Mål T‑583/15

Monster Energy Company

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

”EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurkännetecken som föreställer en fredssymbol – Ansökan om återställande av försutten tid – Fristen för överklagande till tribunalen har inte iakttagits”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 8 juni 2016

1.      EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut

(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 207/2009, artikel 75 första meningen)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Sakprövningsförutsättningar – Unionsdomstolens behörighet – Prövning ex officio

(Artiklarna 256 och 263 FEUF)

3.      EU-varumärke – Överklagande – Överklagande vid unionsdomstolen – För sent ingivet överklagande av ett beslut från en överklagandenämnd – Beviljande av återställande av försutten tid – Föreligger inte

(Artikel 263 FEUF; domstolens stadga, artikel 45 andra stycket)

1.      Se domen.

(se punkt 33)

2.      I artiklarna 256 och 263 FEUF föreskrivs att tribunalen ska kontrollera lagligheten av de åtgärder som unionens organ och byråer vidtar och som är avsedda att få rättsverkan gentemot tredje man, med förbehåll för villkoren för upptagande till sakprövning, särskilt med hänsyn till att överklagandet ska göras inom två månader från, beroende på omständigheterna, dagen för offentliggörandet av åtgärden, delgivningen till klaganden eller den dag då denna har fått kännedom om åtgärden. Frågan om upptagande till sakprövning är emellertid en av de omständigheter i ett överklagande som omfattas av rättens behörighet. Detta gäller i än högre grad då rätten ska göra en bedömning på eget initiativ.

(se punkt 42)

3.      Det är inte artikel 81 i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken angående återställande av försutten tid som är tillämplig när rätten kan anse att ett överklagande till tribunalen av ett beslut som fattats av överklagandenämnden vid EUIPO har getts in för sent. Det är de bestämmelser som ska tillämpas som är tillämpliga på rätten, det vill säga artikel 263 FEUF och därutöver artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol. Enligt denna ska ”[f]örsutten tid … inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure”.

Domstolsförfarandet sönderfaller för övrigt inte redan från början i två delar, såsom föreskrivs i artikel 81 i förordning nr 207/2009, så att en del avser ingivande av överklagandet och en annan del avser ingivande av ansökan om återställande av försutten tid som rätten ska avgöra separat för att slå fast huruvida överklagandet kan prövas i sak med avseende på huruvida fristen för ingivande av överklagandet har iakttagits. Frågan huruvida överklagandet kan prövas i sak ska nämligen i princip prövas i samband med det förfarande som inleds genom att överklagandet inges. Det är endast om en invändning om rättegångshinder framställs med ett yrkande om att den frågan ska avgöras utan att själva saken prövas eller om rätten ex officio prövar ett rättegångshinder, som inte kan avhjälpas, som rätten kan fälla ett separat avgörande beträffande huruvida överklagandet kan tas upp till prövning och därefter avgöra målet i sak när den har funnit att överklagandet kan tas upp till prövning.

(se punkterna 45 och 46)