Language of document : ECLI:EU:T:2019:69

Mål T287/17

Swemac Innovation AB

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

 Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 7 februari 2019

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-ordmärket SWEMAC – Det äldre nationella företagsnamnet eller firman SWEMAC Medical Appliances AB – Relativt registreringshinder – Rättighetsförlust till följd av passivitet – Artikel 53.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 60.1 c i förordning (EU) 2017/1001) – Risk för förväxling – Artikel 54.2 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 61.2 i förordning 2017/1001) – Artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.4 i förordning 2017/1001) – Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen”

1.      EU-varumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Ny prövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av bevisning som har åberopats för första gången vid tribunalen – Saknas

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

(se punkt 18)

2.      EU-varumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Huruvida det beslut som meddelats av en överklagandenämnd är lagenligt – Beaktande av nationell lagstiftning, rättspraxis och doktrin vid tillämpningen av unionsrätten – Tillåtet

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

(se punkt 20)

3.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Förekomst av en äldre rättighet som avses i artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 – Villkor – Tolkning mot bakgrund av unionsrätten – Bedömningen ska ske med beaktande av kriterier som föreskrivs i den nationella lagstiftning som gäller för det åberopade kännetecknet

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.4 och 53.1 c)

(se punkterna 35–37)

4.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Ansökan om ogiltighetsförklaring som är baserad på en äldre nationell rättighet – Bevisbörda

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.4, 53.1 c och 56; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 37 b ii)

(se punkterna 38–40)

5.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Användning av varumärket kan förbjudas med stöd av en äldre rättighet – Kontroll av immaterialrättsmyndigheten och av tribunalen vad gäller tillämplig nationell rätt – Styrkande av innehållet i den nationella lagstiftningen

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.4, 53.1 c, 65.1 och 65.2)

(se punkterna 41–43)

6.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Förekomst av en äldre rättighet som avses i artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 – Konflikt mellan den äldre rättigheten, ett registrerat företagsnamn, och ett annat företagsnamn eller varumärke som inte registrerats på nationell nivå – Tribunalens behörighet

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.4 och 53.1 c)

(se punkterna 52–58)

7.      Nationell rätt – Hänvisning till nationell lagstiftning – Svensk rätt – Varumärkesrätt

(se punkt 60)

8.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Förekomst av en äldre rättighet som avses i artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 – Ordmärket SWEMAC och företagsnamnet SWEMAC Medical Appliances AB

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.4 och 53.1 c)

(se punkterna 61–66)

9.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Det finns ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Äldre varumärken samexisterar på marknaden – Av betydelse

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 8.1 b och 53.1 a)

(se punkt 74)

10.    EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Rättighetsförlust till följd av passivitet – Frist för rättighetsförlust – Den tidpunkt då fristen börjar löpa

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 54.2)

(se punkterna 83–85)

11.    EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Rättighetsförlust till följd av passivitet – Begrepp

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 54.2)

(se punkterna 90 och 91)

Resumé

I det mål som gav upphov till domen av den 7 februari 2019, Swemac Innovation/EUIPO-SWEMAC (T‑287/17), väckte innehavaren av EU-varumärket SWEMAC talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det beslut genom vilket överklagandenämnden hade ogiltigförklarat nämnda varumärke med anledning av att det fanns ett äldre kännetecken, nämligen det äldre svenska företagsnamnet Swemac Medical Appliances AB.

I målet uppkom bland annat frågan huruvida, såsom klaganden hade gjort gällande, den omständigheten att klaganden kunde åberopa en rättighet som är äldre än det äldre kännetecknet innebar att den part som hade yrkat ogiltigförklaring, som var innehavare av det äldre kännetecknet, inte hade rätt att förbjuda användningen av ett yngre EU-varumärke, varmed villkoret i artikel 8.4 b i förordning nr 207/2009(1) inte skulle vara uppfyllt.

Tribunalen påpekade i detta avseende att när innehavaren av det ifrågasatta EU-varumärket har en äldre rättighet som kan medföra att det äldre varumärke som ansökan om ogiltigförklaring grundar sig på blir ogiltigt, åligger det enligt rättspraxis denne att vid behov vända sig till den behöriga nationella myndigheten eller domstolen för att om han så önskar få detta varumärke ogiltigförklarat.

Tribunalen erinrade dessutom om rättspraxis, som avser invändningsförfaranden, enligt vilken den omständigheten att innehavaren av ett ifrågasatt varumärke är innehavare till ett nationellt varumärke som är ännu äldre än det äldre varumärket i sig saknar betydelse eftersom invändningsförfarandet på unionsnivå inte har till syfte att lösa tvister på nationell nivå.

Enligt rättspraxis kan giltigheten av ett nationellt varumärke nämligen inte bestridas inom ramen för ett registreringsförfarande för ett EU-varumärke utan endast inom ramen för ett ogiltighetsförfarande som inletts i den berörda medlemsstaten. Även om det ankommer på Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) att, på grundval av de bevis som det åligger den som framställt invändningen att lägga fram, kontrollera huruvida det nationella varumärke som åberopats till stöd för invändningen finns, har den inte behörighet att pröva en tvist mellan detta varumärke och ett annat nationellt varumärke, vilket är en tvist som endast de nationella myndigheterna har behörighet att pröva.

Så länge det äldre nationella varumärket faktiskt är skyddat, är den omständigheten att det finns en äldre nationell registrering eller annan rättighet som är äldre än detta enligt rättspraxis följaktligen inte relevant vid en invändning mot en ansökan om registrering av ett EU-varumärke, även om det sökta EU-varumärket är identiskt med ett äldre nationellt varumärke som sökanden innehar eller med en annan rättighet som är äldre än det nationella varumärke som lagts till grund för invändningen.

Tribunalen noterade att den redan haft tillfälle att påpeka att även om äldre rättigheter till domännamn antas kunna likställas med en äldre nationell registrering, ankommer det i vilket fall som helst inte på tribunalen att avgöra en tvist där ett äldre nationellt varumärke står i konflikt med äldre rättigheter till domännamn. Sådana tvister omfattas nämligen inte av tribunalens behörighet.

Tribunalen bedömde att det var lämpligt att analogt tillämpa denna rättspraxis i förevarande fall. Oaktat de skyldigheter som åligger EUIPO och tribunalens roll ankommer det varken på EUIPO eller tribunalen att lösa en konflikt mellan det äldre kännetecknet och ett annat företagsnamn eller varumärke som inte registrerats på nationell nivå, inom ramen för ett ogiltighetsförfarande mot ett EU-varumärke.

Härav följde enligt tribunalen att frågan om den äldre rättigheten skulle undersökas i förhållande till registreringen av det omtvistade EU-varumärket och inte i förhållande till åberopade äldre rättigheter vilka innehavaren av det ifrågasatta EU-varumärket, i förevarande fall klaganden, skulle kunna ha i förhållande till den part som hade yrkat ogiltigförklaring, som är innehavare av det äldre kännetecknet. Den enda äldre rättighet som skulle beaktas med avseende på utgången i förevarande mål var följaktligen det äldre kännetecknet.


1 Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).