Mål T‑462/13
Comunidad Autónoma del País Vasco
och
Itelazpi, SA
mot
Europeiska kommissionen
”Statligt stöd – Digital television – Stöd till förmån för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden – Beslut att förklara stöd delvis förenligt och delvis oförenligt med den inre marknaden – Fördel – Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Artikel 107.3 c FEUF – Nytt stöd”
Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 26 november 2015
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionsbeslut riktat till en medlemsstat i vilket det konstateras att ett stöd är oförenligt med den inre marknaden – Talan väckt av en regional myndighet som har beviljat stödet – Upptagande till sakprövning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Sakprövningsförutsättningar – Två sökande väcker en och samma talan – Upptagande till sakprövning av den ena sökandens talan – Nödvändigt att pröva huruvida den andre sökandens talan kan tas upp till prövning – Föreligger inte
(Artikel 263 FEUF)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som avser att ersätta ett företags kostnader för att tillhandahålla en allmännyttig tjänst – Första villkoret i Altmarkdomen – Klart definierade skyldigheter att tillhandahålla en allmännyttig tjänst – Det finns inte något stödmottagande företag som har det faktiska ansvaret att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla en allmännyttig tjänst – Ingår i begreppet
(Artikel 107.1 FEUF)
4. Konkurrens – Unionsregler – Adressater – Företag – Begrepp – Bedrivande av en ekonomisk verksamhet – Statligt organ som bedriver en ekonomisk verksamhet och vars rättskapacitet är skild från statens – Saknar betydelse för de ekonomiska förhållandena mellan staten och organet
(Artikel 107.1 FEUF)
5. Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Radio- och tvsektorn – Fastställande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Åtskillnad mellan tillhandahållande av radio- och tvtjänster och driften av radio- och tv-nät – Tillåtet
(Artikel 107.1 FEUF; protokoll nr 29 som är fogat till EU- och EUF-fördragen)
6. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut – Domstolsprövning – Fri bedömning av omständigheter och bevisning
7. Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Radio- och tvsektorn – Definition av en tjänst avseende drift av nät som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Villkor – Iakttagande av principen om teknikneutralitet
(Artiklarna 107.1 FEUF och 108 FEUF)
8. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som avser att ersätta ett företags kostnader för att tillhandahålla en allmännyttig tjänst – Fjärde villkoret i Altmarkdomen – Otillräcklig angivelse av investeringskostnaderna och återkommande utgifter i avtalen – Tjänst som tillhandahålls av en myndighet med dess egna medel – Otillräcklig omständighet för att garantera att det allmänna garanteras en lägre kostnad
(Artikel 107.1 FEUF)
9. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Artikel 107.3 FEUF)
10. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens granskning – Meddelande om den digitala övergången – Juridisk karaktär – Handlingsregler som innebär att kommissionen själv har begränsat sitt utrymme för skönsmässig bedömning
(Artiklarna 107.3 FEUF och 108 FEUF; kommissionens meddelande KOM (2003) 541 slutlig)
11. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Beaktande den situation som förelåg vid tidpunkten för åtgärdens vidtagande
(Artikel 107.3 FEUF)
12. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenliga med inre marknaden – Bedömning i förhållande till artikel 107.3 c FEUF – Beaktande av tidigare praxis – Omfattas inte
(Artikel 107.3 c FEUF)
13. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens granskning – Flera på varandra följande statliga ingripanden vilka sinsemellan är oupplösligt förbundna – Bedömning av åtgärderna som helhet – Tillåtet
(Artiklarna 107.3 FEUF och 108 FEUF)
14. Stöd som ges av en medlemsstat – Befintligt stöd och nytt stöd – Åtgärd som ändrar en befintlig stödordning – Ändring som påverkar stödordningen i sak – Kvalificering som nytt stöd
(Artikel 108.1 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 1 c; kommissionens förordning nr 794/2004, artikel 4.1)
1. Se domen.
(se punkt 34)
2. Se domen.
(se punkt 34)
3. Enligt det första kriterium som fastslagits i domen i målet Altmark ska det företag som mottar ersättning faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter ska vara klart definierade.
Medlemsstaterna har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, men det är inte obegränsat och får inte utövas på ett godtyckligt sätt endast i syfte att förhindra att konkurrensreglerna tillämpas på en särskild sektor. För att kunna utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse ska tjänsten i fråga ha ett ekonomiskt intresse av särskild karaktär i jämförelse med annan ekonomisk verksamhet.
Omfattningen av tribunalens kontroll av kommissionens bedömning påverkas nödvändigtvis av den omständigheten att en medlemsstats definition av tjänster av allmänt ekonomisk intresse inte kan ifrågasättas av kommissionen av andra skäl än att ett uppenbart fel har begåtts. Denna kontroll ska likväl säkerställa att vissa minimikriterier uppfylls. Det ska bland annat föreligga en av en offentlig myndighet vidtagen åtgärd varigenom de aktuella aktörerna har tilldelats ett uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och uppdraget ska vara samhällsomfattande och obligatoriskt till sin karaktär.
Det första kriteriet i domen i målet Altmark är därför inte uppfyllt om en tjänst inte är klart definierad som en allmännyttig tjänst. Enbart den omständigheten att det i nationell rätt angetts att en tjänst är av allmänintresse innebär inte att varje aktör som utför tjänsten har ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i den mening som avses i domen.
(se punkterna 42, 50–54 och 57)
4. Vid tillämpningen av konkurrensreglerna ska det göras åtskillnad mellan fall där staten handlar genom att utöva offentlig myndighet och sådana där den bedriver näringsverksamhet av industriell eller kommersiell karaktär bestående i att bjuda ut varor eller tjänster på marknaden. I det avseendet saknar det betydelse om staten handlar direkt genom ett organ som är en del av den offentliga förvaltningen eller genom ett organ som staten har beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter.
Huruvida ett organ som bedriver ekonomisk verksamhet utgör en juridisk person som är skild från staten eller inte, då detta organ har getts rättskapacitet enligt nationell rätt, saknar betydelse för frågan huruvida det föreligger ekonomiska band mellan staten och detta organ och därmed för möjligheten för detta organ att ta emot statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.
(se punkterna 61 och 62)
5. Enligt reglerna om statligt stöd får kommissionen, i samband med att den prövar huruvida en tjänst kan kvalificeras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, särskilja tjänsten att tillhandahålla tv-sändningar från driften av nät för sådana sändningar.
Överföringen utgör visserligen en omistlig del av tv-sändningar, men tjänsten att tillhandahålla tv-sändningar ska särskiljas från driften av nät för sådana sändningar. Det rör sig nämligen om två skilda verksamheter som utförs av olika företag, verksamma på olika marknader. Medan tjänsten att tillhandahålla tv-sändningar utförs av tv-bolagen, utförs tjänsten att driva nät för överföring av sådana sändningar av företag som driver olika tekniska plattformar för signalöverföring, det vill säga teknik för markbunden överföring eller överföring via satellit, kabel eller bredband.
Protokoll nr 29 om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna, som kompletterar EU-fördraget och EUF-fördraget, är visserligen tillämpligt på sektorn för tv-sändningar och, närmare bestämt, finansieringen av den allmännyttiga tjänsten att tillhandahålla tv-sändningar som anförtrotts organ för tv-sändningar. Däremot omfattas inte finansieringen av företagen som driver teknik för överföring av signaler av detta protokoll. Protokollets syfte att säkerställa demokratiska, sociala och kulturella behov och bevara mångfalden i media har inte något samband med valet av överföringsteknik.
(se punkterna 65–67, 69 och 70)
6. Se domen.
(se punkt 71)
7. På området för statligt stöd följer det av fördragets allmänna systematik att förfarandet i artikel 108 FEUF aldrig får leda till resultat som strider mot specifika bestämmelser i fördraget. Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid utformningen av vad de anser utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse får inte utövas på ett sådant sätt att det leder till ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, vilken när det gäller tjänsten nätdrift säkerställs genom principen om teknikneutralitet.
När det finns flera överföringstekniker är det således inte möjligt att anse en teknik vara oundgänglig för överföring av tv-signaler utan att åsidosätta principen om teknikneutralitet. Nationella myndigheter får därför inte, genom att definiera driften av ett nät för digital markbunden televisionen som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, diskriminera andra tekniker. I EUF-fördraget föreskrivs ett system enligt vilket det inte ska ske någon snedvridning av konkurrensen. Detta kan endast säkerställas om de olika ekonomiska aktörerna kan tillförsäkras lika möjligheter.
Iakttagandet av principen om teknikneutralitet innebär emellertid inte med nödvändighet att definitionen av en viss teknik för uppbyggnad av nät för tv-sändningar utgör ett uppenbart fel. När kommissionen inte har gjort någon ingående prövning av medlemsstatens val gör institutionen en felaktig bedömning om den konstaterar att nationella myndigheter gjort ett uppenbart fel genom att definiera en viss plattform för driften av nätet. Denna brist saknar emellertid betydelse i ett fall där det första kriteriet i domen i målet Altmark inte är uppfyllt på grund av tjänsten angående drift av tv-nät inte klart och tydligt definierats som allmännyttig tjänst.
(se punkterna 77–79)
8. På området för statligt stöd gäller att vid prövningen av huruvida det fjärde villkoret i domen i målet Altmark är uppfyllt kan inte en beräkning av investeringskostnader och uppkomna utgifter i interinstitutionella överenskommelser mellan myndigheterna i en autonom region i en medlemsstat ersätta en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag med lämplig utrustning för att fullgöra de skyldigheter som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av dem, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av dessa.
Enbart den omständigheten att en prestation utförs av förvaltningen själv utgör nämligen inte någon garanti för att kostnaderna för det allmänna blir lägre.
(se punkterna 80, 84 och 87)
9. Se domen.
(se punkterna 105, 106 och 112)
10. Beträffande övergången från analoga tv-sändningar till digitala tv-sändningar har betydelsen av principen om teknikneutralitet understrukits av kommissionen i punkt 2.1.3 de la meddelandet om digital övergång av år 2003. Villkoret om teknikneutralitet i den mening som avses i detta meddelande innebär i synnerhet att nedsläckningen av analoga sändningar på ett visst territorium kan ske först när nästan alla hushåll kan ta emot digitala tjänster och att alla överföringsnät bör tas i beaktande för att uppnå detta ändamål. När kommissionen antar sådana rättsakter, i överensstämmelse med fördraget, i syfte att precisera de kriterier som den har för avsikt att tillämpa inom ramen för utövandet av sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar, medför dessa att kommissionen själv har inskränkt sin befogenhet på så vis att institutionen blir skyldig att rätta sig efter de bestämmelser som den själv har infört.
(se punkt 109)
11. Se domen.
(se punkterna 116, 119–121, 123 och 124)
12. Se domen.
(se punkt 129)
13. På området för statligt stöd gäller att olika statliga åtgärder som vidtagits på nationell, regional och kommunal nivå ska bedömas utifrån deras verkningar, vilket innebär att när de uppvisar mycket starkt inbördes samband sinsemellan får kommissionen anse att de utgör en enda stödordning, genomförd av myndigheterna i en medlemsstat.
Kommissionen får beträffande en stödordning begränsa sig till att granska det berörda stödets särdrag för att i skälen till sitt beslut bedöma om detta är nödvändigt för att förverkliga något av de mål som avses i artikel 107.3 FEUF. Kommissionen är inte skyldig att i ett beslut avseende en sådan stödordning göra någon bedömning av stöd som beviljats i varje enskilt fall på grundval av denna ordning. Det är först vid återkrav av stödet som det är nödvändigt att kontrollera varje berört företags individuella situation.
(se punkterna 133 och 134)
14. Se domen.
(se punkterna 146–150)