Talan väckt den 15 november 2012 - Ryanair mot kommissionen

(Mål T-500/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair Ltd (Dublin, Irland) (ombud: B. Kennelly, barrister, samt advokaterna E. Vahida och I. Metaxas-Maragkidis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut av den 25 juli 2012 om statligt stöd SA.29064 (2011/C f.d. 2011/NN) där det fastställs att de olika avgifterna i den irländska luftfartsskatten mellan den 30 mars 2009 och den 1 mars 2011 utgjorde otillåtet statligt stöd i strid med artikel 107.1 FEUF,

ogiltigförklara artiklarna 4, 5 och 6 i samma beslut, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att avgiften på 10 euro i luftfartsskatten var den "normala" eller den lagliga "standard-" avgiften, trots att denna högre avgift under hela den relevanta tiden var olaglig enligt unionsrätten.

Som andra grund gör sökanden gällande att kommissionen gjorde uppenbart felaktiga bedömningar vid bedömningen av luftfartsskattens fördelar genom att bedöma att Ryanair och Aer Arann befann sig i samma situation avseende den ekonomiska och konkurrensmässiga fördelen av luftfartsskatten, helt utan hänsyn till luftfartsskattens konkurrensmässiga effekter mellan Ryanair och Aer Lingus, och genom att felaktigt bedöma den påstådda fördelen för Ryanair i förhållande till andra icke irländska bolag och inte ta i beaktande den skada som Ryanair lidit på grund av luftfartsskattens fördelaktiga effekter för Ryanairs konkurrenter.

Som tredje grund gör sökanden gällande att kommissionen gjorde uppenbart felaktiga bedömningar i beslutet om återkrav genom att vägra Irland rätten att göra en skönsmässig bedömning av i vilken omfattning det statliga stödet utgjorde snedvridning av konkurrens och således återställa den tidigare situationen, genom att inte bedöma betydelsen av de berörda flygbolagens möjlighet att överföra luftfartsskatten på sina kunder, och genom att inte ta hänsyn till den snedvridning av konkurrensen som kommer att uppstå som en följd av beslutet om återkrav i kombination med de påstådda "stödmottagande" flygbolagens rätt till återbetalning enligt unionsrätt och irländsk rätt.

Som fjärde grund gör sökanden gällande att kommissionen inte meddelade Ryanair om beslutet om återkrav på det sätt som föreskrivs i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Som femte grund gör sökanden gällande att kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att inte motivera varför, i avsteg från fast rättspraxis, avgiften på 10 euro kunde vara både olaglig enligt unionsrätt och samtidigt den "normala" och "lagliga" riktlinjen, och genom att inte undersöka de ekonomiska och konkurrensmässiga effekterna av den aktuella åtgärden.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).