DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)(*)
av den 27 februari 2014
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket TEEN VOGUE – Det äldre nationella ordmärket VOGUE – Upptagande till sakprövning – Rättslig kvalificering av yrkanden – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Varor som är identiska eller av liknande slag – Känneteckenslikhet – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Delvist avslag på registreringsansökan”
I mål T‑509/12,
Advance Magazine Publishers, Inc., New York, New York (Förenta staterna), företrätt av C. Aikens, barrister,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av V. Melgar, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
Nanso Group Oy, Nokia (Finland), företrädd av advokaten M. Tuominen,
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 17 september 2012 (ärende R 147/2011-4) om ett invändningsförfarande mellan Nanso Group Oy och Advance Magazine Publishers, Inc.,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
sammansatt av ordföranden D. Gratsias, samt domarna M. Kancheva och C. Wetter (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 november 2012,
med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 28 februari 2013,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 15 februari 2013,
med beaktande av repliken som inkom till tribunalens kansli den 14 maj 2013,
med beaktande av den ändrade sammansättningen av tribunalens avdelningar,
med beaktande av att parterna inte inom en månad från delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats inkommit med någon begäran om att förhandling ska äga rum, och med beaktande av att tribunalen därför, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i tribunalens rättegångsregler, beslutat att avgöra målet utan muntligt förfarande,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Advance Magazine Publishers Inc., ingav den 31 oktober 2003 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket var ordkännetecknet TEEN VOGUE.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 25 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Kläder; skodon; huvudbonader; delar och komponenter till alla nämnda varor”.
4 Denna ansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 52/2006 av den 25 december 2006.
5 Intervenienten, Nanso Group Oy, framställde den 23 mars 2007 – med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009) – en invändning mot registrering av det sökta varumärket för de varor som anges i punkt 3 ovan.
6 Invändningen grundade sig på följande äldre varumärken:
– Det svenska ordmärket VOGUE som registrerades den 24 januari 1969 under nummer 126124 för varor i klass 25 och med följande beskrivning: ”Kläder, däri inbegripet kängor, skor och tofflor”.
– Det nedan återgivna svenska figurmärket som registrerades den 27 augusti 1934 under nummer 43934 för varor i klass 25.
– Ansökan om registrering av det finska ordmärket VOGUE, som gavs in den 5 oktober 1998 med referensnummer T 199803628 för varor i klass 25.
– Det registrerade handelsnamnet VO Gue.
7 Till stöd för invändningen åberopades det registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009).
8 Sökanden begärde den 7 april 2008, under invändningsförfarandet, att intervenienten skulle lägga fram bevis för att de äldre varumärken som åberopats till stöd för invändningen verkligen hade använts i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 (nu artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009). Till följd härav uppmanade invändningsenheten intervenienten att förebringa sådan bevisning.
9 Den 9 oktober 2008 ingav intervenienten olika handlingar till stöd för att de äldre varumärkena verkligen hade använts.
10 Invändningsenheten biföll invändningen den 16 november 2010 och avslog ansökan om registrering av det sökta varumärket för samtliga ifrågavarande varor.
11 Den 14 januari 2001 överklagade sökanden invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
12 Harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd avslog överklagandet genom beslut av den 17 september 2012 (nedan kallat det angripna beslutet) och förpliktade sökanden att erlägga 1 200 euro till intervenienten för dennes kostnader i samband med invändningsförfarandet och överklagandet. Överklagandenämnden ansåg att invändningsenheten hade gjort en riktig bedömning när den biföll invändningen, eftersom det inte kunde uteslutas att en risk för förväxling förelåg på grund av att de varor som omfattades av det sökta varumärket – nämligen kläder, skodon och huvudbonader – var identiska med eller av liknande slag som de varor som omfattades av det äldre svenska ordmärket VOGUE och de motstående kännetecknen liknade varandra i medelstor utsträckning. Överklagandenämnden ansåg för övrigt att det var styrkt att det äldre svenska ordmärket VOGUE hade använts, men endast med avseende på trikåvaror.
Parternas yrkanden
13 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– avslå invändningen till den del den avser huvudbonader, skor, kängor, sandaler, skjortor, blusar, klänningar, kjolar, kavajer, pullovrar, kostymer, västar, byxor, shorts, baddräkter, rockar, slipsar, schalar, scarfar, hängslen och livremmar, och
– förplikta intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till sakprövning
15 Sökandens talan om avslag på invändningen beträffande vissa angivna varor avser egentligen att tribunalen ska fatta det beslut som överklagandenämnden, enligt sökandens uppfattning, borde ha fattat efter överklagandet. Det framgår nämligen av artikel 64.1 andra meningen i förordning nr 207/2009 att överklagandenämnden, sedan den har upphävt det överklagade beslutet, får utöva den behörighet som tillkommer den enhet som meddelat detta beslut, vilket i förevarande mål är att fatta beslut avseende invändningen och avslå densamma. Dessa åtgärder ingår således i de åtgärder som tribunalen får vidta med stöd av sin behörighet enligt artikel 65.3 i förordning nr 207/2009 att ändra ett beslut (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T‑334/01, MFE Marienfelde mot harmoniseringsbyrån – Vétoquinol (HIPOVITON), REG 2004, s. II‑2787, punkt 19, av den 12 september 2007 i mål T‑363/04, Koipe mot harmoniseringsbyrån – Aceites del Sur (La Española), REG 2007, s. II‑3355, punkterna 29 och 30, och av den 6 september 2013 i mål T‑599/10, Eurocool Logistik mot harmoniseringsbyrån – Lenger (EUROCOOL), punkt 25 och där angiven rättspraxis).
16 Eftersom sökandens talan endast omfattar ett yrkande och yrkandet att intervenienten ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, finner tribunalen att sökanden med nödvändighet har yrkat både ändring och ogiltigförklaring av det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 7 november 2013 i mål T‑666/11, Budziewska mot harmoniseringsbyrån – Puma (kattdjur på språng), punkt 18 och där angiven rättspraxis). Detta följer för övrigt av att sökanden har anfört en enda grund med åberopande av att artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 har åsidosatts.
17 Den på så sätt bestämda talan kan således tas upp till sakprövning.
Inledande synpunkter
18 Såsom följer av det angripna beslutet grundade överklagandenämnden, i likhet med invändningsenheten, avslaget på ansökan om registrering av det sökta varumärket för kläder, skodon och huvudbonader i klass 25, på att risk för förväxling förelåg mellan det sökta varumärket och det äldre svenska ordmärket VOGUE. De övriga äldre varumärkena lades inte till grund för avslagsbeslutet.
19 Förevarande talan ska därför prövas endast med beaktande av det äldre svenska ordmärket VOGUE.
Huruvida artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 åsidosatts
20 I den enda grunden har sökanden gjort gällande att risken för förväxling mellan det sökta varumärket och det äldre svenska ordmärket VOGUE inte omfattar andra varor än trikåvaror. Sökanden anser att överklagandenämnden begick ett fel när den jämförde helhetsintrycket av å ena sidan det sökta varumärket och å andra sidan det äldre svenska ordmärket VOGUE. Överklagandenämnden beaktade nämligen inte beståndsdelen teen tillräckligt, trots att den placerats först i det sökta varumärket och trots att den första delen av ett varumärke har särskild betydelse för helhetsintrycket av märket. Enligt sökanden medför denna beståndsdel en väsentlig skillnad i visuellt hänseende i förhållande till det äldre svenska ordmärket VOGUE. Ur fonetisk synpunkt innebär den ovannämnda beståndsdelen att det sökta varumärket skiljer sig från det ovannämnda varumärket genom en ytterligare stavelse. Det kan inte göras gällande att beståndsdelen vogue ensam dominerar det sökta varumärket och detta gäller så mycket mer eftersom de motstående varumärkena inte kan anses likna varandra i begreppsmässigt hänseende, eftersom inget av dem har någon betydelse på svenska. Eftersom det äldre svenska ordmärket VOGUE har en normal särskiljningsförmåga, enligt vad överklagandenämnden konstaterat, kan ytterligare risk för förväxling inte föreligga på grund av att beståndsdelen vogue har högre särskiljningsförmåga än det normala. Vid varuslagsjämförelsen beaktade överklagandenämnden inte samtliga relevanta omständigheter som kännetecknar förhållandet mellan de ifrågavarande varorna. Sökanden har hävdat att trikåvaror skiljer sig från huvudbonader på grund av att de har olika funktioner och består av olika textilier och material. De säljs dessutom på olika försäljningsställen och olika avdelningar i varuhus. Dessa varor kompletterar inte heller varandra, eftersom den ena inte är väsentlig eller nödvändig för användningen av den andra och den ena inte kan ersättas med den andra. Beträffande jämförelsen mellan trikåvaror och skodon har sökanden medgett att dessa i viss mån är identiska genom att de förstnämnda omfattar strumpor och andra trikåkläder som bärs på fötterna. Sökanden har emellertid anmärkt att detta inte gäller skor, kängor och sandaler. Dessutom används olika material, nämligen tyger som består av maskor i det första fallet och läder eller läderimitationer i det andra. Inte heller här konkurrerar de aktuella varorna med varandra. De säljs på olika avdelningar även när de säljs i samma butik. Dessa varor konkurrerar inte med varandra i större utsträckning än trikåvaror konkurrerar med andra slags kläder i klass 25.
21 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har bestritt sökandens argument.
22 Om innehavaren av ett äldre varumärke framställer en invändning ska, enligt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, det varumärke som ansökan gäller inte registreras om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat. Detta inbegriper risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.
23 Enligt domstolens rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Enligt denna rättspraxis ska det vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling göras en helhetsbedömning, med utgångspunkt i hur omsättningskretsen uppfattar de ifrågavarande kännetecknen och varorna eller tjänsterna samt mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, bland annat samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II‑2821, punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).
24 För att det ska föreligga risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 krävs såväl att de motstående varumärkena är identiska eller liknar varandra som att de varor eller tjänster som avses är identiska eller av liknande slag. Det är fråga om kumulativa villkor (se förstainstansrättens dom av den 22 januari 2009 i mål T‑316/07, Commercy mot harmoniseringsbyrån – easyGroup IP Licensing (easyHotel), REG 2009, s. II‑43, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
25 Tribunalen instämmer i detta fall först med överklagandenämndens bedömning, vilken sökanden för övrigt inte har bestritt, att den omsättningskrets i förhållande till vilken risken för förväxling ska bedömas är den svenska allmänheten.
Varuslagsjämförelsen
26 Överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 27 i det angripna beslutet fann att de varor som skyddades genom det äldre svenska ordmärket VOGUE, beträffande vilket verkligt bruk hade styrkts med avseende på trikåvaror, utgjordes av kläder och att dessa således var identiska med ”kläder” som avsågs med det sökta varumärket.
27 Överklagandenämnden ansåg för övrigt att trikåvaror, skodon och huvudbonader liknar varandra, vilket sökanden har bestritt.
28 Vid bedömningen av varuslagslikheten ska, enligt fast rättspraxis, samtliga relevanta faktorer som är kännetecknande för förhållandet mellan varorna beaktas, särskilt varornas art, avsedda ändamål och användningsområde samt huruvida de konkurrerar med eller kompletterar varandra. Även andra faktorer kan beaktas, som de aktuella varornas distributionskanaler (se förstainstansrättens dom av den 11 juli 2007 i mål T‑443/05, El Corte Inglés mot harmoniseringsbyrån – Bolaños Sabri (PiraÑAM diseño original Juan Bolaños), REG 2007, s. II‑2579, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
29 Till grund för sin slutsats att å ena sidan trikåvaror och å andra sidan skodon och huvudbonader liknar varandra, anförde överklagandenämnden att dessa varor i allmänhet är av samma ”art och är avsedda för samma användningsområde, vilket består i att täcka och skydda delar av människokroppen”. Överklagandenämnden anförde även att det förelåg likheter mellan distributionskanalerna för dessa varor, att de påverkas av modet och att omsättningskretsen har en benägenhet att sätta samman dem så att de matchar varandra, vilket visar att de kompletterar varandra (punkt 27 i det angripna beslutet).
30 Vad först avser likheten mellan trikåvaror och huvudbonader ska det betonas att alla de olika ifrågavarande varorna visserligen inte riktar sig till samma omsättningskrets, men att det avsedda ändamål som är gemensamt för dem är modern beklädnad för människor. Ur omsättningskretsens synvinkel tillhör de ifrågavarande varorna därför samma varufamilj, det vill säga moderna beklädnadsartiklar. Eftersom ett stort antal modeföretag saluför beklädnadsartiklar i olika stilar under samma varumärke, är det inte uteslutet att omsättningskretsen tror att de olika aktuella varorna kommer från ett och samma företag (se, för ett liknande resonemang, i fråga om å ena sidan gång- och ytterkläder samt underkläder för kvinnor och å andra sidan huvudbonader för pojkar och ungdomar, tribunalens dom av den 16 november 2011 i mål T‑323/10, Chabou mot harmoniseringsbyrån – Chalou (CHABOU), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 34).
31 Med hänsyn till vad ovan anförts förstärker den omständigheten att deras avsedda ändamål liknar varandra och att de tillhör samma varufamilj sannolikheten för att de aktuella varorna distribueras genom samma kanaler och saluförs i samma butiker. Även om det, såsom sökanden har betonat, är riktigt att varorna inte med nödvändighet saluförs i samma butiker eller på samma avdelningar i varuhus, distribueras de inte desto mindre av grossister i textilbranschen och säljs i modebutiker och varuhus som erbjuder moderna beklädnadsartiklar. Utan att det påverkar bedömningen av risken för förväxling ovan i punkterna 48 och 49, anmärker tribunalen att även dessa omständigheter är ägnade att förstärka omsättningskretsens intryck av att de aktuella varorna kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band (domen i det ovannämnda målet CHABOU, punkt 37).
32 Vad därefter avser likheten mellan trikåvaror och skodon kan det direkt konstateras att trikåvaror som är avsedda att täcka ben och fötter, särskilt strumpor, sockor och strumpbyxor, å ena sidan, och skodon, å den andra, tydligt kompletterar varandra, eftersom genomsnittskonsumenter av dessa trikåvaror ofta associerar valet av dem med valet av de skodon som kan kombineras med kläderna i fråga. Överklagandenämnden gjorde därför en riktig bedömning när den i punkt 27 i det angripna beslutet betonade att omsättningskretsen vill sätta samman dessa varor så att de matchar varandra. Av rättspraxis avseende likhet mellan kläder i allmänhet och skodon följer även att, mot bakgrund av att dessa varor ingår i samma klass och med hänsyn till den faktiska möjligheten att de kan tillverkas av samma aktörer eller saluföras tillsammans, ska ändamålen med dessa varor anses ligga tillräckligt nära varandra för att omsättningskretsen ska kunna associera dem med varandra (förstainstansrättens dom av den 13 juli 2004 i mål T‑115/02, AVEX mot harmoniseringsbyrån – Ahlers (a), REG 2004, s. II‑2907, punkt 26). Av de skäl som redovisats i början av denna punkt, gäller detta i än högre grad i fråga om trikåvaror.
33 Vad mer allmänt gäller likheten mellan å ena sidan trikåvaror och å andra sidan huvudbonader och skodon sammantagna, följer det av fast rättspraxis att kläder, skodon och huvudbonader i klass 25 har ett gemensamt ändamål, eftersom de tillverkas för att täcka människokroppen samt att skyla den, skydda den och pryda den (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 10 september 2008 i mål T‑96/06, Tsakiris-Mallas mot harmoniseringsbyrån – Late Editions (exé), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 30, och av den 24 mars 2010 i mål T‑364/08, 2nine mot harmoniseringsbyrån – Pacific Sunwear of California (nollie), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 33).
34 Trots att de ovannämnda varorna är sammansatta av olika textilier och material och trots att de ibland saluförs på olika försäljningsställen, gjorde överklagandenämnden således en riktig bedömning när den ansåg att de var av liknande slag i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.
35 De aktuella varorna är således till viss del identiska och till viss del av liknande slag.
Känneteckensjämförelsen
36 De motstående kännetecknen är ordmärken. Det äldre svenska ordmärket består av det enda ordet vogue och det sökta varumärket består av orden teen och vogue.
37 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de ifrågavarande varorna och tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av den ovannämnda risken. Genomsnittskonsumenten uppfattar härvid vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se domstolens dom av den 12 juni 2007 i mål C‑334/05 P, harmoniseringsbyrån mot Shaker, REG 2007, s. I‑4529, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
38 I förevarande mål fann överklagandenämnden att medelstor visuell och fonetisk likhet förelåg mellan de motstående kännetecknen. Överklagandenämnden beaktade inte likheten i begreppsmässigt hänseende, med hänvisning till att inget av de aktuella orden har någon betydelse på svenska.
– Jämförelsen i visuellt hänseende
39 Såsom överklagandenämnden konstaterade i punkt 29 i det angripna beslutet omfattar det sökta varumärket visserligen två ord till skillnad från det äldre svenska ordmärket som bara omfattar ett. Hela det äldre svenska ordmärket ingår emellertid i det sökta varumärket. Ordet vogue i de motstående kännetecknen är det enda som omsättningskretsen kan läsa i det äldre svenska ordmärket och det sista ord som omsättningskretsen läser i det sökta varumärket. Dessutom består ordet teen av fyra bokstäver medan ordet vogue består av fem. Av vad anförts följer att i fråga om det sökta varumärket har beståndsdelen teen inte större betydelse än beståndsdelen vogue med avseende på jämförelsen i visuellt hänseende.
40 Vad för det andra avser sökandens argument att början av ett kännetecken enligt rättspraxis är särskilt viktig för det helhetsintryck som kännetecknet åstadkommer (förstainstansrättens dom av den 16 mars 2005 i mål T‑112/03, L’Oréal mot harmoniseringsbyrån – Revlon (FLEXI AIR), REG 2005, s. II‑949, punkterna 64 och 65, och av den 16 december 2008 i mål T‑357/07, Focus Magazin Verlag mot harmoniseringsbyrån – Editorial Planeta (FOCUS Radio), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 36), erinrar tribunalen om att detta inte gäller undantagslöst och under alla förhållanden inte påverkar principen att varumärkeslikheten ska bedömas med utgångspunkt i det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer, eftersom genomsnittskonsumenten vanligtvis uppfattar ett varumärke som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se förstainstansrättens dom av den 16 maj 2007 i mål T‑158/05, Trek Bicycle mot harmoniseringsbyrån – Audi (ALLTREK), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 70 och där angiven rättspraxis). Trots att den första beståndsdelen skiljer det sökta varumärket från det äldre, kan dessa därför förete en viss likhet i visuellt hänseende på grund av att de har en gemensam beståndsdel (förstainstansrättens dom av den 25 november 2003 i mål T‑286/02, Oriental Kitchen mot harmoniseringsbyrån – Mou Dybfrost (KIAP MOU), REG 2003, s. II‑4953, punkterna 39–44, av den 8 mars 2005 i mål T‑32/03, Leder & Schuh mot harmoniseringsbyrån – Schuhpark Fascies (JELLO Schuhpark), punkterna 38–47, och av den 14 april 2011 i mål T‑466/08, Lancôme mot harmoniseringsbyrån – Focus Magazin Verlag (ACNO FOCUS), REU 2077, s. II‑1831, punkterna 56–63).
41 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att medelstor visuell likhet förelåg mellan kännetecknen på grund av att beståndsdelen vogue förekommer i båda.
– Jämförelsen i fonetiskt hänseende
42 Överklagandenämnden fann att medelstor fonetisk likhet förelåg mellan de motstående kännetecknen, eftersom deras gemensamma beståndsdel vogue uttalas på samma sätt i båda fallen.
43 Den omständigheten att beståndsdelen teen förekommer i det sökta varumärket medverkar, såsom sökanden har betonat, med säkerhet till att de motstående kännetecknen kan särskiljas i fonetiskt hänseende. Med hänsyn till att beståndsdelen teen är kort, kan det emellertid inte med framgång göras gällande att den dominerar över beståndsdelen vogue, som är gemensam för de båda kännetecknen. De båda kännetecknen kan vid en helhetsbedömning därför i viss mån anses likna varandra i fonetiskt hänseende (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 11 december 2008 i mål T‑90/06, Tomorrow Focus mot harmoniseringsbyrån – Information Builders (Tomorrow Focus), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 34, och domen i det ovannämnda målet ACNO FOCUS, punkt 64). Sökanden kan därmed inte vinna framgång med påståendet att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den fann att medelstor fonetisk likhet förelåg mellan de motstående kännetecknen.
– Jämförelsen i begreppsmässigt hänseende
44 I punkt 31 i det angripna beslutet erinrade överklagandenämnden om att ingen av de ifrågavarande beståndsdelarna (teen och vogue) har någon betydelse på svenska, vilket inte bestritts. Det ålåg likväl överklagandenämnden att även kontrollera om den svenska allmänheten, som i stor utsträckning talar engelska, hade förmåga att uppfatta betydelsen hos de båda beståndsdelarna. Överklagandenämnden gjorde emellertid inte detta. Harmoniseringsbyråns utveckling av frågan i svarsinlagan kan inte kompensera den omständigheten att överklagandenämnden inte bedömde den svenska allmänhetens kunskaper i engelska. Tribunalen ska därför kontrollera huruvida överklagandenämndens ofullständiga prövning – som inte utgör en bristande motivering, eftersom överklagandenämnden angav skälen till att den ansåg att det inte var möjligt att jämföra kännetecknen i begreppsmässigt hänseende, men som bygger på en delvis felaktig bedömning i fråga om omsättningskretsens kunskaper – är sådan att den kan påverka rättsenligheten av det angripna beslutet.
45 Den del av den stora allmänheten som behärskar engelska uppfattar ordet vogue som ett ord som har samband med mode och ordet teen som ett ord som tydligt avser tonåringar. Ordet teenager motsvaras för övrigt på svenska av ett ord som konstrueras på samma sätt, nämligen tonåring. Tribunalen drar härav slutsatsen att uttrycket teen vogue uppfattas som en variant av vogue med betydelsen ”det som är på modet för tonåringar”, vilket följer naturligt av ”det som är på modet”. Överklagandenämndens slutsats om för det första likheten mellan de motstående kännetecknen och för det andra risken för förväxling, kunde således inte annat än förstärkas av denna uppenbara likhet i begreppsmässigt hänseende. Den felaktiga bedömningen av omsättningskretsens kunskaper inverkar därför inte på rättsenligheten av det angripna beslutet. Överklagandenämndens slutsats att jämförelsen i begreppsmässigt hänseende inte påverkade bedömningen av känneteckenslikheten är nämligen fortfarande riktig med avseende på den del av omsättningskretsen som inte talar engelska (se tribunalens dom av den 16 september 2013 i mål T‑569/11, Gitana mot harmoniseringsbyrån – Teddy (GITANA), punkt 67 och där angiven rättspraxis).
– Slutsats av känneteckensjämförelsen
46 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den ansåg att omsättningskretsen uppfattade en visuell och fonetisk likhet mellan de motstående kännetecknen. Påståendet att det inte kunde påvisas någon skillnad i begreppsmässigt hänseende mellan det äldre svenska ordmärket och det sökta varumärket, eftersom de beståndsdelar som ingår i dessa varumärken inte har någon betydelse på svenska, är däremot riktig endast med avseende på den del av omsättningskretsen som inte talar engelska. Om den engelsktalande delen av omsättningskretsen skulle beaktas, skulle detta emellertid endast kunna leda till slutsatsen att likhet i begreppsmässigt hänseende föreligger mellan de motstående kännetecknen.
47 Sökanden har följaktligen inte stöd för sitt påstående att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den fann att de motstående kännetecknen liknade varandra. Enligt fast rättspraxis liknar nämligen två varumärken varandra om de ur omsättningskretsens synvinkel åtminstone delvis överensstämmer med varandra i visuellt, fonetiskt eller begreppsmässigt hänseende (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑6/01, Matratzen Concord mot harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), REG 2002, s. II‑4335, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
Huruvida risk för förväxling föreligger
48 Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland varumärkeslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög varumärkeslikhet och omvänt (domstolens dom av den 29 september 1998 i mål C‑39/97, Canon, REG 1998, s. I‑5507, punkt 17, och förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T‑81/03, T‑82/03 och T‑103/03, Mast-Jägermeister mot harmoniseringsbyrån – Licorera Zacapaneca (VENADO med ram m.fl.), REG 2006, s. II‑5409, punkt 74).
49 Med hänsyn till den visuella och fonetiska likheten mellan de motstående kännetecknen och till att de varor som avses med det äldre svenska ordmärket VOGUE respektive det sökta varumärket till viss del är identiska och till viss del är av liknande slag, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att risk för förväxling mellan dessa varumärken förelåg och därför fastställde invändningsenhetens beslut om avslag på ansökan om registrering av det sökta varumärket för ”kläder; skodon; huvudbonader; delar och komponenter till alla nämnda varor” i klass 25.
50 Den enda grund, avseende åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, som sökanden har åberopat till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring och ändring kan således inte godtas. Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
51 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
52 Eftersom sökanden har tappat målet ska den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med harmoniseringsbyråns och intervenientens yrkande.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Advance Magazine Publishers, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 27 februari 2014.
Underskrifter