Language of document : ECLI:EU:T:2011:278

Mål T‑192/06

Caffaro Srl

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Väteperoxid och natriumperborat – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Böter – Preskription – Differentierad behandling – Överträdelsens varaktighet – Förmildrande omständigheter”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Kommissionens utrymme för eget skön

(Artikel. 81.1 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 5 d)

2.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Deltagande som påstås ha ägt rum efter påtryckningar – Ekonomisk beroendeställning

(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 5 d)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Likabehandlingsprincipen

(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

4.      Konkurrens – Böter – Beskattning – Krav på att överträdelsen medfört en vinst för företaget – Föreligger inte – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Vinst föreligger inte

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 5 d)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Avskräckande verkan – Kriterier för bedömning av avskräckningsfaktorn

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23; kommissionens meddelande 98/C 9/03)

6.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Indelning av de berörda företagen i olika kategorier

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23)

7.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionsbeslut i vilket en överträdelse konstateras – Användning som bevisning av uttalanden av andra företag som deltagit i överträdelsen – Tillåtet – Villkor

(Artikel 81 EG)

8.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionsbeslut i vilket en överträdelse konstateras – Fel som påverkar nämnda beslut

(Artikel 81.1 EG)

9.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar

(Artikel 81.1 EG)

10.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Bedömning

(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3)

11.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Beteende som avviker från det som avtalats inom kartellen

(Artikel 81.1 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3 andra strecksatsen)

1.      Kommissionens befogenhet att besluta om böter för företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel 81.1 EG utgör ett av de medel som kommissionen förfogar över för att kunna fullgöra sin kontrolluppgift enligt unionsrätten. I denna uppgift ingår att föra en allmän politik för att tillämpa de principer på konkurrensområdet som fastställs i fördraget och att påverka företagens beteende i denna riktning.

Kommissionen förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av bötesbeloppet för att kunna förmå företagen att iaktta konkurrensreglerna. Den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa typer av överträdelser kan alltså inte medföra att kommissionen inte när som helst skulle kunna höja denna nivå, om detta visar sig vara nödvändigt för att säkerställa genomförandet av unionens konkurrenspolitik.

Kommissionen förfogar i ännu högre grad över ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning inom ramen för möjligheten att i vissa fall döma ut så kallade ”symboliska” böter som den förbehåller sig enligt punkt 5 d i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget, eller att inte döma ut några böter.

(se punkterna 37–39)

2.      På konkurrensområdet utgör det förhållandet att en part har agerat i en konkurrensbegränsande samverkan, då den befinner sig i en ekonomisk beroendeställning, inte i sig en omständighet som kan medföra att en deltagare i kartellen undgår ansvar. En sådan omständighet måste inte heller nödvändigtvis beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet.

Ett företag som deltar i möten med konkurrensbegränsande syften, även efter påtryckningar från företag med större ekonomiska resurser, har alltid en möjlighet att inge ett klagomål till kommissionen för att på så sätt påtala den konkurrensbegränsande samverkan, i stället för att även fortsättningsvis delta i möten. Även om det antogs att ett företag har utsatts för påtryckningar för att ansluta sig till den konkurrensbegränsande samverkan, skulle det nämligen ha kunnat underrätta behöriga myndigheter om detta i stället för att ansluta sig till samverkan.

Med hänsyn till dessa överväganden är varken ett påstått beroendeförhållande till en annan part i kartellen eller sistnämndas hotande ställning av sådan art att det ska beaktas av kommissionen som en förmildrande omständighet.

Kommissionen är a fortiori inte skyldig att beakta dessa omständigheter då den beslutar om huruvida ett bolag ska befrias från åläggandet av böter eller om endast symboliska böter ska påföras.

(se punkterna 41–44)

3.      Kommissionens beslutspraxis kan inte utgöra den rättsliga ramen för åläggande av böter på konkurrensområdet. Beslut i andra ärenden är enbart vägledande vid fastställande av huruvida principen om likabehandling har åsidosatts, eftersom det är föga troligt att omständigheterna i dessa ärenden, såsom marknader, produkter, företag och aktuella perioder är identiska. Denna princip är tillämplig även vad gäller kommissionens tidigare beslut i vilka den inte påfört några böter eller endast påfört symboliska böter.

Kommissionen är inte desto mindre skyldig att, även i detta sammanhang, iaktta principen om likabehandling och får inte behandla lika situationer olika eller olika situationer lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

(se punkterna 46 och 47)

4.      Den omständigheten att överträdelsen inte har medfört någon vinst för ett företag hindrar inte att företaget åläggs böter, eftersom böterna annars skulle förlora sin avskräckande verkan. Av detta följer att kommissionen vid fastställelsen av bötesbeloppet inte är skyldig att styrka att överträdelsen har medfört en otillåten fördel för de berörda företagen eller att i förekommande fall beakta att överträdelsen inte medfört någon vinst.

Att det inte förelegat någon sådan fördel kan inte utgöra en förmildrande omständighet som ska beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet, och motiverar följaktligen inte ett symboliskt bötesbelopp. Samma överväganden är i princip tillämpliga vad gäller påståendet att sökanden deltog i en samverkan med sina konkurrenter i strid med bolagets egna ekonomiska intressen och att bolaget till följd därav drabbats av de negativa verkningarna av denna samverkan. En sådan omständighet, även om den ansågs vara riktig, ska nämligen inte heller nödvändigtvis beaktas som en förmildrande omständighet och, a fortiori, inte som en omständighet som motiverar att symboliska böter döms ut.

Ett företag som fortsätter att samordna priserna med sina konkurrenter, trots att det påstår sig åsamkas skada, kan inte anses ha gjort sig skyldigt till en mindre allvarlig överträdelse än de andra företagen som också var inblandade i samverkan.

(se punkterna 59–62)

5.      De böter som påförs ett företag som deltagit i en olaglig samverkan kan inte anses sakna ändamålsenlig verkan endast på grund av att detta företag inte längre är verksamt på den berörda marknaden utan att det för den skull helt har upphört med all ekonomisk verksamhet. Avskräckningsfaktorn bestäms nämligen utifrån ett antal omständigheter och inte bara utifrån det berörda företagets specifika situation.

Denna bedömning omfattar inte någon prövning av om det är troligt att det aktuella företaget kommer att upprepa överträdelsen. Den eftersökta avskräckande verkan tar nämligen inte enbart sikte på företag som beslutet att ålägga böter riktar sig till. Företag av liknande storlek och med liknande resurser ska även förmås att avstå från att delta i liknande överträdelser av konkurrensreglerna. Vad gäller syftet att bekämpa överträdelser, skulle det strida mot detta syfte att upphörd affärsverksamhet på den berörda marknaden medför att det aktuella företaget undgår böter för den överträdelse som begåtts.

(se punkterna 66, 67 och 69–70)

6.      Vid en indelning av kartellmedlemmar i kategorier för att göra en differentierad behandling vid fastställandet av böternas utgångsbelopp ska likabehandlingsprincipen iakttas. Enligt denna princip får lika situationer inte behandlas olika eller olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Bötesbeloppet ska vidare i vart fall stå i proportion till de omständigheter som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är.

Det förhållandet att ett annat referensår beaktas för en kartellmedlem inom ramen för en differentierad behandling innebär inte i sig ett åsidosättande av principen om likabehandling.

Användningen av ett gemensamt referensår för samtliga företag som deltagit i samma överträdelse ger en garanti för att de behandlas på samma sätt som övriga företag, eftersom sanktionerna fastställs enhetligt, och valet av ett referensår som ingår i överträdelseperioden möjliggör en bedömning av omfattningen av överträdelsen utifrån den ekonomiska verkligheten såsom den framstod under denna period.

Tvärtemot vad sökanden har gjort gällande följer det emellertid inte härav att valet av ett gemensamt referensår utgör den enda möjligheten att fastställa sanktionerna i överensstämmelse med principen om likabehandling.

Kommissionen kan särskilt beakta den omständigheten att det gemensamma referensåret inte omfattas av överträdelseperioden för ett visst företag och således inte ger någon användbar vägledning om dess särskilda vikt under överträdelsen, och därmed även beakta dess omsättning för ett annat år än det gemensamma referensåret, under förutsättning att indelningen av kartellmedlemmarna i kategorier är konsekvent och sakligt motiverad.

Liknande överväganden gäller nämligen vid tillämpningen av den övre gränsen, på 10 procent av omsättningen som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, på ett annat räkenskapsår, i fråga om ett företag som inte längre bedrev verksamhet på marknaden under det räkenskapsår som beaktas för de andra kartelldeltagarna och vilket således inte ger en tillförlitlig indikation på dess faktiska ekonomiska situation.

(se punkterna 83 och 87–91)

7.      Ett uttalande från ett misstänkt företag, vars riktighet har bestritts av andra företag, betraktas inte som ett tillräckligt bevis för att de sistnämnda har gjort sig skyldiga till en överträdelse, utan att det styrks genom annan bevisning.

(se punkt 116)

8.      För det fall vissa av de skäl som ligger till grund för ett beslut i sig är tillräckliga för att motivera beslutet, påverkar eventuella fel i andra delar av motiveringen till rättsakten i vart fall inte beslutets artikeldel.

(se punkt 124)

9.      På konkurrensområdet gäller att även om kommissionen från och med förundersökningsskedet är skyldig att lämna det berörda företaget vissa upplysningar, gäller denna skyldighet upplysningar som lämnas vid den tidpunkt då den första åtgärden vidtas mot det ifrågavarande företaget. Ett företags rätt till försvar har således inte åsidosatts på grund av sent erhållna uppgifter när företaget informerades i lämplig utsträckning om den pågående undersökningen i samband med en begäran om upplysningar, förutsatt att begäran utgör den första åtgärden som vidtogs mot detsamma.

(se punkterna 162 och 163)

10.    Det följer inte av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att kommissionen alltid måste beakta var och en av de förmildrande omständigheter som räknas upp i punkt 3 i dessa. Även om de omständigheter som räknas upp där utgör sådana omständigheter som kan beaktas av kommissionen i ett givet fall, är kommissionen inte förpliktad att per automatik medge ytterligare nedsättning på denna grund när ett företag framför påståenden som kan indikera att det föreligger sådana omständigheter.

Eftersom det inte finns några tvingande anvisningar i riktlinjerna vad gäller de förmildrande omständigheter som kan beaktas, har kommissionen ett utrymme för att skönsmässigt göra en helhetsbedömning av storleken på en eventuell nedsättning av bötesbeloppet, med beaktande av samtliga förmildrande omständigheter som kännetecknar det enskilda fallet.

(se punkterna 173 och 174)

11.    För att fastställa huruvida ett företag ska tillgodoräknas en förmildrande omständighet på grund av att företaget i praktiken inte tillämpade de otillåtna avtalen enligt punkt 3 andra strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget, ska det undersökas huruvida företaget har framställt några argument som styrker att det, under den tid som det deltog i de otillåtna avtalen, underlät att tillämpa dem och i stället uppträdde korrekt i konkurrenshänseende eller om företaget, i vart fall, på ett så tydligt och omfattande sätt underlät att uppfylla skyldigheterna att genomföra kartellen att dess funktion rubbades.

(se punkt 178)