Mål T‑698/21
Georgios Paraskevaidis
mot
Europeiska kommissionen
och
Europeiska unionens råd
(nionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 26 juni 2024
”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Avslag på ansökan – Artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Yrkesutbildning – Högre utbildning – Delegering av befogenheter – Återkallande av de delegerade befogenheterna – Behörig tillsättningsmyndighet”
1. Talan väckt av tjänstemän – Grund som avser att den som har antagit en rättsakt som går någon emot saknar behörighet – Grund avseende tvingande rätt
(se punkterna 35 och 36)
2. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Myndighetens beslut – Antagande av det angripna beslutet av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) efter delegering från Europeiska unionens råd – Den delegerande myndighetens behörighet att fatta beslut avseende klagomålet – Villkor – Återkallande av de delegerade befogenheterna med tillämpning av ett beslut som offentliggjorts i EUT
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 2.2, 90c och 91a; rådets beslut 2019/792, artikel 1.2)
(se punkterna 43–54)
3. Tjänstemän – Individuellt beslut – Dröjsmål med delgivningen – Verkningar
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25)
(se punkt 61)
4. Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för beviljande – Deltagande i utbildning vid en läroanstalt – Betydelse av att den tillhandahållna utbildningen är yrkesinriktad – Saknas
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 2.3 b och 3.1)
(se punkterna 75–78)
Resumé
I förevarande mål, som rör en talan som väckts av en tjänsteman vid Europeiska unionens råd, ogiltigförklarar tribunalen, i utökad sammansättning, rådets beslut att neka sökanden utbildningstillägg med motiveringen att utbildningsprogrammet inte kan anses utgöra högre utbildning i den mening som avses i artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna). I detta mål tar tribunalen ställning till vilken myndighet som är behörig och vilken rättsakt som går någon emot när en institution under det administrativa förfarandet, i ett enskilt ärende, återkallar de befogenheter som den har delegerat till en annan institution. Tribunalen uttalar sig även om huruvida artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska tolkas på så sätt att utbildningstillägg kan beviljas när utbildningen i fråga är yrkesinriktad.
Genom beslut av den 13 maj 2019(1) gav rådet kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) befogenhet att bevilja och administrera utbildningstillägg. Enligt artikel 1.2 i detta beslut ska PMO avstå från att utöva de befogenheter som delegerats, till förmån för rådet, om rådets tillsättningsmyndighet så begär i ett enskilt ärende.
I förevarande fall genomgick sökandens dotter, under perioden november 2019 till augusti 2020, ett utbildningsprogram i pedagogisk psykologi. I enlighet med artikel 3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna utbetalades ett utbildningstillägg till sökanden under utbildningsprogrammet. I februari 2021 delgav PMO sökanden ett beslut i vilket han nekades rätt till utbildningstillägg, med motiveringen att utbildningsprogrammet i fråga inte var på en högre nivå. Följaktligen skulle de belopp som hade utbetalats till sökanden i form av utbildningstillägg återkrävas.
På begäran av sökanden omprövade PMO beslutet utan att ändra det. Sökanden ingav ett klagomål till rådet mot PMO:s beslut. Han ingav även ett identiskt formulerat klagomål till kommissionen. Rådet avslog klagomålet och underrättade sökanden om återkallandet av de delegerade befogenheterna.
Tribunalens bedömning
Tribunalen konstaterar inledningsvis att rådet, genom beslutet avseende klagomålet, helt ändrade de skäl som angavs i PMO:s beslut, efter att ha omprövat sökandens situation. Nämnda beslut har således ett självständigt innehåll och en annan räckvidd än PMO:s beslut och kan inte anses utgöra en ren bekräftelse av dessa beslut. Härav följer att beslutet avseende klagomålet ersatte PMO:s beslut och i förevarande fall utgör den rättsakt som går sökanden emot.
När det gäller rådets behörighet att återkalla de delegerade befogenheterna i ett enskilt ärende, påpekar tribunalen för det första att lagstiftaren inte uttryckligen, i tjänsteföreskrifterna, har uteslutit möjligheten till ett sådant återkallande. För det andra kräver rättssäkerhetsprincipen, som ligger till grund för den formella karaktären hos åtgärder för delegering av befogenhet, att den delegerande myndigheten först antar ett uttryckligt beslut genom vilket den återkallar den delegerade befogenheten. På samma sätt som en delegering av befogenheter kräver ett uttryckligt beslut om att befogenheten i fråga ska överföras måste således återkallandet av denna befogenhet ske genom ett uttryckligt beslut. Vidare kräver principen om god förvaltningssed bland annat att fördelningen av befogenheter inom personalförvaltningen är klart definierad och offentliggjord i vederbörlig ordning.
I förevarande fall återkallades de delegerade befogenheterna i enlighet med de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen. För det första ger nämligen artikel 1.2 i beslut 2019/792 rådet uttryckligen rätt att återkalla de delegerade befogenheterna, just precis i enskilda ärenden och efter ingivande av ett klagomål. För det andra offentliggjordes beslutet i Europeiska unionens officiella tidning För det tredje utövade rådet sin befogenhet först efter ett uttryckligt beslut, genom vilket rådet begärde att PMO skulle avstå från att utöva de delegerade befogenheterna i det nu aktuella fallet, en begäran som PMO efterkom. Även om sökanden underrättades om återkallandet av de delegerade befogenheterna först vid tidpunkten för beslutet att avslå klagomålet, led sökanden inte någon skada till följd av detta, eftersom han också hade lämnat in klagomålet till rådet.
Under dessa omständigheter kan bland annat det förhållandet att det i artikel 90c i tjänsteföreskrifterna anges att en begäran eller ett klagomål som rör de delegerade befogenheterna ska lämnas till den tillsättningsmyndighet till vilken befogenheterna har överlåtits, inte likställas med ett lagstadgat förbud mot att den som innehar befogenheterna återkallar dem, oavsett om det är fråga om ett fullständigt eller individuellt återkallande. Denna bestämmelse kan inte heller anses förbjuda att de delegerade befogenheterna återkallas under det administrativa förfarandet, särskilt med hänsyn till förfarandets evolutiva karaktär.
När det gäller den omständigheten att det rör sig om en yrkesinriktad utbildning saknar detta enligt tribunalen betydelse för beviljandet av utbildningstillägg enligt artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, så länge som utbildningen tillhandahålls av en läroanstalt.
Denna bestämmelse kräver nämligen att tre villkor är uppfyllda för att utbildningstillägg ska beviljas, nämligen, för det första, att barnet deltar i utbildning vid en läroanstalt, för det andra att deltagandet är regelbundet och, för det tredje, att det rör sig om deltagande på heltid.
Även om lagstiftaren inte i artikel 3.1 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna har nämnt karaktären av den utbildning som tillhandahålls av en läroanstalt för högre utbildning, men har gjort det i artikel 2.3 b i samma bilaga, ankommer det inte på den berörda institutionens tillsättningsmyndighet eller tribunalen att uppställa detta som ett ytterligare villkor.
Den åtskillnad som görs mellan skolutbildning och yrkesutbildning i artikel 2.3 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna gör det visserligen möjligt att utesluta utbetalning av utbildningstillägg enligt artikel 3.1 i nämnda bilaga när det underhållsberättigade barnet genomgår en yrkesutbildning som inte är knuten till en läroanstalt. Denna åtskillnad ska emellertid inte hindra utbetalning av utbildningstillägg när ett underhållsberättigat barn genomgår en yrkesutbildning som tillhandahålls av en läroanstalt för högre utbildning där barnet regelbundet deltar i undervisning på heltid.