Mål T‑469/07

Philips Lighting Poland S.A.

och

Philips Lighting BV

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Kina, Vietnam, Pakistan eller Filippinerna – Giltighetstiden för antidumpningsåtgärderna har gått ut – Översyn – Artiklarna 4.1, 5.4 och 9.1 i förordning (EG) nr 384/96 (nu artiklarna 4.1, 5.4 och 9.1 i förordning (EG) nr 1225/2009) – Begreppet gemenskapsindustrin – Fastställande av skada – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 11 juli 2013

1.      Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Ogillande av talan i sakfrågan utan att prövning skett av huruvida talan kan tas upp till sakprövning – Unionsdomstolens utrymme för skönsmässig bedömning

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn – Begäran om översyn – Beslut att avsluta förfarandet – Kommissionens skyldighet att avsluta förfarandet när den nivå som ligger till grund för klagomålet sjunkit till under miniminivån på 50 procent av den totala gemenskapsproduktionen – Föreligger inte

(Rådets förordningar nr 384/96, artiklarna 5.4, 9.1 och 11.5 samt nr 1225/2009, artiklarna 5.4, 9.1 och 11.5)

3.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Begreppet gemenskapsindustrin – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Definition av den gemenskapsindustri som stöder ett klagomål eller en begäran under förfarandet för översyn – Den sammanlagda tillverkningen hos de producenter som räknas in i gemenskapsindustrin utgör en betydande andel – Hänvisning till miniminivån på 25 procent – Tillåtet

(Rådets förordningar nr 384/96, artiklarna 4.1, 5.4 och 9.1 samt nr 1225/2009, artiklarna 4.1, 5.4 och 9.1)

4.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordningar om införande av antidumpningstullar

(Artikel 296 FEUF)

1.      Unionsdomstolarna får bedöma huruvida en god rättskipning, mot bakgrund av omständigheterna i målet, motiverar att talan ogillas i sak, utan att först pröva huruvida talan kan tas upp till sakprövning.

(se punkt 61)

2.      Artikel 5.4 i grundförordningen nr 384/96 (nu artikel 5.4 i förordning nr 1225/2009) innehåller inte någon skyldighet för kommissionen att avsluta ett pågående antidumpningsförfarande när stödet för klagomålet har sjunkit under det lägsta tröskelvärdet på 25 procent av gemenskapsproduktionen. Denna artikel rör nämligen endast den grad av stöd som ett klagomål måste ha för att kommissionen ska kunna inleda ett förfarande. Enligt artikel 9.1 i grundförordningen (nu artikel 9.1 i förordning nr 1225/2009) är kommissionen vidare inte skyldig att avsluta förfarandet om klagomålet återkallas. Den är således i ännu mindre grad skyldig att avsluta förfarandet om det endast är fråga om ett minskat stöd för detta. Artiklarna 5.4 och 9.1 i grundförordningen är tillämpliga på översynsförfaranden enligt artikel 11.5 i förordningen (nu artikel 11.5 i förordning nr 1225/2009) och därför är de principer som angetts ovan även tillämpliga i det fall då stödet för begäran om översyn minskat till under tröskelvärdet på 50 procent av gemenskapsproduktionen under pågående förfarande för översyn. Härav följer att institutionerna är i sin fulla rätt att fortsätta översynen trots att det tröskelvärde på 50 procent som anges i artikel 5.4 i grundförordningen inte längre uppnås.

Enligt artikel 9.1 i grundförordningen är nämligen institutionerna dessutom uttryckligen skyldiga att beakta unionens intresse, endast i de fall de avser att avsluta förfarandet till följd av att klagomålet återkallats.

(se punkterna 84–87)

3.      I artikel 4.1 i grundförordningen nr 384/96 (nu artikel 4.1 i förordning nr 1225/2009) definieras gemenskapsindustrin som antingen ”alla producenter inom gemenskapen vilka tillverkar den likadana produkten” eller ”de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4 i grundförordningen (nu artikel 5.4 i förordning nr 1225/2009), av gemenskapens sammanlagda tillverkning av liknande produkter”. I båda dessa fall får producenter som omfattas av de situationer som avses i artikel 4.1 a i grundförordningen räknas bort. Institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i valet mellan dessa två alternativ.

Gemenskapsindustrin i den mening som används för att fastställa skadan behöver dessutom inte nödvändigtvis utgöras av samma producenter som de som utgör gemenskapsindustrin när det gäller att fastställa huruvida det ursprungliga klagomålet har tillräckligt stöd enligt artikel 5.4 i grundförordningen. I det senare av dessa båda fall kan nämligen gemenskapsindustrin endast omfatta de producenter som stöder klagomålet eller begäran, medan gemenskapsindustrin i det första fallet kan omfatta samtliga gemenskapsproducenter, oavsett huruvida dessa stöder en sådan åtgärd eller ej. Det ska vidare beaktas att definitionen av gemenskapsindustrin för att fastställa skadan görs av institutionerna efter det att förfarandet inletts.

Om en gemenskapsproducent som inledningsvis stött klagomålet eller begäran om översyn under förfarandets gång drar tillbaka sitt stöd eller avstår från att samarbeta med kommissionen kommer en sådan producent inte att ingå i gemenskapsindustrin för att fastställa skadan om institutionerna skulle välja att definiera gemenskapsindustrin enligt det andra alternativet i artikel 4.1 i grundförordningen.

De typfall som uttryckligen eller underförstått avses i artikel 9.1 i grundförordningen (nu artikel 9.1 i förordning nr 1225/2009), förutsätter per definition att tröskelvärdet på 50 procent enligt vad som anges i artikel 5.4 i förordningen inte har uppnåtts. När institutionerna utövar sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning och väljer att definiera gemenskapsindustrin enligt det andra alternativ som avses i artikel 4.1 i grundförordningen – kan således den allmänna hänvisningen i artikel 4.1 till artikel 5.4 i grundförordningen vad gäller uttrycket ”betydande del … av gemenskapens sammanlagda tillverkning” inte förstås på annat sätt än att den avser tröskelvärdet på 25 procent och inte tröskelvärdet på 50 procent. Ännu ett skäl för denna lösning är att kravet att gemenskapsindustrin ska utgöra en betydande del av gemenskapsproduktionen syftar till att säkerställa att den sammanlagda tillverkningen hos de producenter som räknas in i gemenskapsindustrin är tillräckligt representativ.

(se punkterna 92–95)

4.      Se domen.

(se punkterna 105–107, 109 och 111–113)