Mål T‑105/16
Philip Morris Brands Sàrl
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-figurmärket Superior Quality Cigarettes FILTER CIGARETTES Raquel – Det äldre internationella figurmärket Marlboro – Relativt registreringshinder – Känt – Åberopande av bevisning för första gången vid överklagandenämnden – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Artikel 76.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 95.2 i förordning (EU) 2017/1001) – Regel 50.1 i förordning (EG) nr 2868/95”
Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 1 februari 2018
1. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut meddelat av Immaterialrättsmyndighetens annulleringsenhet – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning till stöd för invändningen har inte åberopats i rätt tid – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Ny eller ytterligare bevisning
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76.2; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 50.1 tredje stycket)
2. EU-varumärke – Immaterialrättsmyndighetens beslut – Lagenlighet – Immaterialrättsmyndighetens tidigare beslutspraxis
(Rådets förordning nr 207/2009)
3. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut meddelat av Immaterialrättsmyndighetens annulleringsenhet – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning till stöd för invändningen har inte åberopats i rätt tid – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Underlåtenhet att beakta bevisning som åberopats för sent men som kan ändra innehållet i det överklagade beslutet – Åsidosättande av principen om god förvaltningssed
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5 och artikel 76.2)
4. EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Förekomsten av ett äldre, identiskt eller liknande, varumärke som är känt – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Samband mellan varumärkena – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5 och artikel 53.1 a)
5. EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Relativa ogiltighetsgrunder – Förekomsten av ett äldre, identiskt eller liknande, varumärke som är känt – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Likhet mellan de berörda varumärkena – Den grad av likhet som krävs
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.5 och artikel 53.1 a)
6. EU-varumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens möjlighet att ändra det angripna beslutet – Gränser
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65.3)
1. Se domen.
(se punkterna 38–41)
2. Se domen.
(se punkt 55)
3. Utan att det påverkar tolkningen av regel 50 i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken och artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken, innebär inte EUIPO:s stora utrymme för skönsmässig bedömning vid fullgörandet av sina skyldigheter att EUIPO befrias från skyldigheten att väga samman alla rättsliga och faktiska omständigheter som är nödvändiga för att EUIPO ska kunna utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning i de fall då en vägran att beakta viss bevisning som ingetts för sent skulle leda till att principen om god förvaltningssed åsidosätts.
När överklagandenämnden – inom ramen för ett ogiltighetsförfarande – beslutar att inte beakta ett bevis som åberopats till styrkande av att det äldre varumärket är känt i den mening som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 och som åberopats för sent men som kan ändra innehållet i det överklagade beslutet, så begår nämnden ett handläggningsfel i strid med principen om god förvaltning.
Mot bakgrund av att EUIPO ska beakta tidigare fattade beslut och ägna särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida det finns anledning att besluta på samma sätt, utgjorde det tidigare beslutet från samma överklagandenämnd – där det konstaterats att det äldre varumärket blivit mycket känt i hela Europeiska unionen – uppenbarligen ett tecken på att det äldre varumärket kunde vara känt i den mening som avses i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009. När överklagandenämnden inte prövade bevisningen på grund av att den hade åberopats för sent, underlät nämnden således att pröva en potentiellt relevant omständighet vid tillämpningen av denna bestämmelse. Överklagandenämnden borde därför, i enlighet med skyldigheten att iaktta god förvaltningssed, ha godtagit den bevisning för att det äldre varumärket var känt som åberopades för första gången vid överklagandenämnden, om än endast för att vederlägga den.
(se punkterna 65–68, 77 och 79)
4. Se domen.
(se punkt 74)
5. Se domen.
(se punkt 75)
6. Se domen.
(se punkt 80)