Mål C-113/14

Förbundsrepubliken Tyskland

mot

Europaparlamentet

och

Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring – Val av rättslig grund – Artikel 43.2 och 43.3 FEUF – Samlad marknadsordning för jordbruksprodukter – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Artikel 7 – Förordning (EU) nr 1370/2013 – Artikel 2 – Bestämmelser om prisfastställelse – Referenströsklar – Interventionspris”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 september 2016

1.        Talan om ogiltigförklaring – Syfte – Delvis ogiltigförklaring – Villkor – De omtvistade bestämmelserna kan avskiljas från övriga bestämmelser

(Artikel 263 FEUF)

2.        Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Genomförandeåtgärder – Prisfastställelse – Rådets befogenheter – Artikel 43.2 och 43.3 FEUF – Tillämpningsområdet för respektive bestämmelse

(Artikel 43.2 och 43.3 FEUF)

3.        Institutionernas rättsakter – Val av rättslig grund – Kriterier – Artikel 7 i förordning nr 1308/2013 som inrättar referenströsklar som används som ingångsvärden vid fastställandet av interventionspris inom ramen för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter – Antagande med stöd av artikel 43.2 FEUF – Otillåtet – Skyldighet att anta en sådan bestämmelse med stöd av artikel 43.3 FEUF

(Artikel 43.2 och 43.3 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artikel 7)

4.        Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning därav som förordnas av domstolen – Den angripna aktens verkningar ska bestå till dess att en ny akt antas inom skälig tid  – Motiverat av rättssäkerhetsskäl

(Artikel 264 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artikel 7; rådets förordning nr 1370/2013, artikel 2)

1.      Se domen.

(se punkt 27)

2.      Åtgärder som innebär ett politiskt val som är förbehållet unionslagstiftaren av den anledningen att de behövs för att uppnå målen för den gemensamma politiken för jordbruk och fiskeri, måste antas med stöd av artikel 43.2 FEUF. Beslut om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, enligt artikel 43.3 FEUF, kräver däremot ingen sådan bedömning. Sådana åtgärder har nämligen huvudsakligen en teknisk karaktär och de beslutas för att genomföra bestämmelser som antagits på grundval av artikel 43.2 FEUF.

Artikel 43.2 FEUF och 43.3 FEUF har olika syften och har var och en sitt specifika tillämpningsområde och kan därmed användas separat som grund för att anta bestämda åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådet måste, när det antar rättsakter på grundval av artikel 43.3 FEUF, iaktta de begränsningar som gäller för dess befogenheter och i förekommande fall den rättsliga ram som redan införts med stöd av artikel 43.2 FEUF. Det kan inte anses att det finns en hierarki mellan de två aktuella bestämmelserna. Rådet kan nämligen använda de befogenheter det tilldelas i artikel 43.3 FEUF, trots att unionslagstiftaren ännu inte har fastställt någon rättslig ram genom användning av de befogenheter som denne tilldelas i artikel 43.2 FEUF.

(se punkterna 55, 58 och 59)

3.      Valet av rättslig grund för en rättsakt inom gemenskapen ska ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll. Referenströsklarna används i artikel 7 i förordning nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter endast som ingångsvärden vid fastställandet av interventionspriserna för de aktuella produkterna. Av punkt 2 i denna artikel framgår att dessa trösklar ska ses över med hänsyn till objektiva kriterier, såsom produktionsutveckling, produktionskostnader och marknadstendenser. En sådan översyn kräver bedömningar av huvudsakligen teknisk och vetenskaplig karaktär, och det ska således göras skillnad mellan denna översyn och de åtgärder som innebär politiska val, vilka är förbehållna unionslagstiftaren. Bedömningen av huvudsakligen tekniska faktorer i syfte att besluta om åtgärder om fastställande av priser är emellertid en befogenhet som i artikel 43.3 FEUF förbehålls rådet.

Eftersom det inte finns någon annan uppgift i förordning nr 1308/2013 som gör det möjligt att göra åtskillnad mellan översynen av de aktuella tröskelvärdena och fastställandet av dessa för första gången, och med beaktande av omständigheten att interventionspriset bygger på referenströsklarna, måste det anses att fastställandet av dessa tröskelvärden utgör en åtgärd om fastställande av priser. Följaktligen skulle artikel 7 i förordning nr 1308/2013 ha antagits med stöd av artikel 43.3 FEUF. Denna slutsats ändras inte av parlamentets argument att artikel 7 i förordning nr 1308/2013 eftersträvar såväl sådana syften som anges i artikel 43.2 FEUF som sådana som anges i artikel 43.3 FEUF, varför artikel 7 i förordningen inte ska ogiltigförklaras, eftersom det framför allt är syftena i artikel 43.2 FEUF som eftersträvas. På samma sätt som rådet måste hålla sig inom ramen för sina befogenheter när det antar åtgärder med stöd av artikel 43.3 FEUF är följaktligen unionslagstiftaren skyldig att hålla sig inom ramen för de befogenheter som tilldelas denne, när lagstiftaren antar åtgärder med stöd av artikel 43.2 FEUF.

(se punkterna 61, 65 och 70–74)

4.      Det kan av rättssäkerhetsskäl vara motiverat att låta verkningarna av en av domstolen ogiltigförklarad akt bestå, särskilt om de omedelbara verkningarna av att akten ogiltigförklarades skulle leda till allvarliga negativa konsekvenser för de personer som berörs och om den angripna aktens lagenlighet inte har ifrågasatts på grund av sitt syfte eller innehåll, utan på grund av bristande behörighet hos den som antagit akten eller på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Till sådana skäl hör i synnerhet ett fel avseende den angripna aktens rättsliga grund.

Artikel 7 i förordning nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och artikel 2 i förordning nr 1370/2013 om fastställande av vissa stöd och bidrag inom ramen för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter fastställer de priser vid vilka offentlig intervention ska ske, och denna intervention syftar till att garantera marknadsstabiliteten och tillförsäkra jordbruksbefolkningarna en skälig levnadsstandard. Om de ogiltigförklarades med omedelbar verkan skulle det kunna leda till allvarliga konsekvenser för de berörda personerna. Det föreligger under dessa omständigheter tungt vägande rättssäkerhetsskäl för att domstolen ska bifalla yrkandet att låta verkningarna av artikel 7 i förordning nr 1308/2013 och av artikel 2 i förordning nr 1370/2013 bestå.

(se punkterna 81, 83 och 84)