Language of document : ECLI:EU:T:2013:119

Mål T‑462/12 R

Pilkington Group Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Interimistiskt förfarande – Konkurrens – Publicering av ett beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras och böter åläggs – Avslag på begäran om konfidentiell behandling av uppgifter som påstås omfattas av affärssekretess – Ansökan om interimistiska åtgärder – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Fumus boni juris – Intresseavvägning”

Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande av den 11 mars 2013

1.      Domstolsförfarande – Intervention – Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Intresse av utgången av det interimistiska förfarandet – Bedömning i förhållande till de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna för de interventionssökande

(Domstolens stadga, artikel 40)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

Artiklarna 256.1, FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Uppskov med verkställigheten av ett beslut från kommissionen rörande konfidentiell behandling av upplysningar som förekommer i ett av dess beslut – Nödvändigt att säkerställa att tribunalens avgörande i sak får full verkan

(Artikel 278 FEUF)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Sökanden har drabbats av en allvarlig och irreparabel skada – Skada för ett personligt intresse – Sökandebolagets anställdas intressen skadas – Omfattas inte

(Artikel 278 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

5.      Grundläggande rättigheter – Respekt för privatlivet – Begreppet privatliv – Tillämpning på företag – Räckvidd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 7)

6.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Risk för att grundläggande rättigheter skadas allvarligt och irreparabelt

(Artikel 6.1 första stycket FEU, artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7 och 47)

7.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Skada som uppkommer till följd av ett beslut av kommissionen att avslå en ansökan om konfidentiell behandling för handlingar som kopierats vid en undersökning med stöd av artikel 14 i förordning nr 17 – Föreligger inte

(Artikel 278 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

8.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Prima facie-bedömning av de grunder som åberopats för talan i huvudmålet – Talan mot ett beslut från kommissionen om avslag på en ansökan om konfidentiell behandling av upplysningar som förekommer i ett av dess beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Grunder som rör konfidentiell behandling av upplysningar som omfattas av affärssekretess – Det är vid ett första påseende inte uppenbart att talan inte kan bifallas med stöd av de grunder som åberopats

(Artiklarna 278 FEUF och 339 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7 och 47)

9.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Yrkessekretess – Fastställande av vilka uppgifter som omfattas av yrkessekretess – Avvägning mellan det allmänna intresset av insyn i unionens verksamhet och de intressen som väger emot detta

(Artikel 339 FEUF; parlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)

1.      Se beslutet.

(se punkterna 15−17 och 20)

2.      Se beslutet.

(se punkterna 24, 25 och 36)

3.      Se beslutet.

(se punkterna 28−33)

4.      Se beslutet.

(se punkt 40)

5.      Se beslutet.

(se punkt 44)

6.      Vad avser villkoret om skyndsamhet ska, med förbehåll för att det ska prövas huruvida villkoret att de interimistiska åtgärderna vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogade (fumus boni juris) är uppfyllt, ansökan om interimistiska åtgärder bifallas, om det finns anledning att frukta att sökandens grundläggande rättigheter kränks på ett allvarligt och irreparabelt sätt, om denna ansökan skulle avslås.

Åtminstone sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, varvid stadgan om de grundläggande rättigheterna kom att ingå i unionens primärrätt med föreskrift om att stadgan har samma rättsliga värde som fördragen, måste nämligen den omedelbara risken för en allvarlig och irreparabel kränkning av grundläggande rättigheter i sig betecknas som en skada som ger anledning till att vidta interimistiska åtgärder.

(se punkterna 45 och 53)

7.      Se beslutet.

(se punkt 56)


8.      När det gäller ett interimistiskt förfarande anses villkoret avseende fumus boni juris uppfyllt när åtminstone en av grunderna för talan i huvudmålet, som åberopas av den som ansöker om interimistiska åtgärder, vid första påseendet framstår som befogad och i alla fall inte grundlös, då den visar att det föreligger komplicerade rättsfrågor vars lösning inte är självklar och som således förtjänar en grundligare bedömning som inte ska göras av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, utan inom ramen för huvudförfarandet, eller när diskussionen mellan parterna visar att det föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte är självklar.

När det gäller en begäran om uppskov med verkställigheten av ett beslut från kommissionen om avslag på sökandens begäran att kommissionen ska avstå från att offentliggöra konfidentiella upplysningar som förekommer i ett av kommissionens beslut kan domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, för att inte riskera att bortse från det faktum att interimistiska förfaranden med nödvändighet är accessoriska och provisoriska och från den betydande risken att grundläggande rättigheter, som åberopats av den part som begär interimistiska åtgärder för att skydda dessa rättigheter, blir verkningslösa, i princip endast förklara att fumus boni juris inte är för handen i de fall då det är helt uppenbart att upplysningarna i fråga inte är av konfidentiell karaktär. Så är exempelvis fallet då de upplysningar som påstås vara konfidentiella och för vilka skydd begärs förekommer i sökandens årsredovisning eller i en rättsakt som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(se punkterna 58 och 59)

9.      Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder kan inte vid första påseendet utesluta att upplysningar rörande ett företag, som endast är kända för en begränsad krets av personer, kan orsaka allvarlig skada för en sökande om de röjs, och detta även om upplysningarna är fem år gamla eller ännu äldre. Den berörde kan emellertid visa att dessa upplysningar, trots att de är föråldrade, fortfarande är av avgörande vikt för dess ställning på marknaden. Det är inte heller uppenbart orimligt att artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001, enligt vilken sekretessen för affärsintressen eller för känsliga handlingar i undantagsfall kan skyddas i 30 år, och till och med längre om så är nödvändigt, kan påverka den framtida bedömningen i förevarande fall.

Om man utgår från att de omtvistade upplysningarna kan anses vara sökandens affärshemligheter, kräver frågan huruvida de objektivt sett är skyddsvärda en avvägning mellan sökandens intresse av att upplysningarna inte röjs och allmänintresset av att unionens verksamhet i största möjliga mån ska följa öppenhetsprincipen. En sådan intresseavvägning kräver en känslig bedömning som bör överlämnas åt den domstol som har att avgöra målet i sak.

(se punkterna 70−72)