Mål T‑287/13
Husky CZ s.r.o.
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden
(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Upphävandeförfarande – Gemenskapsordmärket HUSKY – Verkligt bruk av varumärket – Delvist upphävande – Förlängning av frist – Regel 71.2 i förordning (EG) nr 2868/95 – Översättning till handläggningsspråket”
Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 13 februari 2015
1. Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Beaktande av systematiken i och ändamålet med de aktuella föreskrifterna
2. Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Tidsfrister – Förlängning av en frist som fastställts av harmoniseringsbyrån – Villkor
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 71.1 och 71.2)
3. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Prövning av ansökan – Bevis på användning av det äldre varumärket – Översättning av ingivna handlingar
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 51.1 a; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 22.2–4 och 22.6 samt regel 40.5)
4. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Prövning av ansökan – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Bedömningskriterier
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 22.3 och 40.5)
1. Behovet av att en unionsrättsakt tillämpas, och därmed tolkas, på ett enhetligt sätt, gör att man inte kan betrakta en viss språkversion av en unionsrättsakt isolerat. I stället ska den tolkas i förhållande till såväl upphovsmannens verkliga avsikt som det av denne eftersträvade syftet, och särskilt mot bakgrund av de övriga officiella språkversionerna.
(se punkt 37)
2. Regel 71.2 i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska tolkas på så sätt att Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), när en part i ett förfarande med flera parter begär förlängning av fristen, får – men inte är tvungen att göra det – kräva ett samtycke från den andra parten, och att denna bestämmelse ska läsas tillsammans med punkt 1 i samma regel, av vilken det följer att harmoniseringsbyrån, särskilt då den beslutar att inte kräva något sådant samtycke, är skyldig att beakta de omständigheter som ligger till grund för begäran om förlängd frist.
(se punkt 46)
3. Regel 22.6 i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken är att betrakta som en komplettering och en precisering av bestämmelserna i regel 22.2–4 i samma förordning, bestämmelser som enligt regel 40.5 i förordningen ska gälla i tillämpliga delar i upphävandeförfaranden. Under dessa förhållanden är regel 22.6 i förordning nr 2868/95 tillämplig i ett upphävandeförfarande som grundas på artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Det framgår av regel 22.6 i förordning nr 2868/95 att Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) har möjlighet att begära en översättning av de handlingar som inte har tillhandahållits på handläggningsspråket från den part som har ingett handlingarna.
(se punkterna 55 och 56)
4. Enligt regel 22.3 i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, som enligt regel 40.5 i samma förordning ska gälla i tillämpliga delar i upphävandeförfaranden, måste bevisning för verkligt bruk av ett varumärke ge information om plats, tid, omfattning och typ – och detta utgör kumulativa krav – av användningen av varumärket.
Bedömningen av huruvida det föreligger verkligt bruk av ett varumärke ska baseras på samtliga fakta och omständigheter som kan styrka att varumärket har utnyttjats i näringsverksamhet. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den berörda ekonomiska sektorn för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor eller tjänster som skyddas av varumärket, dessa varors eller tjänsters art, marknadens egenskaper samt i vilken omfattning och hur ofta varumärket har använts.
Vid prövningen, i ett enskilt fall, av huruvida verkligt bruk har gjorts av ett äldre varumärke, ska det göras en helhetsbedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet. I denna bedömning ingår att det föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas.
Regel 22 i förordning nr 2868/95 nämner förvisso uppgifter om plats, tid, omfattning och typ av användning, samt ger exempel på godtagbar bevisning, såsom förpackningar, etiketter, prislistor, kataloger, fakturor, fotografier, tidningsannonser och skriftliga yttranden. I nämnda regel anges emellertid inte att varje del av bevisningen nödvändigtvis måste innehålla uppgifter om var och en av de fyra aspekter som bevis på verkligt bruk måste avse, det vill säga plats, tid, typ och omfattning av användning.
Dessutom följer det av fast rättspraxis att det inte kan uteslutas att flera bevis tillsammans kan styrka vissa omständigheter, trots att inget av dessa enskilda bevis taget för sig skulle räcka som bevisning för att uppgifterna är riktiga.
Tribunalen erinrar om att det är samtliga de omständigheter som varit föremål för den bedömning som gjorts av överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) som ska beaktas för att avgöra huruvida ett verkligt bruk av det omstridda varumärket ska kunna anses styrkt.
(se punkterna 62–67)