Mål T‑525/13
H&M Hennes & Mauritz BV & Co. KG
mot
Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning för handväskor – Tidigare formgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel – Artikel 6 i förordning (EG) nr 6/2002– Motiveringsskyldighet”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 10 september 2015
1. Gemenskapsformgivningar – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 62 första meningen i förordning nr 6/2002 – Samma räckvidd som artikel 296 FEUF – Överklagandenämnden använder en underförstådd motivering – Tillåtet – Villkor
(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 6/2002, artikel 62)
2. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett helhetsintryck som skiljer sig från det som den tidigare formgivningen ger – Kunnig användare – Begrepp
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
3. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett helhetsintryck som skiljer sig från det som den tidigare formgivningen ger – Återgivning av handväskor
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
4. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett helhetsintryck som skiljer sig från det som den tidigare formgivningen ger – Bedömningskriterier – Formgivarens frihet
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.2 och 25.1 b)
5. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett helhetsintryck som skiljer sig från det som den tidigare formgivningen ger – Fastställande av helhetsintrycket med hänsyn till det sätt på vilket produkten används
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)
1. Se domen.
(se punkterna 15 och 16)
2. Se domen.
(se punkterna 22, 24 och 25)
3. Se domen.
(se punkterna 23, 26, 27, 30 och 40)
4. I punkt 1 i artikel 6 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning, vilken artikel rör bedömningen av formgivningars särprägel, föreskrivs nämligen kriteriet om det helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger, och i punkt 2 i samma artikel anges att formgivarens grad av frihet ska beaktas vid denna bedömning. Av dessa bestämmelser, och särskilt av artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002, framgår att bedömningen av en gemenskapsformgivnings särprägel består i en undersökning i fyra steg. Undersökningen syftar till att fastställa, för det första, till vilken sektor de produkter som formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för hör, för det andra, vem den kunnige användaren av dessa produkter är med utgångspunkt i produkternas avsedda användning samt denne användares kunskap om den tidigare konstnivån och uppmärksamhetsnivån vid jämförelsen – om möjligt en direkt jämförelse – av de aktuella formgivningarna, för det tredje, den grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen samt, för det fjärde, resultatet av jämförelsen av de aktuella formgivningarna med beaktande av den berörda sektorn, graden av formgivarens frihet och de helhetsintryck som en kunnig användare får av den omstridda formgivningen och av varje tidigare formgivning som gjorts tillgänglig för allmänheten.
Den omständighet som rör graden av formgivarens frihet kan således ”stärka” (eller e contrario nyansera) slutsatsen angående det helhetsintryck som var och en av de aktuella formgivningarna ger. Bedömningen av graden av formgivarens frihet utgör inte ett inledande och teoretiskt steg vid jämförelsen av det helhetsintryck som var och en av de aktuella formgivningarna ger.
Den grad av frihet som formgivaren haft vid utvecklingen av en formgivning är bland annat beroende av krav som följer av de kännetecken som är bestämda av produktens, eller en del av produktens, tekniska funktion och av krav som ställs på produkten enligt tillämplig lagstiftning. Dessa krav leder till att vissa kännetecken standardiseras och således blir gemensamma för flera formgivningar som används för den berörda produkten.
Ju större formgivarens frihet är vid utvecklingen av formgivningen, i desto mindre utsträckning är smärre skillnader mellan de formgivningar som jämförs tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Omvänt gäller att ju mer formgivarens frihet vid utvecklingen av formgivningen är begränsad, i desto större utsträckning är smärre skillnader mellan de formgivningar som jämförs tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Om formgivaren således har stor frihet vid utvecklingen av formgivningen stärker det slutsatsen att det helhetsintryck som den kunniga användaren får är detsamma när det inte föreligger några betydande skillnader mellan formgivningarna.
(se punkterna 28, 29, 32 och 33)
5. Se domen.
(se punkt 39)