Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana (Italien) den 24 december 2013– PFE mot Airgest
(Mål C-689/13)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Puligienica Facility Esco SpA (PFE)
Motpart: Airgest SpA
Tolkningsfrågor
1. Är de principer som kommer till uttryck i EU-domstolens dom av den 4 juli 2013 i mål C-100/12, med avseende på den specifika situation som var föremål för begäran om förhandsavgörande i det målet, i vilken endast två företag deltog i en offentlig upphandling, även tillämpliga – med hänsyn till de likartade omständigheterna – i det mål som denna domstol har att avgöra, i vilket den upphandlande myndigheten har uteslutit samtliga företag som bjudits in att delta i anbudsförfarandet, som dock var fler än två, och i vilken inga andra än de företag som är parter i förevarande mål har överklagat nämnda uteslutning, med följden att målet de facto är begränsat till två företag?
2. Är – vad gäller frågor som kan avgöras med stöd av unionsrätten – artikel 99.3 i förvaltningsprocesslagen (Codice del processo amministrativo) förenlig med tolkningen av unionsrätten och särskilt av artikel 267 FEUF, i den mån det i den nationella bestämmelsen föreskrivs att varje princip som Consiglio di stato har slagit fast i plenum är bindande för varje avdelning och domarsammansättning vid Consiglio di Stato, även när det framgår klart att nämnda rätt i plenum har eller kan ha fastställt en princip som strider mot eller är oförenlig med unionsrätten? Den hänskjutande domstolen vill i synnerhet få klarhet i följande:
3. Är den avdelning eller domarsammansättning vid Consiglio di Stato som ska pröva målet och som är osäker på huruvida en princip som slagits fast i ett pleniavgörande är förenlig med unionsrätten, skyldig att genom ett motiverat beslut hänskjuta frågan till pleniavgörande, i förekommande fall innan den kan hänskjuta en fråga till EU-domstolen angående den omtvistade principens förenlighet med unionsrätten, eller kan i stället nämnda avdelning eller domarsammansättning vid Consiglio di Stato, eller snarare, är den skyldig att i egenskap av nationell domstol som avgör frågan om unionsrättens tillämpning i sista instans direkt hänskjuta en fråga till EU-domstolen för en korrekt tolkning av unionsrätten?
4. För det fall att svaret på frågan i föregående stycke innebär att varje avdelning och domarsammansättning vid Consiglio di Stato kan eller är skyldig att direkt inge en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen, det vill säga i de fall där EU-domstolen har slagit fast – och i synnerhet om detta har skett efter det att Consiglio di stato har fattat ett pleniavgörande – att det föreligger diskrepans eller bristande förenlighet mellan den korrekta tolkningen av unionsrätten och den nationella rättsprincip som Consiglio di stato har slagit fast i plenum, kan eller är varje avdelning och domarsammansättning vid Consiglio de Stato, i egenskap av domstol som avgör frågan om unionsrätten tillämpning i sista instans, skyldig att direkt tillämpa den korrekta tolkningen av unionsrätten, såsom den har tolkats av unionsdomstolen eller är den, även i sådana fall skyldig att genom ett motiverat beslut hänskjuta frågan till pleniavgörande, med följden att det enbart ankommer på den sistnämnda domstolen att efter eget skön tillämpa den unionsrätt som EU-domstolen redan har gett en bindande tolkning?
5. Strider, slutligen, en tolkning av det förvaltningsprocessrättsliga systemet i Republiken Italien, enligt vilket bedömningen av huruvida en fråga ska hänskjutas till EU-domstolen för ett förhandsavgörande enbart ankommer på rätten i plenum ‒ eller till och med lösningen på tvisten, i den mån den är en direkt följd av tillämpningen av de gemensamma rättsprinciper som EU-domstolen redan har slagit fast – mot såväl principen om en rimlig handläggningstid och att snabbt kunna anföra klagomål i samband med offentlig upphandling, som kravet på att unionsrätten ska tillämpas fullt ut av samtliga domstolar i medlemsstaterna, på ett bindande sätt i enlighet med den korrekta tolkning som EU-domstolen har gjort, även med beaktande av den mest extensiva tolkningen av principen om den så kallade ”ändamålsenliga verkan” och unionsrättens företräde (inte bara i materiellt utan även i processuellt hänseende) framför den nationella rätten i varje enskild medlemsstat (i förevarande fall artikel 99.3 i Republiken Italiens förvaltningsprocesslag)?