FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
den 14 maj 1998 (1)
Konkurrens - Artikel 85.1 i EG-fördraget - Begreppet en enda överträdelse -
Informationsutbyte - Åläggande - Böter - Fastställande av belopp -
Beräkningsmetod - Motivering - Förmildrande omständigheter
I mål T-334/94,
Sarrió SA, bolag bildat enligt spansk rätt, Pamplona (Spanien), företrätt av
advokaterna Antonio Creus Carreras, Barcelona, Alberto Mazzoni, Milano,
Antonio Tizzano och Gian Michele Roberti, Neapel, delgivningsadress:
advokatbyrån Alain Lorang, 51, rue Albert 1er, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Richard Lyal, rättstjänsten,
i egenskap av ombud, och av advokaten Alberto Dal Ferro, Vicenza,
delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,
Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/601/EG av den
13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget,
IV/C/33.833 - kartong (EGT L 243, s. 1),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C.P. Briët, P. Lindh,
A. Potocki och J.D. Cooke,
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet som
ägde rum mellan den 25 juni och den 8 juli 1997,
följande
Dom
Bakgrund
- 1.
- Föreliggande mål gäller kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om
ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 - kartong
(EGT L 243, s. 1), ändrat före offentliggörandet genom kommissionens beslut av
den 26 juli 1994 (C(94) 2135 slutlig, nedan kallat beslutet). Genom beslutet
bötfälldes 19 tillverkare och leverantörer av kartong inom gemenskapen för att h
a överträtt artikel 85.1 i fördraget.
- 2.
- Den produkt som beslutet gällde är kartong. I beslutet nämns tre slags
kartongkvaliteter, GC, GD och SBS.
- 3.
- Kartongkvaliteten GD (nedan kallad GD-kartong) är en kartong med grå insida
(returfiber) som normalt används till förpackningar för andra varor än livsmedel.
- 4.
- Kartongkvaliteten GC (nedan kallad GC-kartong) är en kartong med vitt ytskikt
som normalt används till livsmedelsförpackningar. GC-kartongen är av högre
kvalitet än GD-kartongen. Under den period som beslutet gäller fanns det allmänt
en prisskillnad mellan dessa två produkter på omkring 30 procent. I mindre
utsträckning används GC-kartong av högre kvalitet även för grafiska ändamål.
- 5.
- SBS är en förkortning för helt vit kartong (nedan kallad SBS-kartong). Priset för
denna kartongkvalitet ligger omkring 20 procent högre än priset för GC-kartong.
Denna kartong används till förpackningar för livsmedel, kosmetika, medicin och
cigaretter men är i huvudsak ämnad för grafiska ändamål.
- 6.
- Genom skrivelse av den 22 november 1990 inkom British Printing Industries
Federation, en branschorganisation som företräder majoriteten av tillverkarna av
tryckta förpackningar i Förenade kungariket (nedan kallad BPIF), med ett
informellt klagomål till kommissionen. BPIF gjorde gällande att de
kartongtillverkare som levererade till Förenade kungariket hade företagit ett ant
al samtidiga och enhetliga prishöjningar och begärde att kommissionen skulle
undersöka om det eventuellt förelåg en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler. För att försäkra sig om att detta initiativ offentliggjordes
publicerade BPIF ett pressmeddelande. Innehållet i detta meddelande återgavs i
branschtidningar under december 1990.
- 7.
- Den 12 december 1990 inkom även Fédération française du cartonnage med ett
informellt klagomål till kommissionen, i vilket den redogjorde för sin uppfattning
om den franska kartongmarknaden i ordalag som liknade dem BPIF använt i sitt
klagomål.
- 8.
- Den 23 och 24 april 1991 genomförde kommissionens tjänstemän i enlighet med
artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen
om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204, svensk
specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17) utan
förvarning samtidiga undersökningar vid ett flertal företag och
branschorganisationer inom kartongbranschen.
- 9.
- Efter dessa undersökningar begärde kommissionen med stöd av artikel 11 i
förordning nr 17 upplysningar och handlingar av samtliga mottagare av beslutet.
- 10.
- De uppgifter som framkom av dessa undersökningar och av begäran om
upplysningar och handlingar föranledde kommissionen att dra den slutsatsen att de
berörda företagen från halvårsskiftet 1986 till april 1991 (i flertalet fall) hade
deltagit i åtminstone en överträdelse av artikel 85.1 fördraget.
- 11.
- Kommissionen beslutade följaktligen att inleda ett förfarande för tillämpning av
sistnämnda bestämmelse. Genom skrivelse av den 21 december 1992 sände
kommissionen ett meddelande om anmärkningar till vart och ett av de berörda
företagen. Samtliga dessa företag besvarade meddelandet skriftligen. Nio företag
begärde att få yttra sig muntligen. Förhöret med dem ägde rum den 7-9 juni 1993.
- 12.
- Efter det att förfarandet hade avslutats fattade kommissionen beslutet, som
innehåller följande bestämmelser:
Artikel 1
Buchmann GmbH, Cascades SA, Enso-Gutzeit Oy, Europa Carton AG, Finnboard
- the Finnish Board Mills Association, Fiskeby Board AB, Gruber & Weber GmbH
& Co KG, Kartonfabriek De Eendracht NV (som är verksamt under namnet BPB
de Eendracht NV), NV Koninklijke KNP BT NV (tidigare Koninklijke Nederlandse
Papierfabrieken NV), Laakmann Karton GmbH & Co KG, Mo och Domsjö AB
(MoDo), Mayr-Melnhof Gesellschaft mbH, Papeteries de Lancey SA, Rena
Kartonfabrik AS, Sarrió SpA, SCA Holding Ltd (tidigare Reed Paper & Board
(UK) Ltd), Stora Kopparbergs Bergslags AB, Enso Española SA (tidigare Tampella
Española SA) och Moritz J. Weig GmbH & Co KG har överträtt artikel 85.1 i
fördraget genom att deltaga,
- vad beträffar Buchmann och Rena från omkring mars 1988 till i vart fall
slutet av år 1990,
- vad beträffar Enso Española i vart fall från mars 1988 till i vart fall slutet
av april 1991,
- vad beträffar Gruber & Weber från i vart fall år 1988 till slutet av år 1990,
- vad beträffar övriga fall från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1991
i ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes vid halvårsskiftet 1986 och
som innebar att kartongleverantörer inom Europeiska gemenskapen
- samlades regelbundet till hemliga och institutionaliserade möten i syfte att
diskutera och enas om en gemensam konkurrensbegränsande branschplan,
- enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika
nationella valutorna,
- planlade och genomförde samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela
Europeiska gemenskapen,
- enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på
konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar,
- allt oftare från och med början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för
att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden i syfte att
säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade prishöjningarna,
- utbytte information om leveranser, priser, driftstopp, orderstock och
kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.
...
Artikel 3
Nedanstående företag åläggs följande böter för de överträdelser som har
konstaterats i artikel 1:
...
xv) Sarrió SpA, böter på 15 500 000 ecu
...
- 13.
- Enligt beslutet begicks överträdelsen inom ramen för ett organ kallat Product
Group Paperboard (nedan kallad PG Paperboard) som var sammansatt av ett
flertal grupper eller kommittéer.
- 14.
- Vid halvårsskiftet 1986 tillfördes Presidents Working Group (nedan kallad PWG)
till detta organ, i vilken företrädare på hög nivå från de största
kartongleverantörerna i gemenskapen (omkring åtta företag) ingick.
- 15.
- PWG:s verksamhet bestod bland annat i diskussioner om och samordning av
marknader, marknadsandelar, priser och kapacitet. I synnerhet fattades allmänna
beslut om tidsplanen för och nivån på de prishöjningar som tillverkarna skulle
genomföra.
- 16.
- PWG rapporterade till President Conference (nedan kallad PC), i vilken nästan
samtliga verkställande direktörer för de berörda företagen (mer eller mindre
regelbundet) deltog. PC sammanträdde två gånger per år under den aktuella
perioden.
- 17.
- Vid slutet av år 1987 bildades Joint Marketing Committee (nedan kallad JMC).
Dess huvudsakliga uppgift var dels att besluta om och, i förekommande fall, hur
prishöjningar skulle kunna genomföras, dels att ange hur de prisinitiativ som tagits
av PWG skulle kunna genomföras i varje land och i förhållande till de viktigaste
kunderna för att åstadkomma ett system med likvärdiga priser inom Europa.
- 18.
- Slutligen diskuterade den ekonomiska kommittén (nedan kallad COE) bland annat
prisvariationerna på de nationella marknaderna och orderstocken samt
rapporterade sina slutsatser till JMC eller, fram till slutet av år 1987, till Marketing
Committee som var JMC:s föregångare. COE bestod av försäljningsdirektörer från
flertalet av de berörda företagen och sammanträdde vid flera tillfällen varje år.
- 19.
- Det framgår vidare av beslutet att kommissionen ansåg att PG Paperboards
verksamhet främjades av ett informationsutbyte som möjliggjordes genom
förvaltningsbolaget Fides med säte i Zürich (Schweiz). Enligt beslutet lämnade
flertalet av medlemmarna av PG Paperboard regelbundna rapporter till Fides om
order, produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande. Dessa rapporter
bearbetades inom ramen för Fides-systemet, och de sammanställda uppgifterna
översändes till deltagarna.
- 20.
- Sökanden, bolaget Sarrió SA (nedan kallat Sarrió), är resultatet av en fusion
år 1990 mellan den största italienska tillverkaren Saffas kartongdivision och den
spanska tillverkaren Sarrió (punkt 11 i övervägandena i beslutet). Sarrió förvärvade
även den spanska tillverkaren Prat Carton år 1991 (samma punkt).
- 21.
- Sarrió har ansetts som ansvarigt för Prat Cartons deltagande i den påtalade
överenskommelsen under hela den tid som detta deltagande pågick (punkt 154 i
övervägandena i beslutet).
- 22.
- Sarrió tillverkar huvudsakligen GD-kartong, men även GC-kartong.
Förfarande
- 23.
- Sökanden har väckt föreliggande talan genom ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 14 oktober 1994.
- 24.
- Sexton av de andra arton företag som anses ansvariga för överträdelsen har också
väckt talan mot beslutet (mål T-295/94, T-301/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94,
T-310/94, T-311/94, T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94,
T-348/94, T-352/94 och T-354/94).
- 25.
- Sökanden i mål T-301/94, Laakmann Karton GmbH, återkallade sin talan genom
skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 juni 1996, och målet
avskrevs genom beslut av den 18 juli 1996 i mål T-301/94, Laakmann Karton mot
kommissionen (inte publicerat i rättsfallssamlingen).
- 26.
- Fyra finska företag, som är medlemmar av branschorganisationen Finnboard och
som i denna egenskap anses solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som
ålagts Finnboard, har också väckt talan mot beslutet (förenade målen T-339/94,
T-340/94, T-341/94 och T-342/94).
- 27.
- Slutligen väcktes talan av sammanslutningen CEPI-Cartonboard, till vilken beslutet
inte var riktat, som återkallade sin talan genom skrivelse som inkom till
förstainstansrättens kansli den 8 januari 1997, och målet avskrevs genom beslut av
den 6 mars 1997 i mål T-312/94, CEPI-Cartonboard mot kommissionen (inte
publicerat i rättsfallssamlingen).
- 28.
- Förstainstansrätten kallade parterna i en skrivelse av den 5 februari 1997 till ett
informellt möte, bland annat för att höra deras uppfattning om en eventuell
förening av målen T-295/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94, T-311/94,
T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94, T-348/94,
T-352/94 och T-354/94 vad gäller det muntliga förfarandet. Vid detta möte, som
ägde rum den 29 april 1997, godtog parterna en sådan förening.
- 29.
- Ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning i utökad sammansättning
beslutade den 4 juni 1997 att förena de ovannämnda målen vad gäller det muntliga
förfarandet på grund av sambandet dem emellan i enlighet med artikel 50 i
rättegångsreglerna och biföll den begäran om konfidentiell behandling som
sökanden inkommit med i det föreliggande målet.
- 30.
- Genom beslut av den 20 juni 1997 bifölls en begäran från sökanden i målet
T-337/94 om konfidentiell behandling av en handling som inlämnats som svar på
en skriftlig fråga från förstainstansrätten.
- 31.
- Förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) beslutade på
grundval av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet och vidtog
åtgärder för bevisupptagning genom att anmoda parterna att besvara vissa skriftliga
frågor samt att inkomma med vissa handlingar. Parterna har rättat sig efter denna
anmodan.
- 32.
- Parterna i målen som nämns i punkt 28 ovan utvecklade sin talan och besvarade
förstainstansrättens frågor vid sammanträdet som ägde rum mellan den 25 juni och
den 8 juli 1997.
Parternas yrkanden
- 33.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara beslutet,
- i andra hand ogiltigförklara dels artikel 2 i beslutet, dels artikel 3 i beslutet,
i den del sökanden i den sistnämnda bestämmelsen åläggs böter på
15 500 000 ecu,
- i tredje hand nedsätta bötesbeloppet,
- förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
- 34.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet
A - Förfarande och formkrav som grund för ett åsidosättande av rätten till försvar
Parternas argument
- 35.
- Sökanden har åberopat att dess rätt till försvar har åsidosatts på grund av att
kommissionen (i punkt 79 i övervägandena i beslutet) beaktade en handling som
hade påträffats hos Finnboard (UK) Ltd vid en undersökning i april 1991 (nedan
kallad Finnboards prislista) som bevis för överträdelsen. Sökanden har erinrat om
att denna handling inte översändes till sökanden förrän den 28 april 1994, det vill
säga lång tid efter det att sökanden hade besvarat meddelandet om anmärkningar
och efter förhöret vid kommissionen. Denna oberättigade försening har hindrat
sökanden från att yttra sig om denna handlings verkliga betydelse, det sammanhang
i vilket den upprättades och kommissionens slutsatser därav (domstolens dom av
den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen,
REG 1979, s. 461, svensk specialutgåva, häfte 4). Vidare har delgivningen av
handlingen den 28 april 1994 inte undanröjt nämnda åsidosättande.
- 36.
- Kommissionen har invänt att den ifrågavarande handlingen sändes till Sarrió
tillsammans med en skrivelse av den 28 april 1994, i vilken handlingens innehåll och
kommissionens slutsatser av denna klart angavs. I skrivelsen av den 28 april 1994
gavs dessutom sökanden möjlighet att skriftligen framföra sina eventuella
synpunkter och den hade således möjlighet att i god tid yttra sig om den
ifrågavarande handlingens bevisvärde (se förstainstansrättens dom av
den 17 december 1991 i mål T-4/89, BASF mot kommissionen, REG 1991,
s. II-1523, punkt 36).
Förstainstansrättens bedömning
- 37.
- Finnboards prislista påträffades av kommissionen hos Finnboard (UK) Ltd vid dess
undersökningar i april 1991 och delgavs sökanden tillsammans med en förklaring
sexton månader efter det att meddelandet om anmärkningar hade avsänts.
- 38.
- Enligt förstainstansrättens rättspraxis framgår det av en jämförelse mellan
artikel 19.1 i förordning nr 17 och artiklarna 2 och 4 i kommissionens förordning
nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1
och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT 127, 1963, s. 2268; svensk specialutgåva,
område 8, volym 1, s. 32) att kommissionen skall meddela berörda företag och
sammanslutningar de anmärkningar som framställts mot dem och i sina beslut
endast ta upp sådana anmärkningar beträffande vilka de sistnämnda har haft
tillfälle att yttra sig (domstolens dom av den 23 februari 1994 i de förenade målen
T-39/92 och T-40/92, CB och Europay mot kommissionen, REG 1994, s. II-49,
punkt 47).
- 39.
- På samma sätt kräver iakttagandet av rätten till försvar under ett förfarande som
kan leda till sådana påföljder som de nu aktuella att de berörda företagen och
företagssammanslutningarna under loppet av det administrativa förfarandet har
lämnats tillfälle att på ett tillfredsställande sätt få yttra sig om riktigheten och
relevansen i de omständigheter, anmärkningar och förhållanden som kommissionen
har åberopat (domen i det ovannämnda målet Hoffmann-La Roche mot
kommissionen, punkt 11, och förstainstansrättens dom av den 18 december 1992
i de förenade målen T-10/92, T-11/92, T-12/92 et T-15/92, Cimenteries CBR m.fl.
mot kommissionen, REG 1992, s. II-2667, punkt 39; svensk specialutgåva, häfte 13).
- 40.
- I föreliggande fall har ingen ny anmärkning i förhållande till dem som ingår i
meddelandet om anmärkningar framställts i samband med översändandet av den
berörda handlingen. Det framgår i själva verket klart av följebrevet till Finnboards
prislista, att denna endast utgör ett ytterligare bevis på förekomsten av en
gemensam plan på fastställelse av priser. Denna anmärkning har behandlats
ingående redan i meddelandet om anmärkningar.
- 41.
- I alla händelser har sökanden i följebrevet uttryckligen getts möjlighet att under det
administrativa förfarandet och inom en frist av tio dagar yttra sig om detta bevis.
Kommissionen har mot denna bakgrund inte hindrat sökanden från att i tid ta
ställning till den översända handlingens bevisvärde (domstolens dom i det
ovannämnda målet Hoffmann-La Roche mot kommissionen, punkt 11, och av den
25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG mot kommissionen, REG 1983, s. 3151,
punkt 27; svensk specialutgåva, häfte 7).
- 42.
- Av vad som anförts följer att talan inte kan vinna bifall på denna grund.
B - Prövning i sak
Huruvida samordning av transaktionspriser och ett åsidosättande av
motiveringsskyldigheten inte har förekommit
Parternas argument
- 43.
- Sökanden har medgett att den deltagit i en samordning av tillkännagivna priser,
men har bestritt att samordningen skulle ha omfattat transaktionspriserna. Förutom
de handlingar som sökanden bifogat sina skrivelser, av vilka det framgår att
transaktionspriserna inte har följt de tillkännagivna priserna, har sökanden till stöd
för sitt bestridande åberopat varje enskild kunds förhandlingsrätt, utvecklingen av
efterfrågan och produktionskostnaderna samt kartongmarknadens särdrag, bland
annat de regelbundet återkommande tillkännagivandena om prishöjningar och en
betydande marknadsinsyn.
- 44.
- Sökanden anser att kommissionen inte klart har förklarat om den hävdade att det
hade förekommit en samordning inte bara av de tillkännagivna priserna utan även
av transaktionspriserna. I motsats till vad kommissionen har gjort gällande
föreligger emellertid en betydande skillnad mellan dessa två slag av samordning på
grund av deras olika verkningar (se domstolens dom av den 31 mars 1993 i de
förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och
C-125/85-C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993,
s. I-1307, svensk specialutgåva, häfte 14). Sökanden har i sin replik hävdat att
ovissheten om syftet med samordningen i sig utgör ett åsidosättande av
motiveringsskyldigheten och av kravet att beslut om fastställande av en överträdelse
av konkurrensreglerna skall vara otvetydiga. Detta åsidosättande utgör således en
allvarligt kränkning av den lagenliga rätten till försvar.
- 45.
- Kommissionen har förklarat att den inte förstår hur sökanden, samtidigt som den
medger att den har deltagit i en samordning av priserna, kan göra gällande att de
genomförda prishöjningarna inte var ett resultat av denna samordning.
Kommissionen har framhållit att beslutet (i synnerhet punkt 72-102 i
övervägandena) hänvisar såväl till handlingar som styrker att det förekommit en
samordning av varje tillkännagiven höjning inom ramen för överenskommelsen som
till handlingar i vilka varje tillverkare faktiskt tillkännagav den aktuella höjningen.
- 46.
- Kommissionen har vidare gjort gällande att skillnaden mellan en samordning av
tillkännagivna priser och en samordning av transaktionspriser inte är relevant i
föreliggande fall. Den samordning som förekommit inom ramen för PWG och JMC
har inte gällt enbart tillkännagivna priser utan även beslut om regelbundna
höjningar av priset för varje produktslag och om en samtidig tillämpning av dessa
höjningar inom hela gemenskapen (se de skriftliga bevis som nämns i
punkterna 74-90, 92 och 94-96 i övervägandena i beslutet).
- 47.
- Med hänsyn till bevisen för att en samordning har ägt rum inom ramen för de
kommittéer i vilka sökanden har deltagit är det omöjligt att hävda dels att
pristillkännagivandena inte har undanröjt varje företags ovisshet om dess
konkurrenters agerande, dels att sökanden har genomfört prishöjningarna
oberoende av samordningen (se förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991
i mål T-1/89, Rhône-Poulenc mot kommissionen, REG 1991, s. II-867,
punkterna 122 och 123).
Förstainstansrättens bedömning
- 48.
- Enligt artikel 1 i beslutet har de företag som avses i denna bestämmelse överträtt
artikel 85.1 i fördraget genom att under referensperioden ha deltagit i ett avtal och
ett samordnat förfarande som innebar att kartongleverantörerna inom
gemenskapen enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de
olika nationella valutorna, samt planlade och genomförde samtidiga och enhetliga
prishöjningar inom hela Europeiska gemenskapen.
- 49.
- Sökanden har medgett att den deltagit i fyra av PG Paperboards organ och inte
bestritt, vare sig i sina skrivelser eller i sina svar på förstainstansrättens frågor
under sammanträdet, att den har deltagit i en samordning av pristillkännagivanden
från och med år 1988.
- 50.
- Innan förstainstansrätten tar ställning till sökandens argument, att samordningen
inte omfattade transaktionspriser, finns det anledning att bedöma om kommissionen
i sitt beslut verkligen har gjort gällande att samordningen omfattade sådana priser.
- 51.
- Det kan i detta avseende konstateras för det första att det i artikel 1 i beslutet inte
preciseras vilket slag av pris som har varit föremål för samordnade höjningar.
- 52.
- För det andra framgår det inte av beslutet att kommissionen skulle ha hävdat att
tillverkarna hade fastställt eller haft för avsikt att fastställa enhetliga
transaktionspriser. I synnerhet punkterna 101 och 102 i övervägandena, angående
de samordnade prisinitiativens betydelse för prisnivån, styrker att kommissionen
ansåg att prisinitiativen avsåg katalogpriserna och syftade till att åstadkomma en
höjning av transaktionspriserna. I punkt 101 anges bland annat följande: Även om
samtliga tillverkare var ense om att genomföra hela höjningen, kunde möjligheten
att kunderna bytte till en billigare kvalitet eller produkt medföra att vissa tillverkaregjorde eftergifter för sina fasta kunder vad beträffar tidpunkten för höjningarna
eller genom att ge kunderna extraförmåner i form av mängdrabatter, för att på så
vis förmå dem att godta hela grundprishöjningen. Det var därför ofrånkomligt att
det tog viss tid innan prishöjningarna slog igenom (punkt 101 sjätte stycket i
övervägandena).
- 53.
- Av beslutet följer således att kommissionen ansåg att syftet med tillverkarnas
prissamverkan var att de samordnade höjningarna av de tillkännagivna priserna
skulle medföra att transaktionspriserna höjdes. I detta avseende anges i punkt 101
första stycket i övervägandena i beslutet att tillverkarna inte nöjde sig med att
meddela de överenskomna prishöjningarna, utan vidtog, med några få undantag,
konkreta åtgärder för att säkerställa att höjningarna verkligen tillämpades i
förhållande till kunderna. Situationen i föreliggande mål skiljer sig därför från den
situation domstolen tog ställning till i domen i det ovannämnda målet Ahlström
Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, eftersom kommissionen, till skillnad från det
beslut som gav upphov till ovannämnda dom, i det aktuella beslutet inte gör
gällande att företagen har ägnat sig åt en direkt samordning av
transaktionspriserna.
- 54.
- Denna bedömning i beslutet får stöd av de handlingar som kommissionen har
förebringat.
- 55.
- I synnerhet bilaga 109 till meddelandet om anmärkningar innehåller ett protokoll
från JMC:s möte den 16 oktober 1989 av vilket det bland annat framgår följande:
d) Holland
...
Allvarliga problem med de stora kunderna, i synnerhet Imca, som
fortfarande erbjuds vansinniga priser av Cascades och Van Duffel vilket
orsakar svårigheter för såväl KNP som finländarna.
...
f) Belgien
Situation liknande den i Holland. Finnboard genomförde prishöjningen för
Van Genechten, men tvingades till ett nytt möte med det sistnämnda
företaget på grund av de eftergifter som gjorts i Belgien (av Cascades). Man
kommer dock att framhärda och det förväntas av Beghin, Cascades och
KNP att de gör detsamma.
...
h) Italien
Saffa har mycket stora problem med de importpriser som tillämpas av
Kopparfors, Finnboard och även Cascades.
Saffas leveranser har minskat starkt medan det skett en väsentlig ökning av
importen.
Saffa begär enträget att importörerna absolut skall rätta sig efter de redan
meddelade prisanvisningarna.
- 56.
- Denna handling visar klart att även om tillverkarna allmänt godtog att var och en
av dem förhandlade sina transaktionspriser med sina kunder, förväntade sig var och
en av dem och i synnerhet sökanden, som nämns uttryckligen i ovannämnda bilaga,
att deras konkurrenter skulle tillämpa transaktionspriser som överensstämde med
de överenskomna priserna, i vart fall så att de enskilda förhandlingarna inte
omintetgjorde effekterna av de överenskomna katalogprishöjningarna.
- 57.
- Vidare har sökanden vid sammanträdet medgett att de tillkännagivna priserna
användes som utgångspunkt för förhandlingarna om transaktionspriserna med
kunderna. Detta förhållande bekräftar att det slutliga målet var en höjning av
transaktionspriserna. I detta avseende är det tillräckligt att framhålla att det helt
skulle sakna betydelse att tillverkarna överenskom och fastställde enhetliga
katalogpriser, om dessa priser inte hade någon verklig inverkan på
transaktionspriserna.
- 58.
- Vad beträffar sökandens argument, att ovissheten i fråga om syftet med
samordningen i sig utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, finns det
anledning erinra om att artikel 1 i beslutet inte på något sätt preciserar det pris
som var föremål för samverkan.
- 59.
- I ett sådant fall skall beslutet i enlighet med fast rättspraxis tolkas mot bakgrund
av dess motivering (se till exempel domstolens dom av den 16 december 1975 i de
förenade målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73, 55/73, 56/73, 111/73, 113/73 och 114/73,
Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663, punkt 122-124).
- 60.
- Av det som anförts ovan följer i det aktuella fallet att kommissionen i
övervägandena i beslutet gav en tillfredsställande redogörelse för att samordningen
gällde katalogpriserna och att syftet var en höjning av transaktionspriserna.
- 61.
- Talan kan följaktligen inte vinna bifall på denna grund.
Huruvida sökanden inte har deltagit i en överenskommelse som syftade till att frysa
marknadsandelarna och kontrollera utbudet
Parternas argument
- 62.
- Denna grund består av tre delar.
- 63.
- Sökanden har som första delgrund gjort gällande att kommissionen inte har
tillräckliga bevis vare sig för en samordning som syftade till att frysa
marknadsandelar eller för en samordning av utbudskontrollen. Även om det skulle
antas att dessa former av samordning var tillräckligt bevisade, har kommissionen
inte bevisat att sökanden deltagit i dessa. Sökanden har särskilt bestritt bevisvärdet
av ett flertal av de bilagor till meddelandet om anmärkningar på vilka
kommissionen grundat sitt beslut.
- 64.
- För det första bevisar bilaga 73, som är en intern anteckning från Mayr-Melnhof,
endast förekomsten av en samordning av priserna och förklarar följderna av en
sträng prispolitik samt bekräftar att sökanden inte utövat några påtryckningar på
Mayr-Melnhof för att det sistnämnda företaget inte skulle öka sina
marknadsandelar genom att sänka sina priser. Sökanden har i detta avseende
åberopat den förklaring som Mayr-Melnhof lämnat i sin skrivelse av
den 23 september 1991 (bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar).
- 65.
- För det andra gäller bilaga 102, som är en anteckning från Rena, ett möte med
Nordic Paperboard Institute (nedan kallat NPI), vilket är en sammanslutning i
vilken sökanden inte är medlem.
- 66.
- För det tredje kan Storas förklaringar inte enbart i sig utgöra tillräckliga bevis.
Stora har dessutom vid ett flertal tillfällen framhållit den relativa självständighet
som de olika företagen hade, bland annat vad beträffar produktionsvolym och val
av tidpunkt för driftstoppen (se punkterna 57, 59, 60, 69, 70 och 71 i
övervägandena i beslutet). Storas förklaringar bekräftar dessutom att det inte
infördes något kontrollsystem till följd av en överenskommelse om volymer.
Avsaknaden av ett sådant system för kontroll av volymutvecklingen talar tydligt
emot att det skulle föreligga en överenskommelse i detta avseende. För övrigt är
Storas förklaringar endast uttryck för detta företags egen uppfattning i fråga om
intresset av att vidta åtgärder för att kontrollera produktions- och
försäljningsvolymen.
- 67.
- Sökanden har som andra delgrund gjort gällande att utvecklingen av de olika
företagens marknadsandelar visar att det inte förekommit en samordning som
syftade till att frysa marknadsandelarna eller att sökanden, även om det antas att
det förekommit en sådan samordning mellan vissa företag, i vart fall inte deltagit
i den.
- 68.
- Vad beträffar den allmänna utvecklingen av marknadsandelarna har sökanden
understrukit att betydande ny kapacitet togs i bruk under den ifrågavarande
perioden av vissa tillverkare, närmare bestämt Iggesund (MoDo) och Mayr-Melnhof.
- 69.
- Sökanden har även påpekat att dess egen totala andel av marknaden inom
gemenskapen minskade från 14,3 procent år 1987 till 11,7 procent år 1990. Enligt
sökanden är en sådan minskning inte förenlig med kommissionens påstående att
den deltagit i en överenskommelse som syftade till att frysa de olika tillverkarnas
marknadsandelar. Vad beträffar Prat Carton bekräftar även minskningen med
omkring 9 procent under åren 1987-1990 av dess totala andel av marknaden inom
gemenskapen att detta företag inte alls deltagit i någon samordning avseende en
frysning av marknadsandelarna.
- 70.
- Sökanden har som tredje delgrund hävdat att dess agerande i fråga om driftstopp
och export till utomeuropeiska marknader inte heller överensstämmer med
kommissionens påståenden.
- 71.
- Vad beträffar den första delgrunden anser kommissionen att de bevis som den har
åberopat, nämligen Storas förklaringar (bilagorna 39 och 43 till meddelandet om
anmärkningar) och bilagorna 73 och 102 till meddelandet om anmärkningar är fullt
tillräckliga för att styrka förekomsten av såväl en överenskommelse om att frysa
marknadsandelarna och kontrollera utbudet som sökandens deltagande i dessa
moment i överenskommelsen.
- 72.
- Avseende den andra delgrunden har kommissionen erinrat om att den grundade
sig på skriftliga bevis för förekomsten av en överenskommelse om att frysa
marknadsandelar, och den har hävdat att sökandens argument avseende
utvecklingen av de olika företagens marknadsandelar inte är relevant för huruvida
en sådan överenskommelse förekommit. Det medges för övrigt uttryckligen i
beslutet att det förekommit en svag utveckling av vissa företags marknadsandelar,
eftersom marknadsandelarna omförhandlades varje år (punkterna 60 och 131 i
övervägandena i beslutet). I alla händelser är överenskommelser som har till syfte
eller resultat att begränsa konkurrensen förbjudna enligt artikel 85 i fördraget,
oberoende av hur framgångsrika dessa överenskommelser varit.
- 73.
- Vad särskilt beträffar sökandens argument avseende utvecklingen av dess egen
andel av marknaden har kommissionen erinrat om att överträdelsen gällde hela
gemenskapsmarknaden. Sökanden ingick i PWG, inom vilken marknadsandelarna
diskuterades. År 1989 utsågs till och med den styrelseledamot som företrädde Saffa
till vice ordförande för PG Paperboard.
- 74.
- Kommissionen har slutligen påpekat att sökandens påstående att den alltid agerade
självständigt inte styrks av något bevis. Även om det antas att sökanden har
åsidosatt överenskommelsen, skulle detta inte ändra något i fråga om den
överträdelse som har begåtts (domen i det ovannämnda målet Rhône-Poulenc mot
kommissionen).
- 75.
- Vad slutligen avser den tredje delgrunden har kommissionen gjort gällande att
Stora, i bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, bekräftar att PWG planerade
och införde ett system för att återställa jämvikten och styra produktionen så att
priserna skulle kunna hållas på en konstant nivå. Den omständigheten, att
marknadsläget eller den väl fungerande överenskommelsen medförde att sökanden
enligt egen uppgift inte behövde tillgripa samordnade driftstopp, är följaktligen inte
av betydelse för bedömningen av sökandens ansvar eller deltagande i
överenskommelsen om kontroll av marknadsandelar och kvantitet.
Förstainstansrättens bedömning
1. Förekomsten av en samordning som syftade till att frysa marknadsandelarna och
en samordning som syftade till att kontrollera utbudet
- 76.
- Vad beträffar den första delgrunden skall det erinras om att, enligt artikel 1 i
beslutet, de företag som avses i denna bestämmelse har överträtt artikel 85.1 i
fördraget genom att under referensperioden delta i ett avtal och ett samordnat
förfarande som innebar att kartongleverantörerna inom gemenskapen enades om
att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta nivåer, men
med möjlighet till vissa ändringar och allt oftare från och med början av år 1990
vidtog samordnade åtgärder för att kontrollera tillförseln till den gemensamma
marknaden i syfte att säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade
prishöjningarna.
- 77.
- Enligt kommissionen inleddes dessa två slag av samverkan, vilka i beslutet
sammanförts under rubriken reglering av volymerna, av deltagarna i PWG:s
möten under den aktuella perioden. Det framgår av punkt 37 tredje stycket i
övervägandena i beslutet att PWG:s verkliga uppgift, såsom den beskrivits av Stora,
bland annat bestod i diskussion om och samordning av marknader,
marknadsandelar, priser samt prishöjningar och kapacitet.
- 78.
- Vad beträffar PWG:s betydelse för samverkan i fråga om marknadsandelarna,
framgår följande av beslutet (punkt 37 femte stycket, i övervägandena): I samband
med åtgärderna för prishöjningar diskuterades ingående inom PWG de nationella
företagssammanslutningarnas och de enskilda tillverkarkoncernernasmarknadsandelar i Västeuropa. Dessa diskussioner resulterade i att deltagarna
träffade vissa uppgörelser avseende sina respektive marknadsandelar i syfte att
säkerställa att de samordnade prisinitiativen inte omintetgjordes av att utbudet
översteg efterfrågan. De stora tillverkarkoncernerna beslutade att de skulle
vidmakthålla sina marknadsandelar på en nivå som motsvarade de årliga slutgiltiga
försäljnings- och produktionssiffror som sammanställdes och offentliggjordes av
Fides i mars påföljande år. Utvecklingen av marknadsandelarna analyserades vid
varje tillfälle då PWG möttes på grundval av månadsresultaten från Fides, och i
händelse av betydande variationer avkrävdes det förmodat ansvariga företaget
förklaringar.
- 79.
- Enligt punkt 52 i övervägandena syftade avtalet som träffades inom PWG år 1987
[...] till att frysa de största tillverkarnas andelar av den västeuropeiska marknaden
på den aktuella nivån samt till att tillverkarna skulle avstå från att värva nya kunder
eller förbättra sin aktuella marknadsställning genom en aggressiv prispolitik.
- 80.
- I punkt 56 första stycket i övervägandena understryks följande: Det grundläggande
avtalet mellan de största tillverkarna om att vidmakthålla sina respektive
marknadsandelar fortsatte att tillämpas under hela den period som omfattas av
föreliggande beslut. Enligt punkt 57 analyserades utvecklingen av
marknadsandelarna vid varje möte inom PWG på grundval av preliminär
statistik. Slutligen framhålls i punkt 56 sista stycket att [d]e företag som deltog
i diskussionerna om marknadsandelar var medlemmarna av PWG, närmare
bestämt: Cascades, Finnboard, KNP (fram till år 1988), [Mayr-Melnhof], MoDo,
Sarrió, de två tillverkarna som ingår i Stora-koncernen, CBC och Feldmühle, samt
(från och med år 1988) Weig.
- 81.
- Det finns anledning anse att kommissionen vederbörligen har styrkt förekomsten
av en samverkan kring marknadsandelar mellan deltagarna i PWG:s möten.
- 82.
- Kommissionens analys grundas i huvudsak på Storas förklaringar (bilagorna 39
och 43 till meddelandet om anmärkningar) och bekräftas av bilaga 73 till
meddelandet om anmärkningar.
- 83.
- I bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar förklarar Stora: PWG samlades till
möten från och med år 1986 i syfte att reglera marknaden. ... Bland andra (lagliga)
verksamheter bestod PWG:s uppgift i diskussion om och samordning av marknader,
marknadsandelar, priser samt prishöjningar, efterfrågan och kapacitet. PWG:s roll
var bland annat att göra exakta uppskattningar av utbud och efterfrågan på
marknaden samt föreslå nödvändiga åtgärder för att reglera denna samt presentera
denna uppskattning för President Conference.
- 84.
- Vad särskilt beträffar samverkan kring marknadsandelar påpekar Stora att de
marknadsandelar som förvärvats av nationella företagssammanslutningar i
Europeiska gemenskapen, Efta och andra länder till vilka medlemmarna av
PG Paperboard levererar analyserades inom PWG och PWG diskuterade
möjligheten av att vidmakthålla marknadsandelarna på samma nivå som under
föregående år (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 19). Av
meddelandet (samma handling, punkt 6) framgår att diskussioner om tillverkarnas
marknadsandelar i Europa ägde rum även under denna period, eftersom den första
referensperioden gällde nivåerna år 1987.
- 85.
- I sitt svar på en begäran från kommissionen av den 23 december 1991, sänt den
14 februari 1992 (bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar), preciserar Stora
vidare att [ö]verenskommelserna om marknadsandelarnas nivå som ingåtts mellan
medlemmarna av PWG gällde Europa i dess helhet. Dessa överenskommelser
grundades på sammanlagda årliga sifferuppgifter för föregående år, vilka normalt
förelåg i slutgiltig sammanställning från och med mars påföljande år (punkt 1.1).
- 86.
- Detta påstående bekräftas i samma handling enligt följande: ... diskussionerna
utmynnade i överenskommelser som normalt ingicks i mars varje år mellan
medlemmarna av PWG, och syftade till att medlemmarnas marknadsandelar skulle
kunna vidmakthållas på samma nivå som föregående år (punkt 1.4). Stora påpekar
att ingen åtgärd vidtogs för att säkerställa att dessa överenskommelser iakttogs
och att deltagarna i PWG:s möten var medvetna om att för det fall de vidtog
avvikande åtgärder på vissa marknader till vilka andra deltagare levererade, skulle
dessa leverantörer göra samma sak på andra marknader (samma punkt).
- 87.
- Slutligen förklarar Stora att Saffa deltog i diskussionerna om marknadsandelarna
(punkt 1.2).
- 88.
- Storas påståenden om en samverkan kring marknadsandelar får stöd i bilaga 73 till
meddelandet om anmärkningar. Denna handling, som påträffades hos FS-Karton,
är en konfidentiell skrivelse av den 28 december 1988 från försäljningschefen för
Mayr-Melnhof-koncernen i Tyskland (Katzner), till verkställande direktören för
Mayr-Melnhof i Österrike (Gröller), angående marknadsläget.
- 89.
- Enligt denna skrivelse, som citeras i punkt 53-55 i övervägandena i beslutet, gav
det mycket nära samarbetet inom ramen för VD-kretsen (Präsidentenkreis),
som inrättades år 1987, upphov till såväl vinnare som förlorare. Skrivelsens
upphovsman har placerat Mayr-Melnhof bland förlorarna och detta av olika skäl,
bland annat följande:
2) Ett avtal har endast kunnat träffas genom att vi påförs ett straff - man
har krävt att vi skall göra uppoffringar .
3) 1987 års marknadsandelar skulle frysas, befintliga kontakter skulle
vidmakthållas och ingen ny verksamhet eller kvalitet får tas i bruk genom
att tillämpa lockpriser (resultatet kommer att visa sig i januari 1989 - om
alla deltagare är lojala).
- 90.
- Dessa meningar skall läsas mot bakgrund av skrivelsens mer allmänna innehåll.
- 91.
- I detta avseende har skrivelsens upphovsman som inledning erinrat om det nära
samarbete avseende Europa som bedrevs inom VD-kretsen. Detta uttryck har
tolkats av Mayr-Melnhof så att det avser såväl PWG som PC i mer allmän
bemärkelse, det vill säga utan hänvisning till en händelse eller särskilt möte
(bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar, punkt 2.a). Det saknas anledning att
diskutera denna tolkning i detta sammanhang.
- 92.
- Upphovsmannen har vidare påpekat att detta samarbete har skapat en
prisdisciplin som gett upphov till såväl vinnare som förlorare.
- 93.
- Det är således mot bakgrund av den prisdisciplin som beslutats av VD-kretsen
som uttalandet om att marknadsandelarna skulle frysas på 1987 års nivå skall
tolkas.
- 94.
- Vidare överensstämmer hänvisningen till år 1987 som referensår med Storas andra
förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar; se punkt 84 ovan).
- 95.
- Vad gäller PWG:s roll i samverkan kring kontrollen av tillförseln - som
karaktäriserades av en undersökning av driftstopp - framgår av beslutet att PWG
spelade en avgörande roll för införandet av driftstopp, då det från år 1990 uppkom
problem med överkapacitet och sjunkande efterfrågan. I början av år 1990
bedömde de största tillverkarna att det var lämpligt att inom ramen för PWG enas
om nödvändigheten av driftstopp. De stora tillverkarna medgav att de inte kunde
öka efterfrågan genom att sänka priserna, och att priserna skulle komma att sjunka
om de behöll full produktionskapacitet. Det var teoretiskt möjligt att på grundval
av kapacitetsrapporterna beräkna hur länge driftstoppen skulle pågå för att jämvikt
skulle uppnås mellan utbud och efterfrågan (punkt 70 i övervägandena i beslutet).
- 96.
- Av beslutet framgår vidare följande: PWG angav dock inte något formellt
driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta. Enligt Stora var det praktiskt svårt att
upprätta en koordinerad plan över driftstopp som täckte samtliga tillverkare. Stora
har påpekat att detta var skälet till att det endast fanns ett informellt system för
uppmuntran (punkt 71 i övervägandena i beslutet).
- 97.
- Det finns anledning anse att kommissionen i tillräcklig grad har styrkt förekomsten
av en samverkan kring driftstopp mellan deltagarna i PWG:s möten.
- 98.
- De handlingar som kommissionen har åberopat stöder dess bedömning.
- 99.
- I sin andra förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 24)
förklarar Stora följande: Genom att PWG bestämde sig för en politik inriktad på
pris framför kvantitet och gradvis införde ett system för likvärdiga priser från och
med år 1988 medgav medlemmarna av PWG samtidigt att det var nödvändigt att
driftstoppen respekterades för att dessa priser skulle kunna bibehållas trots
sjunkande efterfrågan. Om tillverkarna inte genomförde driftstopp, skulle det bli
omöjligt att bibehålla den överenskomna prisnivån med hänsyn till den stigande
överkapaciteten.
- 100.
- I följande punkt i sin förklaring tillägger Stora att [u]nder åren 1988 och 1989
kunde industrin utnyttja nästan full kapacitet. Andra driftstopp än de normala för
reparationer och semestrar blev nödvändiga från och med år 1990. ... Det visade
sig senare nödvändigt med driftstopp då orderingången avtog för att vidmakthålla
politiken inriktad på pris framför kvantitet. Driftstoppen som tillverkarna skulle
respektera (för att säkerställa jämvikten mellan produktion och konsumtion) kunde
beräknas på grundval av kapacitetsrapporter. PWG angav dock inte något formellt
driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta, även om det fanns ett informellt
system för uppmuntran ....
- 101.
- Vad beträffar bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar utgör upphovsmannens
skäl till varför han ansåg Mayr-Melnhof som förlorare vid tillfället då skrivelsen
utarbetades viktiga bevis för förekomsten av en samverkan mellan deltagarna i
PWG:s möten kring driftstoppen.
- 102.
- Upphovsmannen till skrivelsen konstaterar nämligen:
4) Det är på denna punkt som de berörda parternas uppfattning om det
eftersträvade målet börjar skilja sig åt.
...
c) Samtliga försäljningsavdelningar och europeiska agenter har befriats från
sina budgetvolymer och en strikt prispolitik iakttas så gott som utan
undantag (våra medarbetare har ofta inte förstått denna ändrade attityd till
marknaden - tidigare har det endast ställts krav på kvantitet, medan nu
enbart prisdisciplinen beaktas samt risken för driftstopp).
- 103.
- Mayr-Melnhof hävdar (bilaga 75 i meddelandet om anmärkningar) att det ovan
återgivna stycket syftar på företagets interna situation. Om emellertid detta utdrag
analyseras mot bakgrund av skrivelsens mer allmänna innehåll, kan det tolkas som
ett genomförande av en strikt politik inom försäljningsavdelningarna, som lagts fast
av VD-kretsen. Skrivelsen skall således tolkas på så sätt att deltagarna i det
närmare samarbetet som beslutades år 1987, det vill säga åtminstone deltagarna i
PWG:s möten, tveklöst hade tagit ställning till följderna av den fastlagda politiken
under förutsättning att den tillämpades strikt.
- 104.
- Den omständigheten att diskussioner om driftstoppen ägde rum mellan tillverkarna
i samband med förberedelserna för prishöjningarna styrks bland annat av en
skrivelse från Rena av den 6 september 1990 (bilaga 118 till meddelandet om
anmärkningar), i vilken nämns med vilka belopp priserna skulle höjas i ett flertal
länder, tidpunkterna för de framtida tillkännagivandena av dessa höjningar samt
orderstocken uttryckt i arbetsdagar för ett flertal tillverkare.
- 105.
- Upphovsmannen till denna skrivelse påpekar att vissa tillverkare förberedde
driftstopp, vilket han uttrycker på exempelvis följande sätt:
Kopparfors 5-15 days
5/9 will stop for five days.
- 106.
- Av vad som ovan anförts kan konstateras att kommissionen i tillräcklig grad har
bevisat att det förekommit en samverkan kring marknadsandelarna mellan
deltagarna i PWG:s möten samt en samverkan kring driftstoppen mellan samma
företag. Eftersom det inte har bestritts att Sarrió har deltagit i PWG:s möten och
då detta företag uttryckligen omnämns i de viktigaste bevisen (Storas förklaringaroch bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar), var det riktigt av kommissionen
att anse att sökanden deltagit i dessa två fall av samverkan.
- 107.
- Sökandens kritik mot Storas förklaringar och bilaga 73 till meddelandet om
anmärkningar, som avsåg att ifrågasätta bevisvärdet av dessa handlingar, är inte av
sådant slag att detta konstaterande försvagas.
- 108.
- Vad för det första beträffar de förklaringar Stora har lämnat till kommissionen står
det klart att dessa härrör från ett av de företag som förmodas ha deltagit i den
påstådda överträdelsen och att de innehåller en detaljerad beskrivning av vilken typ
av diskussioner som fördes inom PG Paperboards organ, det mål som
eftersträvades av de företag som samlats inom ramen för denna grupp samt dessa
företags deltagande i de olika organens möten. Eftersom detta centrala bevis
bekräftas av andra handlingar i målet, utgör det ett relevant stöd för
kommissionens påståenden.
- 109.
- Vad vidare beträffar bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar anser sökanden
att denna endast visar att det förekommit en samordning av priserna, eftersom de
variationer i försäljningen som nämns i bilagan endast anses vara en följd av
prispolitiken. Sökanden har i detta avseende åberopat den tolkning som Mayr-Melnhof har gjort av denna handling (bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar).
- 110.
- Sökandens analys är emellertid inte förenlig med en kontextuell tolkning av
handlingen, och Mayr-Melnhofs tolkning utgör inte något stöd.
- 111.
- Enligt bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar är [bilaga 73] en allmän
redogörelse för läget sammanställd av försäljningsdirektören på FS-Karton och
avsedd för koncernledningen, och är inget annat än ett försök att inför
koncernledningen försvara att företagets omsättning stagnerat i huvudsak med den
motiveringen att den nya politiken tvingat dotterbolaget att iaktta en strikt
prisdisciplin på bekostnad av minskad omsättning. Vidare innebar enligt Mayr-Melnhof frysningen av marknadsandelarna att Mayr-Melnhof-koncernen, för att
uppnå en högre prisnivå, inte fick försöka förvärva större andel av marknaden
genom att sälja ytterligare kvantiteter till nya kunder eller nya produktslag till
underpris. Målsättningen var tvärtom att bibehålla de befintliga kundrelationerna
trots prishöjningen.
- 112.
- Dessa allmänna påpekanden är dock inte förenliga med den inledande
hänvisningen till VD-kretsen, utan handlingen skall i sin helhet förstås mot
bakgrund av denna hänvisning.
- 113.
- Då uppgifterna i bilaga 73 avseende frysningen av marknadsandelarna och
regleringen av utbudet motsvarar innehållet i Storas förklaringar, var det riktigt av
kommissionen att anse att dessa handlingar tillsammans vittnar om förekomsten av
ett samförstånd som går utöver en samordning av enbart priserna.
- 114.
- Eftersom kommissionen har styrkt förekomsten av de två ifrågavarande fallen av
samverkan, är det inte nödvändigt att undersöka den kritik som sökanden riktat
mot bilaga 102 till meddelandet om anmärkningar.
2. Sökandens verkliga agerande
- 115.
- Enligt den andra och tredje delgrunden var företagens verkliga agerande inte
förenligt med kommissionens påstående om förekomsten av de två bestridda fallen
av samverkan. Dessa delgrunder kan dock inte heller godtas.
- 116.
- För det första skall förekomsten av en samverkan mellan medlemmarna av PWG
kring de två aspekterna av politiken inriktad på pris framför kvantitet inte
blandas samman med genomförandet av denna politik. De bevis som kommissionen
har förebringat har ett sådant bevisvärde att upplysningar om sökandens verkliga
agerande på marknaden inte kan inverka på kommissionens slutsatser om själva
förekomsten av en samverkan kring de två aspekterna av den omtvistade politiken.
På sin höjd skulle sökandens påståenden kunna syfta till att visa att dess agerande
inte överensstämde med det som överenskommits mellan de företag som träffats
inom ramen för PWG.
- 117.
- För det andra vederläggs kommissionens slutsatser inte av sökandens uppgifter. Det
kan framhållas att kommissionen uttryckligen medger att samverkan kring
marknadsandelarna inte innefattade ett officiellt system för sanktioner eller
kompensation ... för att stärka avtalet om marknadsandelarna och att vissa stora
tillverkares marknadsandelar ökade svagt från år till år (se bland annat
punkterna 59 och 60 i övervägandena i beslutet). Kommissionen har vidare påpekat
att industrin utnyttjade full kapacitet ända fram till början av år 1990 och att
driftstopp praktiskt taget inte ansågs nödvändiga fram till denna tidpunkt (punkt 70
i övervägandena i beslutet).
- 118.
- För det tredje framgår det av fast rättspraxis att den omständigheten, att ett företag
inte rättar sig efter resultaten av möten som haft ett uppenbart
konkurrensbegränsande syfte, inte innebär att företagets ansvar på grund av att det
har deltagit i överenskommelsen bortfaller, så länge det inte offentligt tagit avstånd
från dessa mötens innehåll (se till exempel förstainstansrättens dom av den
6 april 1995 i mål T-141/89, Tréfileurope mot kommissionen, REG 1995, s. II-791,
punkt 85). Även om det antas att sökandens agerande på marknaden inte
överensstämde med det överenskomna agerandet, påverkar detta inte på något sätt
företagets ansvar för överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget.
Huruvida kommissionen har tagit fel beträffande hur länge samordningen av priserna
pågick
Parternas argument
- 119.
- Sökanden har gjort gällande att en samordning av de tillkännagivna priserna ägde
rum först från och med år 1988, åtminstone vad beträffar sökanden. Prishöjningen
i Förenade kungariket i januari 1987 var endast en naturlig reaktion från
tillverkarnas sida till följd av den brittiska valutans svaghet i förhållande till andra
europeiska valutor, och den enhetliga karaktären av höjningen var ett resultat av
insynen i marknaden. Det är inte förbjudet för ekonomiska aktörer att anpassa sitt
beteende till sina konkurrenters konstaterade eller förväntade agerande (domen i
det ovannämnda målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen). Vidare kan varken
bilagorna 44 och 61 till meddelandet om anmärkningar eller handling A-17-2 anses
bevisa att det har förekommit en samordning av priserna mellan företagen. I alla
händelser gäller de inte sökanden.
- 120.
- Den tidpunkt då samordningen av priserna upphörde har kommissionen felaktigt
fastställt till april 1991, trots att meddelandet om den sista samordnade
prishöjningen ägde rum i september-oktober 1990.
- 121.
- Kommissionen har erinrat om att sökanden deltog i PWG:s och JMC:s möten
sedan dessa organ bildades och att den fortfarande var medlem år 1991.
Kommissionen har understrukit att även om de handlingar som påträffades i ett av
de berörda företagens lokaler visar att ett avtal träffades i slutet av år 1987 om
frågor som gällde reglering av kvantiteter och prisdisciplin (punkt 53 i
övervägandena i beslutet) vederlägger inte detta påståendet att de ifrågavarande
tillverkarna före denna period hållit ett antal hemliga möten för att diskutera
planer på att undanröja konkurrensen (se bland annat punkt 161 i övervägandena
i beslutet). Detta påstående bekräftas i bilagorna 35 och 43 till meddelandet om
anmärkningar. Kommissionen har tillagt att riktigheten av dess slutsatser angående
hur länge överträdelsen pågick även bekräftas av tillverkarnas prishöjningar sedan
år 1987.
Förstainstansrättens bedömning
- 122.
- Enligt artikel 1 i beslutet har sökanden överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att
från halvårsskiftet 1986 till april 1991 delta i åtminstone ett avtal och ett samordnat
förfarande som innebar att kartongleverantörer inom gemenskapen bland annat
beslutade om prishöjningar på kartong samt planlade och genomförde samtidiga
och enhetliga prishöjningar inom hela gemenskapen. I punkt 74 i övervägandena
preciseras att det första samordnade prisinitiativet i vilket sökanden deltog
(bilaga A till beslutet) vidtogs i Förenade kungariket i slutet av år 1986 medan
PG Paperboards nya system ännu var under utarbetande.
- 123.
- I punkt 161 andra stycket i övervägandena anges för övrigt att flertalet av de
företag som var mottagare av beslutet deltog i överträdelsen från juni 1986, vilket
var den tidpunkt då PWG bildades och samverkan mellan tillverkarna
intensifierades och började bli mer effektiv.
- 124.
- Till stöd för sin kritik avseende när samordningen av priserna inleddes har
sökanden ifrågasatt bevisvärdet av såväl bilagorna 61 och 44 till meddelandet om
anmärkningar som handling A-17-2.
- 125.
- Bilaga 61 till meddelandet om anmärkningar är en handling som påträffades hos
Mayr-Melnhofs agent i Förenade kungariket. Kommissionen anser att det rör sig
om en intern anteckning från en President Conference [som bekräftar] Storas
medgivande att man vid President Conference diskuterade en samverkanspolitik
för prissättning (punkt 41 tredje stycket och punkt 75 andra stycket i
övervägandena i beslutet).
- 126.
- Denna handling, som härrör från ett möte i Wien den 12 och den
13 december 1986, innehåller följande upplysning:
Prispolitiken i Förenade kungariket
Representanten för Weig var närvarande vid ett nyligen hållet möte med Fides,
under vilket denne förklarade att de tyckte att 9 procent var en för hög procentsats
för Förenade kungariket och att de insisterade på 7 procent!! Besvikelsen är stor,
eftersom detta utgör förhandlingsnivån för samtliga. Prispolitiken för Förenade
kungariket kommer att föras av RHU med stöd av [Mayr-Melnhof] även om detta
medför en tillfällig minskning av kvantiteten trots att vi anstränger oss för att
bibehålla målet med 9 procent (vilket återstår att se). [Mayr-Melnhof/FS] bedriver
en politik som syftar till att öka deras marknadsandel i Förenade kungariket, men
vinstminskningen är allvarlig och vi måste kämpa för att återta kontrollen över
priset. [Mayr-Melnhof] bestrider inte det faktum att det är känt att de har ökat sin
kvantitet i Tyskland med 6 000, eftersom detta inte gör saken bättre!
- 127.
- Det möte med Fides till vilket hänvisas i början av det citerade stycket är enligt
Mayr-Melnhof (svar på en begäran om upplysningar, bilaga 62 till meddelandet om
anmärkningar) förmodligen PC:s möte den 10 november 1986.
- 128.
- Det kan konstateras att den aktuella handlingen bekräftar att Weig har reagerat
genom att lämna uppgifter om sin framtida prispolitik i Förenade kungariket med
avseende på en ursprunglig prishöjningsnivå.
- 129.
- Den kan emellertid inte anses utgöra bevis för att Weig har reagerat på den
fastställda nivån för höjningen av det pris som överenskommits mellan de företag
som träffats inom ramen för PG Paperboard vid ett tidigare tillfälle än den
10 november 1986.
- 130.
- Kommissionen har inte åberopat några andra bevis med denna innebörd. Vidare
kan Weigs hänvisning till en prishöjning på 9 procent förklaras av meddelandet
från Thames Board Limited den 5 november 1986 om en prishöjning i Förenade
kungariket (bilaga A-12-1). Detta meddelande offentliggjordes med kort varsel,
såsom framgår av ett pressklipp (bilaga A-12-3). Slutligen har kommissionen inte
förebringat någon annan handling som skulle kunna utgöra ett direkt bevis för att
diskussioner om prishöjningarna ägde rum under PC:s möten. Mot denna bakgrund
kan det inte uteslutas att Weigs yttrande, såsom det återges i bilaga 61 till
meddelandet om anmärkningar, gjordes utanför PC:s möte den 10 november 1986,
vilket Weig vid upprepade tillfällen hävdat under sammanträdet.
- 131.
- Vidare bekräftar ett protokoll från ett möte med styrelsen för Feldmühle (UK) Ltd
den 7 november 1986 (bilaga A-17-2), som åberopats av kommissionen i beslutet
(punkt 74 tredje stycket i övervägandena), att Feldmühles brittiska dotterbolag
kände till meddelandet om en prishöjning på omkring 9 procent av Thames Board
Limited tidigare än den 10 november 1986. TBM and the Fins have announced
price increases of approximately 9 % to be effective from February 1987 and it
would appear that most other mills will be looking for the same sort of increase
(TBM och finländarna har meddelat prishöjningar på omkring 9 procent somkommer att gälla från februari 1987 och det verkar som om de flesta andra bruken
kommer att genomföra liknande höjningar) (bilaga A-17-2 citerad av
kommissionen i punkt 74 i övervägandena i beslutet).
- 132.
- Vad beträffar bilaga 44 till meddelandet om anmärkningar, som är handskrivna
anteckningar på sidorna för den 15 till den 17 januari 1987 i en kalender
tillhörande en anställd vid Feldmühle, anser kommissionen att den utgör ett
ytterligare bevis för samordning (punkt 75 tredje stycket i övervägandena i
beslutet).
- 133.
- Dessa anteckningar har dock inte det bevisvärde som svaranden påstår. Det möte
som protokollfördes genom dessa anteckningar är inte identifierat, vilket innebär
att det inte kan uteslutas att det var ett internt möte inom företaget Feldmühle.
Eftersom anteckningarna dessutom sannolikt gjordes kring mitten av januari 1987,
kan de inte utgöra bevis för att genomförandet av prishöjningen, inklusive av
TBM, var ett resultat av en samordning, utan denna uppgift kan enbart anses som
ett konstaterande.
- 134.
- Vissa uppgifter i anteckningarna är dessutom av sådant slag att de motsäger
kommissionens påstående att nämnda anteckningar skulle bekräfta förekomsten av
en samverkan kring beslutet att höja priset i Förenade kungariket. I synnerhet
påpekandena enligt vilka direktören för Feldmühle hade förklarat sig vara
skeptisk till Kopparfors och ansåg att Mayr-Melnhof agerade oansvarigt (ohne
Verantwortung) kan inte betraktas som stöd för kommissionens påstående.
Detsamma gäller följande omnämnande: Finnboard: Preisautonomie auch f. Tako
(Finnboard: prisautonomi även för Tako).
- 135.
- Av det anförda följer att kommissionen inte har styrkt att företagen kom överens
om att höja priserna i Förenade kungariket i januari 1987 eller a fortiori att
sökanden deltagit i diskussioner med detta syfte.
- 136.
- Sökanden har emellertid själv medgett att den deltog i PWG:s möten sedan detta
organ - som ingår i PG Paperboard - bildades vid halvårsskiftet år 1986, och skall
därför anses ansvarig för en prissamverkan från och med denna tidpunkt.
- 137.
- PWG bildades av ett antal företag, däribland sökanden, i ett i huvudsak
konkurrensbegränsande syfte. Stora har anmärkt (bilaga 39 till meddelandet om
anmärkningar, punkt 8) att PWG samlades till möten från och med år 1986 i syfte
att reglera marknaden och hade bland annat till uppgift att genomföra en
diskussion om och samordning av marknader, marknadsandelar, priser samt
prishöjningar och kapacitet (bilaga 35 till meddelandet om anmärkningar, punkt
5 iii).
- 138.
- Den betydelse som de företag som möttes inom ramen för detta organ hade för
samverkan kring marknadsandelar och driftstopp har beskrivits i samband med den
föregående grunden (se ovan punkt 78-106). De företag som möttes inom ramen
för detta organ diskuterade även prisinitiativ. Enligt Stora (bilaga 39 till
meddelandet om anmärkningar, punkt 10) enades PWG från år 1987 om ett avtal
samt fattade generella beslut om tidsplan ... och om nivån på de prishöjningar som
skulle genomföras av kartongtillverkarna.
- 139.
- Genom att sökanden gått med på att anordna och delta i möten inom ett organ
vars konkurrensbegränsande syfte - bestående bland annat i diskussioner om
framtida prishöjningar - var känt samt godtogs av de företag som gett upphov till
detta organ, finns det tillräckliga skäl för att anse sökanden skyldig till deltagande
i en prissamverkan från och med halvårsskiftet 1986. Sökanden har medgett att den
deltagit i PWG sedan denna tidpunkt.
- 140.
- Vad beträffar den tidpunkt då samordningen av priserna upphörde var det riktigt
av kommissionen att fastställa den till april 1991, vilket var den månad under vilken
kommissionens tjänstemän genomförde undersökningar i lokalerna hos ett flertal
företag i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17. Den sista samordnade
prishöjningen som tillkännagavs i oktober 1990 av sökanden tillämpades nämligen
från och med januari 1991, och den katalogprisnivå som överenskommits mellan
företagen gällde alltjämt i april 1991.
- 141.
- Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall på denna grund.
Huruvida kommissionen har gjort en felaktig bedömning av hur länge
överenskommelsen gällde om att frysa marknadsandelarna och att kontrollera utbudet
Parternas argument
- 142.
- Sökanden har gjort gällande att även om det skulle anses bevisat att det
förekommit en överenskommelse om att frysa marknadsandelarna och kontrollera
utbudet har kommissionen gjort en felaktig bedömning av hur länge
överenskommelsen gällde, eftersom det framgår av det bevismaterial som den har
åberopat att det inte förekom någon överenskommelse före slutet av år 1988. I sin
replik har sökanden tillagt att bilaga 102 till meddelandet om anmärkningar - en
skrivelse från Rena avseende mötet med NPI den 3 oktober 1988 - styrker att det
inte fanns en sådan överenskommelse vid den tidpunkt då denna skrivelse
upprättades, eftersom upphovsmannen till skrivelsen endast hänvisar till
möjligheten att undersöka en reglering av utbudet för det fall svårigheter skulle
uppkomma i fråga om priserna.
- 143.
- Kommissionen har hänvisat till de argument som den framfört i samband med den
tidigare anförda grunden under vilken gjorts gällande att kommissionen tagit fel
beträffande hur länge prissamverkan pågick (se ovan punkt 121).
Förstainstansrättens bedömning
- 144.
- Förstainstansrätten har redan konstaterat (se ovan punkt 78-106) att kommissionen
har styrkt att de företag som träffades inom ramen för PWG har deltagit i en
samverkan kring såväl marknadsandelar som driftstopp.
- 145.
- Det framgår av beslutet att frysningen av marknadsandelarna och möjligheten av
driftstopp blev föremål för särskilda diskussioner mellan deltagarna i PWG:s möten
från och med slutet av år 1987. Syftet var att säkerställa att prisinitiativen blev
framgångsrika från år 1988 (se i synnerhet punkt 51-60 i övervägandena). Det
framgår i detta hänseende av beslutet att [s]amtliga medlemmar av PWG strävade
efter att de förnyade prisinitiativen inte skulle omintetgöras av en kraftig ökning
av försäljningsvolymerna. Stora kallade denna politik för pris framför kvantitet
(punkt 51 första stycket i övervägandena). Kommissionen har för övrigt påpekat att
politiken inriktad på pris framför kvantitet, som var utmärkande för PG
Paperboard från slutet av år 1987 till april 1991, bland annat karaktäriserades av
en frysning av de största tillverkarnas marknadsandelar ursprungligen på grundval
av deras marknadsställning år 1987 och av en samordning av driftstoppen
mellan de största tillverkarna i stället för prissänkningar (i huvudsak från och med
år 1990) (punkt 130 andra stycket i övervägandena).
- 146.
- Kommissionens påståenden grundas i huvudsak på bilagorna 39 och 73 till
meddelandet om anmärkningar.
- 147.
- I den handling som utgör bilaga 39 (punkt 5) preciserar Stora: Kopplad till
prisinitiativet år 1987, var nödvändigheten av att vidmakthålla en nära nog
fullständig jämvikt mellan produktion och konsumtion (politiken inriktad på pris
framför kvantitet).
- 148.
- Vad beträffar den tidpunkt då samverkan kring marknadsandelarna inleddes
framgår det av bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar (se ovan punkt 89) att
VD-kretsen (Präsidentenkreis) hade beslutat att inleda ett intensifierat
samarbete från och med oktober eller november 1987. Resultatet av detta
samarbete var en samverkan kring marknadsandelarna från och med denna
tidpunkt.
- 149.
- Vad beträffar den tidpunkt då samverkan kring driftstoppen inleddes har Stora
förklarat följande: Genom att PWG bestämde sig för en politik inriktad på pris
framför kvantitet och införde ett system för likvärdiga priser från och med år 1988
medgav medlemmarna av PWG samtidigt att det var nödvändigt att driftstoppen
respekterades för att dessa priser skulle kunna bibehållas trots sjunkande
efterfrågan. Om tillverkarna inte genomförde driftstopp, skulle det bli omöjligt att
bibehålla den överenskomna prisnivån med hänsyn till den stigande
överkapaciteten (bilaga 39, punkt 24).
- 150.
- Stora har tillagt: Under åren 1988 och 1989 kunde industrin utnyttja nästan full
kapacitet. Andra driftstopp än de normala för reparationer och semestrar blev
nödvändiga från och med år 1990. ... Det visade sig senare nödvändigt med
driftstopp då orderingången avtog för att vidmakthålla politiken som var inriktad
på pris framför kvantitet (bilaga 39 punkt 25).
- 151.
- Mot bakgrund av detta bevismaterial har kommissionen styrkt att de företag som
deltog i PWG:s möten i slutet av år 1987 antog en politik kallad pris framför
kvantitet och att en av aspekterna av denna politik, närmare bestämt en
samverkan kring marknadsandelar, tillämpades med omedelbar verkan, medan den
aspekt som avsåg driftstoppen faktiskt behövde tillämpas först från år 1990.
- 152.
- Av det anförda följer att talan inte kan vinna bifall på denna grund.
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av Fides system för
informationsutbyte
- 153.
- I sin replik har sökanden gjort gällande att Fides system för informationsutbyte inte
var av sådant slag att det främjade en samverkan och att det således inte var
oförenligt med artikel 85 i fördraget. Enligt sökanden finns det viktiga skillnader
mellan omständigheterna i föreliggande fall och de omständigheter som gav upphov
till kommissionens beslut 87/1/EEG av den 2 december 1986 om ett förfarande för
tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.128 - Fatty Acids, EGT L 3, 1987,
s. 17), som kommissionen åberopat i punkt 134 i övervägandena i beslutet.
- 154.
- Kommissionen har i sin duplik framhållit skälen till att den i beslutet hänvisar till
det ovannämnda beslutet Fatty Acids. Den har gjort gällande att systemet för
informationsutbyte i föreliggande fall åtminstone har underlättat
överenskommelsen.
- 155.
- Förstainstansrätten erinrar om att enligt artikel 48.2 första stycket i
rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte
föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under
förfarandet.
- 156.
- Den grund under vilken det har gjorts gällande att kommissionen har gjort en
felaktig bedömning av Fides system för informationsutbyte har åberopats av
sökanden för första gången i samband med repliken och föranleds inte av rättsliga
eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.
- 157.
- Denna grund skall följaktligen avvisas.
Huruvida kommissionen felaktigt har ansett att det rör sig om en enda och global
överträdelse och att Sarrió var ansvarigt för denna i dess helhet
Parternas argument
- 158.
- Sökanden har invänt mot kommissionens uppfattning att det föreligger en enda
överträdelse och att sökanden är ansvarig för denna i dess helhet.
- 159.
- För det första har kommissionen i huvudsak grundat sig på ett ackusatoriskt
teorem, eftersom den inte har några direkta bevis för en heltäckande
överenskommelse. Det ankommer emellertid på kommissionen att styrka om och,
i förekommande fall, i vilken utsträckning sökanden har deltagit i vart och ett av
de moment som tillsammans utgör en enda överträdelse. Vad beträffar
överträdelser av gemenskapens konkurrensregler gäller principen om ett
uteslutande individuellt ansvar, eftersom tanken på ett kollektivt ansvar strider mot
de nära nog straffrättsliga påföljder som kan åläggas för sådana överträdelser.
Följaktligen har kommissionen fel när den påstår att det inte är nödvändigt att
styrka att sökanden deltagit aktivt i varje moment av överträdelsen. Det är tvärtom
nödvändigt såväl att exakt fastställa den aktuella överträdelsens natur som att
undersöka varje företags eventuella individuella deltagande, för att på ett riktigt sättkunna fastställa det individuella ansvaret och därmed den lämpliga individuella
påföljden.
- 160.
- För det andra har sökanden påpekat att det även strider mot de grundläggande
gemenskapsrättsliga principerna, bland annat principen om bevisbördans placering,
att grunda ett företags individuella ansvar för en överträdelse enkom på företagets
medlemskap i en sammanslutning vars verksamhet åtminstone till viss del var
tillåten.
- 161.
- För det tredje har sökanden påpekat att kommissionen inte har tagit vederbörlig
hänsyn till sökandens särskilda ställning på marknaden och inom PG Paperboard.
Det var i synnerhet för att bättre kunna bemöta sina konkurrenter som sökanden
år 1986 ansökte om rätt att deltaga i PG Paperboards möten.
- 162.
- Kommissionen har gjort gällande att den har bevisat förekomsten av
överenskommelsen och att sökanden deltog aktivt i denna i egenskap av huvudman.
Kommissionen anser att den följaktligen har grundat sin analys på exakta och
styrkta faktiska omständigheter samt att sökandens argument avseende ett slags
kollektivt ansvar eller ackusatoriskt teorem är grundlösa.
- 163.
- Kommissionen har vidare påpekat att den inte alls har grundat sökandens ansvar
enkom på dess medlemskap i PG Paperboard. Sökandens ansvar grundas nämligen
dels på att den deltog aktivt i möten med olika kommittéer inom PG Paperboard
som hade ett konkurrensbegränsande syfte, dels på den omständigheten att
sökanden därefter agerade i enlighet med vad som överenskommits vid dessa
möten.
Förstainstansrättens bedömning
- 164.
- Det kan inledningsvis understrykas att kommissionen har konstaterat att sökanden
har överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att från halvårsskiftet 1986 fram till
april 1991 delta i åtminstone ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes
vid halvårsskiftet 1986 och som bestod av ett flertal olika moment.
- 165.
- Enligt punkt 116 andra stycket i övervägandena i beslutet ligger tyngdpunkten i
överträdelsen i att tillverkarna under flera år tillsammans bedrev en olaglig
gemensam verksamhet med ett gemensamt syfte. Detta synsätt på överträdelsen
framgår även av punkt 128 i övervägandena: Det skulle emellertid vara onaturligt
att dela upp vad som uppenbarligen är en fortgående gemensam verksamhet med
ett enda överordnat syfte i flera särskilda överträdelser (se även förstainstansrättens
dom i mål T-13/89, Imperial Chemical Industries mot Europeiska gemenskapernas
kommission, punkt 260).
- 166.
- Även om kommissionen inte formellt har använt begreppet en enda överträdelse
i sitt beslut, har den implicit hänvisat till detta begrepp, vilket bekräftas av
hänvisningen till punkt 260 i förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål
T-13/89, ICI mot kommissionen (REG 1992, s. II-1021, svensk specialutgåva,
häfte 12).
- 167.
- Vidare utgör kommissionens upprepade användning av ordet överenskommelse
för att täcka in de olika konkurrensbegränsande beteenden som har konstaterats
en sammanfattande syn på överträdelserna av artikel 85.1 i fördraget. Såsom
framgår av punkt 117 i övervägandena i beslutet anser nämligen kommissionen
följande: Det rätta tillvägagångssättet i föreliggande fall består i att påvisa
överenskommelsens existens och funktion samt huvudsakliga särdrag i dess helhet
och därefter fastställa a) om det finns trovärdiga och övertygande bevis för att de
olika tillverkarna har deltagit i det gemensamma systemet, och b) de perioder
under vilka varje enskild tillverkare har deltagit. Kommissionen tillägger följande
(samma punkt i övervägandena): Kommissionen ... är inte skyldig att dela in
överträdelsens olika moment i kategorier genom att utpeka varje enskilt tillfälle
under överenskommelsens existens då enighet nåddes beträffande en viss fråga eller
varje exempel på samverkan och genom att frikänna de tillverkare vars inblandning
inte kan styrkas av direkta bevis från att ha deltagit vid det tillfället eller i en
bestämd handling till följd av överenskommelsen. Kommissionen hävdar vidare
(punkt 118) att det finns tillräckligt med direkta bevis för att styrka varje enskild
deltagares förmodade medverkan i överträdelsen utan att skilja mellan de moment
som tillsammans utgör en global överträdelse.
- 168.
- Den enda överträdelsen, såsom kommissionen har uppfattat den, sammanblandas
med överenskommelsen i dess helhet eller den globala överenskommelsen och
utmärks av att ett flertal företag har agerat på likartat sätt under viss tid och
eftersträvat ett gemensamt olagligt mål. Detta synsätt på den enda överträdelsen
har gett upphov till det system för bevisning som beskrivs i punkt 117 i
övervägandena i beslutet samt till ett gemensamt ansvar i den meningen att varje
företag som är anslutet till den globala överenskommelsen anses som ansvarigt
för denna, oberoende av vilka moment som utgör bevis för företagets deltagande.
- 169.
- För att kommissionen skall kunna hålla vart och ett av de företag som avses i ett
beslut som det aktuella ansvarigt för att under en bestämd period ha medverkat i
den globala överenskommelsen, måste kommissionen styrka att vart och ett av
dessa företag antingen har godtagit en global plan över de moment som
tillsammans utgör överenskommelsen, eller har deltagit direkt under denna period
i samtliga dessa moment. Ett företag kan dessutom anses ansvarigt för den globala
överenskommelsen, även om det visas att det endast har deltagit direkt i ett eller
flera av de moment som tillsammans utgör överenskommelsen, om företaget kände
till eller tveklöst borde känna till dels att den samverkan i vilken det deltog ingick
i en global plan, dels att denna globala plan omfattade samtliga de moment som
tillsammans utgör överenskommelsen. När detta är fallet kan den omständigheten
att det berörda företaget inte direkt har deltagit i samtliga de moment som
tillsammans utgör hela överenskommelsen inte innebära att företaget fritas från
ansvar för överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget. En sådan omständighet kan
emellertid beaktas vid bedömningen av hur allvarlig den konstaterade överträdelsen
var.
- 170.
- I det aktuella målet framgår det av beslutet att den överträdelse som konstateras
i artikel 1 utgörs av en samverkan på tre olika områden, men med ett gemensamt
mål och att denna samverkan skall anses som de moment som tillsammans utgör
den globala överenskommelsen. Det följer nämligen av denna artikel att vart och
ett av de företag som nämns i artikeln har överträtt artikel 85.1 i fördraget, genom
att delta i ett avtal och samordnat förfarande som innebar att företagen a) enades
om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika nationella
valutorna, samt planlade och genomförde dessa prishöjningar, b) enades om att
bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta nivåer, men med
möjlighet till vissa ändringar, och c) allt oftare från och med början av år 1990
vidtog samordnade åtgärder för att kontrollera tillförseln till den gemensamma
marknaden i syfte att säkerställa genomförandet av de samordnade prishöjningarna.
- 171.
- I sitt beslut har kommissionen, trots sitt synsätt på den enda överträdelsen,
preciserat att nyckelhandlingarna, som bevisar förekomsten av
överenskommelsen i dess helhet eller de olika resultaten av denna, ofta innehåller
detaljerade uppgifter om deltagarna, och att det även i övrigt finns ett stort antal
skriftliga bevis för den roll som var och en av tillverkarna spelade i
överenskommelsen och för omfattningen av detta deltagande (punkt 118 första
stycket i övervägandena i beslutet).
- 172.
- Det ankommer således på förstainstansrätten att med beaktande av det ovan
anförda pröva om kommissionen har styrkt att sökanden har deltagit i
överenskommelsen såsom har fastställts i artikel 1 i beslutet.
- 173.
- Det kan i detta hänseende erinras om att det redan har konstaterats (se ovan
punkt 48 och följande punkter samt punkt 76 och följande punkter) att
kommissionen har bevisat att sökanden, som deltagare i PWG:s möten sedan dessa
inleddes, från och med halvårsskiftet 1986 deltog i en prissamverkan, och från och
med år 1987 i en samverkan kring marknadsandelar och driftstopp, det vill säga de
tre moment som tillsammans utgör den överträdelse som konstaterats i artikel 1 i
beslutet. Kommissionen har således med rätta ansett sökanden ansvarig för en
överträdelse bestående av de tre nämnda formerna av samverkan med samma
målsättning.
- 174.
- Kommissionen har följaktligen inte tillskrivit sökanden ansvaret för andra
tillverkares agerande och har inte grundat sökandens ansvar för överträdelsen
enkom på dennes deltagande i PG Paperboard.
- 175.
- Talan kan således inte vinna bifall på denna grund, och anledning saknas att pröva
sökandens övriga argument.
Huruvida kommissionen inte har beaktat situationen på den spanska marknaden
- 176.
- Sökanden har i sin replik gjort gällande att kommissionen inte klart har angett den
geografiska marknad på vilken den påstådda överträdelsen har begåtts, och i
synnerhet att kommissionen inte har gjort en tillräckligt ingående analys av den
spanska marknaden och de berörda företagens agerande på denna marknad.
Sökanden har i detta avseende intygat att den redan i sin ansökan påpekade att
den enda hänvisningen till den spanska marknaden i beslutet består av två fotnoter
på sidorna med tabellerna E och G som bifogats beslutet.
- 177.
- Kommissionen har gjort gällande att denna grund, som har anförts för första
gången i samband med repliken, skall avvisas.
- 178.
- Förstainstansrätten erinrar om att enligt artikel 48.2 första stycket i
rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte
föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under
förfarandet.
- 179.
- Den grund under vilken det har gjorts gällande att kommissionen inte har beaktat
situationen på den spanska marknaden har åberopats av sökanden för första
gången i samband med repliken. Det enda argumentet i ansökan som gäller den
spanska marknaden har åberopats till stöd för den grund under vilken det gjorts
gällande att Prat Carton inte deltog i den påstådda överträdelsen. Utöver rubriken
syftade argumentet som åberopats till stöd för denna grund enbart till att framhålla
att tabell G, som bifogats beslutet och som innehåller uppgifter om meddelandena
om prishöjningar som genomfördes på den spanska marknaden i januari 1991 av
där verksamma ekonomiska aktörer, inte innehåller någon hänvisning till Prat
Carton. Den kan därför inte tolkas som en anmärkning avseende att den spanska
marknaden inte har beaktats.
- 180.
- Under dessa omständigheter skall den föreliggande grunden avvisas, eftersom den
har åberopats för första gången i repliken och inte föranleds av rättsliga eller
faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.
Huruvida Prat Carton inte deltog i överträdelsen
Parternas argument
- 181.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte har styrkt att Prat Carton deltog
i en överträdelse. Framför allt omnämns inte Prat Carton i tabell G i beslutet
(beträffande en prishöjning i januari 1991 på den spanska marknaden).
- 182.
- Prat Carton deltog enlig sökanden endast i enstaka möten med vissa av PG
Paperboards kommittéer. Detta företag deltog för övrigt endast i JMC:s möten
under perioden juni 1990 till mars 1991. Vidare utgör den omständigheten att Stora
har uppgett att det trodde att de spanska tillverkarna generellt var informerade om
resultaten av mötena genom Saffa eller Finnboard (bilaga 38 till meddelandet om
anmärkningar) inte ett bevis för att Prat Carton deltog i den påstådda
överträdelsen.
- 183.
- Sökanden har bestritt att handlingarna F-15-9, G-15-7 och G-15-8 (bifogade
meddelandet om anmärkningar), som kommissionen har åberopat, styrker att Prat
Carton deltog i de samordnade initiativen avseende prishöjningar i april 1990.
Sökanden har i sitt svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten understrukit
att handling F-15-9 härrör från februari 1991 och inte som kommissionen har
påstått från februari 1990. Vad beträffar handling G-15-7 utgör den enbart bevis
för bruket inom branschen att genomföra årliga prishöjningar i april samt för PratCartons ovisshet om nivån på höjningen och den tidpunkt från vilken höjningen
skulle gälla.
- 184.
- Kommissionen har gjort gällande att Prat Carton deltog i överenskommelsen sedan
den ingicks, såsom framgår av de handlingar som tillhandahållits tillsammans med
meddelandet om anmärkningar (enskilda upplysningar). För det första har
kommissionen erinrat om att Prat Carton deltog i ett flertal av PC:s möten mellan
den 29 mars 1986 och den 28 november 1989, i tre av COE:s möten mellan
oktober 1988 och oktober 1989, samt i ett antal av JMC:s möten mellan juni 1990
och den 5 mars 1991 (se tabell 3-7 som bifogats beslutet). Eftersom Prat Carton
således deltog direkt i möten under vilka beslut beträffande överenskommelsen
fattades, kan Prat Carton hållas ansvarig för överenskommelsen (se domen i det
ovannämnda målet Rhône-Poulenc mot kommissionen). Det finns dessutom inte
några officiella spår av de olika företagens deltagande i JMC:s möten innan
kommissionen genomförde sin undersökning eller deras deltagande i PWG:s möten
före februari 1990. Enbart den omständigheten att de handlingar som
tillhandahållits av företagen inte innehåller exakta uppgifter avseende Prat Cartons
närvaro vid olika möten bevisar således inte att detta företag inte deltog i dessa
möten.
- 185.
- För det andra har kommissionen påpekat att Prat Carton, som Stora har förklarat
(bilaga 38 till meddelandet om anmärkningar), informerades om resultatet av
PWG:s möten.
- 186.
- För det tredje genomförde Prat Carton de prisinitiativ som tagits inom ramen för
de olika organ som ingick i PG Paperboard under den berörda perioden. De
obetydliga avvikelser i tid eller belopp mellan de prishöjningar som Prat Carton
genomförde och övriga tillverkares prishöjningar är inte bevis för att Prat Carton
inte deltog i överenskommelsen. Kommissionen har emellertid medgett att handling
F-15-9 härrör från februari 1991 och inte från februari 1990 och att den därmed
inte förfogar över tillräckliga bevis för att styrka att Prat Carton faktiskt deltog i de
initiativ till prishöjningar som togs före januari 1991. Vad beträffar initiativet till
prishöjning i januari 1991 har kommissionen i synnerhet hänvisat till handling
G-15-8 från den 26 september 1990, i vilken Prat Carton uttryckligen förklarar att
det planerar en prishöjning i samtliga länder i januari 1991.
Förstainstansrättens bedömning
- 187.
- Inledningsvis skall erinras om att sökanden förvärvade Prat Carton till 100 procent
i februari 1991 och att sökanden inte har bestritt sitt ansvar för Prat Cartons
eventuella deltagande i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget. I detta avseende
framgår det av punkt 154 i övervägandena i beslutet att sökanden på grund av
förvärvet av Prat Carton har blivit ansvarig för denna spanska tillverkares
deltagande i överenskommelsen under hela den tid denna tillverkare deltog. Det
kan vidare konstateras att enligt artikel 1 i beslutet hålls enbart sökanden ansvarig
för den påtalade överträdelsen, inbegripet den överträdelse som begåtts av Prat
Carton, och att beslutet är riktat till sökanden, utan att Prat Carton nämns
(artikel 5 i beslutet).
- 188.
- Mot denna bakgrund och eftersom det redan har konstaterats att kommissionen
har styrkt sökandens eget deltagande i den i artikel 1 i beslutet beskrivna
överträdelsen, kan denna grund - även om den skulle godtas - inte motivera att
den sistnämnda bestämmelsen ogiltigförklaras, vare sig helt eller delvis. Eftersom
Prat Carton emellertid inte förvärvades av sökanden förrän i februari 1991, det vill
säga två månader före det att överträdelsen enligt beslutet upphörde, är det skäligt
att sätta ned böterna under förutsättning att det kan fastställas att kommissionen
inte har styrkt att Prat Carton självt deltog i de moment som tillsammans utgör
överenskommelsen före februari 1991. Vidare har de ålagda böterna i enlighet med
artikel 3 i beslutet beräknats på grundval av bland annat vart och ett av företagens
årsomsättning för år 1990. Prat Carton tillhörde emellertid ännu inte sökandens
koncern under detta år. Följaktligen övergår förstainstansrätten redan i detta skede
till en prövning av de argument som har åberopats under denna grund.
- 189.
- Förstainstansrätten kommer för det första att undersöka om kommissionen har
styrkt att Prat Carton deltog i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget under
perioden från halvårsskiftet 1986 till juni 1990, då Prat Carton har medgett att det
började delta i JMC:s möten. För det andra kommer förstainstansrätten att
undersöka om kommissionen har styrkt att Prat Carton deltog i överträdelsen av
artikel 85.1 i fördraget under den återstående perioden, det vill säga från juni 1990
till februari 1991, då Prat Carton förvärvades av sökanden.
1. Perioden från halvårsskiftet 1986 till juni 1990
- 190.
- För att styrka att Prat Carton deltog i en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler under den aktuella perioden har kommissionen grundat sig på att
detta företag deltog i PC:s möten den 29 maj 1986, den 25 maj 1988, den
17 november 1988 och den 28 november 1989 samt i COE:s möten den
20 september 1988, den 8 maj 1989 och den 3 oktober 1989. Kommissionen har
dessutom grundat sig på en förklaring av Stora (bilaga 38 till meddelandet om
anmärkningar). Enbart den omständigheten att de handlingar som företagen har
tillhandahållit inte innehåller några exakta uppgifter om Prat Cartons närvaro vid
JMC:s möten bevisar slutligen enligt kommissionen inte att företaget inte deltog i
dessa möten.
- 191.
- Vart och ett av dessa bevis skall prövas i ovannämnda ordning.
a) Prat Cartons deltagande i vissa av PC:s möten
- 192.
- Vad beträffar Prat Cartons deltagande i fyra särskilt angivna möten med PC har
kommissionen inte förebringat några bevis för syftet med dessa möten. När
kommissionen hänvisar till deltagandet som ett bevis för företagets deltagande i en
överträdelse av artikel 85.1 i fördraget, grundar den sig följaktligen utan tvekan på
den allmänna beskrivning av syftet med detta organs möten som ges i beslutet samt
på de bevis som åberopas däri till stöd för denna beskrivning.
- 193.
- I detta avseende uttrycks följande i beslutet: Som Stora har förklarat hade PWG
bland annat till syfte att för President Conference redogöra för vilka åtgärder
som var nödvändiga för att reglera marknaden ... De verkställande direktörerna
som deltog i President Conferences informerades härigenom om de beslut som
fattades av PWG och om de anvisningar som de skulle vidarebefordra till sina
försäljningsavdelningar i syfte att genomföra prisinitiativen (punkt 41 första stycket
i övervägandena). Kommissionen påpekar vidare att PWG träffades regelbundet
före varje planerad President Conference. Eftersom det var samma person som
innehade ordförandeskapet vid båda dessa möten råder det ingen tvekan om att
denne meddelade resultaten av PWG:s diskussioner till de övriga direktörer som
inte ingick i den mer begränsade kretsen (punkt 38 andra stycket i
övervägandena).
- 194.
- Stora har påstått att deltagarna i PC:s möten informerades om de beslut som PWG
fattade (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 8). Riktigheten av
detta påstående har emellertid bestritts av ett flertal av de företag som deltagit i
PC:s möten, däribland även sökanden. Följaktligen kan Storas förklaringar
beträffande PC:s roll inte utan stöd av andra bevis anses utgöra tillräckligt bevis för
syftet med nämnda organs möten.
- 195.
- Handlingarna i målet innefattar visserligen ett dokument, närmare bestämt ett
uttalande av den 22 mars 1993 av en tidigare medlem av direktionen vid Feldmühle
(Roos), som vid första anblicken bekräftar Storas påståenden. Roos har bland
annat påpekat följande: Innehållet i de diskussioner som fördes inom PWG
vidarebefordrades till de företag som inte var företrädda inom gruppen i samband
med de verkställande direktörernas sammanträde som följde direkt efter, eller om
det inte förekom ett sådant sammanträde direkt efteråt, vid JMC:s möte. Även om
detta dokument inte uttryckligen har åberopats i beslutet till stöd för
kommissionens påståenden beträffande syftet med PC:s möten, kan det i alla
händelser inte anses som ett ytterligare bevis som kan läggas till Storas förklaringar.
Dessa förklaringar är nämligen en syntes av de svar som lämnats av vart och ett av
de tre företag som ingick i Stora-koncernen vid tiden för överträdelsen, däribland
Feldmühle, och den tidigare medlemmen av direktionen vid det sistnämnda
företaget utgör utan tvekan en av källorna till Storas egna förklaringar.
- 196.
- Vad beträffar de övriga bevis som förebringats för att styrka syftet med PC:s
möten, anser kommissionen i sitt beslut att bilaga 61 till meddelandet om
anmärkningar (se ovan punkterna 125 och 126), som är interna anteckningar från
ett av PC:s möten, bekräftar Storas medgivande att PC faktiskt diskuterade en
politik avseende prissamverkan (punkt 41 tredje stycket i övervägandena i beslutet).
Som emellertid redan har konstaterats (se ovan punkt 125-135) utgör dessa
anteckningar inte bevis för en samverkan kring prisinitiativet i januari 1987 i
Förenade kungariket. I motsats till vad kommissionen har påstått har Stora aldrig
medgett att PC faktiskt diskuterade en politik avseende prissamverkan. Enligt Stora
utgjorde PC:s möten endast ett tillfälle för de företag som samlades inom PWG att
redogöra för de beslut som fattats av de företag som inte var företrädda inom detta
organ.
- 197.
- Slutligen har kommissionen hävdat att de skrivelser som kommissionen påträffade
hos FS-Karton (medlem av Mayr-Melnhof-koncernen) bekräftar att ett avtal
träffades inom ramen för President Conference och PWG i slutet av år 1987 om
frågor som gällde reglering av volymer och prisdisciplin (punkt 53 första stycket
i övervägandena i beslutet). Kommissionen har i detta avseende stött sig på
bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar (se ovan punkt 88). Som redan har
fastställts (se ovan punkt 91) har upphovsmannen till den aktuella skrivelsen, som
inledning, erinrat om det nära samarbete avseende Europa som bedrevs inom
VD-kretsen. Detta uttryck har tolkats av Mayr-Melnhof så att det avser såväl
PWG som PC i mer allmän bemärkelse, det vill säga utan hänvisning till en
händelse eller särskilt möte (bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar,
punkt 2.a).
- 198.
- Bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar utgör visserligen ett bevis som
bekräftar Storas förklaringar avseende dels förekomsten av en samverkan kring
marknadsandelar mellan de företag som ingick i VD-kretsen, dels en samverkan
kring driftstoppen mellan samma företag (se ovan punkt 84-114 och särskilt
punkt 110). Det finns emellertid inga andra bevis som bekräftar kommissionens
påstående att PC:s syfte bland annat var att diskutera en samverkan kring
marknadsandelar och en reglering av produktionsvolymen. Följaktligen kan
uttrycket VD-kretsen (Präsidentenkreis) i bilaga 73 till meddelandet om
anmärkningar, trots de förklaringar som Mayr-Melnhof gett, inte tolkas som en
hänvisning till något annat organ än PWG.
- 199.
- Av det som anförts följer att kommissionen inte har styrkt att PC:s möten, förutom
laglig verksamhet, även hade ett konkurrensbegränsande syfte. Följaktligen kan
kommissionen inte heller av de åberopade bevisen sluta sig till att de företag som
deltog i detta organs möten hade gjort sig skyldiga till en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget.
- 200.
- Det finns således anledning fastställa att Prat Cartons deltagande i en överträdelse
av konkurrensreglerna under perioden från halvårsskiftet 1986 till juni 1990 inte
kan anses styrkt på grundval av detta företags deltagande i fyra av PC:s möten.
b) Prat Cartons deltagande i vissa av COE:s möten
- 201.
- Det är ostridigt att Prat Carton deltog i tre av COE:s möten den 20 september
1988, den 8 maj 1989 och den 3 oktober 1989. Vidare beskrivs vad mötet den 3
oktober 1989 handlade om i en handling (bilaga 70 till meddelandet om
anmärkningar). Det finns därför anledning att först undersöka om COE:s möten
hade ett konkurrensbegränsande syfte och därefter om det är möjligt att av
bilaga 70 till meddelandet om anmärkningar avgöra om Prat Carton deltog i
diskussioner med ett konkurrensbegränsande syfte.
i) Det allmänna syftet med COE:s möten
- 202.
- Enligt beslutet var det centrala temat för diskussionerna inom ekonomiska
kommittén analyser och utvärderingar av marknadsläget för kartong i olika länder
(punkt 50 första stycket i övervägandena). COE diskuterade (bland annat)
prisvariationer på nationella marknader och orderstock samt redovisade sinaslutsatser för JMC (eller till marknadskommittén, vilket var det organ som
föregick JMC fram till slutet av år 1987) (punkt 49 första stycket i
övervägandena).
- 203.
- Enligt kommissionen rörde det sig inte om diffusa diskussioner om
marknadsvillkor, utan samtalen, som gällde villkoren på varje nationell marknad,
skall ses mot bakgrund av de planerade prisinitiativen och i synnerhet mot
bakgrund av att det i samband med höjningarna ansågs nödvändigt att tillfälligt
stänga anläggningar (punkt 50 första stycket i övervägandena). Kommissionen
anser vidare att [d]et är möjligt att ekonomiska kommittén var inblandad i mindre
grad i prisfastställelsen som sådan, men det är inte trovärdigt att de som
medverkade i denna kunde vara okunniga om det otillåtna syftet med de
upplysningar de medvetet gav till JMC (punkt 119 andra stycket i övervägandena).
- 204.
- Till stöd för sina påståenden enligt vilka diskussionerna inom COE hade ett
konkurrensbegränsande syfte har kommissionen åberopat en enda handling,
nämligen ett konfidentiellt meddelande från en företrädare för FS-Karton (Mayr-Melnhof-koncernen) beträffande huvuddragen i COE:s möte den 3 oktober 1989
(bilaga 70 till meddelandet om anmärkningar) i vilket Prat Carton deltog.
- 205.
- Kommissionen har i sitt beslut sammanfattat innehållet i denna handling enligt
följande:
... förutom en detaljerad studie av efterfrågan, produktion och orderläge på varje
nationell marknad har följande punkter undersökts:
- det starka kundmotstånd som konstaterats mot den senaste höjningen av
priset på GC från och med den 1 oktober,
- tillverkarnas orderstock på GC och GD, inklusive de enskilda tillverkarnas
situation,
- rapporter om genomförda och planerade driftstopp,
- särskilda svårigheter med genomförandet av prishöjningen i Förenade
kungariket och dennas inverkan på den nödvändiga prisskillnaden mellan
GC- och GD-kvaliteterna
samt
- en jämförelse mellan varje nationell sammanslutnings förväntade och
aktuella orderingång (punkt 50 andra stycket i övervägandena).
- 206.
- Det kan medges att denna beskrivning av handlingens innehåll i huvudsak är
korrekt. Kommissionen har emellertid inte förebringat något bevis för sitt
påstående att bilaga 70 till meddelandet om anmärkningar kan anses som ett
tecken på den verkliga arten av detta organs överläggningar (punkt 113 sista
stycket i övervägandena i beslutet). Stora förklarar vidare följande: JMC bildades
i slutet av år 1987 och det första mötet hölls i början av år 1988. Från och med
detta datum övertog JMC en del av ekonomiska kommitténs uppgifter. Ekonomiska
kommitténs övriga uppgifter övertogs av statistikkommittén (bilaga 39 till
meddelandet om anmärkningar, punkt 13). Åtminstone vad beträffar den period
som inleddes i början av år 1988, vilket var den enda period under vilken Prat
Carton deltog i COE:s möten, innehåller Storas förklaringar således inga uppgifter
till stöd för kommissionens påstående att detta organs överläggningar hade ett
konkurrensbegränsande syfte. Slutligen har kommissionen inte heller förebringat
bevis för att deltagarna i COE:s möten var informerade om den exakta arten av
JMC:s möten, vilket var det organ till vilket COE rapporterade. Det kan därmed
inte uteslutas att de deltagare i COE:s möten som inte samtidigt deltog i JMC:s
möten var okunniga om exakt hur JMC använde COE:s rapporter.
- 207.
- Av detta följer att bilaga 70 till meddelandet om anmärkningar inte styrker den
verkliga arten av de diskussioner som hölls vid COE:s möten.
ii) COE:s möte den 3 oktober 1989
- 208.
- Innehållet i COE:s möte den 3 oktober 1989 återges i bilaga 70 till meddelandet
om anmärkningar. Frågan är om Prat Cartons deltagande i detta möte utgör ett
tillräckligt bevis för att det deltagit i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget.
- 209.
- För det första skall det påpekas att de prisdiskussioner som fördes under detta
möte gällde kundernas reaktioner på höjningen av priset på GC-kartong. Denna
höjning genomfördes av flertalet tillverkare av denna kartongkvalitet från och med
den 1 oktober 1989 och hade tillkännagetts på marknaden några månader
dessförinnan. Enligt kommissionen gällde denna prishöjning även SBS-kartong, men
inte GD-kartong. Vad beträffar diskussionerna under det ifrågavarande mötet anser
förstainstansrätten att de gått utöver vad som är tillåtet enligt gemenskapens
konkurrensregler, bland annat genom konstaterandet att det vore fel att avstå från
att tillämpa den högre och numera fastställda prisnivån på GC-kvaliteten ....
Genom att på detta sätt ge uttryck för sin gemensamma vilja att fast tillämpa den
nya prisnivån på GC-kartong har tillverkarna inte självständigt beslutat sin
kommande marknadspolitik, vilket strider mot det synsätt som följer av
konkurrensreglerna i fördraget (se bland annat domen i det ovannämnda målet
Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 173).
- 210.
- Det finns emellertid inget som stöder åsikten att Prat Carton deltog i en samverkan
kring prishöjningen i oktober 1989 innan denna genomfördes, och att företaget
dessutom verkligen genomförde en höjning av priset på GC-kartong vid denna
tidpunkt. Det framgår av sökandens svar på förstainstansrättens skriftliga frågor att
Prat Cartons produktion år 1989 till mer än 80 procent bestod av GD-kartong, som
inte berördes av den aktuella prishöjningen. Vidare hölls COE:s möte i
oktober 1989 omkring åtta månader innan Prat Carton för första gången bevisligen
deltog i ett möte med JMC. Enligt beslutet var detta ett av de organ som
tillsammans med PWG utgjorde forum för de huvudsakliga diskussionerna med ett
konkurrensbegränsande syfte.
- 211.
- Med hänsyn till dessa omständigheter kan det inte uteslutas att
företrädaren/företrädarna för Prat Carton vid COE:s möte den 3 oktober 1989 var
omedvetna om det sammanhang i vilket prisdiskussionerna ingick. I brist på bevis
för hur företaget agerat på marknaden vad avser pris under den relevanta
perioden, kan det hållas för möjligt att Prat Carton ansåg att diskussionerna inte
gällde företagets egen situation. Eftersom innehållet i COE:s möte den
3 oktober 1989 för Prat Cartons del kan ha varit av exceptionell karaktär, kan detta
företag följaktligen inte klandras för att det inte offentligt tog avstånd från
föremålet för diskussionerna vid detta möte.
- 212.
- För det andra innehåller bilaga 70 till meddelandet om anmärkningar ingen uppgift
som styrker att diskussioner, som ledde till en samverkan kring fasta planerade
framtida driftstopp, verkligen ägde rum. Samtliga hänvisningar i bilagan till
bestämda driftstopp gäller i själva verket historiska uppgifter. Handlingen innehåller
visserligen ett stycke avseende det framtida utnyttjandet av anläggningarna: Om
den dåliga orderingången och beläggningen består, ligger det nära till hands att
överväga ett driftstopp som motsvarar efterfrågan (Bei anhaltend schlechtem
Auftragseingang und schlechter Belegung ist es naheliegend, entsprechend dem
Marktbedarf ein Abstellen zu überlegen). Eftersom Prat Cartons deltagande i det
aktuella COE-mötet, enligt ovan anförda skäl, inte utgör bevis för att företaget har
deltagit i en prissamverkan, kan detta inte heller utgöra ett tillräckligt bevis för att
det har deltagit i en samverkan kring driftstopp. En enstaka hänvisning till
nödvändigheten av framtida driftstopp kan inte anses strida mot gemenskapens
konkurrensregler, åtminstone inte vad beträffar de företag som inte deltar i en
prissamverkan, för vilka denna hänvisning helt enkelt kan utgöra ett rent objektivt
konstaterande av de befintliga marknadsvillkoren.
- 213.
- Mot bakgrund av det anförda utgör inte Prat Cartons deltagande i COE:s möte den
3 oktober 1989 tillräckligt bevis för att företaget deltagit i en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget.
c) Storas förklaring beträffande informationsutbytet mellan de företag som inte var
företrädda vid mötena
- 214.
- Stora har i sin av kommissionen åberopade förklaring (bilaga 38 till meddelandet
om anmärkningar, punkt 2) lämnat uppgifter beträffande de tillverkare som
informerades om resultaten av PWG:s möten. Enligt de tillverkare som ingår i
Stora-koncernen informerades de spanska tillverkarna i allmänhet av Saffa eller av
Finnboard. De övriga spanska tillverkare som var medlemmar av PG Paperboard
var: Papelera del Centra SA, Prat Carton SA, Romani Esteve SA, Sarrió SA och
Tampella Espanola SA.
- 215.
- Det framgår således klart av denna förklaring att Stora endast tror sig veta att Prat
Carton var informerad om resultaten av PWG:s möten. Grunden för denna
uppfattning har för övrigt inte angetts. Mot denna bakgrund kan förklaringen inte
anses bevisa att Prat Carton deltagit i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget.
Denna slutsats stärks av det faktum att ett flertal andra företag som var
medlemmar av PG Paperboard och som berörs av Storas påståenden, i beslutet
inte anses ha deltagit i någon överträdelse.
d) Prat Cartons deltagande i JMC:s möten
- 216.
- Kommissionen har hävdat att det inte är bevisat att Prat Carton inte deltog i JMC:s
möten före juni 1989, eftersom det inte finns några officiella spår av de olika
företagens deltagande i dessa möten före det att kommissionen genomförde sina
undersökningar.
- 217.
- Bevisbördan för att Prat Carton har överträtt artikel 85.1 i fördraget åvilar
emellertid kommissionen. Dennas påståenden om Prat Cartons eventuella
deltagande i JMC:s möten under de aktuella perioden är därför grundlösa.
e) Slutsats beträffande den aktuella perioden
- 218.
- Med hänsyn till vad som anförts kan inte de bevis som kommissionen har åberopat,
ens sammantagna, anses styrka att Prat Carton har deltagit i en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget under perioden från halvårsskiftet 1986 till juni 1990.
2. Perioden från juni 1990 till februari 1991
- 219.
- Det är ostridigt att Prat Carton deltog i tre av JMC:s möten under den berörda
perioden, närmare bestämt mötena den 27-28 juni 1990, den 4 september 1990 och
den 8-9 oktober 1990. Vad beträffar Prat Cartons verkliga agerande på marknaden
anser kommissionen sig förfoga över sådana bevis som styrker att detta företag
deltog i den samordnade prishöjningen i januari 1991, vilket var den enda
samordnade prishöjningen under denna period.
- 220.
- Frågan om kommissionen har tillräckliga bevis för Prat Cartons deltagande under
den aktuella perioden i de tre moment som tillsammans utgör överträdelsen skall
prövas mot bakgrund av dessa omständigheter.
a) Prat Cartons deltagande i en prissamverkan
- 221.
- Enligt kommissionen var JMC:s huvuduppgift redan från början följande:
- att avgöra om och, i förekommande fall, hur prishöjningar skulle kunna
genomföras samt vidarebefordra sina slutsatser till PWG,
- ange hur de prisinitiativ som tagits av PWG skulle kunna genomföras i varje
land och i förhållande till de viktigaste kunderna för att åstadkomma ett
system med likvärdiga (det vill säga enhetliga) priser i Europa ... (punkt 44
sista stycket i övervägandena i beslutet).
- 222.
- Kommissionen framhåller i punkt 45 första och andra styckena i övervägandena i
beslutet särskilt följande:
Denna kommitté undersökte marknad för marknad hur de prishöjningar som
beslutats av PWG skulle genomföras av varje tillverkare. De praktiska aspekterna
av en tillämpning av de planerade höjningarna behandlades vid
rundabordssamtal, vid vilka varje deltagare fick tillfälle att kommentera den
föreslagna höjningen.
Svårigheter med att genomföra de prishöjningar som beslutats av PWG eller de
tillverkare som eventuellt vägrade att samarbeta rapporterades till PWG, som
bemödade sig (som Stora har förklarat) om att få till stånd det samarbete som
bedömts som nödvändigt. JMC lämnade olika rapporter för GC- respektive GD-kvaliteterna. När PWG ändrade ett beslut i fråga om pris på grundval av JMC:s
rapporter, diskuterades de åtgärder som skulle vidtas för att genomföra det
ifrågavarande beslutet vid JMC:s påföljande möte.
- 223.
- Det skall fastställas att det var riktigt av kommissionen att åberopa Storas
förklaringar till stöd för uppgifterna om syftet med JMC:s möten (bilagorna 35
och 39 till meddelandet om anmärkningar).
- 224.
- Även om kommissionen inte har haft tillgång till något officiellt protokoll frånJMC:s möte, har den från Mayr-Melnhof och Rena erhållit vissa interna
anteckningar avseende mötena den 6 september 1989, den 16 oktober 1989 och
den 6 september 1990 (bilagorna 117, 109 och 118 till meddelandet om
anmärkningar). Dessa anteckningar, vars innehåll har beskrivits i punkterna 80, 82
och 87 i övervägandena i beslutet, återger detaljerade diskussioner som ägt rum
under dessa möten angående samordnade prisinitiativ. Dessa anteckningar utgör
således bevis som klart bekräftar Storas beskrivning av JMC:s funktion.
- 225.
- Det är i detta avseende tillräckligt att som exempel hänvisa till den anteckning som
erhållits från Rena avseende JMC:s möte den 6 september 1990 (bilaga 118 till
meddelandet om anmärkningar), i vilken bland annat följande anges:
En prishöjning kommer att meddelas nästa vecka för september.
Frankrike 40 FF
Nederländerna 14 HFL
Tyskland 12 DM
Italien 80 LIT
Belgien 2,50 BFR
Schweiz 9 FS
Förenade kungariket 40 UKL
Irland 45 IRL
Samtliga kvaliteter kommer att omfattas av samma höjning, GD, UD, GT, GC m.fl.
En enda prishöjning per år.
För leveranser från och med den 7 januari.
Senast den 31 januari.
Skrivelse av den 14 september om prishöjning (Mayr-Melnhof).
Den 19 september, Feldmühle sänder sin skrivelse.
Cascades före slutet av september.
Samtliga skall ha sänt sina skrivelser före den 8 oktober.
- 226.
- Som kommissionen förklarar i punkt 88-90 i övervägandena i beslutet har den även
fått tillgång till interna handlingar av vilka den slutsatsen kunde dras att företagen,
och särskilt de som nämns vid namn i bilaga 118 till meddelandet om
anmärkningar, faktiskt hade tillkännagett och genomfört de överenskomna
prishöjningarna.
- 227.
- Även om de handlingar som har åberopats av kommissionen endast gäller ett fåtal
av JMC:s möten under den period som omfattas av beslutet, bekräftar samtliga
tillgängliga skriftliga bevis Storas uppgift att JMC:s huvuduppgift var att bestämma
och planera genomförandet av samordnade prishöjningar. I detta avseende skall
den nästan fullständiga avsaknaden av protokoll, officiella eller interna, från JMC:s
möten anses som ett tillräckligt bevis för kommissionens påstående att de företag
som deltog i mötena har bemödat sig om att dölja den verkliga arten av de
diskussioner som hölls inom detta organ (se bland annat punkt 45 i övervägandena
i beslutet). Med hänsyn till detta har bevisbördan kastats om, och det ankommer
på de företag som var mottagare av beslutet och som deltog i detta organs möten
att bevisa att organet hade ett tillåtet syfte. Ett sådant bevis har emellertid inte
förebringats av dessa företag, och det var således riktigt av kommissionen att anse
att de diskussioner som fördes av företagen under detta organs möten hade ett i
huvudsak konkurrensbegränsande syfte.
- 228.
- Vad beträffar Prat Cartons individuella situation skall den omständigheten att detta
företag deltog i tre av JMC:s möten under en period av omkring åtta månader, mot
bakgrund av det ovan anförda och trots att skriftliga bevis saknas för de
diskussioner som ägde rum under dessa tre möten, i vilka det har fastställts att
sökanden deltog, anses som tillräckligt bevis för att företaget under den aktuella
perioden deltog i prissamverkan.
- 229.
- Detta konstaterande bekräftas av de handlingar som kommissionen har åberopat
avseende Prat Cartons verkliga agerande i fråga om pris. Det kan erinras om att
en prishöjning för samtliga kartongkvaliteter beslutades i september 1990 och
tillkännagavs av de olika företagen under september/oktober 1990, såsom framgår
av ovannämnda bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar. Denna höjning
skulle träda i kraft i samtliga berörda länder i januari 1991.
- 230.
- I ett telefax från Prat Carton av den 26 september 1990 (handling G-15-8) anges
bland annat följande:
Vi har för avsikt att höja priserna i samtliga länder från och med januari 1991.
Vad beträffar Frankrike planerar vi en höjning på 400 FF/ton för samtliga
kvaliteter.
- 231.
- Även om det exakta beloppet för prishöjningen inte framgår av detta telefax annat
än för ett enda land, bevisar det att Prat Carton tillkännagav prishöjningar i
enlighet med de beslut som, enligt bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar,
fattades inom JMC. I detta sammanhang hänförde sig inte de höjningar som nämns
i bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar till samma försäljningsvolym för
samtliga berörda länder och den höjning på 40 FF som angavs för Frankrike
motsvarade en prishöjning per 100 kg. Även om det är ostridigt att det framgår av
handlingarna F-15-9 och G-15-7 - vilka utgörs av telefax som utväxlades mellan
Prat Carton och ett brittiskt företag i slutet av februari/början av mars 1991 - att
Prat Carton slutligen inte höjde sina priser i Förenade kungariket förrän i
april 1991, kan en sådan framflyttning av tidpunkten för prishöjningen i ett av de
berörda länderna inte anses inverka på bevisvärdet av den ovannämnda handlingen
G-15-8 såvitt gäller Prat Cartons deltagande i den samordnade prishöjningen i
januari 1991. Detta argument är i än högre grad giltigt då Prat Cartons prishöjning
på den brittiska marknaden enligt handling F-15-9 uppgick till mellan 35 och
45 UKL/ton och således hamnade nära de 40 UKL som angavs i bilaga 118 till
meddelandet om anmärkningar.
- 232.
- Mot bakgrund av det anförda anser förstainstansrätten att kommissionen har
bevisat att Prat Carton deltog i en prissamverkan under perioden från juni 1990 till
februari 1991.
b) Prat Cartons deltagande i en samverkan kring driftstopp
- 233.
- Det har redan fastställts att kommissionen har bevisat att de företag som var
närvarande vid PWG:s möten från och med slutet av år 1987 deltog i en samverkan
kring driftstopp och att sådana verkligen genomfördes från och med år 1990.
- 234.
- Enligt beslutet medverkade även de företag som deltog i JMC:s möten i denna
samverkan.
- 235.
- Kommissionen har beträffande detta påpekat bland annat följande:
Förutom det system som förvaltades av Fides, genom vilket sammanställda
uppgifter tillhandahölls, var det praxis att varje tillverkare redogjorde för sin
orderstock inför sina konkurrenter under JMC:s möten.
Upplysningar beträffande order omvandlade i arbetsdagar var användbara av flera
skäl:
- För det första för att avgöra om villkoren var gynnsamma för
genomförandet av en samordnad prishöjning.
- För det andra för att avgöra vilka driftstopp som var nödvändiga för att
bibehålla jämvikten mellan utbud och efterfrågan (punkt 69 tredje och
fjärde styckena i övervägandena i beslutet).
- 236.
- Kommissionen har även påpekat följande:
PWG angav dock inte något formellt driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta.
Enligt Stora var det praktiskt svårt att upprätta en koordinerad plan över driftstopp
som täckte samtliga tillverkare. Stora påpekar att detta var skälet till att det endast
fanns ett informellt system för uppmuntran (Storas andra förklaring, sidan 15).
Det förefaller som om det ännu en gång var de största tillverkarna som fick bära
bördan av produktionsminskningen för att bibehålla prisnivån.
De inofficiella protokollen från JMC:s möten i januari 1990 (övervägande 84) och
i september 1990 (övervägande 87), samt andra handlingar (övervägandena 94
och 95), bekräftar icke desto mindre att de stora tillverkarna inom ramen för
PG Paperboard höll sina mindre konkurrenter fortgående informerade om sina
planer på ytterligare driftstopp för att undvika en prissänkning (punkt 71 i
övervägandena i beslutet).
- 237.
- Det kan konstateras att det var riktigt av kommissionen att åberopa Storas andra
förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 25) till stöd för sitt
påstående, att även om PWG inte formellt angav de driftstopp som varje tillverkare
skulle iaktta fanns det likväl ett informellt system för uppmuntran med denna
innebörd.
- 238.
- Vad beträffar de företag som deltog i JMC:s möten bekräftar de skriftliga bevisen
som avser dessa möten (de ovannämnda bilagorna 109, 117 och 118 till
meddelandet om anmärkningar) att diskussioner om driftstopp ägde rum inom
ramen för förberedelserna för de samordnade prishöjningarna. Såsom redan har
påpekats (se ovan punkt 104) anges i bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar
ett flertal tillverkares orderstock samt att vissa tillverkare planerade att stoppa
driften. Även om bilagorna 109 och 117 till meddelandet om anmärkningar inte
innehåller uppgifter som direkt gäller de planerade driftstoppen, framgår det av
dessa att läget i fråga om orderstock och inkommande order diskuterades under
de ifrågavarande mötena.
- 239.
- Dessa handlingar utgör tillsammans med Storas förklaringar tillräckliga bevis för
att de företag som var företrädda vid JMC:s möten deltog i en samverkan kring
driftstoppen. Eftersom samordningen av de tillkännagivna priserna hade till syfte
att höja transaktionspriserna (se ovan punkt 48-61), var de företag som deltog i
prissamverkan utan tvekan medvetna om att undersökningen av orderläget och
diskussionerna om eventuella driftstopp inte enbart hade till syfte att avgöra om
villkoren på marknaden var gynnsamma för en samordnad prishöjning, utan även
om det var nödvändigt med driftstopp för att undvika att den överenskomna
prisnivån äventyrades av ett utbud som översteg efterfrågan. Det framgår särskilt
av bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar att deltagarna i JMC:s möte den
6 september 1990 enades om att tillkännage en kommande prishöjning, trots att
flera tillverkare hade förklarat att de förberedde sig på att stoppa produktionen.
Senare visade det sig att villkoren på marknaden var sådana att ett faktiskt
genomförande av framtida prishöjningar med största sannolikhet skulle förutsätta
att (ytterligare) driftstopp genomfördes, vilket således var ett resultat som,
åtminstone implicit, godtogs av tillverkarna.
- 240.
- Mot denna bakgrund och utan att det är nödvändigt att pröva de andra bevis som
kommissionen har förebringat i sitt beslut (bilagorna 102, 113, 130 och 131 till
meddelandet om anmärkningar) skall det anses att kommissionen har bevisat att
de företag som deltog i JMC:s möten och i den aktuella prissamverkan även deltog
i en samverkan kring driftstoppen.
- 241.
- Prat Carton skall således anses ha deltagit i en samverkan kring driftstopp under
perioden från juni 1990 till februari 1991.
c) Prat Cartons deltagande i en samverkan kring marknadsandelar
- 242.
- Det har redan fastställts att kommissionen har bevisat att de företag som var
närvarande vid PWG:s möten deltog i en samverkan kring marknadsandelar från
och med slutet av år 1987 (se ovan punkt 84-114).
- 243.
- Till stöd för sitt påstående att även företag som inte var närvarande vid PWG:s
möten deltog i en samverkan på detta område anför kommissionen följande i
beslutet:
Även om de övriga kartongtillverkare som deltog i JMC:s möten inte kände till
de detaljerade diskussioner angående marknadsandelar som fördes inom PWG, var
de emellertid, inom ramen för politiken inriktad på pris framför kvantitet som
samtliga var införstådda med, fullständigt informerade om det generella avtal som
ingåtts mellan de största tillverkarna i syfte att vidmakthålla en konstant
tillförselnivå och tveklöst även om det nödvändiga i att anpassa sitt eget agerande
härefter (punkt 58 första stycket i övervägandena i beslutet).
- 244.
- Även om det inte uttryckligen framgår av beslutet bekräftar kommissionen på
denna punkt Storas förklaringar enligt vilka:
Andra tillverkare, som inte var företrädda i PWG, var i allmänhet inte i detalj
informerade om diskussionerna angående marknadsandelar. Inom ramen för
politiken som var inriktad på pris framför kvantitet, i vilken de var delaktiga, bör
de likväl ha fått kännedom om överenskommelsen mellan de största tillverkarna
om att inte sänka priset och samtidigt bibehålla en konstant utbudsnivå.
Vad beträffar utbudet av GC[-kartong] var den andel som tillhörde tillverkare som
inte var företrädda i PWG i alla händelser så obetydlig att det inte hade någonpraktisk inverkan om de deltog i överenskommelsen angående marknadsandelarna
eller inte (bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar, punkt 1.2).
- 245.
- I likhet med Stora grundade sig kommissionen således, även i avsaknad av direkta
bevis, i huvudsak på antagandet att de företag som visserligen inte deltog i PWG:s
möten men som bevisligen deltog i de i artikel 1 i beslutet angivna övriga moment
som tillsammans utgör överträdelsen, måste ha haft kännedom om förekomsten av
en samverkan kring marknadsandelar.
- 246.
- En sådan argumentation kan inte godtas. Kommissionen har för det första inte
förebringat något bevis till stöd för att de företag som inte var närvarande vid
PWG:s möten samtyckte till ett generellt avtal om bland annat frysning av de
största tillverkarnas marknadsandelar.
- 247.
- Enbart den omständigheten att nämnda företag deltog i en samverkan kring pris
och driftstopp styrker för det andra inte att de även deltog i en samverkan kring
marknadsandelar. I detta hänseende var samverkan kring marknadsandelar inte,
som kommissionen förefaller göra gällande, ofrånkomligen kopplad till samverkan
kring pris och/eller driftstopp. Det räcker att konstatera att de största tillverkarnas
samverkan kring marknadsandelar inom ramen för PWG, enligt beslutet (se ovan
punkt 78-80), syftade till att bibehålla marknadsandelarna på konstanta nivåer men
med möjlighet till vissa ändringar även under de perioder då marknadsvillkoren,
och närmare bestämt jämvikten mellan utbud och efterfrågan, var sådana att det
inte var nödvändigt med en reglering av produktionen för att säkerställa att de
överenskomna prishöjningarna faktiskt genomfördes. Av detta följer att ett
eventuellt deltagande i samverkan kring pris och/eller driftstopp varken styrker att
de företag som inte medverkade i PWG:s möten deltog i en samverkan kring
marknadsandelar eller att de hade eller tveklöst borde ha haft kännedom om denna
samverkan.
- 248.
- För det tredje kan det slutligen konstateras att i punkt 58 andra och tredje styckena
i övervägandena i beslutet åberopar kommissionen bilaga 102 till meddelandet om
anmärkningar som ytterligare bevis till stöd för det aktuella påståendet. Denna
bilaga utgörs av anteckningarna från Rena, som enligt beslutet gäller ett särskilt
möte med NPI den 3 oktober 1988. Det räcker i detta hänseende att konstatera
dels att sökanden inte var medlem av NPI, dels att hänvisningen i denna handling
till den eventuella nödvändigheten av driftstopp, av ovan anförda skäl inte kan
anses som bevis för en samverkan kring marknadsandelar.
- 249.
- Mot bakgrund av det ovan anförda har kommissionen inte bevisat att Prat Carton
deltog i en samverkan kring marknadsandelar från juni 1990 till februari 1991.
3. Bedömningen av om Prat Carton deltog i en överträdelse av artikel 85.1 i
fördraget innan detta företag förvärvades av sökanden i februari 1991
- 250.
- På grundval av vad som ovan anförts skall det fastställas att kommissionen har
bevisat att Prat Carton från juni 1990 till februari 1991 deltog i en samverkan kring
såväl pris som driftstopp. Prat Cartons deltagande i en samverkan kring
marknadsandelar under samma period har emellertid inte styrkts i erforderlig
utsträckning. Vad slutligen beträffar den föregående perioden, det vill säga från
halvårsskiftet 1986 till juni 1990, har kommissionen inte visat att Prat Carton deltog
i de moment som tillsammans utgör överträdelsen.
Yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet
Parternas argument
- 251.
- Sökanden har till stöd för sitt yrkande åberopat att förbudet mot framtida
informationsutbyte är rättsstridigt. Sökanden har påpekat att varken artikel 1 eller
artikel 2 i beslutet gäller branschorganisationen CEPI-Cartonboards (nedan kallad
CEPI) första system för informationsutbyte som nämns i punkterna 105, 106 och
166 i övervägandena i beslutet. Förbudet mot framtida informationsutbyte utgör
hinder såväl för CEPI och dess medlemmar, däribland sökanden, att i framtiden
införa nya system för informationsutbyte som för det system som CEPI
underrättade kommissionen om i slutet av år 1993, vilket för övrigt inte nämns i
beslutet.
- 252.
- Vidare har system för informationsutbyte som inte har som målsättning att uppnå
förbjudna resultat, såsom prisfastställelse eller samordning av volymeyr, aldrig
tidigare i kommissionens praxis ansetts som otillåtna, såvida de inte inneburit ett
utbyte av individuella och konfidentiella uppgifter. Sökanden har understrukit att
kommissionen i sin Sjunde rapport om konkurrenspolitiken preciserar att den inte
hade några grundläggande invändningar mot utbyte av statistikuppgifter genom
förmedling av branschorganisationer eller specialiserade organ, även då de
sistnämnda tillhandahåller en sammanställning av uppgifter, i den mån det inte är
möjligt att identifiera individuella uppgifter.
- 253.
- Grunden består vidare av två delar. Sökanden har som första delgrund gjort
gällande att förbudet i artikel 2 i beslutet i huvudsak är för oklart och allmänt
formulerat. I synnerhet framgår det inte klart under vilka omständigheter ett system
för informationsutbyte som inte gäller individuella uppgifter kommer att anses
ägnat att främja en samordning av priser eller produktion eller en kontroll av
fullgörandet av ett avtal om priser eller uppdelning av marknader.
- 254.
- Det framgår inte heller klart av artikel 2 i beslutet vilka särdrag systemet skall ha
för att uppfylla kraven på att inte innehålla a) uppgifter i form av sammanställda
data som gör det möjligt att identifiera enskilda tillverkares agerande (andra
stycket), b) statistik i form av sammanställda data över produktion och försäljning
som kan användas för att främja eller underlätta ett gemensamt branschagerande
(tredje stycket), och c) allt informationsutbyte som är av intresse för
konkurrensen samt samtliga möten eller kontakter i syfte att undersöka
betydelsen av den information som utväxlats eller branschens eller de enskilda
tillverkarnas möjliga eller sannolika reaktion på denna information (fjärde stycket).
- 255.
- Enligt sökanden förefaller så oklara och allmänt hållna förbud omöjliga att rätta
sig efter och i vart fall strida mot rättssäkerhetsprincipen.
- 256.
- Sökanden har som andra delgrund ifrågasatt lagenligheten av förbudet i artikel 2
andra stycket i beslutet beträffande utbytet av uppgifter (även sammanställda data)
avseende läget i fråga om inkommande order och orderstock.
- 257.
- Sådana uppgifter ger för det första inga upplysningar om den generella tendensen
vad gäller den allmänna efterfrågan och gör det heller inte möjligt att identifiera
vare sig en tillverkare eller ett land.
- 258.
- För det andra är det ifrågavarande informationsutbytet särskilt värdefullt, för att
inte säga nödvändigt, inom kartongbranschen.
- 259.
- För det tredje har kommissionen aldrig förbjudit det ifrågavarande
informationsutbytet. Den har tvärtom ansett ett informationsutbyte avseende lager,
aktuella och tidigare marknadspriser, konsumtion, bearbetningskapacitet och till och
med pristendenser som neutralt i konkurrenshänseende (se bland annat
kommissionens meddelande 87/C 339/07, upprättat i enlighet med artikel 19.3 i
rådets förordning nr 17 om en begäran om icke-ingripandebesked med tillämpning
av artikel 85.3 i EEG-fördraget - Ärende nr IV/32.076 - European Wastepaper
Information Service (EGT C 339, 1987, s. 7, nedan kallat EWIS-meddelandet) och
Sjunde rapporten om konkurrenspolitiken, punkt 5-8).
- 260.
- Kommissionen har påpekat att artikel 2 i beslutet inte gäller det system för
informationsutbyte som CEPI underrättade kommissionen om och som undersöktes
av kommissionens tjänstemän vid den tidpunkt då talan väcktes.
- 261.
- Den har vidare framhållit att de ålägganden som anges i artikel 2 i beslutet är
normala, eftersom kommissionen inte erhållit bevis för att överträdelsen hade
upphört och eftersom omfattningen av sådana ålägganden avgörs av företagens
agerande. I den mån dessa ålägganden förhindrar deltagandet i ett system vars syfte
eller resultat är identiskt eller jämförbart med det aktuella systemets, utgör de
endast en tillämpning av det allmänna förbudet i artikel 85 i fördraget
(förstainstansrättens dom av den 27 oktober 1994 i mål T-34/92, Fiatagri och New
Holland Ford mot kommissionen, REG 1994, s. II-905; svensk specialutgåva,
häfte 16). Dessa ålägganden grundas för övrigt på artikel 3.1 i förordning nr 17 och
är förenliga med tidigare beslut som har godtagits av förstainstansrätten.
- 262.
- I föreliggande fall har systemet för informationsutbyte av deltagarna i
överenskommelsen ansetts vara av väsentlig betydelse, och det har möjliggjort
kontrollen och genomförandet av konkurrensbegränsande initiativ (punkterna 61-71
och 134 i övervägandena i beslutet). Systemet har dessutom alltid varit av sådant
slag att tillverkarnas konkurrensbegränsande beteende har främjats, även efter
ändringarna av systemet år 1991 (punkt 166 i övervägandena i beslutet). Vid
bedömningen av omfattningen av de ålägganden som anges i artikel 2 i beslutet är
det emellertid nödvändigt att beakta dessa omständigheter, kartongmarknadens
särdrag och att situationen karaktäriserades av att det förelåg en praktiskt taget
heltäckande kartell på den europeiska marknaden. Mot bakgrund av dessa
överväganden finns det anledning att avvisa sökandens argument att det förbjudna
informationsutbytet endast omfattade generella uppgifter och att artikel 2 i beslutet
åsidosätter rättssäkerhetsprincipen. Förbudet mot ett informationsutbyte, i
synnerhet vad beträffar de uppgifter som avses i artikel 2 första stycket a, b och c,
är inte allmänt utan gäller endast sådana uppgifter som underlättar eller främjar
ett konkurrensbegränsande beteende.
- 263.
- Slutligen gällde det ovannämnda meddelandet i EWIS-meddelandet ett helt annat
ekonomiskt område än kartongbranschen (punkt 3 i meddelandet), bland annat
genom att EWIS endast kunde tillhandahålla globala uppgifter avseende ett
tillräckligt stort antal medlemmar för att det inte skulle vara möjligt att identifiera
en enskild medlems agerande (punkt 7 i meddelandet).
Förstainstansrättens bedömning
- 264.
- Det finns anledning erinra om att artikel 2 i beslutet lyder enligt följande:
De i artikel 1 uppräknade företagen skall omedelbart upphöra med ovannämnda
överträdelser om detta inte redan har skett. De skall i framtiden inom ramen för
sin verksamhet inom kartongbranschen avhålla sig från avtal eller samordnade
förfaranden som kan ha samma eller liknande syfte eller resultat, inklusive varje
form av utbyte av information om företagens verksamhet
a) genom vilket deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra enskilda
tillverkares produktion, försäljning, orderstock, kapacitetsutnyttjandegrad,
försäljningspriser, omkostnader eller marknadsföringsplaner, eller
b) genom vilket ett gemensamt förhållningssätt till priser eller till kontroll av
produktionen inom branschen främjas, underlättas eller uppmuntras, även
om inga individuella uppgifter lämnas, eller
c) som gör det möjligt för de berörda företagen att fullgöra eller iaktta varje
uttryckligt eller tyst avtal om pris eller marknadsuppdelning inom
gemenskapen.
Varje system för utbyte av allmänna uppgifter till vilket de är anslutna, såsom
Fides-systemet eller dess efterföljare, skall vara utformat på ett sådant sätt att det
utesluter inte bara alla uppgifter som kan göra det möjligt att identifiera enskilda
tillverkares agerande, utan även alla uppgifter om inkommande order och
orderstock, förväntad utnyttjandegrad av produktionskapaciteterna (i båda fallen,
även om det rör sig om sammanställda uppgifter) eller enskilda maskiners
produktionskapacitet.
Varje system för informationsutbyte av detta slag skall inskränkas till insamling och
tillhandahållande av produktions- och försäljningsstatistik i sammanställd form som
inte skall kunna användas för att främja eller underlätta ett gemensamt
branschagerande.
Företagen skall även avhålla sig från varje form av informationsutbyte som är av
betydelse för konkurrensen, utöver det tillåtna utbytet, samt från möten eller
kontakter i syfte att diskutera betydelsen av den information som har utbytts eller
branschens eller de enskilda tillverkarnas möjliga eller sannolika reaktion på denna
information.
De nödvändiga ändringarna av varje eventuellt system för informationsutbyte skall
vara genomförda inom tre månader från delgivningen av detta beslut.
- 265.
- Såsom framgår av punkt 165 i övervägandena har artikel 2 i beslutet antagits med
stöd av artikel 3.1 i förordning nr 17. Enligt denna bestämmelse kan kommissionen,
när den konstaterar en överträdelse av bestämmelserna i fördragets artikel 85,
ålägga de berörda företagen att upphöra med överträdelsen.
- 266.
- Det följer av fast rättspraxis att tillämpningen av artikel 3.1 i förordning nr 17 kan
föranleda ett förbud mot att fortsätta med vissa verksamheter och förfaranden eller
att upprätthålla förhållanden, om dessa har konstaterats vara rättsstridiga
(domstolens dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Istituto
Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents mot kommissionen, REG 1974,
s. 223, punkt 45, svensk specialutgåva, häfte 2, och av den 6 april 1995 i de
förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen,
REG 1995, s. I-743, punkt 90), men även mot att i framtiden ägna sig åt ett
liknande agerande (förstainstansrättens dom av den 6 oktober 1994 i mål T-83/91,
Tetra Pak mot kommissionen, REG 1994, s. II-755, punkt 220; svensk
specialutgåva, häfte 16).
- 267.
- Eftersom artikel 3.1 i förordning nr 17 dessutom skall tillämpas med beaktande av
den konstaterade överträdelsen har kommissionen befogenhet att fastställa
omfattningen av de berörda företagens förpliktelser i syfte att få nämnda
överträdelse att upphöra. Sådana förpliktelser för företagen får emellertid inte
överskrida gränserna för vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå
det eftersträvade målet, närmare bestämt att företagen åter skall agera i enlighet
med de regler som har överträtts (se domen i det ovannämnda målet RTE och ITP
mot kommissionen, punkt 93, samt med samma innebörd förstainstansrättens
domar av den 8 juni 1995 i mål T-7/93, Langnese-Iglo mot kommissionen,
REG 1995, s. II-1533, punkt 209, och i mål T-9/93, Schöller mot kommissionen,
REG 1995, s. II-1611, punkt 163).
- 268.
- För att i föreliggande fall kontrollera om åläggandet i artikel 2 i beslutet, såsom
sökanden har påstått, är för omfattande, kommer räckvidden av de olika förbud
som företagen har ålagts att prövas.
- 269.
- Vad beträffar förbudet i artikel 2 första stycket andra meningen, vilket innebär att
företagen skall avhålla sig från avtal eller samordnade förfaranden som kan ha
samma eller liknande syfte eller resultat som de överträdelser som har konstaterats
i artikel 1 i beslutet, syftar detta enbart till att hindra företagen från att upprepa
sitt konstaterat rättsstridiga agerande. När kommissionen ålade ett sådant förbud
överskred den följaktligen inte sina befogenheter enligt artikel 3 i förordning nr 17.
- 270.
- Vad beträffar artikel 2 första stycket a, b och c syftar dessa bestämmelser mer
specifikt på förbud mot framtida utbyte av information om företagens verksamhet.
- 271.
- Åläggandet i artikel 2 första stycket a, vilket innebär ett förbud mot alla former av
framtida utbyte av information om företagens verksamhet genom vilken deltagarna
direkt eller indirekt erhåller individuella upplysningar om sina konkurrenter,
förutsätter att kommissionen i sitt beslut har konstaterat att ett informationsutbyte
av detta slag strider mot artikel 85.1 i fördraget.
- 272.
- Det kan i detta avseende konstateras att artikel 1 i beslutet inte innehåller några
uppgifter om att ett utbyte av information om enskilda företags verksamhet som
sådant utgör en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget.
- 273.
- I artikel 1 anges i mer allmänna ordalag att företagen har överträtt denna artikel
i fördraget genom att delta i ett avtal och ett samordnat förfarande som innebar
att företagen bland annat utbytte information om leveranser, priser, driftstopp,
orderstock och kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.
- 274.
- Beslutet skall emellertid tolkas med beaktande av dess motivering (domen i det
ovannämnda målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 122) och det finns
därför anledning framhålla punkt 134 andra stycket i övervägandena i beslutet
enligt vilket:
Tillverkarnas utbyte under mötena inom PG Paperboard (i huvudsak vid JMC:s
möten) av sådan information om enskilda företags verksamhet som normalt är
konfidentiell och känslig, såsom orderstock, driftstopp och produktionstakt, stred
bevisligen mot konkurrensreglerna, eftersom det hade till syfte att åstadkomma så
gynnsamma villkor som möjligt för genomförandet av prishöjningarna ... .
- 275.
- Kommissionen har således vederbörligen konstaterat i sitt beslut att utbyte av
information om enskilda företags verksamhet som sådant utgör en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget, och följaktligen uppfyller förbudet mot framtida
informationsutbyte av detta slag villkoren för en tillämpning av artikel 3.1 i
förordning nr 17.
- 276.
- Vad beträffar förbuden mot utbyte av sådan information om företagens verksamhet
som avses i artikel 2 första stycket b och c i beslutet, skall dessa prövas mot
bakgrund av andra, tredje och fjärde styckena i samma artikel, i vilka innebörden
av dessa förbud klargörs. Det är nämligen mot denna bakgrund som det skall
avgöras om, och, i förekommande fall, i vilken utsträckning kommissionen ansåg
det ifrågavarande utbytet vara rättsstridigt, med hänsyn till att omfattningen av
företagens förpliktelser skall inskränkas till vad som är nödvändigt för att företagen
åter skall agera på ett sätt som är förenligt med artikel 85.1 i fördraget.
- 277.
- Beslutet skall tolkas på så sätt att kommissionen ansåg att Fides-systemet stred mot
artikel 85.1 i fördraget genom att det utgjorde ett stöd för den konstaterade
överenskommelsen (punkt 134 tredje stycket i övervägandena i beslutet). En sådan
tolkning bekräftas av lydelsen i artikel 1 i beslutet, av vilken det framgår att
företagen har utbytt information om företagens verksamhet för att främja [de]
åtgärder som anses strida mot artikel 85.1 i fördraget.
- 278.
- Vid bedömningen av omfattningen av de framtida förbuden i artikel 2 första stycket
b och c i beslutet skall hänsyn tas till kommissionens ifrågavarande tolkning av
Fides-systemets förenlighet med artikel 85 i fördraget.
- 279.
- Det kan i detta avseende för det första påpekas att de ifrågavarande förbuden inte
är begränsade till utbyte av information om de enskilda företagens verksamhet utan
även gäller utbyte av vissa sammanställda statistiska uppgifter (artikel 2 första
stycket b och andra stycket i beslutet). För det andra förbjuds i artikel 2 andra
stycket b och c utbyte av vissa statistiska uppgifter för att förhindra att ett möjligt
stöd för ett potentiellt konkurrensbegränsande beteende uppkommer.
- 280.
- Ett sådant förbud, som avser att hindra ett utbyte av rent statistiska uppgifter som
inte utgör information om ett enskilt företag eller som kan härledas till ett visst
företag och som införs av det skälet att denna information kan användas i
konkurrensbegränsande syfte, överskrider vad som är nödvändigt för att tillse att
företagen åter agerar lagenligt. Det framgår för det första inte av beslutet att
kommissionen skulle ha ansett att utbytet av statistiska uppgifter var en
överträdelse i sig av artikel 85.1 i fördraget. Den omständigheten, att ett system för
utbyte av statistiska uppgifter kan användas i konkurrensbegränsande syfte, kan för
det andra inte medföra att det strider mot artikel 85.1 i fördraget, eftersom det
under sådana omständigheter först är nödvändigt att fastställa att det faktiskt har
haft en konkurrensbegränsande verkan. Kommissionens argument, att artikel 2 i
beslutet endast är av förklarande karaktär (se ovan punkt 261), är följaktligen
grundlöst.
- 281.
- Artikel 2 första till och med fjärde styckena i beslutet skall således ogiltigförklaras
med undantag av följande avsnitt:
De i artikel 1 uppräknade företagen skall omedelbart upphöra med ovannämnda
överträdelser om detta inte redan har skett. De skall i framtiden inom ramen för
sin verksamhet inom kartongbranschen avhålla sig från avtal eller samordnade
förfaranden som kan ha samma eller liknande syfte eller resultat, inklusive varje
form av utbyte av information om företagens verksamhet:
a) genom vilket deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra enskilda
tillverkares produktion, försäljning, orderstock, kapacitetsutnyttjandegrad,
försäljningspriser, omkostnader eller marknadsföringsplaner.
Varje system för utbyte av allmänna uppgifter till vilket de är anslutna, såsom
Fides-systemet eller dess efterföljare, skall vara utformat på ett sådant sätt att det
utesluter alla uppgifter som kan göra det möjligt att identifiera enskilda tillverkares
agerande.
Yrkandet om upphävande av eller nedsättning av böterna
A - Huruvida böterna skall nedsättas på grund av en felaktig bedömning av
överträdelsens syfte och varaktighet
- 282.
- Sökanden har med hänvisning till tidigare anförda grunder och argument gjort
gällande att överträdelsen hade en helt annan materiell räckvidd, att den pågick
under en kortare period och var betydligt mindre allvarlig än vad kommissionen har
påstått, och att det därför finns anledning att avsevärt sätta ned bötesbeloppet.
- 283.
- Det kan erinras om att det följer av tidigare konstateranden i samband med de
ovan anförda grunderna att kommissionen i sökandens fall vederbörligen har
fastställt såväl förekomsten av den överträdelse som anges i artikel 1 i beslutet som
dess varaktighet.
- 284.
- Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på denna grund.
B - Huruvida kommissionen dels har gjort en oriktig bedömning när den ansåg att
överenskommelsens syften ... i hög grad uppnåtts, dels har åsidosatt sin
motiveringsskyldighet på denna punkt
Parternas argument
- 285.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den
vid fastställandet av bötesbeloppet beaktade att överenskommelsens syften ... i hög
grad uppnåtts (punkt 168 i övervägandena i beslutet). Kommissionen har på
denna punkt inte tagit hänsyn till de bevis som de berörda företagen, och i
synnerhet sökanden, har förebringat.
- 286.
- Pristillkännagivanden är normala inom branschen, och det är på grund av vissa
marknadsvillkor, närmare bestämt insynen i marknaden, som en viss enhetlighet
och samtidighet kan konstateras beträffande olika tillverkares tillkännagivanden av
prishöjningar. Kommissionen har inte beaktat följande omständigheter: a)
transaktionspriserna har alltid legat väsentligt under de tillkännagivna priserna, b)
det har alltid funnits avsevärda skillnader mellan de priser som olika kunder har
erbjudits, vilket innebär att det aldrig har funnits ett enda pris, c)
konjunkturcyklerna har påverkat prisutvecklingen samt d) skillnaderna mellan de
priser som har erbjudits olika kunder har ökat under den ifrågavarande perioden,
vilket har medfört att priserna i högre utsträckning har satts individuellt.
- 287.
- Utvecklingen av transaktionspriserna har endast bestämts av de gällande
marknadsvillkoren under den aktuella perioden och i synnerhet av den relativt sett
oförminskade efterfrågan, ett tillfredsställande och ibland optimalt
kapacitetsutnyttjande (se punkt 13-15 i övervägandena i beslutet), avsevärda
kostnadsökningar (se punkt 16-19 i övervägandena) och slutligen av en fullt normal
lönsamhet under hela perioden. Under dessa omständigheter borde kommissionen
ha dragit slutsatsen att prishöjningarna var normala (se även punkt 135 i
övervägandena) och att de höjningar av transaktionspriserna som har konstaterats
sammanföll med grundläggande ekonomiska variabler. Kommissionen borde således
även ha dragit den slutsatsen att den påstådda överenskommelsen inte hade någon
som helst inverkan på den faktiska utvecklingen av transaktionspriserna.
- 288.
- Enligt sökanden har transaktionspriserna alltid följt kostnadsutvecklingen.
Sänkningen av råvarukostnaderna, som konstaterades under det andra halvåret
1989, åtföljdes av en avsevärd höjning av kostnaderna för arbetskraft och energi,
vilka utgjorde omkring 35 procent av kartongtillverkarnas sammanlagda kostnader.
Den omständigheten att efterfrågan sjönk år 1991 innebär inte heller att andra
faktorer än marknadsvillkoren påverkade prisutvecklingen, eftersom den endaprishöjningen år 1991 (höjningen i januari) redan hade tillkännagivits under hösten
1990 och planerats långt tidigare av tillverkarna.
- 289.
- Kommissionens påstående avseende överenskommelsens resultat är inte heller
riktigt vad beträffar den påstådda samordningen av marknadsandelarna, eftersom
det aldrig förekom någon sådan samordning eller något system för kontroll av hur
de olika tillverkarnas marknadsandelar utvecklades. Vidare varierade Sarriós
marknadsandelar kraftigt under den berörda perioden.
- 290.
- Slutligen har sökanden gjort gällande att det föreligger ett fel i motiveringen genom
den motsägelse som finns mellan de slutsatser som dras av överenskommelsens
inverkan på marknaden och de faktiska iakttagelser som själva beslutet innehåller.
- 291.
- Kommissionen har påpekat att under den aktuella perioden höjdes priserna alltid
regelbundet och tillämpades i enlighet med den samordning som förekom mellan
tillverkarna inom ramen för kommittéerna inom PG Paperboard, att det genom
utbytet av detaljerad information skulle ha införts ett system för kontroll av att de
beslut som överenskommelsen resulterade i följdes samt att de olika tillverkarnas
marknadsandelar hela tiden låg kvar på ungefär samma nivå. Mot denna bakgrund,
och i synnerhet med hänsyn till de talrika skriftliga bevisen för överenskommelsen,
har sökanden ingen grund för sitt påstående att överenskommelsen inte på ett
väsentligt sätt förändrat marknadstendenserna.
- 292.
- Vad beträffar prisutvecklingen har kommissionen erinrat om att det finns anledning
att göra en helhetsbedömning av överenskommelsens framgång. Den
omständigheten att överenskommelsen var framgångsrik motsägs inte alls av att den
skulle ha varit mindre fördelaktig för sökanden än för andra, vilket för övrigt inte
har bevisats.
- 293.
- De obetydliga variationerna i de olika tillverkarnas marknadsandelar bekräftar att
överenskommelsen var mycket framgångsrik även i detta hänseende.
- 294.
- Slutligen har kommissionen på grundval av ovan anförda argument bestritt att
beslutet skulle vara behäftat med ett fel på grund av bristande motivering vad
beträffar överenskommelsens inverkan på marknaden. Den har bland annat
hänvisat till analyserna av marknadsvillkoren och av marknadsutvecklingen i
punkterna 16, 21 och 137 i övervägandena i beslutet och hävdat, att såvida man
inte försöker isolera ett påstående från sitt sammanhang kan ingen motsägelse
konstateras i motiveringen av beslutet.
Förstainstansrättens bedömning
- 295.
- Enligt punkt 168 sjunde strecksatsen i övervägandena i beslutet har kommissionen
fastställt det generella bötesbeloppet med beaktande av bland annat att
överenskommelsens syften ... i hög grad uppnåtts. Det är ostridigt att
kommissionen härvid hänvisat till den i artikel 1 i beslutet konstaterade
överträdelsens inverkan på marknaden.
- 296.
- Förstainstansrätten anser att det för prövningen av kommissionens bedömning av
överträdelsens verkningar räcker att undersöka hur den bedömt resultaten av
prissamverkan. För det första framgår det nämligen av beslutet att konstaterandet
att överenskommelsens syften i hög grad uppnåtts i huvudsak är grundat på
resultaten av prissamverkan. Dessa resultat har analyserats i punkterna 100-102,
115 och 135-137 i övervägandena i beslutet, medan frågan huruvida samverkan
kring marknadsandelar och driftstopp har haft någon inverkan på marknaden
däremot inte har varit föremål för särskild undersökning.
- 297.
- För det andra är det under alla omständigheter möjligt att, utifrån en undersökning
av resultaten av prissamverkan, även bedöma om syftet med samverkan kring
driftstoppen har uppnåtts, eftersom denna samverkan avsåg att undvika att de
samordnade prisinitiativen skulle äventyras av ett utbud som översteg efterfrågan.
- 298.
- Vad för det tredje gäller samverkan kring marknadsandelarna har kommissionen
inte hävdat att de företag som deltog i PWG:s möten hade för avsikt att
åstadkomma en total frysning av sina marknadsandelar. Enligt punkt 60 andra
stycket i övervägandena i beslutet var avtalet om marknadsandelar inte statiskt utan
föremål för regelbundna justeringar och omförhandlingar. Med hänsyn till denna
precisering kan kommissionen således inte klandras för att ha dragit slutsatsen att
överenskommelsens syften i hög grad hade uppnåtts utan att i beslutet särskilt ha
undersökt huruvida samverkan kring marknadsandelarna var framgångsrik.
- 299.
- Kommissionen har, beträffande prissamverkan, gjort en bedömning av dess
generella resultat. Även om det antas att de individuella uppgifter som sökanden
har tillhandahållit skulle, som denne påstått, styrka att resultaten av prissamverkan
var av mindre betydelse för sökandens del än för den europeiska
kartongmarknaden i dess helhet, räcker inte sådana individuella uppgifter i sig för
att ifrågasätta kommissionens bedömning.
- 300.
- Det framgår av beslutet, och som kommissionen har bekräftat under sammanträdet,
att tre olika resultat har fastställts. Kommissionen har dessutom åberopat den
omständigheten att prisinitiativen i deras helhet ansetts som framgångsrika av
tillverkarna själva.
- 301.
- Det första resultat som har beaktats av kommissionen, och som inte har bestritts
av sökanden, består i att kunderna faktiskt underrättades om de överenskomna
prishöjningarna. De nya priserna tjänade härvid som bas i händelse av individuella
förhandlingar med kunderna om transaktionspriserna (se bland annat
punkterna 100 och 101 femte och sjätte styckena i övervägandena i beslutet).
- 302.
- Det andra resultatet består i att utvecklingen av transaktionspriserna följde de
tillkännagivna priserna. Kommissionen har i detta avseende hävdat att tillverkarna
inte nöjde sig med att tillkännage de överenskomna prishöjningarna, utan vidtog,
med några få undantag, konkreta åtgärder för att säkerställa att de tillämpades i
förhållande till kunderna (punkt 101 första stycket i övervägandena i beslutet).
Kommissionen har medgett att kunderna ibland beviljades eftergifter vad gällde
tidpunkten för höjningen eller individuella rabatter eller prissänkningar, bland annat
i händelse av stora order, och att den genomsnittliga nettohöjningen efter avdrag
för prissänkningar, rabatter och andra eftergifter alltid låg under det totala
beloppet för den tillkännagivna höjningen (punkt 102 sista stycket i övervägandena
i beslutet). Kommissionen har emellertid, med hänvisning till diagram i en
ekonomisk studie som genomförts inför förfarandet vid kommissionen på uppdrag
av ett flertal av de företag som var mottagare av beslutet (nedan kallad LE-rapporten), påstått att det under den period som beslutet avser fanns ett klart
linjärt samband mellan utvecklingen av de tillkännagivna priserna och
transaktionspriserna, omräknade i nationella valutor eller ecu. Kommissionen drog
härav följande slutsats: Nettoprishöjningarna följde de tillkännagivna höjningarna
nära, om än med en viss tidsförskjutning. Rapportens författare medgav själv under
förhöret att detta var fallet under åren 1988 och 1989 (punkt 115 andra stycket
i övervägandena).
- 303.
- Det måste medges att det var riktigt av kommissionen att vid bedömningen av det
andra resultatet anse förekomsten av ett linjärt samband mellan utvecklingen av de
tillkännagivna priserna och utvecklingen av transaktionspriserna som ett bevis för
prisinitiativens inverkan på de sistnämnda priserna, i enlighet med tillverkarnas
eftersträvade syfte. Det är ostridigt att bruket att föra individuella förhandlingar
med kunderna på den ifrågavarande marknaden innebär att transaktionspriset i
allmänhet inte är identiskt med det tillkännagivna priset. Det kan därför inte
förväntas att höjningarna av transaktionspriserna var identiska med höjningarna av
de tillkännagivna priserna.
- 304.
- Vad beträffar förekomsten av ett samband mellan höjningarna av de tillkännagivna
priserna och höjningarna av transaktionspriserna var det riktigt av kommissionen
att åberopa LE-rapporten. Denna rapport utgör en analys av prisutvecklingen på
kartong under den period som avses i beslutet och grundas på uppgifter som
tillhandahållits av ett flertal tillverkare, däribland sökanden.
- 305.
- Rapporten bekräftar emellertid endast delvis att det under viss tid förelegat ett
klart linjärt samband. En undersökning av perioden år 1987-1991 ger vid handen
tre olika delperioder. Författaren till LE-rapporten gjorde i detta hänseende
följande sammanfattning av sina slutsatser under förhöret vid kommissionen: Det
finns inget klart samband, ens med hänsyn till en tidsförskjutning, mellan höjningen
av de tillkännagivna priserna och marknadspriserna under början av den aktuella
perioden 1987-1988. Däremot förelåg ett sådant samband under år 1988/1989,
medan detta samband därefter blev allt mindre påtagligt och i det närmaste
märkligt [oddly] under perioden år 1990/1991 (protokoll från förhöret, s. 28). Han
påpekade även att dessa variationer i tiden var nära kopplade till variationerna i
efterfrågan (se bland annat protokollet från förhöret, s. 20).
- 306.
- Författarens muntliga slutsatser överensstämmer med analysen i hans rapport och
i synnerhet med diagrammen över utvecklingen av de tillkännagivna priserna och
utvecklingen av transaktionspriserna (LE-rapporten, diagram 10 och 11, s. 29). Det
skall således konstateras att kommissionen endast delvis har bevisat förekomsten
av det klar[a] linjära samband som den har gjort gällande.
- 307.
- Under sammanträdet påpekade kommissionen att den även beaktat ett tredje
resultat av prissamverkan som bestod i att transaktionsprisnivån var högre än den
skulle ha varit om det inte hade förekommit någon samverkan. Kommissionen
underströk i detta hänseende att tidpunkterna och den ordningsföljd i vilken
prishöjningarna skulle tillkännages hade beslutats av PWG, samt framhåller i
beslutet att det är osannolikt att de samordnade tillkännagivandena på dessa
villkor inte skulle ha haft någon inverkan på den faktiska prisnivån (punkt 136
tredje stycket i övervägandena i beslutet). I LE-rapporten (avdelning 3) har
emellertid en modell fastställts, som gör det möjligt att förutse den prisnivå som
följer av objektiva marknadsvillkor. Enligt denna rapport har prisnivån, såsom
denna bestämts av objektiva ekonomiska faktorer under perioden 1975-1991,
utvecklats, med obetydliga variationer, på exakt samma sätt som de tillämpade
transaktionspriserna, inklusive under den period som avses i beslutet.
- 308.
- Trots dessa slutsatser är det inte möjligt att utifrån analysen i rapporten konstatera
att de samordnade prisinitiativen inte gjorde det möjligt för tillverkarna att uppnå
en transaktionsprisnivå som var högre än den som skulle ha uppkommit genom fri
konkurrens. Som kommissionen framhöll vid sammanträdet är det i detta
hänseende möjligt att de faktorer som beaktades i nämnda analys har påverkats av
förekomsten av samverkan. Kommissionen har därmed med rätta gjort gällande att
samverkan exempelvis har kunnat minska företagens incitament att sänka sina
kostnader. Däremot har den inte påvisat något direkt fel i LE-rapportens analys
och har inte heller framlagt egna ekonomiska analyser av den hypotetiska
utvecklingen av transaktionspriserna i avsaknad av varje form av samordning. Mot
denna bakgrund kan kommissionens påstående att transaktionsprisnivån hade varit
lägre i avsaknad av en samverkan mellan tillverkarna inte anses styrkt.
- 309.
- Av detta följer att det tredje resultatet av prissamverkan inte har bevisats.
- 310.
- De föregående konstaterandena ändras inte av den subjektiva bedömning av
tillverkarna, som kommissionen har grundat sig på när den fann att
överenskommelsens syften i hög grad hade uppnåtts. Kommissionen har på denna
punkt hänvisat till en lista över handlingar som den tillhandahöll under
sammanträdet. Även om det antas att kommissionen har kunnat grunda sin
bedömning av prisinitiativens eventuella framgång på handlingar av vilka vissa
tillverkares subjektiva uppfattning framgår, måste det konstateras att ett flertal
företag, däribland sökanden, vid sammanträdet med rätta hänvisat till det stora
antal handlingar i målet av vilka det framgår att tillverkarna hade problem med att
genomföra de överenskomna prishöjningarna. Mot denna bakgrund kan
kommissionens hänvisning till tillverkarnas egna förklaringar inte anses som
tillräcklig grund för den slutsatsen att överenskommelsens syften i hög grad
uppnåtts.
- 311.
- Av vad som ovan anförts följer att de resultat av överträdelsen som kommissionenhar gjort gällande endast har bevisats till viss del. Förstainstansrätten kommer att
undersöka betydelsen av denna slutsats inom ramen för sin fulla prövningsrätt i
fråga om böter i samband med att den bedömer hur allvarlig den i föreliggande fall
konstaterade överträdelsen är (se nedan punkt 334).
- 312.
- Det kan slutligen konstateras att sökandens påstående att beslutet var bristfälligt
motiverat i fråga om överträdelsens verkningar saknar grund. Såsom framgår ovan
innehåller beslutet en motivering som är detaljerad och motsägelsefri såvitt avser
den konstaterade överträdelsens verkningar.
C - Huruvida kommissionen dels har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning
genom att anse döljandet av överenskommelsen som en försvårande omständighet, dels
har lämnat en felaktig motivering i detta avseende
Parternas argument
- 313.
- Sökanden har hävdat att vare sig man medger att en viss spridning av
tillkännagivandena om prishöjningar var ett resultat av en samordning eller inte,
kunde kommissionen i vart fall inte anse denna omständighet som särskilt
försvårande, eftersom döljandet av en överenskommelse är en naturlig del av
överträdelsen i sig.
- 314.
- Sökanden har tillagt att den omständigheten att kommissionen inte påträffat
skriftliga bevis för sina påståenden om förekomsten av en överträdelse inte innebär
att åtgärder har vidtagits för att dölja överenskommelsen.
- 315.
- Slutligen har sökanden gjort gällande att motiveringen är bristfällig genom att det
inte framgår av beslutet varför döljandet av en överenskommelse skall anses som
en försvårande omständighet.
- 316.
- Kommissionen har gjort gällande att döljandet av överenskommelsen utgör en
omständighet som bör beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är
(domen i det ovannämnda målet BASF mot kommissionen, punkt 273).
Förstainstansrättens bedömning
- 317.
- Enligt punkt 167 tredje stycket i övervägandena i beslutet är en av de allvarligaste
aspekterna av överträdelsen ... att företagen för att försöka dölja
överenskommelsens existens har gått så långt att de i förväg för var och en av de
största tillverkarna har bestämt tidpunkt och ordningsföljd för de olika
tillkännagivandena om nya prishöjningar. Av beslutet framgår dessutom följande:
tillverkarna skulle, genom detta noggrant planerade vilseledande, ha kunnat
förklara de på varandra följande enhetliga, regelbundna prishöjningarna inom hela
branschen med ett oligopolistiskt agerande (punkt 73 tredje stycket i
övervägandena). Slutligen har kommissionen enligt punkt 168 sjätte strecksatsen i
övervägandena bestämt den allmänna bötesnivån med beaktande av de sinnrika
åtgärder [som] har vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och omfattning
(avsaknaden av officiella protokoll eller dokumentation från PWG:s och JMC:s
möten, deltagarna uppmanades att inte föra anteckningar, tidpunkten och
ordningsföljden för tillkännagivandena om prishöjningarna bestämdes så att man
skulle kunna hävda att dessa höjningar endast följde på andra höjningar osv.).
- 318.
- Det kan konstateras att det var riktigt av kommissionen att av de tillgängliga
bevisen dra den slutsatsen att företagen i förväg hade beslutat om tidpunkt och
ordningsföljd för tillkännagivandena om prishöjningarna i syfte att dölja
samordningen av priserna. Detta förfarande framgår i synnerhet av Storas
förklaringar (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 30): Det fanns
inget standardförfarande för vilket företag som först skulle tillkännage en
prishöjning och vilket företag som skulle följa därefter. PWG diskuterade och
enades om vilken tillverkare som först skulle gå ut med en prishöjning och vid vilka
tidpunkter de andra stora tillverkarna skulle tillkännage sina höjningar. Det var inte
samma ordningsföljd vid varje tillfälle. Förekomsten av en ordningsföljd bekräftas
även i en handling från Rena beträffande JMC:s möte den 6 september 1990
(bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar). Denna handling innehåller exakta
uppgifter om tidpunkterna för tillkännagivandena om prishöjningarna i januari 1991
av vissa företag som var medlemmar av PWG (Mayr-Melnhof, Feldmühle och
Cascades). Dessa tidpunkter överensstämmer exakt med de datum då dessa företag
verkligen lämnade sina tillkännagivanden (se punkterna 87 och 88 i övervägandena
i beslutet).
- 319.
- Bristen på officiella protokoll och den nästan totala avsaknaden av interna
anteckningar avseende PWG:s och JMC:s möten utgör med hänsyn till antalet
möten, deras varaktighet och de ifrågavarande diskussionernas natur ett tillräckligt
bevis för kommissionens påstående att deltagarna hade uppmanats att inte föra
anteckningar.
- 320.
- Av det ovan anförda följer att de företag som deltog i dessa organs möten inte bara
var medvetna om att deras agerande var olagligt utan även vidtog åtgärder för att
dölja denna samverkan. Kommissionen har således med rätta ansett dessa åtgärder
som försvårande omständigheter vid sin bedömning av hur allvarlig överträdelsen
var.
- 321.
- Slutligen har kommissionen i beslutet förklarat exakt vilka av företagens ageranden
som anses utgöra försvårande omständigheter och har således i tillräcklig
utsträckning motiverat sin bedömning på denna punkt.
- 322.
- Talan kan således inte bifallas på denna grund.
D - Huruvida likabehandlingsprincipen har åsidosatts genom att kommissionen utan
objektiva skäl har ålagt böter som väsentligt överstiger tidigare praxis
Parternas argument
- 323.
- Sökanden har gjort gällande att höjningen av nivån på de ålagda böterna i
förhållande till den nivå som tillämpats i tidigare beslutspraxis innebär en
oberättigad särbehandling.
- 324.
- Vid vissa liknande överenskommelser har betydligt mindre stränga påföljder ålagts
(se till exempel kommissionens beslut 86/398/EEG av den 23 april 1986 om ett
förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget, IV/31.149 - Polypropylen,
EGT L 230, s. 1, nedan kallat Polypropylenbeslutet).
- 325.
- Av samma skäl förefaller den allmänna bötesnivån oberättigad i förhållande till
kommissionens beslut 92/163/EEG av den 24 juli 1991 om ett förfarande för
tillämpning av artikel 86 i EEG-fördraget (IV/31.043 - Tetra Pak II, EGT L 72,
1992, s. 1).
- 326.
- Att kommissionen har gjort en oriktig bedömning av hur allvarlig överträdelsen var
bekräftas även av en jämförelse med bötesnivån i kommissionens beslut 94/815/EG
av den 30 november 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget (IV/33.126 och 33.322 - cement, EGT L 343, s. 1).
- 327.
- Enligt kommissionen har varje överträdelse sina särdrag. Likabehandlingsprincipen
innebär att lika situationer skall behandlas på samma sätt, och det är därför
omöjligt att jämföra det bötesbelopp som ålagts i föreliggande fall med de böter
som ålagts för överträdelser som begåtts på andra sätt och under andra perioder.
Kommissionen har tillagt att den i alla händelser har rätt att höja bötesnivån, om
detta är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av gemenskapens
konkurrenspolitik (förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-12/89,
Solvay mot kommissionen, REG 1992, s. II-907).
Förstainstansrättens bedömning
- 328.
- Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får kommissionen besluta om att ålägga varje
företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet har deltagit i en överträdelse av
artikel 85.1 i fördraget böter om lägst ettusen ecu och högst en miljon ecu, eller ett
högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs
omsättning för varje företag som deltagit i överträdelsen. När bötesbeloppet
fastställs skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den
pågått. Såsom framgår av domstolens rättspraxis skall frågan om hur allvarlig
överträdelsen är avgöras med beaktande av ett stort antal omständigheter, såsom
i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (domstolens beslut
av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen, REG 1996,
s. I-1611, punkt 54).
- 329.
- Kommissionen har i föreliggande fall fastställt den allmänna bötesnivån med
beaktande av hur länge överträdelsen pågått (punkt 167 i övervägandena i beslutet)
samt med beaktande av följande omständigheter (punkt 168 i övervägandena):
- Samverkan kring prisfastställelse och uppdelning av marknaden utgör i sig
allvarliga konkurrensbegränsande åtgärder.
- Överenskommelsen gällde för i stort sett hela gemenskapens område.
- Gemenskapsmarknaden för kartong är en betydelsefull ekonomisk sektor
som varje år uppgår till omkring 2,5 miljarder ecu.
- De företag som deltog i överträdelsen täcker praktiskt taget hela
marknaden.
- Överenskommelsen har fungerat i form av ett system för regelbundna,
institutionaliserade möten som syftat till att detaljreglera kartongmarknaden
inom gemenskapen.
- Sinnrika åtgärder har vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och
omfattning (avsaknaden av officiella protokoll eller dokumentation från
PWG:s och JMC:s möten, deltagarna uppmanades att inte föra
anteckningar, tidpunkten och ordningsföljden för tillkännagivandena om
prishöjningarna bestämdes så att man skulle kunna hävda att dessa
höjningar endast följde på andra höjningar osv.).
- Överenskommelsens syften har i hög grad uppnåtts.
- 330.
- Förstainstansrätten erinrar vidare om att kommissionen i ett svar på en skriftlig
fråga från förstainstansrätten har påpekat att böter på en grundnivå om 9 procent
eller 7,5 procent av omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990
för vart och ett av de företag som var mottagare av beslutet har ålagts de företag
som har ansetts som huvudmän för överenskommelsen respektive de övriga
företagen.
- 331.
- Det finns anledning framhålla, för det första, att kommissionen vid sin bedömning
av den allmänna bötesnivån har beaktat att uppenbara överträdelser av
gemenskapens konkurrensregler fortfarande är förhållandevis vanligt
förekommande och att kommissionen därför har rätt att höja bötesnivån när den
anser att det är nödvändigt att förstärka böternas avskräckande verkan. Följaktligen
kan den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå
för vissa typer av överträdelser inte medföra att kommissionen inte skulle kunna
höja denna nivå inom de gränser som föreskrivits i förordning nr 17, om detta visar
sig nödvändigt för att gemenskapens konkurrenspolitik skall kunna säkerställas (se
bland annat domstolens dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80,
101/80, 102/80 och 103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen,
REG 1983, s. 1825, punkt 105-108, svensk specialutgåva, häfte 7, och domen i det
ovannämnda målet ICI mot kommissionen, punkt 385).
- 332.
- För det andra har kommissionen med rätta hävdat att på grund av de särskilda
omständigheterna i föreliggande fall kan ingen direkt jämförelse göras mellan den
allmänna bötesnivån i det aktuella beslutet och den bötesnivå som kommissionen
har tillämpat i sin tidigare beslutspraxis, och i synnerhet i Polypropylenbeslutet, som
kommissionen själv anser vara det ärende som närmast kan jämföras med det
aktuella fallet. I motsats till ärendet som gav upphov till Polypropylenbeslutet har
emellertid ingen förmildrande omständighet beaktats i föreliggande fall vid
fastställandet av den allmänna bötesnivån. Som förstainstansrätten emellertid redan
har konstaterat har företagen vidtagit sinnrika åtgärder för att dölja överträdelsens
existens, vilket anses som en särskilt allvarlig aspekt av överträdelsen och somsärskiljer denna från tidigare överträdelser som konstaterats av kommissionen.
- 333.
- För det tredje skall det framhållas att överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget dels
pågick under lång tid, dels var av uppenbar beskaffenhet. Dessutom begicks den
trots att kommissionens tidigare beslutspraxis, och i synnerhet Polypropylenbeslutet,
borde ha utgjort ett varnande exempel.
- 334.
- Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det anses att de kriterier som anges i
punkt 168 i övervägandena i beslutet gör den allmänna bötesnivå som fastställts av
kommissionen berättigad. Förstainstansrätten har visserligen redan konstaterat att
de resultat av prissamverkan som kommissionen beaktat vid fastställandet av den
allmänna bötesnivån endast har bevisats till viss del. Mot bakgrund av vad som
anförts ovan påverkar emellertid inte denna slutsats i väsentlig utsträckning
bedömningen av hur allvarlig den konstaterade överträdelsen är. I detta hänseende
räcker det att företagen faktiskt har tillkännagett de överenskomna prishöjningarna
och att de tillkännagivna priserna har utgjort grund för fastställandet av individuella
transaktionspriser för att denna prissamverkan skall anses ha haft såväl till syfte
som resultat att allvarligt begränsa konkurrensen. Förstainstansrätten anser
följaktligen inom ramen för sin fulla prövningsrätt att konstaterandena i fråga om
överträdelsens verkningar inte motiverar en sänkning av den allmänna bötesnivå
som kommissionen har fastställt.
- 335.
- Slutligen har kommissionen, när den i föreliggande fall fastställde den allmänna
bötesnivån, inte avvikit från sin tidigare beslutspraxis på ett sådant sätt att den
borde ha lämnat en utförligare motivering av sin bedömning av hur allvarlig
överträdelsen var (se bland annat domstolens dom av den 26 november 1975 i
mål 73/74, Groupement des fabricants de papiers peints de Belgique m.fl. mot
kommissionen, REG 1975, s. 1491, punkt 31; svensk specialutgåva, häfte 2).
- 336.
- Talan kan således inte bifallas på denna grund.
E - Huruvida motiveringen är bristfällig och huruvida rätten till ett försvar har
åsidosatts vad beträffar beräkningen av böterna
Parternas argument
- 337.
- För att bedöma om kommissionen har hållit sig inom de gränser som anges i
artikel 15.2 i förordning nr 17 och om den korrekt och utan godtycke har utövat sin
behörighet att fastställa böter efter eget skön, måste man enligt sökanden
kontrollera om beslutet innehåller en beskrivning av de kriterier som tillämpats av
kommissionen. Enligt sökanden uppfyller beslutet inte dessa krav, eftersom där
varken anges det räkenskapsår som har beaktats vid fastställandet av böterna eller
den procentsats som tillämpats för att beräkna varje bötesbelopp. Sökanden har
därför inte kunnat göra en verklig kontroll av beslutets lagenlighet, vilket utgör ett
uppenbart åsidosättande av sökandens rätt till försvar.
- 338.
- Kommissionen har påpekat att det i artikel 15.2 i förordning nr 17 varken explicit
eller implicit stadgas en skyldighet för kommissionen att ange det beräkningssätt
som tillämpats. Vidare är motiveringen av beslutet avseende de omständigheter
som varit avgörande för fastställandet av den allmänna bötesnivån och av
bötesnivån för respektive företag helt jämförbar med den motivering som lämnats
i liknande beslut. Det har hittills inte i något fall uppställts en skyldighet att i detalj
ange de kriterier som använts för att beräkna böterna.
- 339.
- Kommissionen har hävdat att den inte är skyldig att fastställa bötesbeloppet på
grundval av en exakt matematisk formel, eftersom en sådan lösning skulle kunna
medföra att företagen i förväg beräknade vilka fördelar de skulle kunna få av ett
deltagande i en otillåten överenskommelse. Kommissionen anser sig ha behörighet
att efter eget skön fastställa bötesbeloppen, då dessa utgör ett medel för
genomförandet av dess konkurrenspolitik (förstainstansrättens dom av den
6 april 1995 i mål T-150/89, Martinelli mot kommissionen, REG 1995, s. II-1165,
punkt 59).
- 340.
- Slutligen har kommissionen gjort gällande att den omständigheten att en ledamot
av kommissionen upplysningsvis har redogjort för vissa ytterligare detaljer kring
böterna under en presskonferens inte kan återverka på beslutet, och att sådana
uppgifter inte heller innebär att motiveringen av beslutet var otillräcklig.
Förstainstansrättens bedömning
- 341.
- Enligt fast rättspraxis har skyldigheten att motivera ett individuellt beslut till syfte
att göra det möjligt för gemenskapens domstolar att pröva beslutets lagenlighet och
att ge den berörde de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna
bedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ett
sådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet, med det tillägget att denna
skyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har antagits
(se bland annat förstainstansrättens dom av den 11 december 1996 i mål T-49/95,
Van Megen Sports mot kommissionen, REG 1996, s. II-1799, punkt 51).
- 342.
- Omfattningen av skyldigheten att motivera ett beslut om att, som i föreliggande fall,
ålägga ett flertal företag böter för en överträdelse av gemenskapens
konkurrensregler, avgörs av det förhållandet att bedömningen av hur allvarliga
överträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom
i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas
avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande
förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (beslut i det
ovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt 54).
- 343.
- Kommissionen förfogar vid fastställandet av varje bötesbelopp över ett utrymme
för skönsmässig bedömning, och den kan av denna anledning inte anses skyldig att
tillämpa en exakt matematisk formel (se med samma innebörd domen i det
ovannämnda målet Martinelli mot kommissionen, punkt 59).
- 344.
- I beslutet framgår, av punkt 168 respektive punkt 169 i övervägandena, de kriterier
som beaktades för att fastställa den allmänna bötesnivån och de individuella
bötesbeloppen. Vad i övrigt avser individuella böter förklarar kommissionen i punkt
170 i övervägandena att de företag som deltog i PWG:s möten i princip ansågs som
huvudmän för överenskommelsen, medan övriga företag ansågs som ordinarie
deltagare i den. Slutligen anser kommissionen i punkterna 171 och 172 i
övervägandena att de bötesbelopp som Rena och Stora har ålagts skall reduceras
väsentligt på grund av att de samarbetat aktivt med kommissionen samt att åtta
andra företag, däribland sökanden, likaså kan erhålla en något mindre reduktion
på grund av att de i sina svar på meddelandet om anmärkningar inte förnekade de
huvudsakliga faktiska omständigheter på vilka kommissionen grundade sina
anmärkningar.
- 345.
- I sina inlagor i målet vid förstainstansrätten samt i sitt svar på rättens skriftliga
fråga har kommissionen förklarat att böterna beräknades på grundval av
omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av de
företag som var mottagare av beslutet. Böter på en grundnivå om 9 procent eller
7,5 procent av den individuella årsomsättningen ålades således de företag som
ansågs som huvudmän för överenskommelsen respektive de övriga företagen.
Slutligen tog kommissionen hänsyn till vissa företags eventuellt samarbetsvilliga
inställning under förfarandet vid kommissionen. Två företag fick av detta skäl sina
böter reducerade med två tredjedelar, medan andra företags böter reducerades
med en tredjedel.
- 346.
- Det framgår för övrigt av en tabell som kommissionen har tillhandahållit, och som
innehåller uppgifter om fastställandet av varje individuellt bötesbelopp, att även om
dessa inte har fastställts genom en strikt matematisk tillämpning av enbart
ovannämnda sifferuppgifter har nämnda uppgifter emellertid systematiskt beaktats
vid beräkningen av böterna.
- 347.
- I beslutet preciseras emellertid inte att böterna har beräknats på grundval av varje
företags omsättning på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990. I beslutet
nämns inte heller de procentsatser på 9 respektive 7,5 procent som tillämpades för
att beräkna de böter som ålades de företag som ansågs som huvudmän
respektive de företag som ansågs som ordinarie deltagare. Procentsatserna för
reduktionen av böterna för Rena och Stora respektive åtta andra företag anges inte
heller.
- 348.
- Mot bakgrund av den detaljerade redogörelsen i beslutet för de faktiska
omständigheter som tillskrivits vart och ett av de företag som var mottagare av
beslutet finns det i föreliggande fall för det första anledning anse att punkt 169-172
i övervägandena i beslutet innehåller tillräckliga och relevanta uppgifter om de
omständigheter som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig den överträdelse
var som vart och ett av de aktuella företagen gjort sig skyldigt till och hur länge den
pågått (se med samma innebörd förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991
i mål T-2/89, Petrofina mot kommissionen, REG 1991, s. II-1087, punkt 264).
- 349.
- För det andra, då, i likhet med det aktuella fallet, bötesbeloppen har fastställts
genom att vissa bestämda uppgifter systematiskt beaktats, kan företagen, om var
och en av dessa faktorer anges i beslutet, lättare bedöma dels om kommissionen
har begått ett fel vid fastställandet av det individuella bötesbeloppet, dels om det
individuella bötesbeloppet är berättigat i förhållande till de allmänna kriterier som
tillämpats. I föreliggande fall skulle ett omnämnande i beslutet av de ifrågavarande
faktorerna, närmare bestämt den aktuella årsomsättningen, referensåret, de
grundläggande procentsatser som tillämpats samt procentsatsen för reduktionen av
bötesbeloppen, inte ha inneburit att de exakta årsomsättningarna för de företag
som var mottagare av beslutet implicit avslöjades, vilket hade utgjort ett
åsidosättande av artikel 214 i fördraget. Det slutliga individuella bötesbeloppet är,
som kommissionen själv har framhållit, inte ett resultat av en strikt matematisk
tillämpning av dessa faktorer.
- 350.
- Kommissionen har för övrigt medgett under sammanträdet att det inte fanns något
som hindrade att den i beslutet angav de faktorer som systematiskt hade beaktats
och avslöjats under en presskonferens samma dag som beslutet antogs. Det kan i
detta hänseende erinras om att, enligt fast rättspraxis, motiveringen av ett beslut
skall ingå i själva beslutet och att hänsyn inte kan tas till kommissionens
efterföljande förklaringar annat än i särskilda fall (se förstainstansrättens dom av
den 2 juli 1992 i mål T-61/89, Dansk Pelsdyravlerforening mot kommissionen,
REG 1992, s. II-1931, punkt 131, svensk specialutgåva, häfte 13, och med samma
innebörd förstainstansrättens dom av den 12 december 1991 i mål T-30/89, Hilti
mot kommissionen, REG 1991, s. II-1439, punkt 136).
- 351.
- Trots dessa konstateranden skall det påpekas att motiveringen av de fastställda
bötesbeloppen i punkt 167-172 i övervägandena i beslutet är minst lika detaljerad
som kommissionens motiveringar av tidigare beslut om liknande överträdelser.
Även om en invändning om bristande motivering är sådan att förstainstansrätten
ex officio kan ta upp den till prövning, hade, vid den tidpunkt då beslutet fattades,
ingen kritik riktats från gemenskapsdomstolens sida mot kommissionens praxis i
fråga om motivering av ålagda böter. Det var först i dom av den 6 april 1995 i mål
T-148/89, Tréfilunion mot kommissionen (REG 1995, s. II-1063), punkt 142, och
i två andra domar som avkunnades samma dag i mål T-147/89, Société
métallurgique de Normandie mot kommissionen (REG 1995, s. II-1057, publicerad
i sammandrag) och i mål T-151/89, Société des treillis et panneaux soudés mot
kommissionen (REG 1995, s. II-1191, publicerad i sammandrag) som
förstainstansrätten för första gången framhöll att det är önskvärt att företagen i
detalj kan ta del av det sätt på vilket de ålagda böterna har beräknats, utan att de
för den skull skall vara tvungna att väcka talan mot kommissionens beslut.
- 352.
- Av detta följer att när kommissionen i ett beslut konstaterar att konkurrensreglerna
har överträtts och ålägger de företag som har deltagit i överträdelsen böter skall
kommissionen, om den systematiskt har beaktat vissa grundläggande
omständigheter för att fastställa bötesbeloppen, ange dessa omständigheter i självabeslutet så att mottagarna av det skall kunna kontrollera om bötesnivån är
välgrundad och bedöma om det eventuellt förekommit diskriminering.
- 353.
- Mot bakgrund av de speciella omständigheter som angetts i punkt 351 ovan, och
med hänsyn till att kommissionen under domstolsförfarandet har visat sig villig att
lämna alla upplysningar som är av relevans för hur böterna har beräknats, skall
bristen på särskild motivering i beslutet av det sätt på vilket böterna har beräknats
inte i föreliggande fall anses utgöra ett sådant åsidosättande av
motiveringsskyldigheten att det finns skäl att helt eller delvis upphäva de ålagda
böterna. Sökanden har slutligen inte visat att den har hindrats från att på
ändamålsenligt sätt göra gällande sin rätt till försvar.
- 354.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.
F - Huruvida kommissionen dels har gjort en oriktig bedömning genom att inte ta
vederbörlig hänsyn till Sarriós roll i överenskommelsen eller dess verkliga agerande på
marknaden, dels har lämnat en bristfällig motivering i dessa avseenden
Parternas argument
- 355.
- Sökanden har hävdat att kommissionen inte har tagit vederbörlig hänsyn till dennes
särskilda ställning på marknaden och inom PG Paperboard. Sökanden har i detalj
beskrivit sin ställning på marknaden och förklarat att den i fråga om
produktionskapacitet endast var den femte respektive fjärde största tillverkaren i
Västeuropa under åren 1990 och 1991 (se de undersökningar som nämns i punkt 9
i beslutet) och att dess andel av marknaden enbart var hälften så stor som det
marknadsledande företagets andel. Vidare inriktade sökanden sin tillverkning på
GD-kartong och var därför inte lika flexibel som de företag som hade en betydande
tillverkning av såväl GD-kartong som GC-kartong. Sökanden utsattes och har alltid
varit utsatt för mycket aggressiv konkurrens från såväl de skandinaviska tillverkarna,
vilka har fördelen av direkt och integrerad tillgång till nyfiber, som tyska och
österrikiska tillverkare, vilka har gynnats av nationell lagstiftning om återvinning.
Det var i syfte att bemöta konkurrensen från dessa företag som sökanden år 1986
ansökte om rätt att få delta i PG Paperboards möten. Sökanden skulle härigenom
kunna övervaka sina huvudkonkurrenters agerande.
- 356.
- Kommissionen har inte förebringat några bevis för sökandens verkliga agerande
eller anfört argument som tillbakavisat sökandens argument enligt vilka
a) transaktionspriserna fastställdes självständigt och i enlighet med
marknadsvillkoren, b) det förelåg väsentliga skillnader mellan de tillkännagivna
priserna och transaktionspriserna, c) sökandens marknadsandelar kraftigt varierade
under hela den aktuella perioden, samt d) sökanden i överensstämmelse med
marknadsvillkoren aldrig genomförde några driftstopp. Sökanden har hävdat att
den aldrig tagit några initiativ för att begränsa sina konkurrenters handlingsfrihet.
Det enda beviset för ett sådant agerande finns i en privat anteckning som utväxlats
mellan två medlemmar av två konkurrerande företags respektive direktion. Denna
anteckning är emellertid utformad i allmänna ordalag och hänvisar till ett visst
agerande som endast tillskrivs sökanden (bilaga 109 till meddelandet om
anmärkningar).
- 357.
- Enligt sökanden skulle en undersökning av dess verkliga agerande visat att det inte
på något sätt överensstämde med den påstådda överenskommelsen. Detta borde
vidare ha föranlett kommissionen att göra en betydligt gynnsammare bedömning
av sökandens situation i samband med att den fastställde bötesbeloppet. Den
handling som påträffades hos FS-Karton, och som åberopats av kommissionen som
bevis för att sökanden faktiskt genomfört överenskommelsen, gällde inte alls
sökandens verkliga agerande på marknaden utan påvisade enbart ett deltagande
i en samordning av tillkännagivna priser.
- 358.
- Slutligen är beslutet bristfälligt motiverat genom att kommissionen, utan att ange
något skäl, har underlåtit att ta ställning till väsentliga omständigheter som påtalats
av sökanden i fråga om dess roll inom PG Paperboard och dess agerande på
marknaden.
- 359.
- Kommissionen har vidhållit att den i punkt 169 i övervägandena i beslutet har
beaktat såväl den roll som varje företag haft för avtalen om samverkan som
sökandens verkliga agerande. Motiveringen av beslutet är korrekt på denna punkt.
Förstainstansrättens bedömning
- 360.
- Det framgår av de konstateranden som gjorts i samband med prövningen av de
grunder sökanden åberopat till stöd för sitt yrkande om att artikel 1 i beslutet helt
eller delvis skulle ogiltigförklaras att kommissionen har styrkt arten av PWG:s
uppgifter, såsom dessa beskrivs i beslutet.
- 361.
- Mot denna bakgrund var det riktigt av kommissionen att dra slutsatsen att de
företag, däribland sökanden, som deltog i möten inom detta organ skulle anses som
huvudmän för den konstaterade överträdelsen, och att dessa företag av detta skäl
skulle bära ett särskilt ansvar (se punkt 170 första stycket i övervägandena i
beslutet). Sökandens förklaringar enligt vilka den enbart deltog i PWG:s möten för
att få tillgång till information som skulle göra det möjligt för sökanden att övervaka
sina huvudkonkurrenters agerande, kan endast anses bekräfta att sökandens
deltagande hade ett i allt väsentligt konkurrensbegränsande syfte.
- 362.
- Sökanden har dessutom inte heller visat att den endast hade en passiv roll inom
PG Paperboards organ och att dess verkliga agerande på marknaden alltid
bestämdes på ett självständigt sätt.
- 363.
- Det är i detta avseende obestritt att sökanden verkligen deltog i samordnade
prisinitiativ genom att meddela marknaden de överenskomna prishöjningarna. Som
kommissionen dessutom med rätta har hävdat framgår det av bilaga 109 till
meddelandet om anmärkningar (se ovan punkt 55) att sökanden begärde att andra
tillverkare skulle följa de överenskomna prishöjningarna. Vad slutligen beträffar
sökandens verkliga agerande i fråga om priser finns det inget som styrker att
sökandens transaktionspriser var betydligt lägre än de transaktionspriser som
tillämpades av andra tillverkare som deltog i prissamverkan.
- 364.
- Vad beträffar sökandens argument att dess marknadsandelar varierat under den
period som överträdelsen enligt beslutet pågick, räcker det att konstatera att
sökanden har hävdat att dessa variationer förklarades av att flera tillverkare hade
ökat sin produktionskapacitet för att kunna tillfredsställa den kraftiga
efterfrågeökning som konstaterades fram till år 1990. Även om det är riktigt att
sökanden inte ökade sin produktionskapacitet före förvärvet av Prat Carton i
februari 1991, kan den omständigheten att dess marknadsandelar varierade, mot
denna bakgrund, inte utgöra en förmildrande omständighet vid bedömningen av
sökandens ansvar för sitt rättsstridiga agerande.
- 365.
- Det var dessutom först under år 1990 som marknadsvillkoren blev sådana att
företagen såg sig tvingade att införa faktiska driftstopp och som det, enligt beslutet,
fanns endast ett informellt system för uppmuntran i detta avseende (se ovan
punkterna 96 och 151). Eftersom sökanden deltog i möten under vilka frågan om
driftstopp avhandlades och då denna inte offentligt tog avstånd från dessa
diskussioner, anser förstainstansrätten att även om det antas att sökanden under
den period som beslutet gäller inte genomförde några driftstopp, kan denna
omständighet inte utgöra bevis för att sökandens individuella agerande bidragit till
att motverka de konkurrensbegränsande verkningarna av den konstaterade
överträdelsen.
- 366.
- Mot bakgrund av vad som anförts kan det slutgiltigt fastslås att beslutet innehåller
en tillfredsställande motivering av kommissionens bedömning av sökandens roll i
den konstaterade överträdelsen och av dess agerande på marknaden.
- 367.
- Talan kan följaktligen inte heller vinna bifall på denna grund.
G - Huruvida kommissionen borde ha tagit hänsyn till vissa förmildrande
omständigheter
Parternas argument
- 368.
- Sökanden har hävdat att även om det finns anledning anse att överenskommelsen
i allmänhet har påverkat marknadsvillkoren, borde kommissionen, vid sin
bedömning av sökandens situation, som förmildrande omständighet åtminstone ha
tagit hänsyn till ett antal uppgifter som styrker att överenskommelsen inte hade
någon eller endast obetydlig inverkan på det relevanta marknadssegmentet.
- 369.
- Enligt sökanden borde kommissionen för det första ha tagit hänsyn till att de
transaktionspriser som sökanden uppnådde mellan åren 1986 och 1992 på den
italienska marknaden - där sökanden huvudsakligen avsätter sina produkter - alltid
följde utvecklingen av industriprisindex. För det andra borde hänsyn ha tagits till
den omständigheten att andra produktslag, som exempelvis plastderivat, kan ersätta
kartong, vilket enligt sökanden innebär att varje form av exploatering av
marknaden förhindras eller är starkt begränsad. För det tredje borde kommissionen
ha tagit hänsyn till den omständigheten att marknadsandelen för GD-kartong under
den aktuella perioden starkt urholkades till fördel för GC-kartong. Dessutom, med
beaktande av att sökandens marknadsandelar urholkades och att höjningen av den
italienska prisnivån var mindre än höjningen av prisnivån på andra europeiska
marknader, måste den slutsatsen dras att överenskommelsen inte var en framgång
för sökandens del.
- 370.
- Kommissionen har erinrat om att det skall göras en helhetsbedömning av
överenskommelsens inverkan på marknaden och att överenskommelsen ur denna
synvinkel faktiskt var mycket framgångsrik. I alla händelser kan inga av de
omständigheter som sökanden har åberopat anses som en förmildrande
omständighet som skulle motivera en nedsättning av böterna.
Förstainstansrättens bedömning
- 371.
- Förstainstansrätten har redan prövat frågan om kommissionen hade gjort en riktig
bedömning av överträdelsens inverkan på marknaden (se ovan punkt 295 och
följande punkter) och om sökandens agerande på marknaden borde ha beaktats
som en förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet (se ovan
punkt 360 och följande punkter).
- 372.
- Med hänsyn till de konstateranden som gjordes i detta sammanhang kan sökandens
argument inom ramen för denna grund inte godtas.
- 373.
- Eftersom prissamverkan gällde såväl GC-kartong som GD-kartong och eftersom det
inte finns något som styrker att sökandens individuella agerande skulle ha bidragit
till att motverka överträdelsens konkurrensbegränsande verkningar, var det riktigt
av kommissionen att vid fastställandet av det bötesbelopp som ålades sökanden inte
ta hänsyn till att marknaden för GD-kartong urholkats till förmån för GC-kartong.
Sökanden har inte heller styrkt att det finns ett samband mellan överträdelsen och
utvecklingen av de olika kartongkvaliteternas marknadsandelar.
- 374.
- Även om det antas att de höjningar av transaktionspriset som konstaterats på den
italienska marknaden - där sökanden huvudsakligen avsätter sina varor - var lägre
än prishöjningarna på övriga marknader inom gemenskapen, räcker det att påpeka
att den prissamverkan som sökanden deltog i omfattade i stort sett hela
gemenskapens område, och att detta företag tillkännagav de överenskomna
prishöjningarna på alla viktigare europeiska marknader (se tabell B-G i bilagorna
till beslutet).
- 375.
- Vad slutligen beträffar den eventuellt höga graden av utbytbarhet mellan kartong
och andra produkter, är det en omständighet som inte kan inverka på de
konstateranden förstainstansrätten redan har gjort beträffande resultaten av
prissamverkan (se ovan punkt 295 och följande punkter).
- 376.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.
H - Huruvida det förekommit ett materiellt fel vid beräkningen av de böter som ålagts
Sarrió
Parternas argument
- 377.
- Sökanden har hävdat att kommissionen har begått ett materiellt fel vid beräkningen
av böterna. Svaranden har använt omsättningen för år 1990, som Sarrió meddelade
i augusti 1991 i ett svar på en begäran om upplysningar i enlighet med artikel 11i förordning nr 17, trots att kommissionen borde ha beräknat böterna på grundval
av den justerade och fastställda omsättning som meddelades år 1993 i bilagan till
sökandens svar på meddelandet om anmärkningar.
- 378.
- Mot denna bakgrund har kommissionen inte bara begått ett materiellt fel vid
beräkningen av de böter som Sarrió ålagts utan även åsidosatt principen om
likabehandling, eftersom de böter som ålagts övriga mottagare av beslutet har
beräknats på korrekt grund. Genom att beräkna böterna på grundval av en
årsomsättning som meddelades innan Sarrió kunde förutse möjligheten av att det
kunde åläggas böter och genom att bortse från de fastställda sifferuppgifter som
meddelats senare, har kommissionen dessutom åsidosatt Sarriós rätt till försvar.
- 379.
- Kommissionen har invänt att det är just i syfte att undvika tvister som den använde
den uppgift om årsomsättning som lämnades som svar på en begäran om
upplysningar enligt artikel 11 i förordning nr 17, och den kan inte inse varför den
uppgift som lämnades före meddelandet om anmärkningar skulle vara felaktig och
den uppgift som lämnades därefter skulle vara riktig.
Förstainstansrättens bedömning
- 380.
- Av vad som framgår av handlingarna i målet har kommissionen inte begått något
fel genom att som beräkningsgrund använda omsättningen för år 1990 som
meddelades av sökanden i augusti 1991 och inte den justerade uppgift som
meddelades i maj 1993. Ett företag som under det administrativa förfarandet vid
kommissionen justerar en sådan sifferuppgift som omsättningen, som tidigare har
meddelats till kommissionen som svar på en begäran om upplysningar, skall
utförligt redogöra för skälen till varför den ursprungligen lämnade uppgiften inte
längre skall beaktas under förfarandet.
- 381.
- Detta är emellertid inte fallet här. I sitt svar på meddelandet om anmärkningar har
sökanden inskränkt sig till att ange att omsättningen för år 1990 hade justerats
genom avdrag av belopp som hänförde sig till interna koncerntransaktioner,
försäljning av andra produkter än dem som kommissionens undersökning gällde
(förpackningar och råkartong), reklamationer, mängdrabatter, returer och
kundrabatter, utan att styrka denna justering med detaljerade sifferuppgifter.
Vidare var den justerade omsättningen inte fastställd av en auktoriserad revisor,
och sökanden har under sammanträdet bekräftat att dess påstående på denna
punkt inte var riktigt. Följaktligen var det riktigt av kommissionen att inte beakta
den justerade omsättningen utan beräkna böterna på grundval av den ursprungligen
meddelade årsomsättningen.
- 382.
- Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.
I - Huruvida ett metodfel förekommit vid beräkningen av böterna
Parternas argument
- 383.
- Sökanden har förklarat att kommissionen för att komma fram till det ålagda
bötesbeloppet först har räknat om omsättningen för det aktuella räkenskapsåret,
närmare bestämt år 1990, till ecu genom att använda den genomsnittliga kursen för
detta år och därefter har fastställt bötesbeloppet genom att tillämpa en i förväg
fastställd procentsats, som i sökandens fall uppgick till 6 procent. Kommissionen
har med detta förfaringssätt underlåtit att beakta valutakursförändringarnas
inverkan, särskilt som både den spanska pesetan och den italienska liren kraftigt
sjunkit i värde i förhållande till ecun och andra europeiska valutor sedan år 1990.
Sökanden har påpekat att i nationell valuta skulle den i dag behöva erlägga ett
belopp på omkring 2 452 miljoner PTA för att betala böterna. På grundval av den
fastställda omsättningen (27 256 miljoner PTA) avseende kartongförsäljning inom
gemenskapen år 1990 skulle emellertid böterna på 6 procent av detta belopp uppgå
till omkring 1 635 miljoner PTA. De faktiska böterna motsvarade således en extra
ekonomisk belastning på 817 miljoner PTA. Om man enligt sökanden använder
växelkursen vid den tidpunkt då beslutet offentliggjordes, skulle bötesbeloppet
motsvara omkring 9 procent av omsättningen år 1990. Den slutsatsen måste således
dras att antingen har kommissionen inte beaktat den reduktion med en tredjedel
som den utlovat eller så motsvarar böterna före denna reduktion nästan 13,4
procent av den aktuella årsomsättningen, vilket överstiger den lagliga gränsen på
10 procent av omsättningen som anges i artikel 15.2 i förordning nr 17.
- 384.
- Sökanden har vidare hävdat att procentsatsen för böterna avser att uttrycka den
slutsats kommissionen dragit avseende beloppet, och således vilken verkan böterna
skall få i förhållande till det berörda företagets omsättning. Av detta följer
emellertid att bötesbeloppet skall fastställas på grundval av en bedömning av hur
allvarlig överträdelsen är, medan däremot sådana faktorer som
valutakursförändringar - vilka saknar samband med den överträdelse som skall
beivras och som inte kan tillskrivas den som är skyldig till överträdelsen - inte skall
få inverka på bötesbeloppet. Sökanden har hänvisat till generaladvokaten Sir
Gordon Slynns förslag till avgörande i det ovannämnda målet Musique Diffusion
française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1914), enligt vilket kommissionen
vid fastställandet av bötesbeloppet skall beakta den senaste årsomsättningen,
eftersom denna ger en bättre uppfattning om företagets verkliga ställning.
- 385.
- Sökanden anser att dess påstående att bötesbeloppet inte skall påverkas av
valutakursförändringar bekräftas i domstolens dom av den 9 mars 1977 i de
förenade målen 41/73, 43/73 och 44/73 - tolkning, Société anonyme générale
sucrière m.fl. mot kommissionen (REG 1977, s. 445, punkt 12-17). Sökanden har
i sin replik bestritt kommissionens påstående att denna dom skulle bekräfta att om
beräkningsenheten, som det var frågan om vid det tillfället, hade varit en
betalningsvaluta, skulle dess omräkning i nationell valuta inte ha varit nödvändig.
- 386.
- Sökanden har gjort gällande att beslutet även medför en oberättigad särbehandling,
eftersom valutakursförändringarna fullständigt ändrar förhållandet mellan de olika
ålagda böterna. Sökanden har framhållit att pesetan mellan åren 1990 och 1994
sjönk i värde med 22 procent i förhållande till ecun, medan de österrikiska, tyska
och nederländska valutorna under samma tid steg i värde med omkring 7,5 procent
i förhållande till ecun. Följaktligen har sökanden utan några objektiva skäl ålagts
böter som för denne innebär en kostnad som med omkring 30 procent överstiger
de böter som ålagts bland annat de tyska företagen.
- 387.
- Sökanden har dragit slutsatsen att det inte finns någon skyldighet för kommissionen
att uttrycka bötesbeloppet i ecu och att den således borde ha uttryckt böterna i
nationell valuta för att undvika oberättigad särbehandling. Även om det antas att
kommissionen hade rätt att uttrycka bötesbeloppet i ecu, borde den åtminstone ha
använt den växelkurs som garanterade en likabehandling, nämligen den växelkurs
som gällde vid den tidpunkt som böterna ålades (dagen för offentliggörandet eller
delgivningen av beslutet).
- 388.
- Kommissionen har erinrat om att den enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får
ålägga böter som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs
omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen. Procentsatsen på
10 procent som tillämpas på den totala omsättningen utgör den övre gränsen för
böterna (domstolens dom av den 8 februari 1990 i mål C-279/87, Tipp-Ex mot
kommissionen, REG 1990, s. I-261, publicerad i sammandrag, punkt 38 och följande
punkter). Eftersom kommissionen fastställde böterna på grundval av
räkenskapsåret 1990, vilket var det senaste fullständiga räkenskapsår under vilket
överenskommelsen gällde och omräknade samtliga årsomsättningar i ecu på
grundval av den genomsnittliga växelkursen för det året, har den inte överskridit
de gränser som föreskrivs i förordning nr 17.
- 389.
- Omräkningen i ecu på grundval av växelkursen för referensåret ger den verkliga
årsomsättningen uttryckt i ecu, just i syfte att undvika en diskriminering mellan de
berörda företagen på grund av förändringar i de olika medlemsstaternas nationella
valutor. Domen i det ovannämnda målet Société anonyme générale sucrière m.fl.
mot kommissionen bekräftar inte sökandens påstående. Det framgår klart att denna
dom endast gällde frågan om det var nödvändigt att uttrycka böterna i nationell
valuta på grund av att beräkningsenheten inte var en betalningsvaluta.
- 390.
- Vad beträffar påståendet att den tillämpade metoden skulle vara diskriminerande
har kommissionen framhållit att risken för valutaförändringar utgör en naturlig del
av internationell handel och utbyte. Det är en företeelse som är omöjlig att
undanröja och som i alla händelser påverkar bötesbeloppet vid det tillfälle det skall
betalas. Genom att räkna om omsättningen i ecu kan man emellertid i högre grad
undanröja varje form av diskriminering. Med detta förfaringssätt kan böterna
beräknas utifrån ett verkligt värde. Att ålägga böterna i nationell valuta innebär
att bötesbeloppet endast uttrycks i sitt nominella värde, vilket, som sökandens
beräkningar visar, medför att de företag vars årsomsättningar uttrycks i svaga
valutor gynnas. Det finns dock anledning framhålla att ecuns värde fastställs i
förhållande till varje nationell valutas värde och att omräkningen i ecu innebär en
ändamålsenlig tillämpning av likabehandlingsprincipen, eftersom de företag som var
mottagare av beslutet är verksamma i olika medlemsstater och i olika nationella
valutor.
- 391.
- Vad beträffar sökandens argument enligt vilket kommissionen åtminstone borde ha
tillämpat den växelkurs som gällde vid det tillfälle som böterna ålades, har
kommissionen invänt att omsättningen för referensåret hade ett verkligt värde
enligt den kurs som gällde vid det tillfället och inte enligt den kurs som gällde då
beslutet antogs.
Förstainstansrättens bedömning
- 392.
- I artikel 4 i beslutet föreskrivs att de ålagda böterna skall betalas i ecu.
- 393.
- Det kan påpekas att det inte finns något som hindrar kommissionen från att
uttrycka böterna i ecu, vilket är en myntenhet som kan omräknas i nationell valuta.
Detta underlättar dessutom för företagen att jämföra de ålagda bötesbeloppen.
Den omständigheten att ecun kan omräknas i nationell valuta skiljer den även från
de beräkningsenheter som nämns i artikel 15.2 i förordning nr 17. Domstolen har
med avseende på dessa beräkningsenheter uttryckligen medgett att, eftersom dessa
enheter inte utgör en betalningsvaluta, bötesbeloppet måste uttryckas i nationell
valuta (domen i det ovannämnda målet Société anonyme générale sucrière m.fl.
mot kommissionen, punkt 15).
- 394.
- Sökandens kritik av lagligheten av kommissionens metod att räkna om företagens
aktuella årsomsättningar i ecu enligt den genomsnittliga växelkursen för samma år
(1990) kan inte godtas.
- 395.
- För det första skall kommissionen normalt tillämpa en enda och samma metod för
att beräkna de böter som åläggs företag som har deltagit i en och samma
överträdelse (se domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl.
mot kommissionen, punkt 122).
- 396.
- För att kunna jämföra de olika uppgifter om omsättningar som har meddelats i
respektive nationell valuta av de berörda företagen skall kommissionen vidare
omräkna årsomsättningarna i en och samma myntenhet. Eftersom värdet av ecun
fastställs i förhållande till varje medlemsstats valuta var det riktigt av kommissionen
att omräkna varje företags årsomsättning i ecu.
- 397.
- Det var likaledes riktigt av kommissionen att grunda sig på omsättningen från
referensåret (1990) och att omräkna denna omsättning i ecu på grundval av den
genomsnittliga växelkursen för detta år. För det första har beaktandet av varje
företags omsättning under referensåret, närmare bestämt det sista helår under
vilket överträdelsen pågick, gjort det möjligt för kommissionen att bedöma varje
företags storlek och ekonomiska styrka samt omfattningen av den överträdelse som
vart och ett av dessa företag gjort sig skyldigt till. Samtliga dessa omständigheter
var relevanta för bedömningen av hur allvarlig den överträdelse var som vart och
ett av dessa företag gjort sig skyldigt till (se domen i det ovannämnda måletMusique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkterna 120 och 121). För
det andra har kommissionen, genom att använda sig av den genomsnittliga
växelkursen för referensåret vid omräkningen av de aktuella omsättningarna i ecu,
kunnat undvika att eventuella valutakursförändringar som inträffat efter det att
överträdelsen upphört påverkade bedömningen av företagens storlek och
ekonomiska styrka och omfattningen av den överträdelse som vart och ett av dessa
företag gjort sig skyldigt till samt följaktligen även bedömningen av hur allvarlig
överträdelsen skulle anses vara. Bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är skall
nämligen grundas på det verkliga ekonomiska läget vid den tid då överträdelsen
begicks.
- 398.
- Argumentet att omsättningen för referensåret borde ha omräknats i ecu på
grundval av den växelkurs som gällde då beslutet antogs kan följaktligen inte
godtas. Metoden att beräkna böterna på grundval av den genomsnittliga
växelkursen för referensåret gör att det går att undvika de oberäkneliga effekterna
av förändringar av de nationella valutornas verkliga värden som kan inträffa, och
som faktiskt i föreliggande fall även inträffade, mellan referensåret och det år då
beslutet antogs. Om denna metod innebär att ett bestämt företag skall betala ett
belopp uttryckt i nationell valuta som är nominellt högre eller lägre än det belopp
som skulle ha betalats för det fall den växelkurs hade tillämpats som gällde då
beslutet antogs, är detta inget annat än en logisk följd av förändringarna i de olika
nationella valutornas verkliga värde.
- 399.
- Det kan tilläggas att flera av de företag som var mottagare av beslutet innehar
kartongfabriker i mer än ett land (se punkterna 7, 8 och 11 i övervägandena i
beslutet). Vidare bedriver de företag som var mottagare av beslutet i allmänhet
verksamhet i mer än en medlemsstat genom lokala representanter. De genomför
följaktligen transaktioner i flera olika nationella valutor. En omfattande andel av
sökandens egen omsättning härrör från exportmarknaderna. Då överträdelser av
artikel 85.1 i fördraget beivras i ett beslut såsom det omtvistade beslutet, och då de
företag som är mottagare av beslutet i allmänhet bedriver verksamhet i flera
medlemsstater, utgörs omsättningen för referensåret - omräknad i ecu i enlighet
med den genomsnittliga växelkursen för detta år - av de sammanlagda
omsättningarna i varje land där företaget är verksamt. Omsättningen avspeglar
således klart de berörda företagens ekonomiska situation under referensåret.
- 400.
- Slutligen skall undersökas om, såsom sökanden har påstått, den gräns som
föreskrivs i artikel 15.2 i förordning nr 17, motsvarande tio procent av föregående
räkenskapsårs omsättning, överskridits på grund av valutakursförändringar som
inträffat efter referensåret.
- 401.
- I enlighet med domstolens rättspraxis hänvisar procentsatsen i denna bestämmelse
till den totala omsättningen i det berörda företaget (se domen i det ovannämnda
målet Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkt 119).
- 402.
- I enlighet med artikel 15.2 i förordning nr 17 är föregående räkenskapsår det år
som föregick det datum då beslutet antogs, det vill säga i föreliggande fall de
berörda företagens senaste hela räkenskapsår före den 13 juli 1994.
- 403.
- Med hänsyn till dessa omständigheter måste det på grundval av de upplysningar
som sökanden lämnade som svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten
konstateras att bötesbeloppet, omräknat i nationell valuta i enlighet med den
växelkurs som gällde då beslutet offentliggjordes, inte överstiger 10 procent av
sökandens totala omsättning för år 1993.
- 404.
- Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall på denna grund.
J - Huruvida den del av böterna som motsvarar den överträdelse som tillskrivits Prat
Carton har beräknats felaktigt, och huruvida motiveringsskyldigheten i detta avseende
har åsidosatts
Parternas argument
- 405.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen har beräknat den del av böterna
som motsvarar Prat Cartons påstådda överträdelse felaktigt, eftersom den har
använt samma procentsats av omsättningen som för sökanden, det vill säga
9 procent minskat med en tredjedel, med anledning av att företaget samarbetat
under utredningen av ärendet. Prat Cartons begränsade deltagande i JMC:s möten
från juni 1990 till mars 1991 och den omständigheten att Prat Carton inte varit
huvudman motiverade emellertid en reducering av bötesbeloppet.
- 406.
- Slutligen har sökanden anmärkt på den totala bristen på insyn och motivering med
avseende på beräkningen av den andel av böterna som motsvarar den överträdelse
som tillskrivits Prat Carton.
- 407.
- Kommissionen har erinrat om att, såsom framgår av punkt 154 i övervägandena i
beslutet, efter förvärvet av Prat Carton i februari 1991 sökanden anses som
ansvarig för detta företags konkurrensbegränsande beteende under hela den period
som Prat Carton deltog i överenskommelsen. I beslutet ålades sökanden ett enda
bötesbelopp beräknat på grundval av dess totala omsättning för kartong. I detta
belopp ingick således Prat Cartons omsättning, eftersom detta företags agerande
inte föranledde att särskilda böter skulle åläggas. Enligt kommissionen vederläggs
sökandens argument följaktligen av att böterna enkom ålades sökanden.
- 408.
- Under dessa omständigheter bör även alla anklagelser om bristande insyn eller
motsägelsefull motivering av beslutet i detta avseende avvisas.
Förstainstansrättens bedömning
- 409.
- Enligt kommissionens förklaringar motsvarar de böter som sökanden ålagts
6 procent av sökandens respektive Prat Cartons omsättning år 1990 (9 procent av
omsättningen för de företag som utgjort huvudmän, reducerat med en tredjedel
på grund av att sökanden ansetts samarbetsvillig). Även om det i ett sådant fall är
önskvärt att beslutet innehåller en mer utförlig motivering av den beräkningsmetod
som använts finns det av ovan anförda skäl (se ovan punkt 351-353) inte anledning
att godta sökandens argument att artikel 190 i fördraget har åsidosatts.
- 410.
- Det kan vidare erinras om (se ovan punkt 250) att kommissionen har styrkt att Prat
Carton deltog i en samverkan kring priser och driftstopp från juni 1990 till
februari 1991. Å andra sidan har det fastställts att kommissionen inte har haft
tillräckliga bevis för att Prat Carton deltog i en samverkan kring marknadsandelar
under samma period eller att företaget från halvårsskiftet 1986 till juni 1990 deltog
i något av de moment som tillsammans utgör den överträdelse som beskrivs i
artikel 1 i beslutet.
- 411.
- Med hänsyn till att Prat Carton endast deltog i vissa av de moment som
överträdelsen utgörs av och under en kortare tid än kommissionen påstått finns det
skäl att nedsätta det bötesbelopp som sökanden ålagts.
- 412.
- Eftersom ingen av de övriga grunder som sökanden har åberopat berättigar till en
nedsättning av böterna fastställer förstainstansrätten inom ramen för sin fulla
prövningsrätt detta bötesbelopp till 14 000 000 ecu.
Rättegångskostnader
- 413.
- Enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten om parterna ömsom
tappar målet på en eller flera punkter, eller om särskilda omständigheter motiverar
det, besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin
kostnad. Eftersom talan endast delvis har vunnit bifall, beslutar förstainstansrätten,
efter en skälighetsbedömning av omständigheterna i målet, att sökanden skall bära
sina rättegångskostnader och hälften av de rättegångskostnader som kommissionen
förorsakats samt att kommissionen skall bära den andra hälften av sina
rättegångskostnader.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(tredje avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
1) Artikel 2 första och fjärde styckena i kommissionens beslut 94/601/EG av
den 13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i
EG-fördraget, IV/C/33.833 - kartong, ogiltigförklaras med avseende på
sökanden, med undantag av följande avsnitt:
De i artikel 1 uppräknade företagen skall omedelbart upphöra med
ovannämnda överträdelser om detta inte redan har skett. De skall i
framtiden inom ramen för sin verksamhet inom kartongbranschen avhålla
sig från avtal eller samordnade förfaranden som kan ha samma eller
liknande syfte eller resultat, inklusive varje form av utbyte av information
om företagens verksamhet:
a) genom vilket deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra
individuella tillverkares produktion, försäljning, orderstock,
kapacitetsutnyttjandegrad, försäljningspriser, omkostnader eller
marknadsföringsplaner.
Varje system för utbyte av allmänna uppgifter till vilket de är anslutna,
såsom Fides-systemet eller dess efterföljare, skall vara utformat på ett
sådant sätt att det utesluter alla uppgifter som kan göra det möjligt att
identifiera enskilda tillverkares agerande.
2) Det bötesbelopp som åläggs sökanden enligt artikel 3 i beslut 94/601
fastställs till 14 000 000 ecu.
3) Talan ogillas i övrigt.
4) Sökanden skall bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av
kommissionens rättegångskostnader.
5) Kommissionen skall bära hälften av sina rättegångskostnader.
VesterdorfBriët
Lindh
Potocki Cooke
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 maj 1998.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande
Innehåll
Bakgrund
II - 2
Förfarande
II - 6
Parternas yrkanden
II - 7
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet
II - 7
A - Förfarande och formkrav som grund för ett åsidosättande av rätten till försvar
II - 8
Parternas argument
II - 8
Förstainstansrättens bedömning
II - 8
B - Prövning i sak
II - 9
Huruvida samordning av transaktionspriser och ett åsidosättande av
motiveringsskyldigheten inte har förekommit
II - 9
Parternas argument
II - 9
Förstainstansrättens bedömning
II - 10
Huruvida sökanden inte har deltagit i en överenskommelse som syftade till att frysa
marknadsandelarna och kontrollera utbudet
II - 13
Parternas argument
II - 13
Förstainstansrättens bedömning
II - 15
1. Förekomsten av en samordning som syftade till att frysa marknadsandelarna
och en samordning som syftade till att kontrollera utbudet
II - 15
2. Sökandens verkliga agerande
II - 21
Huruvida kommissionen har tagit fel beträffande hur länge samordningen av priserna
pågick
II - 22
Parternas argument
II - 22
Förstainstansrättens bedömning
II - 23
Huruvida kommissionen har gjort en felaktig bedömning av hur länge
överenskommelsen gällde om att frysa marknadsandelarna och att kontrollera
utbudet
II - 26
Parternas argument
II - 26
Förstainstansrättens bedömning
II - 26
Huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning av Fides system för
informationsutbyte
II - 28
Huruvida kommissionen felaktigt har ansett att det rör sig om en enda och global
överträdelse och att Sarrió var ansvarigt för denna i dess helhet
II - 28
Parternas argument
II - 28
Förstainstansrättens bedömning
II - 29
Huruvida kommissionen inte har beaktat situationen på den spanska marknaden
II - 32
Huruvida Prat Carton inte deltog i överträdelsen
II - 32
Parternas argument
II - 32
Förstainstansrättens bedömning
II - 34
1. Perioden från halvårsskiftet 1986 till juni 1990
II - 34
2. Perioden från juni 1990 till februari 1991
II - 41
3. Bedömningen av om Prat Carton deltog i en överträdelse av artikel 85.1 i
fördraget innan detta företag förvärvades av sökanden i februari 1991
II - 47
Yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet
II - 48
Parternas argument
II - 48
Förstainstansrättens bedömning
II - 50
Yrkandet om upphävande av eller nedsättning av böterna
II - 54
A - Huruvida böterna skall nedsättas på grund av en felaktig bedömning av överträdelsens
syfte och varaktighet
II - 54
B - Huruvida kommissionen dels har gjort en oriktig bedömning när den ansåg att
överenskommelsens syften ... i hög grad uppnåtts, dels har åsidosatt sin
motiveringsskyldighet på denna punkt
II - 54
Parternas argument
II - 54
Förstainstansrättens bedömning
II - 56
C - Huruvida kommissionen dels har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att
anse döljandet av överenskommelsen som en försvårande omständighet, dels har
lämnat en felaktig motivering i detta avseende
II - 60
Parternas argument
II - 60
Förstainstansrättens bedömning
II - 60
D - Huruvida likabehandlingsprincipen har åsidosatts genom att kommissionen utan
objektiva skäl har ålagt böter som väsentligt överstiger tidigare praxis
II - 61
Parternas argument
II - 61
Förstainstansrättens bedömning
II - 62
E - Huruvida motiveringen är bristfällig och huruvida rätten till ett försvar har åsidosatts
vad beträffar beräkningen av böterna
II - 64
Parternas argument
II - 64
Förstainstansrättens bedömning
II - 65
F - Huruvida kommissionen dels har gjort en oriktig bedömning genom att inte ta
vederbörlig hänsyn till Sarriós roll i överenskommelsen eller dess verkliga agerande
på marknaden, dels har lämnat en bristfällig motivering i dessa avseenden
II - 68
Parternas argument
II - 68
Förstainstansrättens bedömning
II - 69
G - Huruvida kommissionen borde ha tagit hänsyn till vissa förmildrande omständigheter
II - 70
Parternas argument
II - 70
Förstainstansrättens bedömning
II - 71
H - Huruvida det förekommit ett materiellt fel vid beräkningen av de böter som ålagts
Sarrió
II - 72
Parternas argument
II - 72
Förstainstansrättens bedömning
II - 72
I - Huruvida ett metodfel förekommit vid beräkningen av böterna
II - 73
Parternas argument
II - 73
Förstainstansrättens bedömning
II - 75
J - Huruvida den del av böterna som motsvarar den överträdelse som tillskrivits Prat Carton
har beräknats felaktigt, och huruvida motiveringsskyldigheten i detta avseende har
åsidosatts
II - 77
Parternas argument
II - 77
Förstainstansrättens bedömning
II - 78
Rättegångskostnader
II - 79