Talan väckt den 15 maj 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Malta
(Mål C-304/23)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Sanfrutos Cano och C. Schembri)
Svarande: Republiken Malta
Sökanden yrkar att domstolen ska
fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 och artikel 10 i direktiv 91/271/EEG1 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (nedan kallat direktivet), genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att avloppsvatten från tätorterna Malta syd och Malta nord som leds in i ledningsnät, före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening,
fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i direktivet genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa, när det gäller tätorten Malta nord, att avloppsvatten som tas om hand genom ledningsnät, före utsläpp i känsliga områden eller avrinningsområden för känsliga områden, undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4,
fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15 och bilagorna 1 B och 1 D i direktivet genom att inte övervaka utsläpp av avloppsvatten vad gäller tätorterna Malta syd och Malta nord, för att kontrollera att kraven i bilaga 1 B följs och att de kontrollförfaranden som fastställs i bilaga 1 D tillämpas
förplikta Republiken Malta att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 31 oktober 2006 vad gäller tätorten Malta nord och den 31 mars 2007 vad gäller tätorten Malta syd.
Enligt artikel 4.1 i direktivet är medlemsstaterna skyldiga att säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening. Kommissionen gör gällande att tätorterna Malta syd och Malta nord inte uppfyller kraven i denna bestämmelse, väsentligen på grund av att reningsverkets kapacitet för båda tätorterna inte räcker till för att hantera den belastning som rapporterats.
Kommissionen gör även gällande att Republiken Maltas åsidosättande av artikel 4 i direktivet med nödvändighet innebär att även artikel 10 i direktivet åsidosätts. Som grund härför anför kommissionen att tätorter som inte kan nå en tillfredställande nivå av rening av avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 4 än mindre kan säkerställa att anläggningarna fungerar tillfredsställande under varierande lokala klimatförhållanden.
Vad gäller Malta nord hävdar kommissionen att Republiken Malta dessutom har åsidosatt artikel 5 i direktivet.. Reningsverket för denna tätort släpper ut avloppsvatten i områden som identifierades som kvävekänsliga områden av de maltesiska myndigheterna den 22 april 2005, vilket innebär att Republiken Malta var skyldig att rätta sig efter artikel 5 och tillämpa mer långtgående rening senast den 22 april 2012 (det vill säga inom sju år från det att det känsliga området identifierats). Med hänsyn till reningsverkets bristande kapacitet, som beskrivits ovan, vilken innebär att delar av den genererade belastningen släpps ut utan rening, anser kommissionen att Republiken Malta, såvitt avser denna tätort, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.
Slutligen anser kommissionen att varken tätorten Malta syd eller tätorten Malta nord uppfyller kraven i artikel 15 i direktivet. Republiken Maltas underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 5 i direktivet innebär nämligen med nödvändighet att utsläppen inte övervakas i enlighet med bilagorna 1 B och 1 D till direktivet och att Republiken Malta därför har åsidosatt artikel 15.
____________
1 Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 1991, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93).