Mål T‑441/14

Brugg Kabel AG
och
Kabelwerke Brugg AG Holding

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för elkablar – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF konstateras – En enda, fortlöpande överträdelse – Bevis för överträdelsen – Den tid deltagandet varat – Öppet avståndstagande – Beräkning av bötesbeloppet – Överträdelsens allvar – Obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 12 juli 2018

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ej tillämplig – Kommissionens iakttagande av rätten till försvar

(Artikel 6.3 FEU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 41 och 52.3)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Språkregler – Begäran om upplysningar – Meddelande om invändningar – Avfattat på ett annat språk än det som används av det berörda företaget – Åsidosättande av rätten till försvar – Föreligger inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet – Syfte – Lämnande av svar på ett meddelande om invändningar – Villkor – Betydelsen av svar som avgetts av andra mottagare av meddelandet om invändningar för det berörda företagets försvar – Bevisbörda – Det berörda företagets skyldighet att anföra någon omständighet som förklarar hur dessa svar är till nytta för företagets försvar

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27)

4.      Konkurrens – Unionens regler – Territoriellt tillämpningsområde – Kartell som innebär eller kan innebära omedelbara och väsentliga verkningar på den inre marknaden – Kriteriet om omedelbara, väsentliga och förutsägbara verkningar – Bedömning mot bakgrund av de sammantagna verkningarna av de ifrågasatta åtgärderna

(Artikel 101.1 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – Bevis på när överträdelsen inleddes – Bevis på överträdelsens varaktighet

(Artikel 101.1 FEUF)

6.      Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag tillskrivs ansvar för hela överträdelsen – Villkor – Praxis och ageranden utgör en del av en helhet – Bedömning

(Artikel 101.1 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)

7.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Begrepp – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omfattas – Villkor – Avståndstagande till fattade beslut förekommer inte – Öppet avståndstagande – Bedömningskriterier

(Artikel 101.1 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Referensår – Det sista hela överträdelseåret – Användning av en annan referensperiod – Tillåtet – Villkor

(Artikel 101.1 FEUF; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

9.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Principen om likabehandling – Räckvidd – Ett företag kan inte kräva att med stöd av principen om ickediskriminering få samma rättsstridiga behandling som andra berörda företag

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

10.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd

(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.      Se domen.

(se punkterna 38–42)

2.      Se domen.

(se punkterna 44–50)

3.      Rätten att få ta del av handlingarna i ärendet innebär, i konkurrensärenden, att kommissionen måste ge ett företag som berörs möjlighet att undersöka samtliga handlingar som ingår i utredningsakten och som kan vara relevanta för företagets försvar. Detta omfattar såväl handlingar som är till företagets fördel som handlingar som är till dess nackdel, med förbehåll för andra företags affärshemligheter, kommissionens interna handlingar och andra konfidentiella uppgifter. De övriga parternas svar på meddelandet om invändningar ingår således i regel inte bland de handlingar från utredningsakten som parterna kan få tillgång till.

Om ett avsnitt i ett svar på ett meddelande om invändningar eller en handling som har bifogats ett sådant svar kan vara relevant för ett företags försvar genom att avsnittet eller handlingen ger det företaget möjlighet att åberopa bevisning som inte stämmer överens med de slutsatser som kommissionen har dragit vid den tidpunkten, utgör däremot avsnittet eller handlingen bevisning som kan vara till fördel för det berörda företaget. Då måste det företaget ges möjlighet att undersöka och yttra sig över avsnittet eller handlingen i fråga. Däremot ankommer det emellertid på företaget att påvisa en omständighet som bekräftar att andra företags svar på meddelandet om invändningar är till nytta för deras försvar.

(se punkterna 67, 68, 70, 80 och 81)

4.      För det första är det motiverat att tillämpa artikel 101 FEUF när sådana förfaranden som avses i denna bestämmelse har genomförts inom den inre marknaden, oavsett var förfarandena har uppstått. För det andra är det likaledes motiverat att tillämpa artikel 101 FEUF när det går att förutse att sådana förfaranden som avses i denna bestämmelse får omedelbara och väsentliga verkningar inom den inre marknaden. Dessa villkor för tillämpligheten av artikel 101 FEUF utgör alternativa – inte kumulativa – rekvisit för kommissionens behörighet att fastställa och beivra en överträdelse av nämnda bestämmelse.

Artikel 101 FEUF kan således tillämpas på förfaranden och avtal som har ett och samma konkurrensbegränsande syfte, om det går att förutse att dessa förfaranden och avtal sammantagna får omedelbara och väsentliga verkningar inom den inre marknaden. Det kan nämligen inte vara tillåtet för företag att undandra sig tillämpningen av unionens konkurrensregler genom att kombinera ett flertal beteenden som har ett och samma syfte, om dessa beteenden betraktade var för sig inte är ägnade att få omedelbara och väsentliga verkningar inom unionen men däremot tillsammans är ägnade att få sådana verkningar.

(se punkterna 96–98 och 106)

5.      Se domen.

(se punkterna 118–121, 175 och 213)

6.      Se domen.

(se punkterna 124–126, 140, 216, 217 och 223)

7.      Det avgörande vid bedömningen av huruvida ett företag har velat ta avstånd från en rättsstridig överenskommelse är huruvida de övriga deltagarna i kartellen förstod nämnda företags avsikt.

(se punkt 210)

8.      Såvitt avser den period som ska beaktas vid fastställandet av det försäljningsvärde som ska användas vid beräkningen av böterna, föreskrivs i punkt 13 i 2006 års riktlinjer för beräkning av böter att kommissionen i regel utgår ifrån företagets försäljning under det sista kompletta räkenskapsåret då det deltar i överträdelsen. Uttrycket ”utgår i regel ifrån företagets försäljning under det sista kompletta räkenskapsåret då det deltar i överträdelsen” utesluter inte att kommissionen kan välja att använda en annan referensperiod, under förutsättning att denna gör det möjligt att erhålla siffror som är så jämförbara som möjligt. I den mån som det är nödvändigt att ta hänsyn till omsättningen för de företag som har deltagit i samma överträdelse för att bestämma förhållandet mellan de böter som ska åläggas, måste den relevanta tidsperioden avgränsas på ett sådant sätt att de siffror som erhålls blir så jämförbara som möjligt.

Användning av ett gemensamt referensår för samtliga företag som har deltagit i en och samma överträdelse gör det i princip möjligt att fastställa böterna på ett enhetligt sätt, i överensstämmelse med principen om likabehandling, samtidigt som överträdelsens omfattning kan bedömas utifrån den ekonomiska verkligheten såsom denna framstod under den berörda perioden.

Ett enskilt företag kan inte kräva att kommissionen i dess fall ska beakta en annan period än den som allmänt har använts annat än om företaget kan visa att dess omsättning under den allmänt använda perioden, av orsaker som uteslutande gäller det företaget, inte ger en indikation vare sig på dess verkliga storlek och ekonomiska styrka eller på omfattningen av den överträdelse som det har gjort sig skyldigt till.

(se punkterna 238–240, 243 och 244)

9.      Se domen.

(se punkt 298)

10.    Se domen.

(se punkt 304)