Talan väckt den 5 december 2011 - VMS Deutschland mot kommissionen

(Mål T-613/11)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: VMS Deutschland Holdings GmbH (Darmstadt, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Pohl, G. Burwitz, M. Maier och P. Werner)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 januari 2011, K(2011) 275 slutligt, i förfarandet rörande det statliga stödet C 7/2010 "KStG, Sanierungsklausel", och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Vid första påseendet är åtgärden inte selektiv

Sökanden gör inom ramen för den första grunden bland annat gällande att rekonstruktionsbestämmelsen i § 8 c stycke 1 a i den tyska Körperschaftssteuergesetz (KStG) om transport av förluster för företag som övertas av ett annat företag i rekonstruktionssyfte inte är selektiv. Enligt sökanden handlar det inte om en bestämmelse om statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, eftersom den inte föreskriver någon avvikelse från det tillämpliga referenssystemet.

Andra grunden: Allmän åtgärd

I detta avseende gör sökanden bland annat gällande att den tekniska differentieringen enligt ett företags ekonomiska ställning och prestationsförmåga är en teknisk bestämmelse, vilken i egenskap av allmän åtgärd inte kan omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF. Enligt sökanden kan en sådan bestämmelse efter en ekonomisk helhetsbedömning komma alla företag till del, även om det vid en viss tidpunkt i praktiken endast är vissa företag som verkligen kan använda sig av bestämmelsen.

Tredje grunden: Rättfärdigande av åtgärden med hänsyn till skattesystemets karaktär och inre uppbyggnad

I detta avseende gör sökanden gällande att rekonstruktionsbestämmelsen i § 8 c stycke 1 a i KStG rättfärdigas med hänsyn till skattesystemets karaktär och inre uppbyggnad och att den även av denna anledning inte är en bestämmelse om statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

____________