TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 8 februari 2011 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket LINEAS AEREAS DEL MEDITERRANEO LAM – De äldre gemenskapsordmärkena och gemenskapsfigurmärkena LAN – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Känneteckenslikhet föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)”
I mål T‑194/09,
Lan Airlines, SA, Renca (Chile), företrätt av advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Castán Pérez-Gómez,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av Ó. Mondéjar Ortuño, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var
Air Nostrum, Líneas Aéreas del Mediterráneo, SA, Manises (Spanien),
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 19 februari 2009 (ärende R 107/2008‑4) om ett invändningsförfarande mellan Lan Airlines, SA och Air Nostrum, Líneas Aéreas del Mediterráneo, SA,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová samt domarna K. Jürimäe (referent) och M. van der Woude,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 13 maj 2009,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 september 2009,
med beaktande av repliken som inkom till förstainstansrättens kansli den 30 november 2009,
med beaktande av att parterna en månad efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet hade avslutats inte hade framställt någon begäran om att det skulle hållas muntlig förhandling, varvid tribunalen, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i rättegångsreglerna, beslutade att avgöra målet utan muntligt förfarande,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Air Nostrum, Líneas Aéreas del Mediterráneo, SA ingav den 14 juni 2005 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet LINEAS AEREAS DEL MEDITERRANEO LAM.
3 De tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 39 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Transport; emballering och förvaring av gods; anordnande av resor.”
4 Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 47/2005 av den 21 november 2005.
5 Lan Airlines, SA framställde den 20 februari 2006, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009), en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för de tjänster som avses i punkt 3 ovan.
6 Invändningen grundade sig på följande äldre rättigheter:
– Det äldre ordmärket LAN som registrerades som gemenskapsvarumärke nr 3350899 den 17 december 2004, och
– det nedan återgivna äldre figurmärket som är i färg och som registrerades som gemenskapsvarumärke nr 3694957 den 4 augusti 2005:
7 Det äldre ordmärket registrerades för varor och tjänster i klasserna 35, 39 och 43, och det äldre figurmärket registrerades för varor och tjänster i klass 39, och dessa motsvarar för var och en av klasserna följande beskrivning:
– klass 35: ”Reklam- och annonsverksamhet; företagsadministration”,
– klass 39: ”Transport av passagerare, gods, dokument och värdesaker med medel av alla slag; magasinering, väktartjänster, förvaring, förråd, paketering och distribution av varor, dokument och värdepapper av alla slag via medel av alla slag; information om resor eller transporter av varor via mellanhänder; budtjänster”,
– klass 43: ”Tjänster avseende mat och drycker; upplåtande av kortvarigt boende”.
8 Invändningen grundades på samtliga varor och tjänster som skyddas av de äldre varumärkena.
9 Till stöd för invändningen åberopades det registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009).
10 Invändningsenheten fann att det inte förelåg risk för förväxling mellan de aktuella kännetecknen, och avslog invändningen den 30 oktober 2007.
11 Sökanden överklagade invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån den 2 januari 2008 med stöd av artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009).
12 Genom beslut av den 19 februari 2009 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd överklagandet. I beslutet fastställde överklagandenämnden att det inte föreligger risk för att den europeiska genomsnittskonsumenten, som utgör omsättningskretsen, förväxlar de aktuella kännetecknen, eftersom kännetecknen vid en helhetsbedömning inte är lika varandra, även om de åsyftade tjänsterna är av samma slag.
Parternas yrkanden
13 Sökanden har yrkat att tribunalen ska:
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska:
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
15 Sökanden har som enda grund åberopat att artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 har åsidosatts. Sökanden har huvudsakligen hävdat att det föreligger risk för förväxling mellan de aktuella kännetecknen hos omsättningskretsen, det vill säga den spanska genomsnittskonsumenten.
16 I artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 föreskrivs att om innehavaren av ett äldre varumärke invänder ska det sökta varumärket inte kunna registreras, om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.
17 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Enligt denna rättspraxis ska det vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling göras en helhetsbedömning med utgångspunkt i hur omsättningskretsen uppfattar de ifrågavarande kännetecknen och varorna eller tjänsterna, mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, bland annat samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II‑2821, punkterna 31–33 och där angiven rättspraxis).
Omsättningskretsen
18 Vad beträffar fastställandet av det område inom vilket omsättningskretsens uppfattning ska beaktas, har sökanden bestridit överklagandenämndens bedömning i punkt 14 i det angripna beslutet, att ”den uppfattning som är relevant i det enskilda fallet är uppfattningen hos allmänheten i Europeiska gemenskapen”. Enligt sökanden ska överklagandenämnden i förevarande fall endast beakta de spanska konsumenternas uppfattning. Sökanden har påstått att det enligt rättspraxis räcker att det föreligger risk för förväxling enbart i Spanien för att ansökan om registrering av det sökta varumärket ska avslås.
19 Det räcker visserligen att det föreligger risk för förväxling hos konsumenterna i en enda medlemsstat för att en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke ska avslås. Detta påverkar emellertid inte frågan avseende fastställandet av omsättningskretsen. I artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 föreskrivs nämligen att det är i förhållande till allmänheten inom det område där det äldre varumärket är skyddat som det ska bedömas huruvida det föreligger risk för förväxling. Eftersom de äldre varumärkena är gemenskapsvarumärken gjorde emellertid överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att det ska bedömas huruvida det föreligger risk för förväxling med hänsyn till uppfattningen hos konsumenterna i hela unionen, och inte endast i Spanien.
20 Vad därefter beträffar omsättningskretsens uppmärksamhet gäller följande. Enligt rättspraxis ska en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det ifrågavarande varu- eller tjänsteslaget beaktas vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (se förstainstansrättens dom av den 13 februari 2007 i mål T‑256/04, Mundipharma mot harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (RESPICUR), REG 2007, s. II‑449, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
21 I förevarande fall har sökanden visserligen ställt sig bakom den bedömning som överklagandenämnden gjorde i punkterna 13 och 14 i det angripna beslutet, att omsättningskretsen utgörs av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument. Däremot har harmoniseringsbyrån motsatt sig denna bedömning, och har hävdat att omsättningskretsen är mer uppmärksam, åtminstone mer än genomsnittskonsumenten.
22 Såsom sökanden har påpekat riktar sig vissa av de tjänster som omfattas av de aktuella varumärkena, till exempel transporttjänster i klass 39, till den stora allmänheten vid köp av flygbiljetter på Internet, tjänster som för vissa destinationer endast kostar några euro, och i ett sådant fall är denna faktor samt datum och flygtider viktigare vid köpbeslutet än vilket flygbolag det är fråga om. Harmoniseringsbyråns argument att omsättningskretsen är mer uppmärksam än genomsnittskonsumenten vid köp av tjänsterna kan följaktligen inte godtas.
23 Omsättningskretsen utgörs således, såsom överklagandenämnden fastställde i det angripna beslutet, av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument.
Tjänsteslagsjämförelsen
24 I den mån som de tjänster i klass 39 som omfattas av de äldre varumärkena inbegriper dem som omfattas av det sökta varumärket, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den i punkterna 15 och 32 i det angripna beslutet konstaterade att de tjänster som de aktuella varumärkena omfattar är identiska. Parterna har inte bestridit detta.
Känneteckensjämförelsen
25 Enligt rättspraxis ska helhetsbedömningen av risken för förväxling, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som dessa åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de ifrågavarande varorna och tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se domstolens dom av den 12 juni 2007 i mål C‑334/05 P, harmoniseringsbyrån mot Shaker, REG 2007, s. I‑4529, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
26 Bedömningen av likheten mellan två varumärken kan inte endast avse en beståndsdel i ett sammansatt varumärke som jämförs med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att de aktuella varumärkena, betraktade vart och ett för sig, undersöks i sin helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (se domen i det ovan i punkt 25 nämnda målet harmoniseringsbyrån mot Shaker, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (domen i det ovan i punkt 25 nämnda målet harmoniseringsbyrån mot Shaker, punkt 42, och av den 20 september 2007 i mål C‑193/06 P, Nestlé mot harmoniseringsbyrån, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 42). Detta kan bland annat vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket (domen i det ovannämnda målet Nestlé mot harmoniseringsbyrån, punkt 43).
27 Ingenting hindrar heller att förekomsten av en visuell likhet mellan ett ordmärke och ett figurmärke prövas, eftersom båda dessa typer av varumärken har en grafisk utformning som gör visuella intryck möjliga (se förstainstansrättens dom av den 4 maj 2005 i mål T‑359/02, Chum mot harmoniseringsbyrån – Star TV (STAR TV), REG 2005, s. II‑1515, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
28 Det är i förevarande fall ostridigt att det äldre ordmärket endast utgörs av beståndsdelen ”lan”, att det äldre figurmärket utgörs av ordelementet ”lan” skrivet med versaler och följt av en stiliserad stjärna, och att det sökta varumärket utgörs av ordelementen ”lineas aereas del mediterraneo” samt ”lam”.
29 Vad för det första beträffar frågan om det förekommer en dominerande eller försumbar beståndsdel i det sökta varumärket, har sökanden hävdat att överklagandenämnden underlät att fastställa att beståndsdelen ”lam” är dominerande i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger, eftersom beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo”, vars betydelse de spanska konsumenterna förstår, är beskrivande för de aktuella tjänsterna. Sökanden anser följaktligen att överklagandenämnden endast ska beakta den dominerande beståndsdelen ”lam” i det sökta varumärket vid jämförelsen av de aktuella kännetecknen.
30 Även om det är riktigt att allmänheten i regel inte anser att en beskrivande beståndsdel som ingår i ett varumärke utgör den särskiljande och dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som detta varumärke ger, innebär den omständigheten att en beståndsdel i ett varumärke har låg särskiljningsförmåga emellertid inte nödvändigtvis att beståndsdelen, bland annat med hänsyn till dess storlek eller placering i kännetecknet, är försumbar i det helhetsintryck som detta varumärke ger.
31 Såsom överklagandenämnden konstaterade i punkterna 22 och 27 i det angripna beslutet utgör beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo”, som den spansktalande delen av omsättningskretsen kommer att uppfatta som en hänvisning till flygtransporttjänster från Medelhavet, en beskrivning av en del av de transporttjänster som det sökta varumärket omfattar, vilken ger upplysning om den geografiska plats där tjänsterna tillhandahålls. I motsats till vad sökanden har hävdat kan emellertid inte denna omständighet ensam leda till slutsatsen att beståndsdelen är försumbar i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger, och följaktligen att ordelementet ”lam” är den dominerande beståndsdelen i varumärket.
32 Beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” kan nämligen, såsom överklagandenämnden konstaterade i punkt 23 i det angripna beslutet, dra uppmärksamhet till sig från hela omsättningskretsen, oavsett om det är fråga om spansktalande personer eller inte. Beståndsdelen är nämligen för det första klart större än beståndsdelen ”lam” i det sökta varumärket, och för det andra uppfattas denna beståndsdel omedelbart genom att den är placerad i början av kännetecknet. Även om sökanden har hävdat att det framgår av rättspraxis att det finns undantag till principen att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet dras till den inledande delen av ett varumärke, kan detta argument inte godtas, eftersom sökanden inte har framfört något konkret argument för att överklagandenämnden skulle ha gjort en felaktig bedömning i förevarande fall.
33 Vad närmare bestämt beträffar de spansktalande konsumenter som ingår i omsättningskretsen gäller därefter följande. Eftersom de spanska konsumenterna kommer att uppfatta begreppet ”lam” som en akronym av beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” är det, såsom överklagandenämnden fann i punkterna 22 och 27 i det angripna beslutet, sannolikt att de behåller en minnesbild av den. I motsats till vad sökanden har hävdat kan nämligen konsumenten för det första memorera beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo”, eftersom det är den beståndsdelen som gör att konsumenten förstår att beståndsdelen ”lam” är en akronym av begynnelsebokstäverna i orden ”líneas”, ”aéreas” och ”mediterráneo”. Nämnda konsument kan för det andra, såsom harmoniseringsbyrån har påpekat och tvärtemot vad sökanden har hävdat, få uppfattningen att beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” anger det kommersiella ursprunget för de transporttjänster som tillhandahålls av ett specifikt flygbolag, eftersom det är vanligt att de varumärken som avser flygtransporttjänster innehåller ordelement som beskriver tjänsterna och de områden som dessa tjänster huvudsakligen tillhandahålls till eller från, såsom gemenskapsvarumärkena American Airlines, AIR FRANCE eller LINEA AEREA CARGUERA DE COLOMBIA.
34 Beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” kan följaktligen inte anses vara försumbar i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger omsättningskretsen, oavsett om det är fråga om spansktalande personer eller inte.
35 Sökandens övriga argument påverkar inte denna slutsats.
36 Sökandens argument att det framgår av förstainstansrättens dom av den 18 oktober 2007 i mål T‑425/03, AMS mot harmoniseringsbyrån – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (REG 2007, s. II‑4265, punkt 84) att det är troligt att en konsument endast hänvisar till akronymen i ett varumärke, föranleder inte en annan bedömning än den i punkt 34 ovan, att beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” inte är försumbar i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger. I domen i det ovannämnda målet AMS Advanced Medical Services (punkt 74) var det nämligen först efter att förstainstansrätten hade konstaterat att förkortningen AMS hade en central plats och var större än de andra beståndsdelarna i figurmärket AMS Advanced Medical Services, som den fann att förkortningen var dominerande i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger. Eftersom så emellertid inte är fallet här, såsom framgår av punkt 32 ovan, kan sökandens argument i detta avseende inte godtas.
37 Sökanden har vidare hävdat att överklagandenämnden underlät att fastställa att den omständigheten att de äldre varumärkena är kända ökar särskiljningsförmågan hos ordelementet ”lam” i det sökta varumärket, eftersom ordelementet ”lan” i de äldre varumärkena och ordelementet ”lam” i det sökta varumärket liknar varandra. Detta argument kan emellertid inte godtas. Sökanden har nämligen för det första inte inkommit med någon bevisning vid tribunalen som möjliggör en bedömning av huruvida de äldre varumärkena är kända. Även om det, för det andra, antas att de äldre varumärkena till viss del är kända – och följaktligen att omsättningskretsen särskilt uppmärksammar beståndsdelen ”lam” i det sökta varumärket, eftersom den beståndsdelen och ordelementet ”lan” i de äldre varumärkena är mycket lika varandra – får den omständigheten emellertid inte till följd att beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” blir försumbar i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger, med hänsyn till de omständigheter som redogjorts för i punkterna 32 och 33 ovan.
38 Tribunalen godtar slutligen heller inte sökandens argument att överklagandenämnden gjorde fel när den underlät att pröva de beslut som sökanden ingav till den, vilka fattats av Oficina Española de Patentes y Marcas (spanska patent- och varumärkesmyndigheten) och i vilka ansökningar om registrering innefattande beståndsdelen ”lineas aereas de” avslogs. Lagenligheten av överklagandenämndernas beslut ska nämligen enbart bedömas på grundval av förordning nr 40/94 (förstainstansrättens dom av den 4 november 2003 i mål T‑85/02, Díaz mot harmoniseringsbyrån – Granjas Castelló (CASTILLO), REG 2003, s. II‑4835, punkt 37). Om de registreringar som eventuellt redan ägt rum i vissa medlemsstater endast utgör en omständighet som, utan att vara avgörande, enbart kan beaktas vid registrering av ett gemenskapsvarumärke (se förstainstansrättens dom av den 19 september 2001 i mål T‑337/99, Henkel mot harmoniseringsbyrån (rund tablett som är vit och röd) REG 2001, s. II‑2597, punkt 58 och där angiven rättspraxis), gäller detta dessutom även de nationella myndigheternas beslut att avslå ansökningar om registrering av varumärken. Även om de beslut som fattats av Oficina Española de Patentes y Marcas, vilka sökanden hänvisar till, utgör en omständighet som, utan att vara avgörande, ger indikation om att beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” har låg särskiljningsförmåga, gjorde emellertid överklagandenämnden inte fel när den i förevarande fall, av de skäl som anges i punkterna 32 och 33 ovan, fann att beståndsdelen emellertid inte var försumbar i det helhetsintryck som det sökta varumärket ger.
39 Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde överklagandenämnden, i motsats till vad sökanden har hävdat, en riktig bedömning när den i punkt 33 i det angripna beslutet fann att beståndsdelen ”lam” inte är dominerande i det sökta varumärket. Överklagandenämnden gjorde följaktligen även en riktig bedömning när den, i enlighet med den rättspraxis som det redogjorts för i punkt 26 ovan, även beaktade beståndsdelen ”líneas aéreas del mediterráneo” i varumärket vid jämförelsen av de aktuella kännetecknen.
40 Vad, för det andra, beträffar frågan om eventuella likheter eller skillnader mellan de aktuella kännetecknen har sökanden ställt sig bakom överklagandenämndens bedömning i punkt 26 i det angripna beslutet, att ordet ”lam”, som är placerat i slutet av det sökta varumärket, och ordet ”lan” i de äldre varumärkena, liknar varandra i visuellt och fonetiskt hänseende. Såsom överklagandenämnden vidare angav i punkt 26 i det angripna beslutet, och tvärtemot sökandens påstående att endast beståndsdelen ”lam” i det sökta varumärket ska beaktas vid jämförelsen av de aktuella varumärkena, neutraliseras likheterna mellan ordelementet ”lam” i det sökta varumärket och ordelementet ”lan” i de äldre varumärkena av att varumärkena, vid en helhetsbedömning, skiljer sig åt ur en aspekt, i såväl visuellt som fonetiskt hänseende. De äldre varumärkena utgörs nämligen av ett enda ordelement sammansatt av tre bokstäver, det vill säga ”lan”, och det äldre figurmärket innehåller därutöver en stiliserad stjärna, medan det sökta varumärket utgörs av ordelementen ”lineas aereas del mediterraneo” och ”lam”, och är sammansatt av totalt 30 bokstäver, vilket innebär att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den, i punkt 25 i det angripna beslutet, fann att det vid en helhetsbedömning av de aktuella varumärkena framgår att de skiljer sig åt inte endast med avseende på ”det antal ord som de är sammansatta av, deras struktur och längd”, utan även med avseende på deras ljudbild. Sökandens argument att de aktuella kännetecknen liknar varandra i visuellt och fonetiskt hänseende kan följaktligen inte godtas.
41 Sökanden har vad gäller den begreppsmässiga aspekten huvudsakligen hävdat att i den mån som den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket, det vill säga ordelementet ”lam”, och det enda ordelementet i de äldre varumärkena, det vill säga beståndsdelen ”lan”, inte har någon innebörd, skiljer de aktuella varumärkena sig inte åt i begreppsmässigt hänseende.
42 Såsom överklagandenämnden konstaterade i punkt 28 i det angripna beslutet kommer de spansktalande konsumenter som ingår i omsättningskretsen att uppfatta beståndsdelen ”lineas aereas del mediterraneo” i det sökta varumärket som en hänvisning till flygtransporttjänster vid Medelhavet, och de kommer att se ett samband mellan den beståndsdelen och ordelementet ”lam”, som utgör akronymen därav.
43 Såsom överklagandenämnden konstaterade i punkt 30 i det angripna beslutet, och tvärtemot vad sökanden har påstått, kommer följaktligen den del av omsättningskretsen som inte har någon kunskap alls i det spanska språket inte att uppfatta någon begreppsmässig skillnad eller likhet mellan de aktuella varumärkena, medan den del av omsättningskretsen som har någon, om än liten, kunskap i det spanska språket kommer att uppfatta en skillnad mellan det sökta varumärket å ena sidan, vilket omsättningskretsen kommer att uppfatta som en hänvisning till flygtransporttjänster från Medelhavet, och de äldre varumärkena å andra sidan, avseende vilka det inte framgår av handlingarna i målet vid tribunalen att omsättningskretsen ger dem en särskild innebörd, eller under alla förhållanden anser att de har en innebörd som liknar den det sökta varumärket har.
44 Med hänsyn till ovan anförda överväganden kan det, såsom överklagandenämnden fann i punkterna 30 och 31 i det angripna beslutet, konstateras att det vid en helhetsbedömning av de aktuella kännetecknen framgår att de är olika, för det första med hänsyn till att de skiljer sig åt i visuellt och fonetiskt hänseende, och för det andra för att de antingen skiljer sig åt i begreppsmässigt hänseende för den del av omsättningskretsen som är spansktalande, eller för att de inte har någon innebörd för den del av omsättningskretsen som inte är spansktalande.
Risken för förväxling
45 I punkt 32 i det angripna beslutet fann överklagandenämnden att även om de tjänster som avses med de aktuella varumärkena är identiska, utesluts risken för förväxling av att varumärkena inte liknar varandra.
46 Sökanden har däremot hävdat att det föreligger risk för förväxling mellan det sökta varumärket och de äldre varumärkena, för det första, för att de liknar varandra i visuellt och fonetiskt hänseende samt saknar innebörd och, för det andra, för att de tjänster som varumärkena omfattar är identiska.
47 Med hänsyn till att de ifrågavarande kännetecknen inte liknar varandra (se ovan punkt 44) gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den i punkt 32 i det angripna beslutet fann att det inte föreligger risk för att omsättningskretsen förväxlar det sökta varumärket och de äldre varumärkena, trots att de tjänster som dessa avser är identiska. Vid en helhetsbedömning av risken för förväxling kan nämligen den omständigheten att de ifrågavarande kännetecknen inte liknar varandra inte uppvägas av att de tjänster som dessa avser är identiska (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 12 februari 2009 mål T‑265/06, Lee/DE mot harmoniseringsbyrån – Cooperativa italiana di ristorazione (PIAZZA del SOLE), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 56).
48 Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument att överklagandenämnden underlät att pröva huruvida de äldre varumärkena var kända. Frågan huruvida ett varumärke är känt är nämligen enligt rättspraxis en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av om likheten mellan kännetecknen eller mellan varorna och tjänsterna är tillräckligt stor för att det ska uppstå en förväxlingsrisk (förstainstansrättens dom av den 12 december 2002 i mål T‑110/01, Vedial mot harmoniseringsbyrån – France Distribution (HUBERT), REG 2002, s. II‑5275, punkt 65; se förstainstansrättens dom av den 15 september 2009 i mål T‑308/08, Parfums Christian Dior mot harmoniseringsbyrån – Consolidated Artists (MANGO adorably), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 53 och där angiven rättspraxis). Huruvida ett äldre varumärke är känt ska följaktligen beaktas vid bedömningen av om det föreligger risk för förväxling, när likheten mellan varumärkena väl fastställts, och inte vid fastställandet av denna likhet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet MANGO adorably, punkt 54). Eftersom det i förevarande fall slagits fast, i punkt 44 ovan, att de aktuella kännetecknen inte liknar varandra, gjorde inte överklagandenämnden fel när den underlät att pröva huruvida de äldre varumärkena är kända. Sökandens argument i detta avseende kan således inte godtas.
49 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att det inte föreligger risk för förväxling mellan de aktuella kännetecknen.
50 Talan kan följaktligen inte vinna bifall på sökandens enda grund och ska ogillas.
Rättegångskostnader
51 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Lan Airlines, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.
Pelikánová | Jürimäe | Van der Woude |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 februari 2011.
Underskrifter