Talan väckt den 15 mars 2013 - SEA Handling mot kommissionen
(Mål T-152/13)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: SEA Handling SpA (Somma Lombardo, Italien) (ombud: advokaterna B. Nascimbene, F. Rossi dal Pozzo, M. Merla och L. Cappelletti)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara det angripna beslutet, där kommissionen förklarade att de åtgärder i form av kapitaltillskott som bolaget SEA vidtagit till förmån för SEA Handling utgör statligt stöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden och anmodade sökanden att återbetala dessa, eller
i andra hand, ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet, där kommissionen anmodade sökanden att återbetala stödet, samt
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Det angripna beslutet är detsamma som det i mål T-125/13, Republiken Italien mot kommissionen.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
Första grunden: Åsidosättande av vissa förfarandebestämmelser
Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1) och SEA Handlings processuella rättigheter har åsidosatts. Vidare är utredningen bristfällig vad gäller omfattningen av den tidsperiod som undersökts, då det inte gjorts någon utredning eller preliminär bedömning avseende åren 2006-2010.
Rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltningssed har åsidosatts vad gäller tidsåtgången för förfarandet och i synnerhet den oskäligt länga tidsåtgången för den preliminära undersökningen.
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, vad gäller stöd som ges med hjälp av statliga medel
Motiveringen är på denna punkt bristfällig, och frågan om statens har belastats finansiellt har inte utretts. Inte heller har det visats att staten ställt resurser till förfogande.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, vad gäller ansvarsfrågan
Enligt sökanden är det angripna beslutet inte grundat på en individuell prövning av de enskilda besluten om kapitaltillskott, och kommissionen har inte redovisat varför dessa ska ha utgjort ett samlat statligt stöd till förmån för SEA Handling under åren 2002-2010.
Det ska därvid tilläggas att de indicier som kommissionen åberopat inte visar att åtgärderna kan tillskrivas staten, och kommissionen har inte beaktat den bevisning som parterna lagt fram för att styrka att åtgärderna inte kan tillskrivas staten.
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, vad gäller kriteriet om en privat investerare
Kommissionen har inte visat, beträffande sökanden, att en privat investerare jämförbar med SEA i det konkreta fallet inte hade valt att tillföra kapital till sitt dotterbolag, utan den har endast allmänt bestritt att SEA:s parametrar för att fatta affärsbeslut varit korrekta.
Vidare ska påpekas att SEA-koncernens interna åtgärder inte satts in i sitt sammanhang och att de faktiska omständigheterna rörande SEA Handling och övriga aktörer på marknaden bedömts felaktigt samt att principen om en privat investerare tillämpats oriktigt genom att det inte gjorts någon bedömning av de enskilda kapitaltillskotten.
Femte grunden: Åsidosättande av artikel 107.3 FEUF
Sökanden noterar på denna punkt att det skett en felaktig rättstillämpning vad gäller tillämpningsområdet för riktlinjerna för flygplatssektorn, såtillvida att dessa inte är tillämpliga här.
Vidare föreligger en uppenbart oriktig bedömning samt bristande motivering vid tillämpningen av riktlinjerna för rekonstruktioner om omstruktureringar, då kommissionen förvanskat betydelsen av rekvisitet om återställande av bolagets långsiktiga lönsamhet, felaktigt underkänt de kompensationsåtgärder som SEA erbjudit för att omstrukturera sitt dotterbolag och inte tillräckligt beaktat att de omtvistade kapitaltillskotten alltid skett inom gränserna för vad som var strikt nödvändigt för att omstrukturera det bolaget.
Sjätte grunden: Rättstridigt återkravsbeslut
Sökanden hävdar att beslutet om återkrav är rättsstridigt, eftersom det innebär att principen om skydd för berättigade förväntningar samt motiveringsskyldigheten åsidosätts.
____________