TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 15 juni 2011

Mål T‑510/09 P

V

mot

Europeiska kommissionen

Överklagande – Personalmål – Rekrytering – Beslut att inte anställa grundat på fysisk olämplighet för tjänsteutövningen – Personaldomstolens motiveringsskyldighet

Saken:      Överklagande av personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 21 oktober 2009 i mål F-33/08, V mot kommissionen (REGP s. I‑A‑1‑403 och II‑A‑1‑2159) med yrkande om att denna dom ska upphävas.

Domslut:      Personaldomstolens dom av den 21 oktober 2009 i mål F-33/08, V mot kommissionen upphävs i den del där personaldomstolen har underlåtit att pröva en grund som åberopats av V vid förhandlingen och som avser att läkarkommitténs ordförande inte var inskriven i belgiska läkarsamfundets förteckning. Överklagandet ogillas i övriga delar. Talan som väckts av V vid personaldomstolen i mål F-33/08 avvisas. V ska bära sina egna rättegångskostnader och kommissionens rättegångskostnader i denna instans. De rättegångskostnader som hänför sig till förfarandet i första instans och som ledde till domen i det ovannämnda målet V mot kommissionen ska bäras av parterna på det sätt som anges i punkterna 2 och 3 i det aktuella domslutet.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Rekrytering – Beslut att inte anställa grundat på fysisk olämplighet – Felaktigt läkarutlåtande om olämplighet – Läkarkomitténs antagande av ett slutgiltigt utlåtande på grundval av det felaktiga utlåtandet – Rättsstridighet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 33)

2.      Förfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om ingivande av en handling – Bedömning av huruvida handlingen ska behandlas konfidentiellt – Otillämplighet vid en vägran som grundar sig på handlingarnas konfidentialitet i förhållande till personaldomstolen

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 44. 2)

3.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Personaldomstolens användning av en underförstådd motivering – Tillåtet – Gränser – Skyldighet att pröva varje påstående om rättsstridighet

(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7. 1)

1.      Det förhållandet att ett negativt utlåtande, som utfärdas av förtroendeläkaren vid en institution efter en läkarundersökning i samband med tillsättning, är behäftat med en felaktighet, kan påverka rättsenligheten av ett sådant slutgiltigt utlåtande som utfärdas av läkarkommittén efter en ansökan enligt artikel 33 i tjänsteföreskrifterna samt även beslutet att inte tillsätta en sökande som antagits på grundval av nämnda slutliga utlåtande.

Det är visserligen riktigt att läkarkommittén kan göra en fullständig och opartisk förnyad bedömning av sökandens situation, men utan ett rättsenligt negativt utlåtande från förtroendeläkaren kan läkarkommittén inte göra någon giltig prövning.

(se punkterna 51 och 52)

Hänvisning till

Förstainstansrätten:14 april 1994, A mot kommissionen, T‑10/93, REGP 1994, s. I‑A-119 och II‑387, punkt 27

2.      Med tillämpning av artikel 44.2 i personaldomstolens rättegångsregler kan personaldomstolen genom beslut begära att handlingar som påstås vara konfidentiella ska inges samtidigt som personaldomstolen är skyldig att kontrollera huruvida den part som gör gällande att dessa ska behandlas konfidentiellt har stöd för att motsätta sig att den andra parten tar del av dem. Den enda åtgärd som står till buds för personaldomstolen för det fall ett beslut inte hörsammas är att dra de lämpliga konsekvenserna av detta i det slutliga avgörandet, under förutsättning att personaldomstolen har uttömt alla tillgängliga medel för att de aktuella handlingarna ska inges.

Det framgår av nämnda bestämmelse att det förhållandet att vissa uppgifter är konfidentiella inte kan åberopas direkt gentemot personaldomstolen. Tillämpningen av denna bestämmelse innebär nämligen nödvändigtvis att personaldomstolen får kännedom om dessa uppgifters innehåll och därvid prövar huruvida uppgifterna ska behandlas konfidentiellt, i syfte att kunna besluta om de kan tillställas den andra parten.

För det fall en sökande åberopar skydd för privatlivet för att vägra att innehållet i handlingar som omfattas av läkarsekretess, som innehas av svaranden, ska komma till personaldomstolens kännedom, kan personaldomstolen inte tillämpa artikel 44.2 i sina rättegångsregler. Denna bestämmelse är nämligen inte tillämplig på ett sådant fall då en part åberopar konfidentialitet gentemot personaldomstolen för att motsätta sig att handlingar, som denna anser relevanta för att avgöra tvisten, inges till personaldomstolen.

(se punkterna 72–75)

Hänvisning till

Tribunalen: 12 maj 2010, kommissionen mot Meierhofer, T‑560/08 P, REU 2010, s. II‑1739, punkterna 68–74

3.      Den motiveringsskyldighet som åligger personaldomstolen enligt artiklarna 36 första meningen i domstolens rättegångsregler och artikel 7.1 i dess bilaga I innebär inte att personaldomstolen är skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de argument som parterna åberopar, särskilt om argumenten inte är tillräckligt klara och precisa och inte stöds av tillräckligt utförlig bevisning. Motiveringsskyldigheten innefattar likväl ett krav på att personaldomstolen åtminstone undersöker alla påstådda åsidosättanden av rättigheter. Personaldomstolens motivering kan således vara underförstådd, under förutsättning att den ger den person som berörs av ett beslut av personaldomstolen möjlighet att få reda på skälen för beslutet och ger domstolen i målet om överklagande tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.

Personaldomstolens dom ska således upphävas, eftersom den inte tar upp en grund som avhandlades vid förhandlingen och det är fråga om en separat rättslig grund som inte kan hänföras till någon av de grunder som åberopades i inlagorna. Om grunden varken nämns i förhandlingsprotokollet eller i domen, har sökanden nämligen ingen möjlighet att förstå skälen för att personaldomstolen inte tog upp denna grund i sitt resonemang.

(se punkterna 83 och 85–88)

Hänvisning till

Domstolen: 21 september 2006, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot kommissionen, C‑105/04 P, REG 2006, s. I‑8725, punkt 72; 25 oktober 2007, Komninou m.fl. mot kommissionen, C‑167/06 P, ej publicerad i rättsfallssamligen, punkt 2; 9 oktober 2008, Chetcuti mot kommissionen, C‑16/07 P, REG 2008, s. I‑7469, punkt 87