Mål T‑222/09

Ineos Healthcare Ltd

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ALPHAREN – Äldre nationella ordmärken ALPHA D3 – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Artikel 74 i förordning nr 40/94 (nu artikel 76 i förordning nr 207/2009)”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Fakta, bevis och skäl till stöd för invändningen – Möjlighet för invändande parten att lägga fram bevis till stöd för invändningen

(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 15.2 c, 15.3 b och 19.1)

2.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Invändningsförfarande – Prövning begränsad till de grunder som åberopas – Beaktande av notoriska fakta – Läkemedel

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.1)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömning av risken för förväxling – Bestämning av omsättningskretsen

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

1.      Det följer av regel 15.2 c och 15.3 b jämförd med regel 19.1 i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke att den invändande parten i ett invändningsförfarande har möjligheten men ej skyldigheten att lägga fram bevis till stöd för invändningen, bland annat vad gäller den aktuella varu- och tjänsteslagslikheten.

På samma sätt behöver den bevisning som nämns i regel 15.3 b i förordning nr 2868/95 inte nödvändigtvis omfatta varuslagsjämförelsens alla aspekter.

(se punkterna 16, 17 och 21)

2.      I artikel 74.1 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärke anges att ”i ärenden om relativa registreringshinder [ska harmoniseringsbyråns prövning] vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat”.

Denna bestämmelse avser bland annat de omständigheter som ligger till grund för harmoniseringsbyråns beslut, det vill säga de sakförhållanden och bevis på vilka dessa kan grundas. Således kan överklagandenämnden, när den prövar ett överklagande av ett beslut som avslutar ett invändningsförfarande, enbart grunda sitt beslut på de sakförhållanden och bevis som parterna har åberopat. Begränsningen av de omständigheter som kan ligga till grund för överklagandenämndens bedömning utesluter dock inte att nämnden, utöver de sakförhållanden som parterna i invändningsförfarandet uttryckligen har åberopat, också kan beakta notoriska fakta, det vill säga fakta som det förutsätts att alla känner till eller som det går att få kännedom om med hjälp av allmänt tillgängliga källor.

Vad gäller beskrivningar av läkemedel och deras terapeutiska indikationer kan dessa med tanke på deras tekniska natur inte anses vara uppgifter som utgör notoriska fakta.

(se punkterna 28, 29 och 31)

3.      Vid bedömningen av huruvida det föreligger en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärke gäller att då de aktuella varorna är läkemedel för vilka det krävs ett recept från en läkare för att en konsument ska kunna köpa dem i ett apotek består omsättningskretsen av såväl slutkonsumenterna som yrkesmänniskor inom sjukvårdssektorn, det vill säga de läkare som förskriver läkemedlet och de apotekare som säljer det receptbelagda läkemedlet. En risk för förväxling kan föreligga även med avseende på dessa slutkonsumenter, även om valet mellan varorna påverkas eller avgörs av mellanhänder, eftersom slutkonsumenterna kan komma i kontakt med varorna, även om detta sker vid inköp som äger rum vid olika tillfällen för var och en av varorna för sig.

Även vad avser läkemedel för vilka det alltid krävs recept kan det inte uteslutas att genomsnittskonsumenten utgör en del av omsättningskretsen.

(se punkterna 43 och 44)