Talan väckt den 10 januari 2012 - Kazino Parnithas mot kommissionen
(Mål T-14/02)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Elliniko Kazino Parnithas AE (Maroussi, Grekland) (ombud: F. Carlin, Barrister, samt advokaterna N. Niejahr, Q. Azau, F. Spyropoulus, I. Dryllerakis och K. Spyropoulos)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
i första hand, ogiltigförklara beslut 2011/716/EU av den 24 maj 2011 om det statliga stöd som Republiken Grekland har genomfört till förmån för vissa grekiska kasinon C 16/10 (f.d. NN 22/10, f.d. CP 318/09) (EUT L 285, s. 25),
i andra hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det avser sökanden,
i tredje hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det beslutas om återkrav av belopp från sökanden, och
förplikta svaranden att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i förfarandet.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. Första grunden: Svaranden har åsidosatt artikel 107.1 FEUF genom att fastställa att den aktuella åtgärden utgjorde en stödåtgärd, varvid klaganden
angav att sökanden fick en ekonomisk fördel i form av "diskriminering i skattehänseende", som uppgick till 7,20 euro per biljett,
slog fast att åtgärden innebar att det gjordes avkall på statliga medel,
bedömde att det rörde sig om en selektiv åtgärd till förmån för sökanden, och
ansåg att åtgärden snedvred konkurrensen och påverkade handeln mellan medlemsstaterna.
2. Andra grunden: Svaranden har åsidosatt artikel 296 FEUF genom att inte tillhandahålla en tillräcklig motivering som gör det möjligt för sökanden att förstå beslutet och för tribunalen att pröva de skäl som låg till grund för bedömningen att sökanden fick en ekonomisk fördel, att varje sådan fördel innebar att det gjordes avkall på statliga medel samt att varje sådan fördel skulle kunna snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.
3. Tredje grunden: I den del det i det angripna beslutet slås fast att belopp ska återkrävas från sökanden utgör det ett åsidosättande av
artikel 14.1 första meningen i rådets förordning (EG) nr 659/1999, enligt vilken återkrav ska avse det stöd som har erhållits av mottagaren, eftersom svaranden i det angripna beslutet inte korrekt har angett det stödbelopp som sökanden kan ha erhållit, och
artikel 14.1 andra meningen i rådets förordning (EG) nr 659/1999, eftersom återkrav i detta fall strider mot allmänna unionsrättsliga principer, nämligen principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
____________1 - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).