Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 december 2003 av Hoechst AG

(mål T-410/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hoechst AG, Frankfurt am Main (Tyskland) har den 18 december 2003 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna M. Klusmann och V. Turner.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i den del det angår sökanden,

-    i andra hand sätta ned de böter som sökanden ålagts i det ifrågasatta beslutet till ett rimligt belopp,

-    förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen fastslog i beslut K(2003) 3426 av den 1 oktober 2003 att sökanden och fyra andra företag har åsidosatt artikel 81.1 EG genom att medverka i ett enda, fortlöpande, komplext avtal och ett samordnat förfarande inom sorbatsektorn bland annat genom att komma överens om målpriser. Sökanden ålades böter med 99 miljoner euro.

Sökanden väcker talan mot detta beslut och gör gällande att kommissionen har åsidosatt principen om god förvaltningssed genom att orättmätigt ge ett annat företag en fördelaktig behandling under det administrativa förfarandet. Båda företagen hade redan i slutet av år 1998 samarbetat med kommissionen och sökanden gör gällande att det andra företaget gynnades på ett orättmätigt sätt.

Sökanden gör gällande att det förekommit oegentligheter under detta förfarande, eftersom sökanden, trots upprepade framställningar härom, inte fick ta del av kommissionens beslutsunderlag. Kommissionen hade redan inom ramen för den allmänna rätten till tillgång till handlingar tillhandahållit vissa interna handlingar och kunde därför inte längre hänvisa till att interna handlingar i allmänhet är konfidentiella. Sökanden har vidare inte fått ta del av en fullständig eller tillräckligt begriplig version av beslutet på grund av att vissa upplysningar i beslutets första del hade på ett orättmätigt sätt dolts vilket bland annat gjorde det svårt att förstå hur bötesbeloppet beräknats.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning i samband med fastställelsen av bötesbeloppet. Sökanden gör gällande att böternas grundbelopp är oproportionerligt på grund av att sökanden och de andra berörda företagen behandlats olika. Sökanden hävdar även att kommissionen oriktigt ansåg att sökandens handlande fått negativa följder och att "höga chefer" deltagit i kartellen. Sökanden gör gällande att det var oriktigt att fastställa böternas grundbelopp i förhållande till grupper, eftersom särskilt japanska tillverkares ytterligare kartellverksamhet inte beaktats. Sökanden kritiserar även i sak höjningen av böterna med 30 procent på grund av dess påstått "ledande ställning" i kartellen och vidare höjningen med 50 procent på grund av att det rör sig om ett upprepat beteende. Sökanden gör i fråga om bedömningen av dess samarbete gällande att den med orätt inte har betraktats som det företag som först samarbetade med kommissionen.

Sökanden kritiserar vidare det faktum att tidigare böter som ålagts i Förenta staterna i samma ärende inte beaktats och åberopar därvid principen ne bis in idem som gäller även i förhållande till tredje land. Även om denna princip inte utgör hinder för ytterligare förfaranden, krävs det ändå att tidigare sanktionsåtgärder beaktas.

Slutligen anför sökanden att förfarandet var oskäligt långt i den mening som avses i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på grund av kommissionens passivitet i åratal under förfarandets första skede och hävdar att föreläggandet att upphöra med överträdelsen var rättsstridigt, eftersom den berörda delen av företaget hade överlåtits i mellantiden.

____________