Mål T‑361/13

(publicering i utdrag)

Menelaus BV

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket VIGOR – Det äldre gemenskapsfigurmärket VIGAR och det äldre internationella figurmärket VIGAR – Huruvida bevis på användning som ingetts på cd-romskiva är tillåtna – Beaktande av kompletterande bevisning som inte lagts fram inom den fastställda fristen – Verkligt bruk av de äldre varumärkena – Artikel 15 och artikel 57.2 i förordning (EG) nr 207/2009 – Form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar varumärkets särskiljningsförmåga”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 18 november 2015

1.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Prövning av ansökan – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Bedömningskriterier – Krav på konkret och objektiv bevisning – Bevisregler och bevismedel – Begränsning föreligger inte – Huruvida bevis på användning som ingetts på cd-romskiva är tillåtna

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 57.2 och 57.3; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 22.4 och 40.6)

2.      Gemenskapsvarumärke – Harmoniseringskontorets beslut – Principen om likabehandling – Principen om god förvaltningssed – Harmoniseringskontorets tidigare beslutspraxis – Legalitetsprincipen – Bedömningen ska i varje enskilt fall vara strikt och fullständig

1.      Det följer av regel 22.4 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, i dess ändrade lydelse, att den lista över bevismedel (förpackningar, kataloger, fakturor etcetera.) som den innehåller inte är uttömmande, eftersom det där anges att bevismaterialet ”i princip begränsas till” exemplen i listan. Det har dessutom redan slagits fast att bevisreglerna och bevismedlen med avseende på verkligt bruk av ett varumärke inte är begränsade. Det står klart att det inte är uteslutet med sådana bevismedel som ljud- eller videomaterial, exempelvis reklaminslag som har sänts i radio eller tv. Sådana bevismedel finns i allmänhet lagrade på ett datamedium som till exempel en cd-romskiva eller ett usb-minne, och kan inte återges i pappersform eller i ett dokument i form av en datafil.

Det förhåller sig annorledes med sådana bevismedel som fakturor och en katalog, vilka lämnats in på en cd-romskiva trots att de skulle ha kunnat lämnas in i pappersform eller i form av en datafil med skannade dokument. Även om de principer som nämns ovan visserligen inte utgör hinder för bevis i form av cd-romskivor, handlar den aktuella frågan framför allt om reglerna för inlämningen av bevis till kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster). De bestämmelser i förordning nr 2868/95 som särskilt avser kommunikationen med harmoniseringskontoret utgör dock inte något hinder för att lämna in bevis på en cd-romskiva.

Det är inte uteslutet att det faktum att bevisen läggs fram i form av en cd-romskiva som innehåller flera elektroniska filer kan göra att det blir svårare att undersöka de framlagda bevisen, jämfört med om man hade lämnat in dem i pappersform eller helt enkelt i form av en datafil med en skannad version av dokumenten, vilken gör det enkelt att med exakthet återge dokumenten genom en utskrift. Det ankommer i detta sammanhang på de rättegångsdeltagare som använder cd-romskivor för att lägga fram bevis på användning att försäkra sig om att skivornas läsbarhet inte äventyrar deras bevisvärde.

(se punkterna 23–29, 34 och 35)

2.      Se domen.

(se punkterna 37 och 38)