TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

16 oktober 2014

Mål T‑26/14 P

Peter Schönberger

mot

Europeiska unionens revisionsrätt

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2011 – Vägledande multiplikationsfaktorer – Motstridiga”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 5 november 2013 i mål F-14/12, Schönberger mot revisionsrätten (REUP, EU:F:2013:167), i vilket det yrkas att denna dom ska upphävas.

Domslut:      Europeiska unionens personaldomstols (första avdelningen) dom av den 5 november 2013 i mål F-14/12, Schönberger mot revisionsrätten, upphävs. Målet återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

Unionslagstiftning – Principer – Rätten till försvar – Den kontradiktoriska principen – Iakttagande härav i ett domstolsförfarande – Räckvidd – Utbyte av skäl utan tillämpning av det kontradiktoriska förfarandet – Åsidosättande av nämnda princip

Iakttagande av den kontradiktoriska principen innebär att parterna i ett förfarande har beretts tillfälle att ta ställning till de omständigheter och handlingar som domstolen grundar sitt avgörande på, liksom att yttra sig över de bevis och yttranden som inkommit till domstolen och de rättsliga grunder som domstolen tar upp ex officio och avser att grunda sitt avgörande på. För att de krav som är knutna till rätten till en rättvis rättegång ska vara uppfyllda ska parterna nämligen ha möjlighet att i ett kontradiktoriskt förfarande diskutera de såväl faktiska som rättsliga omständigheter som är avgörande för målets utgång.

När en grund underkänns på grundval av en tolkning av den berörda bestämmelsen vilken inte överensstämmer med den tolkning som användes för att motivera det angripna beslutet ersätter unionsdomstolen sålunda inte bara skälen, utan åsidosätter även, genom att grunda sitt avslag på faktiska och rättsliga omständigheter vilka inte har diskuterats vid den, den kontradiktoriska principen.

Under dessa omständigheter ska det även prövas huruvida det tillvägagångssätt som unionsdomstolen har valt kan vara legitimt med hänvisning till att förfarandet, även om den aktuella oegentligheten inte hade förelegat, inte skulle ha kunnat leda fram till något annat resultat med innebörden att åsidåsättandet av den kontradiktoriska principen inte har kunnat ha någon inverkan på innehållet i den överklagade domen och inte har äventyrat klagandens intressen.

I detta avseende är personaldomstolen, enligt artikel 270 FEUF och artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna, i andra tvister än sådana av ekonomisk art, behörig att pröva huruvida en rättsakt som går någon emot är lagenlig. I artikel 264 FEUF föreskrivs att om talan är välgrundad, ska den berörda rättsakten förklaras ogiltig. Unionsdomstolen får således inte under några omständigheter ersätta den motivering som lämnades i den angripna rättsakten med sin egen motivering.

(se punkterna 23–26, 32 och 34)

Hänvisning till

Domstolen: dom 27 januari 2000, DIR International Film m.fl./kommissionen, C‑164/98 P, REG, EU:C:2000:48, punkt 38; dom 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C-487/06 P, REG, EU:C:2008:757, punkt 141; dom 17 december 2009, Omprövning M/Emea, C‑197/09 RX-II, REU, EU:C:2009:804, punkterna 39–41 och 52 samt där angiven rättspraxis; dom 28 februari 2013, Portugal/kommissionen, C‑246/11 P, REU, EU:C:2013:118, punkt 85

Tribunalen: dom 16 december 2010, rådet/Stols, T‑175/09 P, REGP, EU:T:2010:534, punkt 22; dom 4 december 2013, ETF/Schuerings, T‑107/11 P, REGP, EU:T:2013:624, punkt 51 och där angiven rättspraxis.