FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 9 september 2009

Mål T‑375/08 P

Bart Nijs

mot

Europeiska revisionsrätten

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Beslut av revisionsrätten att förnya sin generalsekreterares uppdrag – Beslut att inte befordra sökanden under befordringsomgången år 2004 – Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat”

Saken: Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols (andra avdelningen) beslut den 26 juni 2008 i mål F-108/07 Nijs mot revisionsrätten (ännu inte publicerat i rättsfallssamlingen), med yrkande att beslutet ska upphävas.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Bart Nijs ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska gemenskapernas revisionsrätts rättegångskostnad i denna instans.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Prövning vid personaldomstolen – Överensstämmelse mellan det normativa innehållet i en artikel i förstainstansrättens rättegångsregler och i en artikel i personaldomstolens rättegångsregler – Fråga huruvida en sådan artikel i personaldomstolens rättegångsregler kan tillämpas i ett mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet av dessa regler

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 111, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76, rådets beslut 2004/752, artikel 3.4)

2.      Förfarande – Avgörande genom motiverat beslut – Villkor – Hörande av advokatgeneralen – Formalitet som inte finns i förfarandet vid personaldomstolen

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 111, rådets beslut 2004/752, artikel 3.4)

3.      Förfarande – Talan vid personaldomstolen – Möjlighet för en andra skriftväxling – Personaldomstolens befogenhet att företa skönsmässig bedömning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 7.3)

4.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan har väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan

[Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c]

5.      Överklagande – Angivande i ansökan av de rättsliga grunder som åberopas – Grunden har inte motiverats tillräckligt – Hänvisning till samtliga bilagor – Avvisning

[Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 138.1 c]

6.      Överklagande – Grunder – Grund som avser förstainstansrättens beslut om rättegångskostnaderna – Avvisning om talan inte bifalls på de andra grunderna

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.2)

1.      Om personaldomstolen med beaktande av de krav som uppställs i rättspraxis tillämpat artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler parallellt med artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler i ett mål som anhängiggjordes före ikraftträdandet av de senare rättegångsreglerna, kan klaganden inte med framgång göra gällande att han eller hon, när målet anhängiggjorde, inte hade möjlighet att känna till de regler med stöd av vilka målet ogillats. Vad gäller tillämpningen i förfaranden vid personaldomstolen är innehållet i dessa artiklar 111 och 76 nämligen fullständigt identiska. Då lydelsen av förstainstansrättens rättegångsregler publicerades den 30 maj 1991 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, förväntas var och en känna till den.

(se punkterna 21, 23, 24 och 28)

Hänvisning till domstolen den 12 juli 1989, 161/88, Binder, REG 1989, s. I‑2415, punkt 19

2.      Den omständigheten att artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler i tillämpliga delar är tillämplig på förfaranden vid personaldomstolen fram till och med ikraftträdandet av denna senares rättegångsregler, innebär med nödvändighet att förstainstansrättens interna organisation ska beaktas och att det i förfaranden vid personaldomstolen inte kan begäras att generaladvokaten hörs. Varken EG‑fördraget, beslut 2004/752 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol, eller domstolens stadga föreskriver nämligen att personaldomstolen ska biträdas av generaladvokater. Det föreskrivs inte heller att en ledamot av personaldomstolen i vissa särskilda fall kan utses av den senare för att verka som generaladvokat.

(se punkt 22)

Hänvisning till förstainstansrätten den 8 september 2008, T‑222/07 P, Kerstens mot Kommissionen, REG 2008, s. I‑0000, punkterna 49 och 50

3.      Det framgår uttryckligen av artikel 7.3 i bilaga I i domstolens stadga att personaldomstolen inte har någon skyldighet att begära att parterna ska företa en andra skriftväxling. Beslutet om en sådan skriftväxling omfattas av det utrymme för eget skön som personaldomstolen har när den själv är i behov av ytterligare uppgifter. Lydelsen av denna bestämmelse kan således inte ge upphov till några berättigade förväntningar hos klaganden vad gäller möjligheten att inge en andra inlaga efter ansökan.

(se punkt 27)

4.      En ansökan uppfyller endast villkoren i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna när föremålet för talan och den kortfattade framställningen av grunderna för denna är tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten ska kunna pröva talan. Dessa båda villkor är kumulativa. När förstainstansrätten inte med stöd av ansökan kan förstå de argument som lagts fram och således inte kan pröva om huruvida dessa är välgrundade, saknar det alltså relevans att motparten kan förstå den på grund av omständigheter som denne känner till.

(se punkterna 35–37)

5.      I samband med ett överklagande vid förstainstansrätten mot ett beslut från personaldomstolen kan ett argument om att personaldomstolen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte uttala sig om en grund, inte anses uppfylla de krav på klarhet och precision som uppställs i artikel 138.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler såvida inte klaganden förklarar, på ett klart och precist sätt, vad det påstådda felet består i. En generell hänvisning till andra handlingar än själva ansökan kan i detta avseende inte kompensera en avsaknad av de väsentliga delar av den rättsliga argumenteringen vilket är ett krav enligt denna bestämmelse. Det ankommer inte heller på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder och argument som den skulle kunna anse utgör grunden för talan, eftersom bilagorna enbart ska tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning.

(se punkterna 41 och 57)

Hänvisning till förstainstansrätten den 21 maj 1999, T‑154/98, Asia Motor France m.fl. mot Kommissionen, REG 1999, s. II‑1703, punkt 49; förstainstansrätten den 14 december 2005, T‑209/01, Honeywell mot Kommissionen, REG 2005, s. II‑5527, punkt 57, och där angiven rättspraxis

6.      Enligt artikel 11.2 i bilaga I i domstolens stadga får ett överklagande inte avse endast rättegångskostnadernas storlek och fördelning. Av detta följer att ett yrkande som avser att förstainstansrättens beslut om rättegångskostnaderna var felaktigt ska avvisas när alla andra grunder till stöd för överklagandet har underkänts.

(se punkterna 71 och 72)

Hänvisning till domstolen den 26 maj 2005, C‑301/02 P, Tralli mot BCE, REG 2005, s. I‑4071, punkt 88, och där angiven rättspraxis