Mål T‑190/08

Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK) och Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF)

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Import av ferrokisel med ursprung i före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Kina, Egypten, Kazakstan och Ryssland – Fastställande av exportpriset – Vinstmarginal – Prisåtagande – Skada – Orsakssamband – Klagomål – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2.9)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2.9)

3.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Antagande en förordning om införande av en antidumpningstull

(Artikel 253 EG)

4.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förtida delgivning av en handling med preliminära uppgifter till producent etablerad i före detta jugoslaviska republiken Makedonien

(Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, artikel 36.2; rådets förordning nr 384/96)

5.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätten till försvar

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 20.1)

6.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätt att få tillgång till de icke-konfidentiella handlingarna i förfarandet

(Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 6.7 och 8.4)

7.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Faktorer som ska beaktas

(Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 3.2, 3.5, 3.6, 4.1 och 5.4)

8.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Fastställelse av orsakssambandet

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 3.7)

1.      Det framgår av artikel 2.9 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 2.9 i förordning nr 1225/2009) att kommissionen och rådet kan anse att exportpriset inte är tillförlitligt i två fall, nämligen då det existerar en särskild förbindelse mellan exportören och importören eller en tredje part eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören, importören eller en tredje part. Bortsett från i dessa fall är institutionerna skyldiga att grunda sig på exportpriset, då ett sådant finns, när de fastställer dumpningen.

(se punkt 26)

2.      Enligt artikel 2.9 andra stycket i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 2.9 andra stycket i förordning nr 1225/2009) ska i de fall då exportpriset konstrueras på grundval av den första oberoende köparens pris eller på någon annan skälig grund, justeringar göras för alla omkostnader, inbegripet tullar och skatter som har tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid gemenskapens gräns. I artikel 2.9 tredje stycket i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 2.9 tredje stycket i förordning nr 1225/2009) anges det att de poster som ska justeras ska inbegripa en skälig marginal som ska täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

Även om det föreskrivs i artikel 2.9 i grundförordningen att det ska göras en justering för vinstmarginalen, anges det inte i denna bestämmelse vilken metod för beräkning eller fastställande av marginalen som ska användas. Det nämns endast att den vinstmarginal som är föremål för justeringen ska vara skälig.

När producenten och importören är närstående inom gemenskapen ska en sådan skälig vinstmarginal beräknas, inte på grundval av uppgifter som härrör från den närstående importören som kan påverkas av deras samarbete, utan på uppgifter som härrör från en oberoende importör.

Följaktligen ska artikel 2.9 i grundförordningen tolkas så, att institutionerna kan välja att använda antingen den närstående importörens verkliga vinstmarginal eller de oberoende importörernas fiktiva vinstmarginal. Det enda som krävs är att vinstmarginalen är skälig.

Under alla förhållanden förfogar institutionerna enligt fast rättspraxis över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom området för åtgärder till skydd för handel. Detta innebär att unionsdomstolen endast ska göra en begränsad rättslig prövning. Fastställandet av en skälig vinstmarginal utgör inte något undantag när denna princip ska tillämpas, eftersom det med nödvändighet innebär komplicerade ekonomiska bedömningar.

(se punkterna 27–30 och 38)

3.      Av den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska det klart och tydligt framgå hur den unionsinstitution som har antagit den angripna rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen till den vidtagna åtgärden och så att unionsdomstolen ges möjlighet att göra sin prövning.

Rådet är inte skyldigt att i motiveringen till en förordning om införande av en antidumpningstull ta ställning till alla de faktiska och rättsliga omständigheter som berörda parter åberopar under det administrativa förfarandet. Det krävs vidare inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom kraven på motivering ska bedömas med beaktande av bland annat det sammanhang som rättsakten ingår i och de olika rättsregler som gäller på området. Det är tillräckligt att kommissionen redovisar de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för en sådan förordnings utformning.

(se punkterna 44 och 45)

4.      Det föreskrivs i artikel 36.2 i stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, att stabiliserings- och associeringsrådet ska underrättas om dumpningen så snart som den importerande partens myndigheter har inlett en undersökning. Om inte dumpningen upphör eller om inte någon annan tillfredsställande lösning nås inom 30 dagar efter det att frågan hänskjutits till stabiliserings- och associeringsrådet får den importerande parten vidta lämpliga åtgärder. Det följer av denna bestämmelse att det med nödvändighet måste upprättas kontakter mellan kommissionen och producenterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien innan provisoriska antidumpningsåtgärder vidtas, utan vilka det inte går att finna en tillfredsställande lösning. Av samma skäl följer det av denna bestämmelse att de överväganden och faktiska omständigheter som ligger till grund för institutionernas avsikt att rekommendera rådet att vidta provisoriska antidumpningsåtgärder måste vara bekanta för de exporterande producenterna, annars skulle det vara svårt för dessa att föreslå en tillfredsställande lösning.

En producent etablerad i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som dragit nytta av detta avtal och i förtid erhållit en handling med preliminära uppgifter avseende vidtagandet av antidumpningsåtgärder kan följaktligen inte anses befinna sig i en liknande situation som en producent som är etablerad i en annan stat med vilken ett sådant avtal inte har slutits. Den förtida delgivningen av handlingen med preliminära uppgifter till den första producenten, samtidigt som den andra producenten inte delgetts på detta sätt, medför under sådana förhållanden ingen särbehandling, eftersom de två aktuella företagen befann sig i olika situationer och skillnaden i behandling hade sin grund i en normativ text.

(se punkterna 68, 69 och 72)

5.      Artikel 20.1 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 20.1 i förordning nr 1225/2009) påpekas inledningsvis att denna artikel rör utlämnande av uppgifter till parterna. I nämnda artikel föreskrivs mer specifikt att de berörda parterna har möjlighet att begära att uppgifter om de viktigaste omständigheterna och övervägandena som ligger till grund för införandet av provisoriska åtgärder lämnas ut. Här anges också hur det rent praktiskt går till. Således föreskrivs det i artikel 20.1 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 att en sådan begäran ska göras skriftligen omedelbart efter det att de provisoriska åtgärderna har införts och att uppgifterna så snart som möjligt ska lämnas ut skriftligen.

Det finns inte något i denna artikels ordalydelse som leder till slutsatsen att handlingen med preliminära uppgifter, enligt vad sökandena har gjort gällande, inte kan delges exportörerna förrän efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna införts och på skriftlig begäran. Även om det kan härledas av artikel 20.1 i grundförordningen att de berörda parterna inte kan begära att få ta del av meddelandet med uppgifter innan provisoriska åtgärder har införts och att de måste framställa sin begäran skriftligen, hindrar inte denna artikel kommissionen från att ta initiativ till att delge nämnda handling innan provisoriska åtgärder införs och utan att en skriftlig begäran om detta har riktats till den.

(se punkterna 81 och 82)

6.      I huvudsak föreskrivs i artikel 6.7 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 6.7 i förordning nr 1225/2009) att de berörda parterna på skriftlig begäran kan få tillåtelse att ta del av de icke-konfidentiella handlingarna i ärendet och att de kan yttra sig över innehållet i nämnda handlingar, eftersom sökandenas synpunkter måste beaktas av kommissionen. Vidare föreskrivs i artikel 8.4 i grundförordningen (nu artikel 8.4 i förordning nr 1225/2009) att de parter som erbjuder ett prisåtagande ska tillhandahålla en icke-konfidentiell version av åtagandet, som kan ges ut till de parter som berörs av undersökningen.

Inget i ordalydelsen i dessa bestämmelser föranleder slutsatsen att det faktum, att en producents prisåtagande inte fördes till de icke-konfidentiella handlingarna i ärendet förrän efter det att förordningen om preliminär tull formellt hade offentliggjorts, strider mot artikel 6.7 och artikel 8.4 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96. Även om det i dessa bestämmelser föreskrivs dels en skyldighet för de parter som gjort ett prisåtagande att tillhandahålla en icke‑konfidentiell version av åtagandet, dels en skyldighet för kommissionen att ge de berörda parter, som begärt det skriftligen, tillgång till denna icke‑konfidentiella version, innehåller bestämmelserna ingen anvisning och a fortiori ingen skyldighet vad beträffar den tidpunkt då kopian av prisåtagandet lämpligen bör föras till de icke-konfidentiella handlingarna i ärendet.

(se punkterna 84 och 85)

7.      Det framgår vid en jämförelse av punkterna 2, 5, och 6 i artikel 3 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artiklarna 2, 5 och 6 i förordning nr 1225/2009) att fastställandet av skada ska inbegripa en objektiv granskning, grundad på faktiska bevis, av inverkan av den dumpade importens omfattning och prisnivå på gemenskapsindustrin och innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd.

Begreppet gemenskapsindustrin, vilket används i artikel 3.2, 3.5 och 3.6 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96, definieras dessutom i artikel 4.1 i denna förordning (nu artikel 4.1 i förordning nr 1225/2009), där det anges att begreppet gemenskapsindustri ska avse alla producenter inom gemenskapen vilka tillverkar den likadana produkten eller de producenter vilkas sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 5.4 i förordning nr 1225/2009), av gemenskapens sammanlagda tillverkning av denna produkt.

Vidare handlar artikel 5 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 om inledandet av antidumpningsundersökningen. I punkt 4 föreskrivs det att klagomålet, vilket ligger till grund för att en antidumpningsundersökning inleds, ska anses vara ingett av gemenskapsindustrin eller för dess räkning om det stöds av gemenskapsproducenter vilkas sammanlagda produktion utgör mer än 50 procent av den totala produktionen av den berörda produkten.

Följaktligen framgår det av bedömningen av dessa bestämmelser att även om den prövning som institutionerna ska göra måste leda till slutsatsen att den skada som orsakats gemenskapsindustrin är väsentlig, krävs det inte att alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd uppvisar en negativ trend. Det framgår även av dessa bestämmelser att institutionerna ska bedöma den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin i dess helhet, det vill säga på alla gemenskapstillverkarna eller åtminstone på de gemenskapstillverkares situation vilka stödde inledandet av ett antidumpningsförfarande och vilkas sammanlagda produktion motsvarar mer än 50 procent av den totala gemenskapsproduktionen av den berörda produkten, men de är fria att välja vilken metod de ska använda för att uppnå detta resultat. Institutionerna kan således likaväl välja att bevisa att det föreligger en skada som drabbat varje gemenskapstillverkare, som att bevisa att det föreligger en skada på grundval av aggregerade eller vägda uppgifter från alla gemenskapsproducenter som utgör gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 och artikel 5.4 i grundförordningen.

(se punkterna 111–114)

8.      Inom ramen för vidtagandet av antidumpningsåtgärder måste inte bedömningen av huruvida det finns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som lidits av gemenskapsindustrin med nödvändighet göras i förhållande till gemenskapsindustrin i dess helhet så att varje skada som åsamkats en enda gemenskapsproducent av en annan faktor än den dumpade importen inte skulle kunna tas med i beräkningen. Inom ramen för bedömningen av annan inverkan i artikel 3.7 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 3.7 i förordning nr 1225/2009) ska institutionerna nämligen dels granska andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar gemenskapsindustrin, dels säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen. Det preciseras inte i artikel 3.7 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 att det vid granskningen endast ska tas hänsyn till den skada som har åsamkats gemenskapsindustrin i dess helhet. Med avseende på denna bestämmelses syfte, som är att se till att institutionerna särskiljer de skadliga effekterna av den dumpade importen från sådana som orsakats av andra faktorer, är det under vissa förutsättningar möjligt att en skada som en enskild gemenskapsproducent har åsamkats till följd av en annan faktor än den dumpade importen bör beaktas, eftersom den bidragit till den konstaterade skada som drabbat gemenskapsindustrin som helhet.

(se punkt 172)