Talan väckt den 14 mars 2011 - Carbunión mot rådet

(Mål T-176/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Federación Nacional de Empresarios de Minas de Carbón (Carbunión) (Madrid, Spanien) (ombud: K. Desai, solicitor, samt advokaterna S. Cisnal de Ugarte och M. Peristeraki)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ta upp talan om ogiltigförklaring till sakprövning,

bifalla talan om ogiltigförklaring och därmed ogiltigförklara artikel 3.1 a, b och f samt artikel 3.3 i rådets beslut av den 10 december 2010 om statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor (2010/787/EU)¹, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.    Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning vid antagandet av de aktuella     åtgärderna, eftersom svaranden grundade sitt beslut på

att kol endast i liten utsträckning bidrar till energiförsörjningen inom EU,

att nedläggningen av de icke-konkurrenskraftiga gruvorna och av kolproduktionen inom EU kommer att främja förnybara energikällor, och

att kolproduktionen i EU, och särskilt i Spanien, inte alls förväntas bli konkurrenskraftig till år 2018.

2.    Andra grunden: Bristande motivering, eftersom rådet underlät

att ta ställning till den rikliga bevisning och den argumentation som andra institutioner och intressenter framförde under det förberedande förfarandet och som visar betydelsen av EU:s kolindustri för försörjningstryggheten inom EU, och

att ange skälen för (i) avvikelsen från de ramar och den policy för statligt stöd som infördes genom 2002-års kolförordning², vilken grundar sig på hänsyn till försörjningstryggheten, och (ii) istället antog det angripna beslutet, vilket endast grundar sig på konkurrenshänsyn.

3.    Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar, eftersom det angripna beslutet

utgör en plötslig och oväntad ändring av EU:s ställningstagande vad gäller unionens inhemska kolsektor, särskilt den spanska kolsektorn, och

strider mot principen om berättigade förväntningar, eftersom det inte föreskrivs någon övergångsperiod inom vilken sökanden kan anpassa sig till denna betydande policyändring.

4.    Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom det genom det angripna beslutet införs omotiverade och överdrivna restriktioner när det gäller verksamheten i de inhemska kolgruvorna i Spanien, vilka inte motsvarar rådets mål. Sökanden anser närmare bestämt att de åtgärder som vidtagits genom det angripna beslutet inte löser de miljöproblem som rådet har redogjort för, eftersom elkraftverken inom EU kommer att fortsätta att "bränna" importerat kol. Det angripna beslutet ålägger sökanden alltför betungande skyldigheter, som inte har något samband med miljöskyddsmålet. Sökanden gör även gällande att de konkurrensproblem som uppstår genom subventionering av inhemskt kol har överdrivits i det angripna beslutet.

5.    Femte grunden: Maktmissbruk. I detta hänseende gör sökanden gällande att de åtgärder som vidtagits i det angripna beslutet, mot bakgrund av deras negativa effekter för kolgruvesektorn inom EU, inte motsvarar de strategiska mål och de policymål som EU ska sträva efter att nå enligt artikel 194 FEUF. Det angripna beslutet äventyrar energimarknadens funktion inom EU och energiförsörjningstryggheten inom unionen, särskilt i Spanien. Rådet gjorde sig därmed skyldig till maktmissbruk när det antog det angripna beslutet, vilket syftar till att avskaffa ett av de viktigaste råmaterialen för tryggande av energiförsörjningen inom EU.

6.    Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen. Sökanden anser att det angripna beslutet diskriminerar inhemska kolproducenter (i) i förhållande till kolimportörer inom EU och (ii) i förhållande till andra energiformer.

7.    Sjunde grunden: Det angripna beslutet vilar på en felaktig rättslig grund. Det angripna beslutet har antagits endast med stöd av artikel 107.3 a FEUF, trots att det borde ha antagits även med stöd av artikel 109 FEUF, varvid det där angivna förfarandet skulle ha iakttagits.

____________

¹ - EUT L 336, s. 24.

² - Rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin (EUT L 205, s. 1).