Talan väckt den 18 februari 2009 - Pilkington Group m.fl. mot kommissionen

(Mål T-72/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Pilkington Group Ltd (St Helens, Förenade kungariket), Pilkington Automotive Ltd (Lathom, Förenade kungariket), Pilkington Automotive Deutschland GmbH (Witten, Tyskland), Pilkington Holding GmbH (Gelsenkirchen, Tyskland), Pilkington Italia SpA (San Salvo, Italien) (ombud: J. Scott, S. Wisking och K. Fountoukakos-Kyriakakos, solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara artikel 1 c i beslutet eller, i andra hand, ogiltigförklara artikel 1 c i den del som det där slås fast att Pilkington har överträtt bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet före januari 1999,

ogiltigförklara artikel 2 c i beslutet och/eller besluta om en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet,

förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökandena, med stöd av artikel 230 EG, delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 6815 av den 12 november 2008, (ärende COMP/39.125 - Bilglas) och, i synnerhet, beslutets artikel 1 c som slår fast att sökandena har överträtt bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 EES genom att från den 10 mars 1998 till den 3 september 2002 ha deltagit i flera avtal och/eller samordnade förfaranden inom sektorn för bilglas inom EES. I andra hand, yrkar sökandena ogiltigförklaring av artikel 1 c i det angripna beslutet i den del som det där slås fast att sökandena har överträtt bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet före den 15 januari 1999. Sökandena yrkar följaktligen även ogiltigförklaring av artikel 2 c i det angripna beslutet, som ålägger sökandena solidariskt betalningsansvar för ett bötesbelopp på 370 miljoner euro, och/eller en väsentlig nedsättning av detta belopp.

Sökandena anför elva grunder till stöd för sin talan, av vilka tre avser allvarliga felaktigheter i beslutets beskrivning av överträdelserna, sju avser felaktigheter vid fastställande av bötesbeloppet och den sista avser det förhållandet att omständigheterna i målet sammantaget är av sådant slag att det är motiverat att förstainstansrätten utövar sin fulla prövningsrätt och beslutar om en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet.

Sökandena gör gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller förordning (EG) nr 1/2003¹ genom att missbedöma de påstådda överträdelsernas karaktär och därmed kraftigt överskatta allvaret av dessa. Sökandena framhåller särskilt att kommissionen har gjort en klart felaktig bedömning av överträdelserna, eftersom dessa inte innebar att det var fråga om deltagande i en fullvärdig kartell med förutbestämda regler och eftersom det inte heller fanns något marknadsomfattande syfte med dessa överträdelser.

Sökandena gör också gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller förordning (EG) nr 1/2003 genom att missbedöma varaktigheten av de överträdelser som sökandena påstås ha gjort sig skyldiga till och i synnerhet genom att slå fast att de deltog i en enda fortlöpande överträdelse från och med den 10 mars 1998.

Vidare anför sökandena att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller förordning (EG) nr 1/2003 genom att missbedöma och kraftigt överskatta omfattningen av sökandenas individuella roller i de påstådda överträdelserna.

Sökandena anför också att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 och/eller riktlinjerna för beräkning av böter² genom att ålägga böter som är orimligt höga i relation till en samlad bedömning av de överträdelser som beskrivs i beslutet och i synnerhet genom att vid beräkningen av bötesbeloppet enligt punkterna 19 - 23 i riktlinjerna för beräkning av böter, bedöma överträdelsernas allvar på ett sådant sätt att den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas fastställs till 16 procent.

Sökandena gör vidare gällande att kommissionen, som en följd av ovannämnd missbedömning av överträdelsernas varaktighet, även har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 och/eller riktlinjerna för beräkning av böter genom att vid beräkningen av grundbeloppet för böterna multiplicera det belopp som fastställts på grundval av försäljningsvärdet med 4,5 år.

Sökandena gör dessutom gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 och/eller riktlinjerna för beräkning av böter genom att inte beakta relevanta förmildrande omständigheter vad gäller sökandena vid fastställandet av bötesbeloppet.

Vidare anför sökandena att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller artikel 253 EG och/eller förordning (EG) nr 1/2003 och/eller riktlinjerna för beräkning av böter genom att inte använda sig av en relevant försäljningssiffra vid beräkningen av bötesbeloppet.

Sökandena gör även gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller förordning (EG) nr 1/2003 och/eller riktlinjerna för beräkning av böter genom att ålägga sökandena böter som, oberoende av vad som anförts i någon av grunderna ovan, är uppenbart oproportionerliga i relation till en samlad bedömning av omständigheterna i målet.

Sökandena gör vidare gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller förordning (EG) nr 1/2003 och/eller riktlinjerna för beräkning av böter, eftersom de böter som ålagts sökandena är orimligt höga mot bakgrund av att kommissionen har en skyldighet enligt gemenskapsrätten att behandla parter lika när den ålägger böter med tillämpning av artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003.

Sökandena gör dessutom gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet och/eller artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 samt punkt 32 i riktlinjerna för beräkning av böter genom att ålägga sökandena böter vars belopp överskrider den gräns som anges i ovannämnda bestämmelser.

Slutligen gör sökandena gällande att de böter som ålagts dem under alla förhållanden är uppenbart oproportionerliga, orimligt höga och otillbörliga och att förstainstansrätten därför bör utöva sin fulla prövningsrätt i enlighet med artikel 229 EG och artikel 31 i förordning (EG) nr 1/2003 och göra en ny bedömning av bötesbeloppets storlek, varvid den bör besluta om en väsentlig nedsättning av detta belopp.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

² - Riktlinjer för beräkning av böter som dömts ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).