Mål T-584/10

Mustafa Yilmaz

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket TEQUILA MATADOR HECHO EN MEXICO – Det äldre nationella och det äldre internationella ordmärket MATADOR – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Avsaknad av varuslagslikhet – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 3 oktober 2012

1.      Gemenskapsvarumärke – Registreringsförfarande – Återkallelse, begränsning och ändring av ansökan om gemenskapsvarumärke – Begäran om begränsning av förteckningen över varor eller tjänster – Procedur

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 43.1; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 13)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut – Tribunalens hänsyn till rättsliga och faktiska omständigheter som parterna inte har åberopat under förfarandena vid harmoniseringsbyråns instanser – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varorna eller tjänsterna – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

4.      Gemenskapsvarumärke – Harmoniseringsbyråns beslut – Likabehandlingsprincipen – Principen om god förvaltningssed – Harmoniseringsbyråns tidigare beslutspraxis

5.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Figurmärket TEQUILA MATADOR HECHO EN MEXICO – Det äldre nationella och det äldre internationella ordmärket MATADOR

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

6.      Gemenskapsvarumärke – Harmoniseringsbyråns beslut – Lagenlighet – Harmoniseringsbyråns tidigare beslutspraxis – Icke-diskrimineringsprincipen – Saknar betydelse

1.      Se texten i avgörandet.

(se punkt 19)

2.      Se texten i avgörandet.

(se punkt 33)

3.      Se texten i avgörandet.

(se punkt 43)

4.      Se texten i avgörandet.

(se punkterna 59 och 60)

5.      Det finns ingen risk, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, att en genomsnittskonsument förväxlar figurmärket TEQUILA MATADOR HECHO EN MEXICO, för vilket det har ingetts en ansökan om gemenskapsregistrering vad avser ”tequila från Mexiko, förblandade alkoholhaltiga cocktailblandningar innehållande tequila från Mexiko och tequilalikörer från Mexiko”, i klass 33 i Niceöverenskommelsen, och ordmärket MATADOR, vilket tidigare har registrerats i Tyskland och senare registrerats internationellt, vilket fått verkningar i flera europeiska länder, för ”Öl; mineralvatten och kolsyrat vatten samt andra icke alkoholhaltiga drycker; fruktdrycker och fruktjuicer; safter och andra koncentrat för framställning av drycker”, i klass 32 i nämnda överenskommelse.

Med hänsyn till samtliga relevanta faktorer som kännetecknar förhållandet mellan öl och vin, såsom dessa utretts i punkterna 63−69 i dom av den 18 juni 2008 i mål T‑175/06, Coca-Cola mot harmoniseringsbyrån – San Polo (MEZZOPANE), ska öl och vin anses vara varor som inte är av liknande slag, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

Vad rör samtliga relevanta faktorer som kännetecknar relationen mellan de aktuella varorna är dessa tydligare och större än skillnaderna mellan öl och vin, såsom framgår av förstainstansrättens analys i nämnda mål, varför dessa skillnader gör det än mindre troligt att omsättningskretsen skulle kunna tro att ett och samma företag samtidigt tillverkar och säljer båda dessa typer av drycker.

Det ska härvid särskilt anmärkas att även om de varor som i förevarande fall ska jämföras tillhör den allmänna varukategorin drycker, och närmare bestämt alkoholhaltiga drycker, skiljer de sig åt vad rör grundingredienser, produktionssätt, färg, lukt och smak, varför de av omsättningskretsen uppfattas som varor av olika slag. Dessa varor presenteras normalt sett inte på samma hyllor på stormarknader och andra försäljningsställen för drycker. Vad rör bruket av de aktuella dryckerna föreligger en viktig skillnad mellan dem, bestående i att öl är törstsläckande, vilket normalt sett inte är fallet med de alkoholhaltiga drycker som omfattas av det sökta varumärket. Trots att de aktuella dryckerna kan konsumeras på samma ställen och fylla samma funktion, exempelvis att avnjutas som måltidsdryck eller som aperitif, tillhör de ändå inte samma familj av alkoholhaltiga drycker och konsumenterna uppfattar dem som olika varor, såsom förstainstansrätten anmärkt, vad rör öl och vin, i punkt 66 i domen i det ovannämnda målet MEZZOPANE.

Den omständigheten att det existerar alkoholhaltiga cocktailblandningar i vilka öl blandas med andra alkoholhaltiga drycker, däribland tequila, kan inte utplåna skillnaderna mellan ovannämnda varor. Detta gäller nämligen för många drycker som inte för den skull anses vara av liknande slag.

Denna omständighet innebär inte heller att de aktuella varorna ska anses komplettera varandra, och detta av de skäl som anges i punkt 67 i domen i det ovannämnda målet MEZZOPANE. Med kompletterande varor ska nämligen förstås varor mellan vilka det finns ett nära samband, i den meningen att den ena varan är nödvändig eller viktig för användningen av den andra. I förevarande fall är de alkoholhaltiga drycker som omfattas av det sökta varumärket varken nödvändiga eller viktiga för användningen av öl och vice versa. Det finns vidare inga faktiska omständigheter i målet som tyder på att den som köper den ena av dessa varor skulle vara särskilt manad att köpa den andra.

Vad rör frågan huruvida de aktuella varorna konkurrerar med varandra anser tribunalen att konkurrensen dem emellan är betydligt svagare än vad som är fallet med öl och vin, såsom denna konkurrens har analyserats i punkt 68 i domen i det ovannämnda målet MEZZOPANE. När förstainstansrätten, i punkt 68 i domen i det ovannämnda målet MEZZOPANE, ansåg att det existerar ett visst mått av konkurrens mellan vin och öl, grundade den sig nämligen på domstolens praxis från andra rättsområden än gemenskapens varumärkesrätt, där domstolen har fastslagit att vin och öl i viss mån fyller samma behov och att de därför delvis kan bytas ut mot varandra. Domstolen har emellertid, såsom tribunalen också understrukit, klargjort att konkurrensförhållandet mellan öl (som är en folklig dryck som konsumeras i vida kretsar) och vin, med tanke på de stora skillnaderna som finns i kvalitet och därmed i pris mellan viner, måste avgöras med utgångspunkt från de viner som är lättast att få tillgång till för den stora allmänheten, det vill säga i regel de lättaste och billigaste vinerna. De alkoholhaltiga drycker som omfattas av det sökta varumärket är emellertid i regel mycket starkare och betydligt dyrare än ”de viner som är lättast att få tillgång till för den stora allmänheten”, varför domstolens bedömning inte kan överföras på förevarande mål.

(se punkterna 49, 51 och 54−57)

6.      Se texten i avgörandet.

(se punkterna 61 och 62)