Överklagande ingett den 22 februari 2013 av Maria Concetta Cerafogli av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-43/10 -Cerafogli mot ECB
(Mål T-114/13 )
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Maria Concetta Cerafogli (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaten L. Levi)
Övrig part i målet: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
upphäva den överklagade domen
och följaktligen
ogiltigförklara det beslut som Europeiska centralbanken fattade den 24 november 2009, om avslag på de klagomål som klaganden hade ingett avseende den diskriminering och kränkning av hennes värdighet som följde av ledningens förhållningssätt, och om så är nödvändigt, beslutet av den 24 mars 2010 om avslag på ansökan om särskild prövning,
bifalla sökandens yrkanden, såsom de framgår av hennes begäran om omprövning, särskilt
att all form av diskriminering och mobbing av klaganden, genom verbala handlingar samt tilldelade arbetsuppgifter och arbetsformer, ska upphöra,
att Herr G. skriftligen ska ta tillbaka sina stötande och hotfulla kommentarer,
under alla omständigheter, förplikta ECB att utge skadestånd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) för den ideella och ekonomiska skada som klagande lidit med 50 000 euro (ideell skada) och 15 000 euro (ekonomisk skada),
förplikta ECB att utge såväl den fullständiga rapporten för den interna administrativa utredningen med samtliga bilagor och förhörsprotokoll, som all kommunikation som skett mellan utredningsgruppen och direktionen och/eller ECB:s ordförande,
kalla svarandens tidigare socialrådgivare som vittne.
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fem grunder.
Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar, missuppfattning av akten, åsidosättande av proportionalitetsprincipen, av artikel 20 i förordning (EG) nr 45/2001 och av rätten till ett effektivt rättsmedel.
Klaganden gör gällande att personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt hennes rätt till försvar när den fann att hon inte kunde åberopa ECB:s skyldighet att iaktta hennes rätt till försvar. Beslutet att avslå hennes ansökan om hjälp påverkade nämligen hennes intressen i betydande omfattning och förfarandet inleddes dessutom mot klaganden i den mening som avses i rättspraxis (kommissionen mot Lisrestal). Mot bakgrund av att klaganden inte fick ta del av akten saknade hon möjlighet att tillvarata sina rättigheter i detta avseende på ett tillfredsställande sätt vid personaldomstolen med följd att även hennes rätt till ett effektivt rättsmedel har åsidosatts.
Andra grunden: Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel och motiveringsskyldigheten.
Klaganden hade i detta avseende begärt att personaldomstolen skulle förelägga ECB att i enlighet med artikel 55 i rättegångsreglerna skulle förete den interna rapporten och dess bilagor och protokoll. Personaldomstolen underlät i den överklagade domen att vidta dessa åtgärder för processledning och åsidosatte därmed klagandens rätt till ett effektivt rättsmedel och sin motiveringsskyldighet.
Tredje grunden: Åsidosättande av utredningsgruppens mandat och skyldighet att ge hjälp.
Resultaten av båda prövningarna (det vill säga utredningsgruppen och personaldomstolen) är begränsade såtillvida att det endast visats att kolleger gett negativa uppgifter om klaganden och hennes arbetsinsats. Hennes begäran om hjälp omfattade emellertid istället en prövning av de negativa kommentarerna om henne varför utredningsgruppen mandat åsidosattes. Dessutom beaktas inte det orättvisa i hennes situation i den överklagade domen, särskilt den omständigheten att hon inte informerades om dessa negativa kommentarer, och därmed försattes i ett hjälplöst tillstånd där hennes rykte skadades och detta utan att kunna försvara sig.
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 6.5 i administrativ skrivelse 1/2006 från ECB:s direktion av den 21 mars 2006 om interna administrativa utredningar.
Personaldomstolen fann felaktigt i den överklagade domen att endast den ansvarige för undersökningen skulle meddelas undersökningsrapporten och hela akten.
Femte grunden: Åsidosättande av begreppet uppenbart oriktig bedömning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
Definitionen i den överklagade domen av begreppet uppenbart oriktig bedömning överensstämmer inte med tribunalens praxis. Den överklagade domen innebär att persondomstolen åsidosatt sin skyldighet att kontrollera en uppenbart oriktig bedömning.
____________1 - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, s. 1)