TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)
den 25 september 2015 (*)
”Reach – Uppförande av kromtrioxid på förteckningen över tillståndspliktiga ämnen – Användningar eller användningskategorier som är undantagna från tillståndskravet – Begreppet ’befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning’ – Uppenbart oriktig bedömning – Proportionalitet – Rätten till försvar – Principen om god förvaltningssed”
I mål T‑360/13,
Verein zur Wahrung von Einsatz und Nutzung von Chromtrioxid und anderen Chrom-VI‑verbindungen in der Oberflächentechnik eV (VECCO), Memmingen (Tyskland), och de sökande vars namn anges i bilaga I, företrädda av advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem samt J. Beck, solicitor,
sökande,
med stöd av
Assogalvanica, Padova (Italien), och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II, företrädda av C. Mereu, K. Van Maldegem och J. Beck,
intervenienter,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av K. Talabér-Ritz och J. Tomkin, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), företrädd av W. Broere, M. Heikkilä och T. Zbihlej, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EU) nr 348/2013 av den 17 april 2013 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 108, s. 1),
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen),
sammansatt av ordföranden A. Dittrich (referent) samt domarna J. Schwarcz och V. Tomljenović,
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 februari 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den första sökanden, Verein zur Wahrung von Einsatz und Nutzung von Chromtrioxid und anderen Chrom-VI‑verbindungen in der Oberflächentechnik eV (VECCO), är en association bildad enligt tysk rätt som företräder nedströmsanvändare av kromtrioxid.
2 De 185 sökande vars namn anges i bilaga I kan delas in i tre kategorier. I den första kategorin finns de som använder kromtrioxid i vattenlösning för ytbehandling, i den andra finns de som tillhandahåller blandningar innehållande kromtrioxid avsedda för ytbehandling och i den tredje finns industriella kunder som använder ytbeläggningar innehållande krom för sina egna huvudsakliga varor, särskilt i egenskap av leverantörer eller tillverkare av maskinelement, maskiner och andra varor.
3 I augusti 2010 överlämnade Förbundsrepubliken Tyskland en dokumentation rörande kromtrioxid (nedan kallad bilaga XV-dokumentationen) till Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa). Denna dokumentation hade sammanställts med syftet att identifiera kromtrioxid som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, i enlighet med förfarandet i artikel 59 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1). I denna dokumentation föreslog Förbundsrepubliken Tyskland att kromtrioxid skulle identifieras som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter med motiveringen att kromtrioxid hade klassificerats som cancerframkallande ämne i kategori 1 och som mutagent ämne i kategori 2 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning nr 1907/2006 (EUT L 353, s. 1) och således uppfyllde kriterierna enligt artikel 57 a och b i förordning nr 1907/2006. I dokumentationen hänvisas bland annat till två rapporter: en riskbedömningsrapport upprättad av Förenade kungariket 2005 med titeln ”European Union Risk Assessment Report, 3rd Priority List, Volume 53” (EU-riskbedömningsrapport, tredje prioritetslistan, volym 53) och en rapport upprättad av arbetsmiljöinstitutet för den tyska arbetsskade- och arbetsolycksfallsförsäkringen med rubriken ”MEGA-Auswertungen zur Erstellung von REACH-Expositionsszenarien für Chrom (VI)-Verbindungen (2000 bis 2009) in Deutschland” (Mega-bedömningsrapport för upprättande av Reach-exponeringsscenarier avseende risker i samband med exponering för krom (VI)-föreningar (2000–2009) i Tyskland) (nedan kallad Mega-rapporten).
4 I enlighet med artikel 59.4 i förordning nr 1907/2006 offentliggjordes bilaga XV-dokumentationen den 30 augusti 2010, varvid berörda parter uppmanades att lämna synpunkter senast den 14 oktober 2010. Sedan synpunkter hade inkommit, överlämnades dokumentationen i enlighet med artikel 59.7 i nämnda förordning till Echas medlemsstatskommitté, som tillstyrkte Förbundsrepubliken Tysklands förslag. Genom beslut av den 14 december 2010 förde Echa därefter, i enlighet med artikel 59.8 i nämnda förordning, upp kromtrioxid på kandidatförteckningen över ämnen för eventuellt införande i bilaga XIV till samma förordning (nedan kallad kandidatförteckningen). En uppdaterad version av kandidatförteckningen offentliggjordes på Echas internetplats den 15 december 2010.
5 I enlighet med artikel 58.4 i förordning nr 1907/2006 offentliggjorde Echa, den 15 juni 2011, ett förslag till rekommendation avseende ämnen som skulle införas i bilaga XIV till den förordningen – en bilaga som innehåller förteckningen över tillståndspliktiga ämnen – och uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter senast den 14 september 2011. I sina synpunkter till Echa i samband med detta offentliga samråd föreslog den första sökanden att ett undantag i den mening som avses i artikel 58.1 e jämförd med artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 skulle föreskrivas för användning av kromtrioxid som katalytiskt aktivt ämne. De synpunkter som hade lämnats av berörda parter, däribland den första sökanden, offentliggjordes sedermera.
6 Den 19 december 2011 antog Echas medlemsstatskommitté ett yttrande om det ovan i punkt 5 nämnda förslaget till rekommendation.
7 Den 20 december 2011 lade Echa fram en rekommendation avseende ämnen som skulle införas i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006. I rekommendationen föreslog Echa att undantag inte skulle beviljas för någon användning av kromtrioxid.
8 Med stöd av artikel 131 och i enlighet med förfarandet i artikel 133.4 i förordning nr 1907/2006 antog Europeiska kommissionen den 17 april 2013 förordning (EU) nr 348/2013 om ändring av bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 (EUT L 108, s. 1) (nedan kallad den angripna rättsakten).
9 Genom den angripna rättsakten infördes kromtrioxid i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006. Inget undantag med stöd av artikel 58.2 i den förordningen beviljades för någon användning av kromtrioxid.
Förfarandet och parternas yrkanden
10 Sökandena väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 8 juli 2013.
11 Genom skrivelse som registrerades vid tribunalens kansli den 18 oktober 2013 ansökte Assogalvanica och 93 andra fysiska och juridiska personer om att få intervenera till stöd för sökandenas yrkanden. Sedan parterna hade fått yttra sig, beviljade tribunalen genom beslut av den 4 mars 2014, VECCO m.fl./kommissionen (T‑360/13, EU:T:2014:130), ansökningarna från Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II. Övriga ansökningar om att få intervenera avslogs.
12 Genom skrivelse som registrerades vid tribunalens kansli den 21 oktober 2013 ansökte Echa om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Sedan parterna hade fått yttra sig, beviljade tribunalen denna ansökan genom beslut av den 22 november 2013.
13 Den 22 januari 2014 ingav Echa ingav sin interventionsinlaga.
14 Den 11 mars 2014 inkom sökandena med sina synpunkter beträffande Echas interventionsinlaga.
15 Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II ingav den 24 april 2014 sin interventionsinlaga. Sökandena och kommissionen inkom den 18 juni 2014 med sina synpunkter beträffande denna inlaga.
16 Sökandena har i ansökan yrkat att tribunalen ska
– slå fast att talan kan prövas i sak och att den är välgrundad,
– slå fast att den angripna rättsakten delvis är rättsstridig i så måtto att den grundas på en uppenbart oriktig bedömning och strider mot artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, proportionalitetsprincipen och rätten till försvar (inbegripet principen om god förvaltningssed och principen om vetenskapliga yttrandens överlägsenhet),
– delvis ogiltigförklara den angripna rättsakten i den del som det på rad 16, femte spalten, i bilagan till denna, under rubriken ”Undantagna användningar (användningskategorier)”, inte föreskrivs följande undantag: ”användning av kromtrioxid i vattenlösning för produktionsändamål, varvid exponeringsnivån inte överstiger 5 µg/m3 (eller 0,005 mg/m3)”, används en liknande formulering avsedd att från den angripna rättsaktens tillämpningsområde undanta ”användning av kromtrioxid vid galvanisering, etsningsprocesser, elektrolytisk polering och andra processer och tekniker för ytbehandling samt blandningar” eller används en annan formulering med samma innebörd,
– förplikta kommissionen att ändra den angripna rättsakten i enlighet med tribunalens dom, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
17 Vid den muntliga förhandlingen återkallade sökandena sitt andra och sitt fjärde yrkande.
18 Kommissionen och Echa har yrkat att tribunalen ska
– lämna talan utan bifall, och
– förplikta sökandena samt Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II att ersätta rättegångskostnaderna.
19 Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II har yrkat att tribunalen ska
– slå fast att den angripna rättsakten delvis är rättsstridig i så måtto att den grundas på en uppenbart oriktig bedömning och strider mot artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, proportionalitetsprincipen och rätten till försvar (inbegripet principen om god förvaltningssed och principen om vetenskapliga yttrandens överlägsenhet),
– delvis ogiltigförklara den angripna rättsakten i den del som det på rad 16, femte spalten, i bilagan till denna, under rubriken ”Undantagna användningar (användningskategorier)”, inte föreskrivs följande undantag: ”användning av kromtrioxid i vattenlösning för produktionsändamål, varvid exponeringsnivån inte överstiger 5 µg/m3 (eller 0,005 mg/m3)”, används en liknande formulering avsedd att från den angripna rättsaktens tillämpningsområde undanta ”användning av kromtrioxid vid galvanisering, etsningsprocesser, elektrolytisk polering och andra processer och tekniker för ytbehandling samt blandningar” eller används en annan formulering som innebär att användning av kromtrioxid i ytbehandlingsindustrin undantas från den angripna rättsaktens tillämpningsområde,
– förplikta kommissionen att ändra den angripna rättsakten i enlighet med tribunalens dom, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
20 Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 8 september 2015 begärde sökandena att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas och lade i samband med detta fram en ny vetenskaplig analys som avsåg uppgifterna i Mega-rapporten. I andra hand begärde sökandena att nämnda sakkunnigutlåtande skulle föras till akten och att tribunalen, som en åtgärd för processledning, skulle uppmana parterna att ta ställning till hur detta utlåtande påverkade målets utgång.
Rättslig bedömning
Huruvida det första och det tredje av de yrkanden som har framställts av Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II kan tas upp till prövning i sak
21 Enligt artikel 40 fjärde stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som enligt artikel 53 första stycket i nämnda stadga är tillämplig på förfarandet vid tribunalen, får yrkanden i en interventionsansökan endast anföras i syfte att biträda ett av parternas yrkanden. En intervenient får således inte utvidga de yrkanden som har framställts av den part som den har intervenerat till stöd för (dom av den 10 maj 2001, Kaufring m.fl./kommissionen, T‑186/97, T‑187/97, T‑190/97–T‑192/97, T‑210/97, T‑211/97, T‑216/97–T‑218/97, T‑279/97, T‑280/97, T‑293/97 och T‑147/99, REG, EU:T:2001:133, punkt 137).
22 I det aktuella fallet har sökandena återkallat sitt andra och sitt fjärde yrkande. Det första och det tredje av de yrkanden som har framställts av Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II biträder således inte längre sökandenas yrkanden. Dessa båda yrkanden kan därför inte tas upp till prövning i sak.
Prövning i sak
23 Till stöd för talan har sökandena anfört fyra grunder: för det första uppenbart oriktiga bedömningar, för det andra åsidosättande av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, för det tredje åsidosättande av proportionalitetsprincipen och för det fjärde åsidosättande av rätten till försvar, principen om god förvaltningssed och principen om ”vetenskapliga yttrandens överlägsenhet”.
24 Tribunalen kommer att pröva den andra grunden först.
Den andra grunden: åsidosättande av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006
25 Sökandena har gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 genom att inte undanta den aktuella användningen av kromtrioxid från kravet på tillstånd. Enligt sökandena finns det en ordentlig kontroll av riskerna i samband med den användningen. Därvid har sökandena hävdat att det finns befintlig specifik gemenskapslagstiftning i vilken det anges minimiåtgärder som arbetsgivarna är skyldiga att vidta i syfte att kontrollera riskerna i samband med användning av kromtrioxid, bland annat rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, s. 11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, s. 50). Enligt sökandena är dessa direktiv ”specifika” även med avseende på ämnen som inte uttryckligen nämns i dem, om dessa ämnen tillhör någon av de kategorier av ämnen som direktiven avser. Att det inte anges något yrkeshygieniskt gränsvärde för exponering för kromtrioxid i dessa direktiv utesluter enligt sökandena inte att direktiven är tillräckligt ”specifika” och föreskriver ”minimikrav” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1906/2006. Att ställa krav på gränsvärden för exponering skulle enligt sökandena i själva verket vara att jämställa med att ställa maximikrav, vilket skulle falla utanför tillämpningsområdet för artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, där det endast talas om minimikrav. Vidare har sökandena hävdat att kommissionen, i sitt meddelande om resultatet av riskbedömningen och strategierna för att begränsa riskerna beträffande ämnena kromtrioxid, ammoniumdikromat och kaliumdikromat (EUT C 152, 2008, s. 1), fann att de riskbegränsningsåtgärder som redan tillämpades var tillräckliga. I den ”färdplan för ämnen som inger mycket stora betänkligheter” som kommissionen offentliggjorde i februari 2013, medgav kommissionen enligt sökandena att dessa risker skulle kunna kontrolleras även ”utanför” förordning nr 1907/2006. Dessutom anser sökandena att det inte föreligger någon specifik risk för cancer orsakad av galvanoindustrin och att skälet till detta är att arbetsgivarnas riskbegränsningsåtgärder är verkningsfulla. Till yttermera visso finns det enligt sökandena även bestämmelser i annan hälso- och miljöskyddslagstiftning som är tillämpliga på dem som använder kromtrioxid, exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, s. 17) samt bestämmelser i flera medlemsstaters nationella rätt. Därutöver finns det enligt sökandena en lång rad nationella regler som garanterar en tillräcklig nivå på kontrollen av riskerna i samband med de aktuella användningarna av kromtrioxid, och sökandena anser dessutom att en sådan nivå på kontrollen också kan uppnås genom frivillig tillämpning av yrkeshygieniska gränsvärden. Avslutningsvis har sökandena gjort gällande att skyldigheten att utvärdera möjligheten att bevilja undantag, liksom skyldigheten att på vederbörligt sätt motivera utfallet av den utvärderingen, enligt artikel 58.2 i förordning nr 1906/2006 åvilar kommissionen och inte de ekonomiska aktörerna.
26 Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn anges i bilaga II har i allt väsentligt ställt sig bakom sökandenas argument. Därutöver har de också framhållit att kommissionen och Echa borde ha gjort en seriös och ingående granskning av huruvida de befintliga åtgärderna var verkningsfulla, något som enligt intervenienterna följer såväl av ordet ”ordentlig” i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 som av syftet med artikel 55 i den förordningen, enligt vilken kommissionen och Echa ska beakta målet om en väl fungerande unionsmarknad. I artikel 58.2 i den förordningen föreskrivs det enligt intervenienterna för övrigt endast minimikrav, vilket betyder att det skulle strida mot subsidiaritetsprincipen om kommissionen ensidigt införde strängare krav. Intervenienterna anser också att det för utvärderingen i enlighet med artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 hade krävts en mer ingående analys, inte endast av den relevanta unionslagstiftningen utan även av den underliggande lagstiftningen, dess praktiska tillämpning och de faktauppgifter som har samlats in i detta sammanhang, i syfte att möjliggöra en bedömning av huruvida minimikraven är tillräckliga för en adekvat kontroll av riskerna.
27 Kommissionen har, med stöd av Echa, bestritt dessa argument.
28 Tribunalen påpekar inledningsvis att lagstiftaren genom förordning nr 1907/2006 har inrättat en ordning för registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier vars syfte bland annat, enligt skäl 1 i den förordningen, är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, säkerställa fri rörlighet för kemikalier på den inre marknaden och samtidigt främja konkurrenskraft och innovation. I avdelning VII i nämnda förordning föreskrivs ett tillståndsförfarande. Syftet med detta förfarande är enligt artikel 55 i förordningen att sörja för en väl fungerande inre marknad samtidigt som det garanteras att riskerna i samband med ämnen som inger mycket stora betänkligheter kontrolleras på ett adekvat sätt och att dessa ämnen gradvis ersätts med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när detta är ekonomiskt och tekniskt genomförbart. Tillståndsförfarandet kan tillämpas på alla ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordningen.
29 Det första steget i tillståndsförfarandet innebär att Echa bedömer huruvida ett visst ämne uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006. Underlaget för denna bedömning består bland annat av en dokumentation som uppfyller kraven i bilaga XV till nämnda förordning. Den dokumentationen sammanställs antingen av Echa på kommissionens begäran eller av en medlemsstat. Det första steget i förfarandet avslutas genom att Echa slår fast att det berörda ämnet uppfyller kriterierna och för upp detta ämne på kandidatförteckningen.
30 Det andra steget i tillståndsförfarandet innebär att ett ämne på kandidatförteckningen förs in i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 med stöd av artikel 58 i den förordningen. Om ett ämne har förts in i den bilagan och de villkor för förbud som anges i artikel 56 i förordningen är uppfyllda, får det ämnet inte längre användas eller släppas ut på marknaden utom i fall där det, inom ramen för tillståndsförfarandets tredje steg, beviljas tillstånd för viss användning med stöd av artikel 60 i förordningen. Beslutet att föra in ett ämne i bilaga XIV antas av kommissionen på grundval av en rekommendation som Echa utfärdar efter att ha beaktat dels det yttrande som dess medlemsstatskommitté dessförinnan har avgett, dels – i enlighet med artikel 58.4 andra stycket i förordningen – de synpunkter, om bland annat vilka användningar som med stöd av artikel 58.2 i förordningen bör undantas från tillståndskravet, som har inkommit från berörda parter inom ramen för ett offentligt samråd.
31 I ett beslut om att i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 införa ett ämne som avses i artikel 57 i den förordningen ska det enligt artikel 58.1 e i samma förordning bland annat anges eventuella användningar eller användningskategorier som är undantagna från tillståndskravet och eventuella villkor för sådana undantag. Beviljandet av sådana undantag regleras i artikel 58.2 i förordningen, där det stadgas att användningar eller användningskategorier får undantas från kravet på tillstånd, förutsatt att det finns en ordentlig kontroll av risken genom befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning.
32 Eftersom sökandena väsentligen har gjort gällande att villkoren enligt artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 var uppfyllda och att kommissionen var skyldig att bevilja ett undantag med stöd av den bestämmelsen, ska tribunalen först bedöma huruvida det i det aktuella fallet förelåg ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för … användning [av kromtrioxid]”. Om så var fallet, ska tribunalen därefter undersöka huruvida ”det f[a]nns en ordentlig kontroll av risken genom [nämnda] specifik[a] gemenskapslagstiftning”. Om dessa båda villkor är uppfyllda, ska tribunalen avslutningsvis pröva huruvida kommissionen, som ”får” bevilja undantag och således har utrymme för skönsmässig bedömning i det aktuella sammanhanget, begick något fel i samband med att den utövade sin befogenhet att företa en skönsmässig bedömning.
33 Till att börja med framhåller tribunalen att ”gemenskapslagstiftning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 åsyftar en rättsregel som har antagits av en enhet inom unionen och som är avsedd att få bindande verkan. Av detta följer – som sökandena för övrigt också medgav under den muntliga förhandlingen – att varken en regel som ingår i en medlemsstats nationella rätt eller en frivillig praxis kan uppfylla det första villkoret enligt artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, eftersom den inte utgör ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning”. Tribunalen har således ingen anledning att pröva vare sig de nationella regler som sökandena har anfört eller de former av frivillig praxis som de har hänvisat till.
34 När det gäller det ovan i punkt 25 nämnda meddelande från kommissionen som sökandena har hänvisat till, påpekar tribunalen att detta meddelande förvisso innehåller upplysningar om riskbedömning och riskbegränsningsstrategier avseende bland annat kromtrioxid. Däremot saknar meddelandet bindande innehåll, och det innehåller inte heller något förtydligande av någon annan bestämmelse. I stället inskränker sig kommissionen i meddelandet till att dels redovisa bedömningsresultat, bland annat såvitt avser riskerna i samband med olika användningar av kromtrioxid, dels nämna och hänvisa till kommissionens rekommendation av den 30 maj 2008 om riskbegränsande åtgärder för ämnena kromtrioxid, ammoniumdikromat och kaliumdikromat (EUT L 158, s. 65). Eftersom kommissionens meddelande helt saknar bindande inslag, kan det inte – som sökandena för övrigt också medgav under den muntliga förhandlingen – anses utgöra gemenskapslagstiftning i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
35 Det enda som tribunalen i detta skede ska pröva är således huruvida de direktiv som sökandena har hänvisat till – direktiven 98/24, 2004/37, 2010/75 och 2012/18 – utgör ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
36 Till att börja med har sökandena liksom Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn anges i bilaga II hänvisat till två direktiv på arbetarskyddsområdet, nämligen direktiven 98/24 och 2004/37.
37 När det gäller direktiv 98/24 har såväl sökandena som Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn nämns i bilaga II hänvisat till bland annat artiklarna 1, 4.1, 4.2, 5.2, 6.2, 6.3, 8 och 10 i det direktivet. Syftet med detta direktiv är enligt dess artikel 1 att fastställa ”minimikrav för skydd av arbetstagare mot risker för deras säkerhet och hälsa som kan uppstå antingen genom påverkan av kemiska agenser som förekommer på arbetsplatsen eller som en följd av arbetsuppgifter där kemiska agenser förekommer”. I direktivet föreskrivs huvudsakligen åtgärder som arbetsgivarna ska vidta för att undvika eller begränsa riskerna i samband med att arbetstagarna exponeras för de berörda ämnena. Bland annat åläggs arbetsgivarna skyldigheter i fråga om bedömning av de risker som arbetstagarna utsätts för på arbetsplatsen (artikel 4), ersättning av farliga ämnen med mindre farliga ämnen (artikel 6), minskning av mängderna av sådana ämnen (artikel 6), personligt skydd (artikel 6), återkommande hälsokontroller av de berörda arbetstagarna (artikel 10) och information till arbetstagare och behöriga myndigheter (artikel 9.3). Genom detta direktiv införs således en skala av åtgärder att vidta. I första hand ska arbetsgivaren undvika att arbetstagarna exponeras för det farliga ämnet, helst genom att detta byts ut mot ett mindre farligt ämne och om detta inte är möjligt genom användning av ett slutet produktionssystem. Om ingen av dessa båda åtgärder är möjlig, ska arbetstagarnas exponering i andra hand minimeras genom kollektiva skyddsåtgärder såsom förbättring av ventilationssystem och arbetsmetoder. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga för att undvika exponering av arbetstagarna, ska arbetsgivaren i tredje hand vidta individuella skyddsåtgärder, exempelvis ställa lämplig personlig skyddsutrustning till arbetstagarnas förfogande.
38 Direktiv 98/24 är allmänt tillämpligt på alla kemiska agenser. Det rör sig om ett direktiv av övergripande art. Syftet är bland annat att slå fast skyldigheter som arbetsgivarna ska fullgöra för att det ska kunna garanteras att arbetstagarna åtnjuter en adekvat säkerhetsnivå på arbetsplatsen. Det föreskrivs emellertid även tvingande yrkeshygieniska gränsvärden för de ämnen som är upptagna i bilaga I till direktivet, vilken för närvarande endast omfattar oorganiskt bly och dess föreningar. Såvitt avser övriga ämnen innehåller artikel 3.2 i direktivet en bestämmelse om framtida ”indikativa yrkeshygieniska gränsvärden … som skall fastställas på gemenskapsnivå” där det anges att ”[d]essa gränsvärden skall fastställas eller revideras med hänsyn till tillgängliga mätmetoder i enlighet med förfarandet i artikel 17 i direktiv 89/391/EEG” och att ”[m]edlemsstaterna skall informera arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna om de indikativa yrkeshygieniska gränsvärden som fastställts på gemenskapsnivå”. Enligt artikel 3.3 i direktivet gäller vidare att ”[f]ör varje kemiskt agens för vilket ett indikativt yrkeshygieniskt gränsvärde har fastställts på gemenskapsnivå skall medlemsstaterna fastställa ett nationellt yrkeshygieniskt gränsvärde med beaktande av gemenskapens gränsvärde och fastställa dess karaktär i enlighet med nationell lagstiftning och praxis”. Enligt artikel 3.4 i direktivet gäller att ”[t]vingande yrkeshygieniska gränsvärden får upprättas på gemenskapsnivå och [att] dessa …, tillsammans med de faktorer som har beaktats när de indikativa yrkeshygieniska gränsvärdena fastställdes, [ska] återspegla vad som är praktiskt genomförbart samtidigt som målet att säkerställa arbetstagarnas hälsa i arbetet bibehålls”.
39 Såvitt avser förhållandet mellan direktiv 98/24 och förordning nr 1907/2006, anges det i skäl 5 i förordningen att denna ”[inte] bör … påverka tillämpningen av för gemenskapen gällande arbetsplats- och miljölagstiftning” och i skäl 12 i förordningen att denna ”[inte] påverkar … tillämpningen av direktiv om arbetarskydd och miljöskydd, särskilt … direktiv [2004/37] … och … direktiv [98/24] … enligt vilka arbetsgivarna är skyldiga att eliminera farliga ämnen om det är tekniskt möjligt, eller ersätta dem med sådana som är mindre farliga”. I artikel 2.4 a i förordningen stadgas att denna inte ska påverka tillämpningen av ”gemenskapens arbetsplats- och miljölagstiftning, inklusive … direktiv 89/391/EEG …, … direktiv 96/61/EG …, … direktiv [98/24], … direktiv 2000/60/EG … och … direktiv [2004/37]”.
40 Mot bakgrund av det ovan anförda anser tribunalen att eftersom direktiv 98/24 inte innehåller någon sådan hänvisning till ett visst ämne som det innehåller i fråga om de ovannämnda ämnen som anges i bilaga I till direktivet, kan det inte anses vara specifikt, med tanke på att det är allmänt tillämpligt på alla kemiska ämnen, och inte heller kan anses ange minimikrav, med tanke på att det som fastställs genom direktivet endast är en allmän ram avseende skyldigheterna för arbetsgivare som utsätter sina anställda för risker i samband med användning av kemiska ämnen. Att nämnda direktiv är av allmän karaktär framgår tydligt av att lagstiftaren i artikel 3 i direktivet har betraktat fastställandet av gränsvärden som en integrerad del av regelverket för arbetarskydd och av att gränsvärden för ämnen som för närvarande saknar sådana ska fastställas senare. I motsats till vad Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn anges i bilaga II har gjort gällande, är det således inte möjligt att hävda att kommissionen åsidosatte artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 genom att ställa krav på yrkeshygieniska gränsvärden, eftersom kravet på sådana gränsvärden framgår av artikel 3 i nämnda direktiv. Kommissionen lade således inte på egen hand till några specifika krav, utan gjorde i stället på goda grunder bedömningen att det aktuella direktivet, så länge det saknas gränsvärden, inte utgör ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
41 Avslutningsvis noterar tribunalen att med sökandenas synsätt, nämligen att direktiv 98/24 ska anses utgöra specifik lagstiftning oberoende av huruvida det i detta anges yrkeshygieniska gränsvärden, skulle samtliga kemiska agenser anses vara föremål för reglering i ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav”. Då vore det i praktiken alltid möjligt att bevilja undantag med stöd av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 trots att den bestämmelsen utgör ett strikt reglerat undantag från den princip som slås fast i artikel 57 i den förordningen jämförd med skäl 69 i samma förordning, nämligen att ämnen som inger mycket stora betänkligheter i princip ska föras in i bilaga XIV till förordningen och bli föremål för tillståndsförfarandet enligt artikel 60 i förordningen. Av detta följer att det synsätt som sökandena förordar skulle vara ägnat att allvarligt undergräva det syfte och det funktionssätt som slås fast i den berörda förordningen. Därför kan detta synsätt inte godtas.
42 När det gäller direktiv 2004/37 har sökandena liksom Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II hänvisat till bland annat artiklarna 1, 3.1, 4, 5.1, 5.3, 5.5, 6 och 14 i det direktivet. Syftet med detta direktiv är enligt dess artikel 1 ”att skydda arbetstagare mot risker för hälsa och säkerhet, inbegripet att hindra att sådana risker uppkommer eller kan uppkomma vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet”. Direktivet ”fastställer, för detta sakområde, särskilda minimikrav inbegripet gränsvärden”. Liksom i direktiv 98/24 föreskrivs det i detta direktiv en skala av åtgärder avseende bland annat skyldigheter i fråga om bedömning av risker som arbetstagare utsätts för på arbetsplatsen (artikel 3.2–3.4), ersättning av farliga ämnen med mindre farliga ämnen (artikel 4), minskning av mängderna av sådana ämnen (artikel 5), personligt skydd (artiklarna 8 och 10), återkommande hälsokontroller av de berörda arbetstagarna (artikel 14) och information till arbetstagare och behöriga myndigheter (artiklarna 11, 12 och 19).
43 Direktiv 2004/37 är tillämpligt på samtliga carcinogener och mutagena ämnen. För bensen, vinylkloridmonomer och damm från hårda träslag anges det emellertid tvingande gränsvärden för exponering i arbetet (bilaga III). I artikel 16.1 föreskrivs att rådet, ”[i] enlighet med förfarandet i artikel 137.2 i [EG‑]fördraget [nu artikel 153.2 i EUF-fördraget], … på basis av tillgänglig kunskap inklusive vetenskapliga och tekniska uppgifter, i direktiv [ska] fastställa gränsvärden och där detta är nödvändigt andra direkt anknutna bestämmelser; gränsvärdena skall avse alla carcinogener eller mutagena ämnen för vilka detta är möjligt”. Härvid förtydligas det i skäl 13 i direktivet att ”[g]ränsvärden för exponering på arbetsplatser måste ses som en viktig beståndsdel i de allmänna föreskrifterna för arbetarskydd” och att ”[d]essa gränsvärden måste revideras närhelst det visar sig vara nödvändigt mot bakgrund av nya vetenskapliga rön”.
44 Som tribunalen redan har påpekat såvitt avser direktiv 98/24, påverkar förordning nr 1907/2006 inte på något sätt tillämpningen av direktiven på arbetarskyddsområdet, inbegripet direktiv 2004/37. Det resonemang som tribunalen har fört ovan i punkt 40 är därför tillämpligt även på direktiv 2004/37. Det direktivet kan således, eftersom det i detta inte hänvisas till något annat ämne än bensen, vinylkloridmonomer och damm från hårda träslag, för vilka det slås fast gränsvärden för exponering i arbetet, inte anses vara ”specifikt” och inte heller anses ange minimikrav. Liksom för direktiv 98/24 har lagstiftaren dessutom tydligt angett, i artikel 16 i direktiv 2004/37, att fastställandet av gränsvärden utgör en integrerad del av regelverket för arbetarskydd och att gränsvärden för ämnen som för närvarande saknar sådana ska fastställas senare. Avslutningsvis skulle syftet med och funktionssättet för det kontroll- och skyddssystem som inrättas genom förordning nr 1907/2006 – med tanke på att artikel 57 a och b i den förordningen innebär att carcinogener och mutagena ämnen omfattas av den tillståndsordning som regleras i avdelning VII i den förordningen – kunna komma att allvarligt undermineras, om direktiv 2004/37 i förhållande till vilken carcinogen eller vilket mutagent ämne som helst skulle anses utgöra befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning i den mening som avses i artikel 58.2 i nämnda förordning. Samma resonemang som tribunalen har fört ovan i punkt 41 är tillämpligt såvitt avser direktiv 2004/37.
45 Tribunalen finner därför att varken direktiv 98/24 eller direktiv 2004/37 i förhållande till kromtrioxid utgör ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
46 Denna slutsats påverkas inte av de övriga argument som har anförts av sökandena och av Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn anges i bilaga II.
47 Till att börja med har sökandena gjort gällande att kommissionen, när den inom ramen för tillämpningen av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 ställde krav på yrkeshygieniska gränsvärden, i själva verket avsåg att införa maximikrav snarare än minimikrav. Härvid erinrar tribunalen om att minimikravskriteriet inte kan anses åsyfta vilken åtgärd som helst som föreskrivs i en unionsrättslig lagstiftningsakt. Minimikrav ska förstås som något som dels utgör en minimistandard som ligger i arbetstagarnas eller andra berördas intresse, dels medger att ännu striktare åtgärder vidtas eller införs på nationell nivå inom ramen för en lagstiftning som är strängare än den unionsrättsliga lagstiftning varigenom minimikravet införs. Ett yrkeshygieniskt gränsvärde utgör således inte i sig ett maximikrav utan är i stället ett möjligt minimikrav i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
48 Vidare har sökandena hävdat att det, för att en lagstiftning ska vara ”specifik” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, skulle det räcka att det i den berörda lagstiftningen hänvisas till en kategori av ämnen och särskilt till klassificeringskriterier. Den första sökanden har åberopat ett Echa-dokument med titeln ”Preparation of draft Annex XIV entries for the third recommandation of substances to be included in Annex XIV – General Approach” (Utarbetande av utkast till bilaga XIV-poster för den tredje rekommendationen avseende ämnen att föra in i bilaga XIV – allmänt tillvägagångssätt”) som uppges visa att den omständigheten att ett ämne tillhör en kategori som exempelvis ”carcinogener” eller ”mutagena ämnen” är tillräcklig för att en lagstiftning avseende en sådan kategori ska anses vara specifik.
49 Tribunalen kan inte godta detta argument.
50 För det första är det dokument som sökandena har anfört endast ett meddelande från Echa med upplysningar till berörda parter om hur Echa går till väga vid bedömning bland annat av villkoren enligt artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006. Detta dokument saknar rättsverkan och är inte relevant för unionsdomstolens tolkning av nämnda artikel.
51 För det andra är det inte möjligt att utifrån avsnitt 5.1 fjärde stycket andra punkten i det dokument som sökandena har anfört dra slutsatsen att vilket klassificeringskriterium som helst skulle räcka för att lagstiftning avseende en kategori av ämnen som uppfyller detta kriterium ska anses vara specifik.
52 Inledningsvis ska det påpekas att vad som är på tal i avsnitt 5.1 fjärde stycket andra punkten i det dokument som sökandena har anfört är frågan om ordentlig kontroll av risker. Det är således diskutabelt huruvida Echa genom den punkten verkligen ville förtydliga vilka kriterier som enligt Echa gör det möjligt att anse att en lagstiftning är specifik.
53 Vidare anger Echa i det dokument som sökandena har anfört att ”den aktuella lagstiftningen i regel bör hänvisa specifikt till det ämne som ska föras in i bilaga XIV [till förordning nr 1907/2006], antingen genom att nämna detta ämne eller genom att hänvisa till den grupp som detta ämne tillhör, exempelvis genom hänvisning till klassificeringskriterierna eller till kriterierna i bilaga XIII [till nämnda förordning]”. Även om man antar att Echa faktiskt avsåg att förtydliga vilka kriterier som enligt dess uppfattning gör det möjligt att anse att en lagstiftning är specifik, är det enda som kan utläsas ur den aktuella passagen att ämnet i första hand ska avses som sådant i lagstiftningen och att det, om så inte är fallet, även skulle kunna vara möjligt att anse att en kategori av ämnen är föremål för specifik lagstiftning, förutsatt att denna lagstiftning avser en väl avgränsad kategori av ämnen. En lagstiftning avseende en kategori av ämnen ska således uppvisa en grad av specificitet som är jämförbar med vad en lagstiftning avseende ett enskilt ämne ska uppvisa. Av detta följer att en hänvisning enbart till ”carcinogener”, ”mutagena ämnen” eller ”kemikalier” är för allmänt hållen.
54 De båda andra direktiv som sökandena har hänvisat till – direktiven 2010/75 och 2012/18 – rör miljöskydd. Sökandena har emellertid inte närmare angett på vilket sätt dessa direktiv skulle utgöra ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006. Till stöd för sina argument har sökandena nämligen enbart hänvisat till bilaga A.22 till ansökan, som uppgår till mer än 40 sidor och som – utan att vare sig författare eller källa anges – återger avsnitt 4 i en rapport med titeln ”Environmental Risk Reduction Strategy and Analysis of Advantages and Drawbacks for Hexavalent Chromium” (Strategi för begränsning av miljörisker och analys av för- och nackdelar med sexvärt krom). Enligt sökandena garanterar direktiv 2010/75 och ett dokument som benämns ”Bref” – ett referensdokument från augusti 2006 med uppgifter om bästa tillgängliga teknik för ytbehandling av metall och plast – att bästa tillgängliga teknik, det vill säga de mest effektiva, mest avancerade och mest lättanvända arbetsmetoderna, utnyttjas för att förhindra eller begränsa utsläppen och dessas miljöpåverkan.
55 För det första konstaterar tribunalen att dessa argument inte kan tas upp till prövning i sak. Sökandena har nämligen gjort gällande att direktiven 2010/75 och 2012/18 utgör ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006. Till stöd för detta har sökandena endast hänvisat allmänt till den omfångsrika bilaga A.22 till ansökan. Det ankommer emellertid inte på tribunalen att sätta sig i sökandenas ställe och själv söka igenom den bilagan för att slå fast vilka uppgifter i denna som enligt tribunalens uppfattning eventuellt stöder sökandenas argument (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 29 november 1993, Koelman/kommissionen, T‑56/92, REG, EU:T:1993:105, punkt 23). Med tanke på att sökandenas argument endast avser kontrollen av riskerna, finns det dessutom ett annat skäl till att dessa argument inte kan tas upp till prövning i sak. Sökandenas allmänna hänvisning till den aktuella bilagan, utan precisering av de passager eller punkter som är relevanta, gör det nämligen inte heller möjligt att förstå varför risken skulle anses vara under kontroll. Samma resonemang är också tillämpligt på det dokument som benämns ”Bref”. Därutöver ska det noteras att nämnda dokument inte har ställts till tribunalens förfogande, varför tribunalen följaktligen saknar möjlighet att granska det.
56 För det andra kan direktiv 2012/18 – om man antar att sökandenas argument rörande det direktivet faktiskt kan tas upp till prövning i sak – på intet sätt anses utgöra ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, trots att nämnda direktiv är tillämpligt på kromtrioxid enligt del 1 i bilaga I till direktivet jämförd med indexnummer 024‑001‑00‑0 i tabell 3.1 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008.
57 Det framgår nämligen av artikel 1 i direktiv 2012/18 att syftet med det direktivet är att fastställa regler för att förebygga ”allvarliga olyckshändelser” där farliga ämnen ingår och för att begränsa följderna av sådana olyckshändelser för människors hälsa och miljön, i syfte att på ett konsekvent och effektivt sätt säkerställa en hög skyddsnivå i hela unionen. I artikel 5.1 i nämnda direktiv föreskrivs allmänna skyldigheter för de ekonomiska aktörerna, som ska vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser och för att begränsa följderna av sådana för människors hälsa och miljön. I punkt b i bilaga III till direktivet anges vidare vad som ska ingå i de säkerhetsledningssystem som de ekonomiska aktörerna enligt artikel 8 i direktivet ska införa vid sina anläggningar. Det rör sig bland annat om utbildning av personalen och höjande av personalens medvetenhet, identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga olyckshändelser, styrning av industrianläggningar, hantering av ändringar i anläggningar, processer och lager, planering inför nödsituationer, löpande resultatuppföljning, anmälan av olyckshändelser och återkommande revision och granskning.
58 I bilaga I till direktiv 2012/18 anges dessutom tröskelvärden (i ton) för förekomsten av farliga ämnen inom företag. Dessa tröskelvärden begränsar direktivets tillämpningsområde på så sätt att direktivet är tillämpligt endast på företag där farliga ämnen förekommer i minst de mängder som anges i kolumn 2 i del 1 eller 2 i bilaga I. De företag som omfattas av direktivets tillämpningsområde delas in i ”verksamheter på lägre nivå” i den mening som avses i artikel 3.2 och ”verksamheter på högre nivå” i den mening som avses i artikel 3.3. Vad som anges i bilaga I till direktiv 2012/18 är således varken yrkeshygieniska gränsvärden eller utsläppsgränsvärden för företag.
59 Syftet med direktiv 2012/18 är följaktligen att garantera anläggningars säkerhet i avsikt att undvika ”allvarliga” olyckshändelser. Detta direktiv avser inte specifikt enskilda användningar av farliga ämnen i ett företags normala industriella verksamhet, och inte heller skydd av människor mot alltför hög exponering för farliga ämnen på arbetsplatsen. Därför kan nämnda direktiv inte anses utgöra ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
60 För det tredje kan inte heller direktiv 2010/75 – om man antar att sökandenas argument rörande det direktivet faktiskt kan tas upp till prövning i sak – anses utgöra ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
61 Direktiv 2010/75 innehåller, enligt dess artikel 1, ”bestämmelser om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar som härrör från industriella verksamheter”. Dessutom innehåller nämnda direktiv bestämmelser som syftar till att förebygga eller, när detta visar sig vara omöjligt, minska utsläppen till luft, vatten och mark samt till att förebygga uppkomst av avfall, så att en hög skyddsnivå kan uppnås för miljön som helhet. Enligt artikel 2 är direktivet tillämpligt på de förorenande industriella verksamheter som anges i kapitlen II–VI i direktivet. Däremot är direktivet inte tillämpligt på forskningsverksamhet, utvecklingsverksamhet och utprovning av nya produkter och processer. Enligt bilaga I är direktivet bland annat tillämpligt på verksamhet i fråga om ”[y]tbehandling av metaller eller plaster genom en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m3”. Genom artikel 14.1 a i direktivet åläggs medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att kraven enligt artiklarna 11 och 18 i direktivet ska kunna uppfyllas, bland annat att fastställa utsläppsgränsvärden för de förorenande ämnen som anges i bilaga II och för andra förorenande ämnen som den berörda anläggningen kan antas släppa ut i betydande mängder, med beaktande av ämnenas beskaffenhet och förmåga att överföra föroreningar från ett medium till ett annat. Bilaga II innehåller en uppräkning av en lång rad ämnen, däribland ämnen och blandningar för vilka det har påvisats att de har cancerogena, mutagena eller fortplantningspåverkande egenskaper som utövar påverkan via luften eller i vattenmiljön eller via luft eller vatten.
62 Det är således ställt utom allt tvivel att direktiv 2010/75 kan tillämpas allmänt på industriutsläpp som härrör från olika användningar av kromtrioxid. Däremot måste det konstateras att nämnda direktiv inte innehåller någon specifik bestämmelse som avser det ämnet. Direktivet är endast tillämpligt på ytbehandling av metaller eller plaster genom en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m3. Vad direktivet avser är således en viss industriell process som i fråga om processvolym överstiger ett visst – högt satt – tröskelvärde, och inte ett visst ämne som används i den processen. Dessutom är direktivet inte tillämpligt på alla typer av denna process; det är bland annat inte tillämpligt på processer som inte överstiger det angivna tröskelvärdet.
63 Av det ovan anförda framgår det sammantaget att varken sökandena eller Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn anges i bilaga II har kunnat styrka att det såvitt avser kromtrioxid föreligger ”specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006.
64 När det gäller det andra villkoret enligt artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, nämligen att det ska finnas en ordentlig kontroll av risken genom befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning, påpekar tribunalen – som redan har framhållits ovan i punkt 32 – att undantag kan beviljas endast om samtliga villkor i den berörda bestämmelsen är uppfyllda. Om det inte finns någon befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning, saknas det skäl att pröva huruvida det ovannämnda andra villkoret är uppfyllt. Dessutom vill tribunalen understryka att det framgår av uttrycket ”compte tenu” i den franska versionen av nämnda bestämmelse, liksom av de uttryck som används i andra språkversioner av denna, såsom ”auf der Grundlage” i den tyska och ”on the basis of” i den engelska, att kontrollen av risken ska bygga på den nämnda befintliga specifika gemenskapslagstiftningen. Om sådan lagstiftning saknas, kan kontrollen av risken – om man antar att det har fastställts att en sådan kontroll faktiskt föreligger – omöjligt bygga på sådan lagstiftning. Redan denna omständighet är tillräcklig för att det ska kunna slås fast att det andra villkoret inte är uppfyllt i det aktuella fallet. De argument som sökandena har anfört i syfte att styrka att riskerna i samband med de olika användningarna av kromtrioxid i praktiken, av andra skäl, är näst intill obefintliga eller till och med försumbara eller under kontroll kan inte visa på något samband mellan den påstådda kontrollen av riskerna och en befintlig specifik gemenskapslagstiftning. Därför är dessa argument verkningslösa.
65 Med tanke på att alla villkoren enligt artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 inte var uppfyllda, saknade kommissionen i det aktuella fallet utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om huruvida undantag skulle beviljas med stöd av den artikeln. Tribunalen noterar också att kommissionen, även om de villkor som anges ovan i punkt 32 hade varit uppfyllda, inte skulle ha haft obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning och inte skulle ha haft rätt att vidta godtyckliga åtgärder. Till yttermera visso skulle sökandena, Assogalvanica och de övriga intervenienter vilkas namn anges i bilaga II inte ha kunnat vinna framgång med sina argument ens om dessa villkor hade varit uppfyllda, eftersom de uppgifter som har åberopats inte gör det möjligt att anse att kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning skulle ha varit så begränsat att kommissionen var skyldig att bevilja det begärda undantaget.
66 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen sammantaget att kommissionen inte åsidosatte artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 genom att underlåta att bevilja det undantag som sökandena hade begärt. Sökandenas talan ska således lämnas utan bifall såvitt avser den andra grunden för denna, vilken rör åsidosättande av nämnda artikel.
Den första grunden: uppenbart oriktiga bedömningar
67 Sökandena har väsentligen ifrågasatt det vetenskapliga underlaget för den angripna rättsakten. Deras huvudargument är att kommissionen inte gjorde någon adekvat bedömning av huruvida riskerna i samband med de olika användningarna inom förkromningsindustrin var under kontroll.
68 Med tanke på att sökandenas talan ska lämnas utan bifall såvitt avser den andra grunden för denna, eftersom det första villkoret enligt artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 inte var uppfyllt, saknas det – vilket tribunalen har utvecklat ovan i punkt 63 – skäl att pröva huruvida riskerna i samband med de olika användningarna inom förkromningsindustrin är under kontroll eller inte.
69 Tribunalen kan därför inte – inte ens om kommissionen verkligen gjorde sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar innan den antog den angripna rättsakten – bifalla sökandenas yrkande om delvis ogiltigförklaring av den angripna rättsakten i den del som denna inte föreskriver det undantag som sökandena begärt.
70 Sökandena kan således inte vinna framgång med sin talan såvitt avser den första grunden. Deras talan ska därför lämnas utan bifall såvitt avser den grunden.
Den tredje grunden: åsidosättande av proportionalitetsprincipen
71 Sökandena har, med stöd av Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II, gjort gällande att det mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella fallet var en oproportionerlig åtgärd att genom den angripna rättsakten införa ett de facto-förbud mot alla användningar av kromtrioxid. Härvid bör det enligt deras uppfattning beaktas bland annat att det berörda ämnet i förkromningsindustrin framför allt används som intermediär i den mening som avses i artikel 3.15 i förordning nr 1907/2006.
72 Kommissionen har, med stöd av Echa, bestritt dessa argument.
73 Mot bakgrund av vad som har framkommit i prövningen av den andra grunden för talan, anser tribunalen att kommissionen – med tanke på att den inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning i det aktuella fallet när det gällde huruvida undantag skulle beviljas med stöd av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 i och med att villkoren enligt den artikeln inte alla var uppfyllda – inte kunde åsidosätta proportionalitetsprincipen genom att tillämpa den artikeln på det sätt som det följde av denna artikel att den skulle tillämpas. Kommissionen var med andra ord tvingad att besluta att inte bevilja något undantag och kunde därför inte åsidosätta proportionalitetsprincipen.
74 Sökandena kan således – som kommissionen också på goda grunder har påpekat – tänkas vinna framgång med sitt argument endast om detta uteslutande avser själva lagenligheten av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006. Sökandena har emellertid inte – som de också förtydligade vid den muntliga förhandlingen – framställt någon invändning om rättsstridighet avseende den artikeln.
75 När det gäller det argument som har framförts av Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II, med innebörden att kromtrioxid i egenskap av intermediär i den mening som avses i artikel 3.15 i förordning nr 1907/2006 inte ska vara föremål för tillståndskrav i den mening som avses i avdelning VII i nämnda förordning, finner tribunalen att intervenienterna, i och med att de genom detta argument avser att göra gällande att artikel 2.8 i förordningen innebär att avdelning VII i denna inte är tillämplig, därvid har åberopat en grund som är ägnad att ändra föremålet för tvisten såsom de huvudsakliga parterna har angett detta föremål. En sådan grund kan inte tas upp till prövning i sak (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2011, Diputación Foral de Vizcaya m.fl./kommissionen, C‑474/09 P–C‑476/09 P, EU:C:2011:522, punkt 111). I alla händelser saknas det dessutom fog för intervenienternas argument, eftersom de inte har lagt fram någon bevisning som styrker att kromtrioxid verkligen kan anses utgöra en intermediär i den mening som avses i artikel 3.15 i nämnda förordning. Intervenienterna har förvisso begärt att tribunalen själv ska bedöma ”huruvida omvandlingen av kromtrioxid till förkromad metall under förkromningsprocessen uppfyller villkoren för undantaget enligt artikel 2.8 i [den aktuella] förordningen eller, i andra hand, för undantaget enligt artikel 58.2 i [samma förordning], med följd att det vore rättsstridigt att utan undantag föra in kromtrioxid i bilaga XIV”. Det ankommer dock inte på tribunalen att inhämta bevisning som parterna själva har underlåtit att tillhandahålla.
76 Eftersom det ifrågavarande argumentet – som sökandena också angav vid den muntliga förhandlingen – endast rör huruvida kommissionens beslut att inte bevilja ett sådant undantag som avses i artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 var oproportionerligt, är detta argument verkningslöst av de skäl som tribunalen har angett ovan i punkt 73.
77 Talan ska således lämnas utan bifall såvitt avser den tredje grunden.
Den fjärde grunden: åsidosättande av rätten till försvar, principen om god förvaltningssed och principen om ”vetenskapliga yttrandens överlägsenhet”
78 Sökandena har framställt två invändningar. Den första avser åsidosättande av deras rätt till försvar, varvid de bland annat har gjort gällande att de, på grund av att de inte fick tillgång till uppgifterna i Mega-rapporten, saknade möjlighet att lämna en fullständig motivering till sin begäran om undantag från tillståndskravet. Inom ramen för den andra invändningen har sökandena hävdat att principen om god förvaltningssed och principen om ”vetenskapliga yttrandens överlägsenhet” åsidosattes dels genom att kommissionen och Echa saknade tillgång till den rapporten och således inte kunde beakta samtliga tillgängliga uppgifter i sin bedömning, dels genom att de uppgifter som den första sökanden tillhandahöll inom ramen för det offentliga samrådet inte beaktades på ett adekvat sätt.
79 Kommissionen har, med stöd av Echa, bestritt dessa argument.
– Den första invändningen: åsidosättande av rätten till försvar
80 När det gäller den första invändningen, erinrar tribunalen om att det inte föreskrivs någon rätt att begära undantag i avdelning VII i förordning nr 1907/2006, utan att sökandena endast uppmanades, med stöd av artikel 58.4 i den förordningen, att i egenskap av berörda parter inkomma med ”synpunkter, i synnerhet om användningar som bör undantas från tillståndskravet”.
81 Det offentliga samråd som föreskrivs i artikel 58.4 i förordning nr 1907/2006 ger inte berörda parter några specifika processuella rättigheter, exempelvis en rätt att ta del av de handlingar som har ställts till Echas eller kommissionens förfogande inom ramen för förfarandet för införande av ämnen i bilaga XIV till den förordningen. Det enda som föreskrivs i nämnda artikel är en rätt att inkomma med synpunkter, och sökandena har inte gjort gällande att Echa eller kommissionen skulle ha åsidosatt deras rätt att inkomma med synpunkter inom ramen för det ovannämnda offentliga samrådet. Därför kan sökandena inte vinna framgång med sina argument om att deras rätt till försvar skulle ha åsidosatts.
82 Denna slutsats ändras inte av den rättspraxis som sökandena har hänvisat till. Det är förvisso riktigt att förstainstansrätten i punkt 130 i sin dom av den 9 september 2008 i målet Bayer CropScience m.fl./kommissionen (T‑75/06, REG, EU:T:2008:317) bland annat angav att rätten till försvar ska iakttas ”i alla förfaranden som inleds mot en person”. I förevarande mål kan emellertid förfarandet för införande av kromtrioxid i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 inte anses utgöra ett ”förfarande som har inletts mot” sökandena. Att det i artikel 58 i nämnda förordning föreskrivs ett offentligt samråd kan vidare inte påverka den omständigheten att varken Echa eller kommissionen enligt den artikeln har någon skyldighet att höra en enskild som skulle kunna komma att beröras av den angripna rättsakten (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 12 december 2003, Bactria/kommissionen, C‑258/02 P, REG, EU:C:2003:675, punkt 43). Med tanke på att sökandena har nämnt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43), konstaterar tribunalen avslutningsvis att den artikeln inte kan ändra tillämpningsområdet för artikel 58.4 i förordning nr 1907/2006 och således inte kan ge upphov till processuella rättigheter som inte föreskrivs i förordning nr 1907/2006. Sökandena har för övrigt inte gjort gällande något åsidosättande av förordning nr 1049/2001.
83 Under dessa omständigheter var kommissionen inte skyldig att i samband med det offentliga samrådet erbjuda tillgång till de handlingar som hade prövats under den föregående delen av förfarandet, inbegripet Mega-rapporten. Frågan huruvida kommissionen förfogade över den rapporten och huruvida kommissionen hade möjlighet att erbjuda tillgång till denna saknar således relevans. Sökandenas talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser den första invändningen.
– Den andra invändningen: åsidosättande av principen om god förvaltningssed och principen om ”vetenskapliga yttrandens överlägsenhet”
84 När det gäller den andra invändningen, noterar tribunalen till att börja med att kommissionen inte åsidosatte artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006. Som framgår av tribunalens prövning av den första invändningen inom ramen för den fjärde grunden för talan, åsidosatte kommissionen och Echa inte heller sökandenas processuella rättigheter. Avslutningsvis stod det dessutom kommissionen och Echa fritt att, i samband med beslutet om huruvida undantag skulle beviljas, avstå från att bedöma huruvida riskerna vid vissa användningar av kromtrioxid var under kontroll.
85 Även om man antar att Echas och kommissionens vetenskapliga utvärdering, som sökandena har gjort gällande, verkligen var bristfällig, finner tribunalen mot bakgrund av dessa omständigheter att eventuella fel i så fall hade begåtts i tidigare skeden av förfarandet, nämligen bland annat vid utarbetandet av bilaga XV-dokumentationen, och inte kan medföra att beslutet att inte bevilja undantag med stöd av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006 blir ogiltigt. Det beslutet grundades nämligen, liksom Echas rekommendation, uteslutande på avsaknaden av ”befintlig specifik gemenskapslagstiftning som anger minimikrav avseende skyddet för människors hälsa eller miljön för ämnets användning” i den mening som avses i artikel 58.2 i nämnda förordning och således inte på situationen i fråga om kontroll av riskerna. Detta innebär att eventuella fel i den vetenskapliga analysen av kontrollen av riskerna som begicks i tidigare delar av förfarandet, det vill säga bland annat i samband med utarbetandet av den aktuella dokumentationen, inte har kunnat påverka det beslutets lagenlighet.
86 Mot bakgrund av det ovan anförda sammantaget ska talan ogillas i sin helhet.
Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet
87 Mot bakgrund av det ovan anförda saknades det dessutom skäl att bifalla begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet.
88 Som framgår av artikel 113.2 c i rättegångsreglerna och av rättspraxis, är tribunalen inte skyldig att bifalla en begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet vars syfte är att göra det möjligt att beakta påstådda nya omständigheter annat än om den berörda parten grundar sin begäran på omständigheter som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång och som parten inte hade kunnat göra gällande innan den muntliga delen av förfarandet avslutades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2006 i mål Roquette Frères/kommissionen, T‑322/01, REG, EU:T:2006:267, punkt 323).
89 I det aktuella fallet rör emellertid de nya omständigheter som sökandena har anfört uteslutande uppgifterna i Mega-rapporten och frågan huruvida kommissionen och Echa – i de delar av förfarandet som föregick den del av detta som avsåg beslutet om huruvida undantag skulle beviljas med stöd av artikel 58.2 i förordning nr 1907/2006, gjorde sig skyldiga till uppenbart oriktiga bedömningar i sin vetenskapliga analys av kontrollen av riskerna.
90 Som har konstaterats ovan i punkterna 68 och 69, kan tribunalen inte – inte ens om kommissionen verkligen gjorde sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar innan den antog den angripna rättsakten – bifalla sökandenas yrkande om delvis ogiltigförklaring av den angripna rättsakten i den del som denna inte föreskriver det undantag som sökandena hade begärt.
91 Därför kan de nya omständigheter som sökandena har anfört inte ha ett avgörande inflytande på målets utgång.
92 Av samma skäl saknas det också anledning att höra parterna om vilken inverkan det berörda sakkunnigutlåtandet kan ha på målets utgång.
Rättegångskostnader
93 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska en rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att även andra intervenienter än de som nämns i artikel 138.1 och 138.2 ska bära sina rättegångskostnader.
94 Sökandena har tappat målet och ska därför, i enlighet med vad kommissionen har yrkat, bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.
95 Intervenienterna och Echa ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Verein zur Wahrung von Einsatz und Nutzung von Chromtrioxid und anderen Chrom-VI‑verbindungen in der Oberflächentechnik eV (VECCO) och de sökande vars namn anges i bilaga I ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionens.
3) Assogalvanica och de övriga intervenienter vars namn anges i bilaga II ska bära sina rättegångskostnader.
4) Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) ska bära sina rättegångskostnader.
Dittrich | Schwarcz | Tomljenović |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 25 september 2015.
Underskrifter
BILAGA I
Adolf Krämer GmbH & Co. KG, Ulm (Tyskland),
AgO Argentum GmbH Oberflächenveredelung, Nürnberg (Tyskland),
Alfred Kruse GmbH Metallveredelungen, Langenfeld (Tyskland),
AL-Oberflächenveredlungsgesellschaft m.b.H, Wuppertal (Tyskland),
Anke GmbH & Co. KG Oberflächentechnik, Essen (Tyskland),
ATC Armoloy Technology Coatings GmbH & Co. KG, Mosbach (Tyskland),
August Schröder GmbH & Co. KG Oberflächenveredelung, Hemer (Tyskland),
August Sure KG, Lüdenscheid (Tyskland),
Baaske Oberflächenveredlung GmbH, Wuppertal (Tyskland),
Hartchrom Beck GmbH, Güglingen (Tyskland),
Bredt GmbH, Meschede (Tyskland),
Breidert Galvanic GmbH, Darmstadt (Tyskland),
Chrom-Müller Metallveredelung GmbH, Oberndorf a. N. (Tyskland),
Chrom-Schmitt GmbH & Co. KG, Baden-Baden (Tyskland),
C. Hübner GmbH, Marktoberdorf (Tyskland),
C. W. Albert GmbH & Co. KG, Hemer-Bredenbruch (Tyskland),
Detlef Bingen Gesellschaft mit beschränkter Haftung, Langenfeld (Tyskland),
Dittes Oberflächentechnik GmbH, Keltern (Tyskland),
Duralloy Süd GmbH, Villingen-Schwenningen (Tyskland),
Durochrom-Bogatzki, Oberndorf a. N. (Tyskland),
Metallveredlung Emil Weiß GmbH & Co. KG, Mitwitz (Tyskland),
Ewald Siodla Metallveredelungsgesellschaft mbH, Witten (Tyskland),
Flügel CSS GmbH & Co. KG, Solingen (Tyskland),
Fritz Zehnle Galvanische Anstalt, Inh. Gerd Joos e.K., Triberg (Tyskland),
Galvanoform Gesellschaft für Galvanoplastik mbH, Lahr (Tyskland),
Galvano Herbert Geske e.K., Solingen (Tyskland),
Galvanotechnik Friedrich Holst GmbH, Hamburg (Tyskland),
Galvano Weis, Weis GmbH & Co., Galvanische Werkstätte KG, Emmering (Tyskland),
gebr. böge Metallveredelungs GmbH, Hamburg (Tyskland),
Hans Giesbert GmbH & Co. KG, Mömbris (Tyskland),
Groz-Beckert KG, Albstadt (Tyskland),
GTW GmbH, Werl (Tyskland),
GWC Coating GmbH, Villingen-Schwenningen (Tyskland),
Hartchrom Beuthel GmbH, Schwelm (Tyskland),
Hartchrom Erb GmbH, Weiterstadt (Tyskland),
Hartchrom GmbH, Karlsruhe (Tyskland),
Hartchrom GmbH Werner Kreuz, Blumberg (Tyskland),
Hartchrom Schoch GmbH, Sternenfels (Tyskland),
Hartchrom Teikuro Automotive GmbH, Sternenfels (Tyskland),
Heine Optotechnik GmbH & Co. KG, Herrsching (Tyskland),
Heinrich Schnarr GmbH Metallveredlungswerk, Mainaschaff (Tyskland),
Heinrich Schulte Söhne GmbH & Co. KG, Arnsberg (Tyskland),
Heinz Daurer und Söhne GmbH & Co. KG Metall-Veredelung-Lampertheim, Lampertheim (Tyskland),
Helmut Gossmann Metallveredelungs-GmbH, Goldbach (Tyskland),
Henry Gevekoth GmbH, Hamburg (Tyskland),
Heyer GmbH Oberflächentechnik, Lübeck (Tyskland),
HFJ Galvano Kiel GmbH, Kiel (Tyskland),
Hueck Engraving GmbH & Co. KG, Viersen (Tyskland),
Imhof Hartchrom GmbH, Karlstadt (Tyskland),
Johannes Jander GmbH & Co. KG Metalloberflächenveredelung, Iserlohn (Tyskland),
Johann Maffei GmbH & Co. KG, Iserlohn-Simmern (Tyskland),
Kesseböhmer Beschlagsysteme GmbH & Co. KG, Bad Essen (Tyskland),
Knipex-Werk C. Gustav Putsch KG, Wuppertal (Tyskland),
Kreft & Röhrig Gesellschaft mit beschränkter Haftung, Troisdorf-Friedrich-Wilhelms Hütte (Tyskland),
Kriebel Metallveredelung GmbH, Kirschfurt (Tyskland),
LKS Kronenberger GmbH Metallveredlungswerk, Seligenstadt (Tyskland),
Kunststofftechnik Bernt GmbH, Kaufbeuren (Tyskland),
L B - Oberflächentechnik GmbH, Wuppertal (Tyskland),
Linder Metallveredelungsgesellschaft mit beschränkter Haftung, Albstadt (Tyskland),
Metallisierwerk Peter Schreiber GmbH, Düsseldorf (Tyskland),
Montanhydraulik GmbH, Holzwickeden (Tyskland),
Morex SpA, Crespano del Grappa (Italien),
Motoren-Sauer Instandsetzungs-GmbH, Hösbach (Tyskland),
MSC/Copperflow Ltd, Bolton, Greater Manchester (Förenade kungariket),
Neumeister Hydraulik GmbH, Neuenstadt am Kocher (Tyskland),
Nießer Metallveredelung GmbH, Röthenbach a. d. Pegnitz (Tyskland),
Norddeutsche Hartchrom GmbH & Co. KG, Ganderkesee (Tyskland),
Oberflächenzentrum Elz GmbH, Limburg (Tyskland),
OK Oberflächenveredelung GmbH & Co. KG, Sundern (Tyskland),
OTH Oberflächentechnik Hagen GmbH & Co. KG, Hagen (Tyskland),
OT Oberflächentechnik GmbH & Co. KG, Schwerin (Tyskland),
Präzisionsgalvanik GmbH Wolfen, Bitterfeld-Wolfen (Tyskland),
Rahrbach GmbH, Heiligenhaus (Tyskland),
Rudolf Clauss GmbH & Co. KG Metallveredlung, Mülheim a. d. Ruhr (Tyskland),
Rudolf Jatzke Galvanik-Hartchrom Günter Holthöfer GmbH & Co. KG, Bielefeld (Tyskland),
Schaeffler Technologies AG & Co. KG, Herzogenaurach (Tyskland),
Scherer GmbH, Haslach im Kinzigtal (Tyskland),
Schmitz Hydraulikzylinder GmbH, Büttelborn (Tyskland),
Schnarr Metallveredlung GmbH, Waiblingen (Tyskland),
Schornberg Galvanik GmbH, Lippstadt (Tyskland),
Robert Schrubstock GmbH & Co. KG, Velbert (Tyskland),
Schulte Hartchrom GmbH, Arnsberg (Tyskland),
Schwing GmbH, Sankt Stefan im Lavanttal (Österrike),
Silit-Werke GmbH & Co. KG, Riedlingen (Tyskland),
Steinbach & Vollmann GmbH & Co. KG, Heiligenhaus (Tyskland),
Strötzel Oberflächentechnik GmbH & Co. KG, Hildesheim (Tyskland),
Süss Oberflächentechnik GmbH, Wetzlar (Tyskland),
Thoma Metallveredelung GmbH, Heimertingen (Tyskland),
Viemetall Viersener Metallveredlung Pottel GmbH & Co. KG, Viersen (Tyskland),
Walzen-Service-Center GmbH, Oberhausen (Tyskland),
Wavec GmbH, Eisenhüttenstadt (Tyskland),
Wilhelm Bauer GmbH & Co. KG, Hannover (Tyskland),
Willy Remscheid Galvanische Anstalt GmbH, Solingen (Tyskland),
Willy Remscheid Kunststofftechnik GmbH, Velbert (Tyskland),
Wiotec, Inhaber Udo Wilmes e.K., Ense (Tyskland),
Wissing Hartchrom GmbH, Lohmar (Tyskland),
alfi GmbH Isoliergefäße, Metall‑ und Haushaltswaren, Wertheim (Tyskland),
BIA Kunststoff- und Galvanotechnik GmbH & Co. KG, Solingen (Tyskland),
Siegfried Boner e.K., Villingen-Schwenningen (Tyskland),
Bruchmühlbacher Galvanotechnik (BG) GmbH, Bruchmühlbach-Miesau (Tyskland),
C + C Krug GmbH, Velbert (Tyskland),
Collini GmbH, Aperg (Tyskland),
Collini Gesellschaft m.b.H, Hohenems (Österrike),
Collini GmbH, Marchtrenk (Österrike),
Collini Wien GmbH, Wien (Österrike),
Federal-Mogul TP Europe GmbH & Co KG, Burscheid (Tyskland),
Fischer GmbH & Co. surface technologies KG, Katzenelnbogen (Tyskland),
Friederici Oberflächenveredlung GmbH, Iserlohn (Tyskland),
Galvano Wittenstein GmbH, Solingen (Tyskland),
Gedore-Werkzeugfabrik GmbH & Co. KG, Remscheid (Tyskland),
Gerhardi Kunststofftechnik GmbH, Lüdenscheid (Tyskland),
Gosma - Werkzeugfabrik und Metallveredelung Weber GmbH, Gosheim (Tyskland),
Hartchrom-Meuter Ernst Meuter GmbH & Co. KG, Solingen (Tyskland),
Hartchrom Spezialbeschichtung Winter GmbH, Treuen (Tyskland),
Hasler AG, Aluminiumveredlung, Turgi (Schweiz),
Hartchrom Haslinger Oberflächentechnik GmbH, Linz (Österrike),
Hentschel Harteloxal GmbH & Co. KG, Schorndorf (Tyskland),
Kammin Metallveredelung KG, Friesenheim (Tyskland),
Karl-Heinz Bauer GmbH Galvanische Anstalt, Ispringen (Tyskland),
Maschinenfabrik KBA‑Mödling AG, Maria Enzersdorf (Österrike),
Albert Kißling Galvanische Werke GmbH, Neusäß (Tyskland),
KME Germany GmbH & Co. KG, Osnabrück (Tyskland),
Lahner KG, Brunn am Gebirge (Österrike),
Liebherr‑Aerospace Lindenberg GmbH, Lindenberg (Tyskland),
MTU Aero Engines AG, München (Tyskland),
MTU Maintenance Hannover GmbH, Langenhagen (Tyskland),
Münze Österreich AG, Wien (Österrike),
Nehlsen‑BWB Flugzeug‑Galvanik Dresden GmbH & Co. KG, Dresden (Tyskland),
Orbis Will GmbH + Co. KG, Ahaus (Tyskland),
Riag Oberflächentechnik AG, Wängi (Schweiz),
Franz Rieger Metallveredlung, Steinheim am Albuch (Tyskland),
Saxonia Galvanik GmbH, Halsbrücke (Tyskland),
Schweizer Galvanotechnic GmbH & Co. KG, Heilbronn (Tyskland),
G. Schwepper Beschlag GmbH + Co, Heiligenhaus (Tyskland),
R. Spitzke Oberflächen‑ und Galvanotechnik GmbH & Co. KG, Barsbüttel (Tyskland),
Stahl Judenburg GmbH, Judenburg (Österrike),
VTK Veredelungstechnik Krieglach GmbH, Krieglach (Österrike),
STI Surface Technologies International Holding AG, Steinach (Schweiz),
Witech GmbH, Remscheid (Tyskland),
Kurt Zecher GmbH, Paderborn (Tyskland),
De Martin AG, Metallveredelung, Wängi (Schweiz),
Hattler & Sohn GmbH, Villingen-Schwenningen (Tyskland),
Alfacrom 2000 Srl, Fiume Veneto (Italien),
F.LLI Angelini Sud Srl, Arzano (Italien),
Bertola Srl, Marene (Italien),
Bugli Srl, Scandicci (Italien),
Burello Srl, Pavia di Udine (Italien),
Galvanica CMB Di Bittante Franco EC - Snc, Scorzé (Italien),
Casprini Gruppo Industriale SpA, Cavrilia (Italien),
C.F.G. Rettifiche Srl, Argenta (Italien),
CIL – Cromatura e Rettifica Srl, Esine (Italien),
Cromatura Dura Srl, Lozza (Italien),
Cromital Srl, Parma (Italien),
Cromoflesch Di Bolletta Giuseppe & C. - Snc, Salzano (Italien),
Cromogalante Srl, Padua (Italien),
Cromotrevigiana Srl, Ponzano Veneto (Italien),
Elezinco Srl, Castelfidardo (Italien),
Galvanica Nobili Srl, Marano sul Panaro (Italien),
Galvanotecnica Vignati Srl, Canegrate (Italien),
Galvitek Srl, Verona (Italien),
Gilardoni Vittorio Srl, Mandello del Lario (Italien),
Industria Galvanica Dalla Torre Ermanno e Figli Srl, Villorba (Italien),
La Galvanica Trentina Srl, Rovereto (Italien),
Nicros Srl, Conegliano (Italien),
O.C.M. Di Liboà Mauro & C. – Snc, Mondovì (Italien),
Rubinetterie Zazzeri SpA, Incisa Valdarno (Italien),
Silga SpA, Castelfidarno (Italien),
Surcromo Di Suttora Marco, Pieve Emanuele (Italien),
Tobaldini SpA, Altavilla Vicentina (Italien),
Tre Albi SNC Di Trentin Silvano Bittante Mario & Albanese Giancarlo, Vedelago (Italien),
Adolf Boos GmbH & Co. KG, Iserlohn (Tyskland),
Henkel Beiz‑ und Elektropoliertechnik GmbH & Co. KG, Waidhofen an der Thaya (Österrike),
Saueressig GmbH + Co.KG, Vreden (Tyskland),
Saueressig Polska sp. z o.o., Tarnowo Podgórne (Polen),
Wetzel GmbH, Grenzach-Wyhlen (Tyskland),
Wetzel sp. z o.o., Duchnów (Polen),
Apex Cylinders Ltd, Bristol (Förenade kungariket),
Federal-Mogul Burscheid GmbH, Burscheid (Tyskland),
Federal-Mogul Friedberg GmbH, Friedberg (Tyskland),
Federal-Mogul Vermögensverwaltungs-GmbH, Burscheid (Tyskland),
Federal-Mogul Operations Frankrike SAS, Saint-Jean-de-la-Ruelle (Frankrike),
Dietmar Schrick GmbH, Solingen (Tyskland),
Cromatura Dalla Torre Sergio Snc Di Dalla Torre Sergio EC, Breda di Tiave (Italien),
Hartchromwerk Brunner AG, Sankt Gallen (Schweiz),
Schulz Hartchrom GmbH, Hamburg (Tyskland).
BILAGA II
Ecometal, Treviso (Italien),
Comité européen pour le traitement de surface (CETS), Louvain (Belgien),
Österreichische Gesellschaft für Oberflächentechnik (AOT), Wien (Österrike),
Surface Engineering Association (SEA), Birmingham (Förenade kungariket),
Zentralverband Oberflächentechnik e.V. (ZVO), Hilden (Tyskland),
Eco-Chim Galvanotecnica di Antoniazzi G. & C. Snc, Codognè (Italien),
Heiche Oberflächentechnik GmbH, Schwaigern (Tyskland),
Schwäbische Härtetechnik Ulm GmbH & Co. KG, Ulm (Tyskland),
Trattamento superfici metalliche Srl (TSM), Schio (Italien),
Aros Hydraulik GmbH, Memmingen (Tyskland),
Berndorf Band GmbH, Berndorf (Österrike),
Eberhard Derichs Maschinen- und Apparatebau GmbH, Krefeld (Tyskland),
Friedrich Fausel Metalldrückerei, Herrlingen (Tyskland),
Goldhofer AG, Memmingen (Tyskland),
Heidelberger Druckmaschinen AG, Heidelberg (Tyskland),
Huhtamaki Flexible Packaging Allemagne GmbH & Co. KG, Ronsberg (Tyskland),
ITW Automotive Products GmbH, Hodenhagen (Tyskland),
Josef Van Baal GmbH, Krefeld (Tyskland),
Kleinvoigtsberger Elektrobauelemente GmbH, Großschirma (Tyskland),
Kniggendorf & Kögler GmbH, Laatzen (Tyskland),
Liebherr-Components Kirchdorf GmbH, Kirchdorf (Tyskland),
Max Hilscher GmbH, Dornstadt (Tyskland),
Mora Metrology GmbH, Aschaffenburg (Tyskland),
Norsystec - Nohra-System-Technik - GmbH, Nohra (Tyskland),
Otto Littmann Maschinenfabrik - Präzisionsmechanik GmbH, Hamburg (Tyskland),
Provertha Connectors Cables & Solutions GmbH, Pforzheim (Tyskland),
Roland Merz, Ober-Ramstadt (Tyskland),
Schwing-Stetter Baumaschinen GmbH, Wien (Österrike),
SML Maschinengesellschaft mbH, Lenzing (Österrike),
ThyssenKrupp Steel Europe AG, Duisburg (Tyskland),
Windmöller & Hölscher KG, Lengerich (Tyskland).