLCollection), REG 2004, s. II‑3471, punkt 34). Av samma anledning godtar förstainstansrätten inte argumentet att omsättningskretsen inte skulle uttala ”magic seat” som ett spanskt utryck på grund av att ordet ”magic” inte finns i detta språk.
40 Av detta följer att det inte kan uteslutas att åtminstone en del av omsättningskretsen uttalar det sökta varumärket ”ma-gic se-at”. Mot bakgrund av att den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket innefattar det enda ordelementet från det äldre varumärket kan de ifrågavarande kännetecknen under dessa förhållanden anses ha en betydande fonetisk likhet. Den bedömning som överklagandenämnden gjorde i detta avseende kan därför godtas (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet NLSPORT, NLJEANS, NLACTIVE och NLCollection, punkt 37).
41 Vad i sista hand gäller den begreppsmässiga jämförelsen av de båda ifrågavarande kännetecknen ska hänsyn tas till omsättningskretsens eventuella förståelse av de ifrågavarande kännetecknen och i synnerhet av det äldre varumärkets dominerande beståndsdel ”seat”, vilken är gemensam för båda kännetecknen.
42 Vad gäller det äldre varumärkets innebörd erinrar förstainstansrätten om att logotypen ”S” inte har någon inneboende semantisk betydelse.
43 Överklagandenämnden fann dessutom i punkt 30 i det angripna beslutet att ordet ”seat” i sig inte betyder något på spanska och att det utgör en förkortning av namnet på det företag som är innehavare av det äldre varumärket, nämligen Sociedad Española de Automóviles de Turismo. Överklagandenämnden tillade att det är på grund av att företaget och det äldre varumärket blivit kända som begreppet ”seat” identifieras som ett bilmärke.
44 Denna överklagandenämndens bedömning ska anses vara riktig. Visserligen återfinns inte ordet ”seat” i det spanska språket, men det har i spanskan fått en sekundär betydelse eller en egen betydelse, eftersom ordet på ett tydligt sätt betecknar den spanska biltillverkaren Seat (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 12 februari 2004 i mål C‑363/99, Koninklijke KPN Nederland, REG 2004, s. I‑1619, punkt 104). Sökanden har för övrigt vitsordat att omsättningskretsen omedelbart uppfattar det äldre varumärket, sammansatt av logotypen och ordet ”seat”, som betecknande för den kända spanska biltillverkaren Seat.
45 Vad gäller det sökta varumärket MAGIC SEAT slog överklagandenämnden även fast att det riskerar att uppfattas som om det hade en begreppsmässig likhet med det äldre varumärket SEAT, eftersom det är sammansatt av ett varumärke med hög särskiljningsförmåga kombinerat med det lovordande adjektivet ”magic”.
46 Även denna bedömning ska anses vara riktig, eftersom det inte kan uteslutas att omsättningskretsen, när den konfronteras med varumärket MAGIC SEAT som avser av sökanden saluförda bilsäten, associerar detta varumärke med det äldre varumärket SEAT och således med den spanska biltillverkaren, på grund av att det äldre varumärket är känt och på grund av den enbart lovordande karaktären av adjektivet ”magic”.
47 Förstainstansrätten avvisar i detta avseende också de språkliga bevis som överklagandenämnden enligt sökanden underlät att beakta. Enbart den förklaring som experten S. avgett, enligt vilken de flesta spanska konsumenter känner igen ordet ”magic” som ett engelskt ord och, även om de kan anse att det liknar det spanska ordet ”mágico”, likväl uppfattar varumärket MAGIC SEAT i dess helhet som ett engelskt uttryck, är inte tillräcklig för att bevisa att ett sådant varumärke, åtminstone av en del av omsättningskretsen, inte uppfattas som ett spanskt uttryck.
48 Det är härvid nämligen fråga om en åsikt som inte grundas på några statistiska uppgifter eller vetenskapliga rön vilka visar att omsättningskretsen förstår engelska. Såsom framgår ovan består omsättningskretsen dels av bilförsäljare, innehavare av bilverkstäder och mekaniker, dels av genomsnittskonsumenter som troligen bistås av en mekaniker eller andra fackmän inom området vid byte eller reparation av varje del som skulle kunna ha anknytning till ett bilsäte. Under dessa omständigheter räcker inte denna förklaring för att utesluta att åtminstone en del av nämnda omsättningskrets inte uppfattar det sökta varumärket som ett icke-spanskt uttryck utan associerar det med den spanska biltillverkaren Seat.
49 Mot bakgrund av att det föreligger en risk för att åtminstone en del av omsättningskretsen uppfattar de båda ifrågavarande kännetecknen som en referens till biltillverkaren Seat, hade överklagandenämnden således fog för att betrakta dem som begreppsmässigt lika.
50 Eftersom det inte finns någon begreppsmässig skillnad mellan de båda motstående kännetecknen som skulle kunna neutralisera deras visuella och fonetiska likheter, kan sökanden inte vinna framgång med argumentet att överklagandenämnden underlät att tillämpa neutralisationsregeln.
51 Det följer av ovanstående överväganden att de motstående kännetecknen i ett helhetsperspektiv uppvisar en likhet och att denna likhet bland annat uppkommer genom att den i det äldre varumärket dominerande beståndsdelen ”seat” återges i det sökta varumärket.
Risken för förväxling
52 Ju högre särskiljningsförmåga det äldre varumärket har, desto större är risken för förväxling. Varumärken som antingen i sig eller på grund av att de är kända på marknaden har hög särskiljningsförmåga åtnjuter därför ett mer omfattande skydd enligt rättspraxis än varumärken med lägre särskiljningsförmåga (se, analogt, domstolens dom av den 22 juni 1999 i mål C‑342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I‑3819, punkt 20 och där angiven rättspraxis).
53 I samband med helhetsbedömningen av risken för förväxling förväntas genomsnittskonsumenten av varorna i fråga dessutom vara normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten. Emellertid ska hänsyn tas till att genomsnittskonsumenten sällan har möjlighet att göra en direkt jämförelse mellan de olika varumärkena utan måste förlita sig på en oklar minnesbild av varumärket. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varuslag det är fråga om (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Lloyd Schuhfabrik Meyer, punkt 26) och att fackmän specialiserade inom sektorn för de berörda varorna kan förväntas visa stor uppmärksamhet vid valet av dessa varor (se förstainstansrättens dom av den 14 juli 2005 i mål T‑126/03, Reckitt Benckiser (España) mot harmoniseringsbyrån – Aladin (ALADIN), REG 2005, s. II‑2861, punkt 96 och där angiven rättspraxis).
54 I förevarande fall slog överklagandenämnden fast att det föreligger risk för förväxling därför att varumärkena liknar varandra, därför att det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga i Spanien på grund av att det är känt, och därför att de berörda varorna är identiska. Överklagandenämnden påpekade särskilt att det, även om omsättningskretsen inte blandar ihop varumärkena utan ser skillnad på dem, likväl föreligger en risk för att de två kännetecknen associeras med varandra och att de berörda varorna antas ha samma kommersiella ursprung.
55 Det framgår av den bedömning som har utvecklats ovan att de varor som de båda kännetecknen avser är identiska och att de båda varumärkena totalt sett liknar varandra.
56 Det har dessutom inte bestritts att det äldre varumärket på grund av att det är känt har hög särskiljningsförmåga i Spanien och således åtnjuter ett mer omfattande skydd än varumärken med lägre särskiljningsförmåga.
57 Av detta följer att det finns risk för att omsättningskretsen kan tro att varorna i fråga kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Överklagandenämnden gjorde således inte någon felaktig bedömning när den ansåg att det föreligger risk för förväxling eller för association i omsättningskretsens ögon.
58 Denna slutsats ändras inte genom de argument som sökanden har anfört.
59 Vad gäller argumentet att ordet ”seat” i det sökta gemenskapsvarumärket skulle förlora sin underordnade betydelse av angivelse för det kommersiella ursprunget genom att det associeras med det engelska ordet ”magic”, gör förstainstansrätten följande bedömning. Det räcker att erinra om att det, såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 27 i det angripna beslutet, föreligger en risk för att omsättningskretsen, på grund av att varumärket SEAT är känt och på grund av den beskrivande karaktär som utmärker ordet ”magic”, uppfattar detta senare som betecknande för ordet ”seat”, i synnerhet i uttrycket ”magic seat!”. Denna slutsats bekräftas av den omständigheten att det i icke engelsktalande medlemsstater, såsom harmoniseringsbyrån har påpekat i sina skrivelser, är mer och mer vanligt att varumärken marknadsförs med hjälp av engelska termer för att öka varumärkenas internationella image och att det har blivit populärt att använda det engelska ordet ”magic” som lovordande beteckning.
60 Förstainstansrätten godtar inte heller argumentet avseende de fyra faktorer som borde ha föranlett överklagandenämnden att slå fast att det inte föreligger någon risk för förväxling, nämligen det relativt höga priset på fordonssäten, den hjälp som säljaren vanligtvis erbjuder vid köp av dessa varor, den kunskap som konsumenten av sådana varor har, och den omständigheten att varje konsument, fackman eller inte, är noga med att försäkra sig om att sätet är kompatibelt med den berörda bilmodellen.
61 Det ska nämligen konstateras att sökanden genom att åberopa dessa fyra faktorer verkar mena att omsättningskretsen, fackmän eller inte, har en hög nivå av uppmärksamhet, vilket hindrar omsättningskretsen från att blanda samman de båda ifrågavarande varumärkena. I detta avseende godtar förstainstansrätten överklagandenämndens bedömning i punkt 35 i det angripna beslutet, enligt vilken risken för att förväxla de båda ifrågavarande varumärkena på intet sätt påverkas av att allmänheten i huvudsak utgörs av specialister. Såsom överklagandenämnden kom fram till begränsas nämligen handeln med delar och reservdelar till bilar inte till bilförsäljare som är auktoriserade för ett enda märke, och det kan således inte uteslutas att en bilförsäljare eller en spansk mekaniker som köper delar eller reservdelar från olika tillverkare skulle kunna anta att de varor som saluförs under det sökta varumärket kommer från Seat eller en tillverkare med ekonomiska band till Seat.
62 Även om en relevant konsument genom sin höga grad av uppmärksamhet visserligen kan hålla sig informerad om de tekniska egenskaperna för bilsäten och således kan försäkra sig om att de är kompatibla med den berörda bilmodellen, anser förstainstansrätten dessutom att det – med tanke på att de aktuella varorna är identiska, att de motstående kännetecknen liknar varandra och att det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga – inte är tillräckligt att omsättningskretsen består av fackmän för att utesluta att nämnda omsättningskrets skulle kunna tro att dessa varor kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet ALADIN, punkt 100). Även om omsättningskretsens höga grad av uppmärksamhet innebär att den håller sig informerad om bilsäten och på så sätt kan undvika att missta sig vad gäller bilsätenas kompatibilitet med den berörda bilmodellen, skulle omsättningskretsen fortfarande kunna tro att säten med varumärket MAGIC SEAT ingår i en ny serie varor som utvecklats av den kända spanska biltillverkaren Seat.
63 Förstainstansrätten anser slutligen att sökandens argument, att överklagandenämnden underlät att beakta experten G:s uttalande av vilket det enligt sökanden framgår att bilsäten vanligtvis säljs av auktoriserade återförsäljare och antingen säljs som originalutrustning eller som reservdelar, saknar relevans. Den framtidsbedömning av risken för förväxling mellan två varumärken som ska göras kan nämligen inte göras beroende av varumärkesinnehavarnas kommersiella och till sin natur subjektiva avsikter, oavsett om dessa genomförts, på grund av att de särskilda säljformerna för de varor som omfattas av varumärken kan variera över tiden och beroende på varumärkesinnehavarnas önskemål (domstolens dom av den 15 mars 2007 i mål C‑171/06 P, T.I.M.E. ART mot harmoniseringsbyrån, REG 2007, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 59).
64 I den mån som sökanden har påstått att överklagandenämnden inte beaktade experten G:s uttalande, nämligen att bilsäten vanligtvis köps av kunniga entusiaster som inte skulle förväxla varumärkena och att även säten som eftermonteras måste ha en monteringssats som passar den berörda bilmodellen, ska detta argument inte vinna framgång. Det har nämligen ovan fastställts att även om omsättningskretsens höga grad av uppmärksamhet skulle kunna innebära att omsättningskretsen inte misstar sig vad gäller sätenas kompatibilitet med den berörda bilmodellen, så utesluter inte det risk för förväxling eller risk för association vad gäller sätenas kommersiella ursprung.
65 Av detta följer att sökandens enda grund inte kan godtas. Talan ska följaktligen ogillas.
Rättegångskostnader
66 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Honda Motor Europe Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 9 september 2008.
Justitiesekreterare | | Ordförande |