Language of document : ECLI:EU:T:2014:683

Mål T‑457/09

Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Omstrukturering av WestLB – Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – Artikel 87.3 b EG – Beslut genom vilket ett stöd förklaras förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att vissa villkor uppfylls – Talan om ogiltigförklaring – Personligen berörd – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Kollegialitet – Motiveringsskyldighet – Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter – Proportionalitet – Icke‑diskrimineringsprincipen – Artikel 295 EG – Artikel 7.4 i förordning (EG) nr 659/1999”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen i utökad sammansättning) av den 17 juli 2014

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Beslut genom vilket kommissionen förklarar ett stöd förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor – Talan väckt av en sparbanksgrupp som utgör en juridisk person – Ställning som stödgivare – Föreligger inte – Avvisning

(Artikel 230 fjärde stycket EG)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Beslut genom vilket kommissionen förklarar ett stöd förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor – Talan väckt av en aktieägare i det stödmottagande bolaget – Ett intresse av att få saken prövad som är skilt från det intresse som det stödmottagande bolaget har av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning

(Artikel 230 fjärde stycket EG)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot en upphävd rättsakt – Verkningarna av hävning respektive ogiltigförklaring

(Artiklarna 231 EG och 233 EG)

4.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Ny grund– Begrepp

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

5.      Kommissionen – Kollegialitetsprincipen – Räckvidd – Antagande av ett beslut på området för statligt stöd genom skriftlig förfarande – Åsidosättande av kommissionens interna arbetsordning – Föreligger inte

(Kommissionens arbetsordning, artiklarna 1 och 12)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – Godkännande av stöd på vissa villkor – Tillåtet

(Artikel 87.3 b EG)

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Möjlighet att anta riktlinjer – Följder – Frivillig begränsning av dess utrymme för skönsmässig bedömning

(Artikel 87.3 EG)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – Stöd till en systemviktig bank i svårigheter – Prövning av stödet mot bakgrund av riktlinjerna för undsättning och omstrukturering – Tillåtet

(Artikel 87.3 b EG; kommissionens meddelande 2004/C 244/02)

9.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionsbeslut om statligt stöd – Inverkan på konkurrensen och på handeln mellan medlemsstaterna – Hänvisning till motiveringen i ett preliminärt beslut – Tillåtet

(Artiklarna 87.1 EG och 253 EG)

10.    Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionsbeslut om statligt stöd – Beslut avseende stöd för omstrukturering av ett företag i svårigheter – Beslut genom vilket ett stöd förklaras förenligt med den gemensamma markanden på vissa villkor enligt omstruktureringsplanen – Skyldighet att förklara nödvändigheten av varje villkor – Föreligger inte

(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 7.4, kommissionens meddelande 2004/C 244/02)

11.    Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd för omstrukturering av ett företag i svårigheter – Beslut genom vilket ett stöd förklaras förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor enligt omstruktureringsplanen – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Räckvidd

(Artikel 87.3 EG)

12.    Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Beslut avseende stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter – Beslut genom vilket ett stöd förklaras förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor enligt omstruktureringsplanen – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte

(Artikel 87.3 c EG)

13.    Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Bedömning med avseende på artikel 87 EG – Möjlighet för kommissionen att beakta hur den gemensamma marknaden har utvecklats sedan ett tidigare beslut

(Artikel 87.3 b EG)

14.    Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp

(Artikel 230 EG)

15.    Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Beslut genom vilket ett stöd till omstrukturering av ett företag förklaras förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor – Skyldighet att sälja det stödmottagande företaget – Iakttagande av medlemsstaternas egendomsordningar – Åsidosättande föreligger inte

(Artikel 87.3 EG och 295 EG)

1.      Se domen.

(se punkterna 83–109)

2.      Om en person inte kan göra gällande att han har ett berättigat intresse av att få saken prövad som är skilt från intresset hos ett företag som berörs av en gemenskapsrättsakt och i vilket denna person äger en andel av aktiekapitalet, kan den personen endast tillvarata sina intressen i förhållande till denna rättsakt genom att utöva sina rättigheter som delägare i nämnda företag, vilket för sin del har rätt att väcka talan.

Beträffande ett kommissionsbeslut genom vilket ett statligt stöd till en bank förklaras förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor är det stödmottagande bolagets aktieägares intresse av att få saken prövad detsamma som bankens i den mån nämnda beslut ålägger densamma att minska sin balansräkning, på så sätt att aktieägarna inte personligen berörs i det avseendet. Däremot berörs bankens aktieägare personligen av beslutet i den mån godkännandet av stödet är avhängigt av att skyldigheten för nämnda aktieägare att sälja banken till en oberoende tredje part iakttas.

(se punkterna 112 och 120)

3.      Det finns inte längre någon anledning att döma i saken vad avser ett yrkande om ogiltigförklaring om sökanden har förlorat sitt intresse av att få det angripna beslutet ogiltigförklarat på grund av en händelse som har inträffat under målets handläggning, som medför att ogiltigförklaringen av denna rättsakt i sig inte längre kan få rättsliga följder.

En sökande kan emellertid fortsätta att hävda att han har ett berättigat intresse av att få till stånd en ogiltigförklaring av en upphävd rättsakt, eftersom ett upphävande inte har samma rättsliga följder som en eventuell ogiltigförklaring av tribunalen. Upphävning av en rättsakt utfärdad av en institution innebär nämligen inte att rättsaktens rättsstridighet erkänns. Dessutom har upphävning endast verkan framåt i tiden (ex nunc), medan en ogiltigförklaring har retroaktiv verkan (ex tunc).

En sökande kan i det sammanhanget bibehålla ett intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av en icke-verkställd rättsakt som påverkar vederbörande direkt för att erhålla ett fastställande av unionsdomstolen av att en åtgärd som vidtagits mot denne är rättsstridig, i syfte att använda detta fastställande som grund för en eventuell talan om skadestånd som syftar till att få en adekvat ersättning för den skada som den angripna rättsakten medfört.

(se punkterna 130, 131 och 137)

4.      Se domen.

(se punkterna 160 och 161)

5.      Se domen.

(se punkterna 164–173)

6.      Se domen.

(se punkterna 181–186)

7.      Se domen.

(se punkterna 190 och 191)

8.      De av kommissionen antagna riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, kan i princip anses lämpliga vid bedömningen av huruvida stöd som bedömts nödvändiga för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi är förenligt med den gemensamma marknaden, i synnerhet om stödmottagarna utgör systemviktiga banker vars ekonomiska bärkraft är så hotad att de riskerar att försvinna från marknaden.

Det förhållandet att ett sådant stöd är nödvändigt för att avhjälpa en allvarlig störning i en ekonomi betyder för det första inte att det inte kan anses utgöra stöd till fördel för ett företag i svårigheter i den mening som avses i punkt 9 i nämnda riktlinjer för undsättning och omstrukturering där det anges att ett företag är i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt. En bank vars ekonomiska bärkraft är så hotad att den riskerar att försvinna från marknaden kan i princip betraktas som ett företag i svårigheter.

För att ett stöd för omstrukturering ska kunna anses förenligt med den gemensamma marknaden krävs det för det andra enligt nämnda riktlinjer att stödmottagaren omfattas av en omstruktureringsplan som gör det möjligt att återställa företagets lönsamhet på lång sikt, att stödet är förenat med åtgärder som är ägnade att undvika en otillbörlig snedvridning av konkurrensen och att det begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att täcka kostnaderna för omstruktureringen. Kommissionen har rätt att kräva att stöd till systemviktiga banker med anledning av finanskrisen förenas med vissa villkor, även för det fall stödet syftar till att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi.

(se punkterna 195–197)

9.      I artikel 87.1 EG förbjuds stöd som påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. I sin bedömning av dessa två villkor behöver inte kommissionen styrka att stödet faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen, utan endast att det kan ha en sådan inverkan.

Den omständigheten att kommissionen i ett beslut genom vilket ett stöd förklaras förenligt med den gemensamma marknaden på vissa villkor inte har styrkt förekomsten av snedvridningar av konkurrensen innebär inte ett åsidsättande av vare sig artikel 87.1 EG eller kommissionens motiveringsskyldighet. De enda relevanta frågorna är huruvida kommissionen i nämnda beslut har angett skälen till att stödet i fråga kunde förorsaka en sådan snedvridning och, i förekommande fall, huruvida sökanden har kunnat styrka att skälen var felaktiga.

Beträffande motiveringen med avseende på kvalificeringen av en statlig åtgärd som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, och således motiveringen med avseende på huruvida stödet kunde snedvrida konkurrensen, räcker det att kommissionen, i det slutliga beslutet, hänvisar till den motivering den lämnat i ett preliminärt beslut. För detta krävs dock dels att medlemsstaten, när den i sin anmälan medgett att åtgärden i fråga innehöll statligt stöd, inte har ifrågasatt denna kvalificering och att det preliminära beslutet avser samma statliga åtgärd, samma mottagare och samma föremål så att de två besluten antas inom ramen för ett närliggande och tillräckligt likartat rättsligt och faktiskt sammanhang. I ett sådant fall är kommissionen således inte skyldig att vidta en ny prövning av den konkurrenssituation som föreligger vid den tidpunkt då den antar ett nytt beslut i vilket samma åtgärder forsätter att kvalificeras såsom statligt stöd.

Motiveringen av ett beslut där ett statligt stöd kvalificeras som omstruktureringsstöd till ett företag vars verksamhet i betydande omfattning är gränsöverskridande, inom en sektor som varit föremål för en liberalisering på unionsnivå och som hade kunnat försvinna från marknaden om stödet inte hade beviljats får ha en särskilt kortfattad motivering.

(se punkterna 228, 229, 235, 240, 241, 243, 254 och 259)

10.    Det ankommer på kommissionen att i ett godkännandebeslut för det första styrka att den godkända åtgärden verkligen ska kvalificeras som statligt stöd enligt artikel 87.1 EG, för det anda kontrollera att den berörda medlemsstaten har styrkt att stödet kunde beviljas enligt ett av undantagen i artikel 87.3 EG och för det tredje konstatera att stödmottagaren, med hänsyn till samtliga åtgärder i den omstruktureringsplan som medlemsstaten har förbundit sig att följa, kan uppnå långsiktig lönsamhet och att de snedvridningar av konkurrensen som stödet ger upphov till inte blir otillbörliga.

Däremot är kommissionen inte skyldig att vare sig förklara varför var och en av de åtgärder som föreskrivs i omstruktureringsplanen är nödvändig, eller bemöda sig om att, bland de åtgärder som kan säkerställa att de mål som nämnts i föregående punkt uppnås, enbart välja de som är så lite ingripande som möjligt. Detta gäller dock inte om den berörda medlemsstaten antingen redan har förbundit sig att följa en mindre ingripande omstruktureringsplan som lika väl svarar mot dessa mål eller om den har motsatt sig vissa åtgärder som inkluderats i omstruktureringsplanen och förbundit sig att följa planen på grund av att kommissionen slutgiltigt meddelat att stödet inte skulle godkännas utan dessa åtgärder. Beslutet att göra beviljandet av stödet beroende av genomförandet av dessa åtgärder kan under dessa omständigheter nämligen inte tillskrivas den berörda medlemsstaten.

Dessa principer gäller även när kommissionen med stöd av artikel 7.4 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG förenar beslutet att godkänna omstruktureringsstödet med ett villkor relaterat till en åtgärd i omstruktureringsplanen som medlemsstaten förbundit sig att vidta.

Kommissionens motiveringsskyldighet, när den antar ett sådant beslut, vad gäller motiveringen till att godkännandet av stödet i fråga måste förenas med de villkor i omstruktureringsplanen som var avsedda att säkerställa stödmottagarens långsiktiga lönsamhet, består således i att ange skälen till varför kommissionen anser att det är tillräckligt att nämnda plan följs för att nämnda mål ska uppnås. Däremot saknas anledning att göra en separat prövning av motiveringen i ett sådant beslut avseende vart och ett av de villkor i omstruktureringsplanen som tas upp i detta beslut.

(se punkterna 296, 297, 303, 304, 317 och 318)

11.    Vad beträffar antagandet av ett beslut genom vilket ett omstruktureringsstöd förklaras förenligt med den gemensamma marknaden på villkor som också finns med i omstruktureringsplanen är det enda som krävs för att kommissionen ska anses ha handlat i enlighet med proportionalitetsprincipen, att kommissionen fastställer dels att den omstruktureringsplan som den berörda medlemsstaten har förbundit sig att följa medför både att stödmottagaren kommer att uppnå långsiktig lönsamhet och att otillbörliga snedvridningar av konkurrensen förhindras, dels att den berörda medlemsstaten inte har förbundit sig att följa en plan med mindre ingripande åtgärder som i tillräcklig utsträckning säkerställer nämnda ekonomiska lönsamhet och hindrar sådana snedvridningar.

(se punkt 350)

12.    Enligt principen om likabehandling och icke-diskriminering krävs att jämförbara situationer inte får behandlas på olika sätt och att olika situationer inte får behandlas likadant utom om sådan behandling kan motiveras objektivt.

Den omständigheten att ett godkännande av ett omstruktureringsstöd förenas med villkor om genomförande av åtgärder som föreskrivs i den omstruktureringsplan som den berörda medlemsstaten har förbundit sig att följa, kan inte leda till att principen om likabehandling åsidosätts.

Om godkännandet av två jämförbara stöd till omstrukturering är förenat med olika villkor, vilka föreskrivs i de omstruktureringsplaner som respektive berörda medlemsstat har förbundit sig att följa, beror skillnaden mellan stödmottagarnas situation inte på kommissionens val, utan på vilken typ av åtaganden som dessa medlemsstater har gjort. Kommissionen ska pröva om dessa åtaganden gör det möjligt att säkerställa att mottagarnas lönsamhet återställs och att förhindra otillbörliga snedvridningar av konkurrensen.

(se punkterna 364, 370 och 371)

13.    Det är endast inom ramen för artikel 87.3 b EG som lagenligheten av ett beslut av kommissionen, i vilket denna fastställer att ett nytt stöd inte uppfyller villkoren för tillämpning av detta undantag, ska bedömas och inte med hänsyn till kommissionens tidigare beslutspraxis, under förutsättning att en sådan är styrkt. Begreppet statligt stöd och de nödvändiga förutsättningarna för att säkerställa att stödmottagarens lönsamhet återställs avser en objektiv situation som ska bedömas vid tidpunkten för kommissionens beslut. Skälen till varför kommissionen gjort en annan bedömning av den aktuella situationen i ett tidigare beslut ska således inte inverka på bedömningen av det angripna beslutets giltighet.

Kommissionen får inte heller fråntas möjligheten att fastställa villkor för förenlighet som är strängare än i tidigare beslut om utvecklingen av den gemensamma marknaden och målet att uppnå en icke snedvriden konkurrens kräver det. En näringsidkare kan nämligen inte ha berättigade förväntningar på att en rådande situation ska bestå, när denna kan ändras av unionsinstitutionerna inom ramen för deras skönsmässiga bedömning.

(se punkterna 368 och 369)

14.    Se domen.

(se punkt 372)

15.    Se domen.

(se punkterna 387–399)