TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 7 december 2011(*)
”Gemensam utrikes‑ och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av penningmedel – Talan om ogiltigförklaring – Motiveringsskyldighet – Tredskodomsförfarande – Interventionsansökan – Anledning saknas att pröva ansökan”
I mål T‑562/10,
HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH, Hamburg (Tyskland), företrätt av advokaterna J. Kienzle och M. Schlingmann,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av M. Bishop och Z. Kupčová, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1), i den del den avser sökanden,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová (referent) samt domarna K. Jürimäe och M. van der Woude,
justitiesekreterare: E. Coulon,
efter det skriftliga förfarandet,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser och bakgrund till tvisten
1 Sökanden, HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH, är ett tyskt bolag som verkar som fraktmäklare och tillhandahåller teknisk förvaltning av fartyg. Det tillhandahåller tjänster särskilt till rederiet Islamic Republic of Iran Shipping Lines (nedan kallat IRISL).
Restriktiva åtgärder som vidtagits mot Islamiska republiken Iran
2 Målet rör de restriktiva åtgärder som införts för att utöva påtryckningar mot Islamiska republiken Iran för att denna ska upphöra med sin spridningskänsliga kärntekniska verksamhet och med att utveckla kärnvapenbärare (nedan kallad kärnvapenspridning).
3 Såvitt avser Europeiska unionen har rådet antagit gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp av den 27 februari 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 61, s. 49) och förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, s. 1).
4 I artikel 5.1 b i den gemensamma ståndpunkten 2007/140 föreskrevs frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser tillhörande vissa kategorier av personer och enheter. I bilaga II till nämnda gemensamma ståndpunkt fanns en förteckning över dessa personer och enheter.
5 Vad gäller Europeiska gemenskapens befogenheter föreskrevs i artikel 7.2 i förordning nr 423/2007 frysning av penningmedel tillhörande de personer, enheter och organ angående vilka Europeiska unionens råd hade fastställt att de deltar i kärnvapenspridning enligt artikel 5.1 b i den gemensamma ståndpunkten 2007/140. Bilaga V till förordning nr 423/2007 utgjordes av en förteckning över de personer, enheter och organ vilkas penningmedel omfattades av en åtgärd i form av frysning enligt nämnda artikel 7.2.
6 Den gemensamma ståndpunkten 2007/140 upphävdes genom rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 195, s. 39).
7 I artikel 20.1 i beslut 2010/413 föreskrivs frysning av penningmedel för flera kategorier av enheter. Bestämmelsen rör bland annat de ”personer och enheter … som är engagerade i, är direkt knutna till eller ger stöd till [kärnvapenspridning], och de personer eller enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag, eller de enheter som ägs eller kontrolleras av dem, inbegripet genom olagliga medel, samt … enheter inom [IRISL] liksom enheter som ägs, kontrolleras av dem eller agerar på deras vägnar, enligt förteckningen i bilaga II.”
8 Förordning nr 423/2007 upphävdes genom rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 281, s. 1).
9 Artikel 16.2 i förordning nr 961/2010 har följande lydelse:
”2. Alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör eller ägs, innehas eller kontrolleras av de personer, enheter och organ som förtecknas i bilaga VIII ska frysas. Bilaga VIII ska omfatta fysiska och juridiska personer, enheter och organ … om vilka det i enlighet med artikel 20.1 b i [beslut 2010/413] har fastställts att de
a) är engagerade i, är direkt knutna till eller ger stöd till [kärnvapenspridning] … eller ägs eller kontrolleras av en sådan person eller enhet eller ett sådant organ, inbegripet genom olagliga medel, eller agerar för deras räkning eller på deras uppdrag,
…
d) är en juridisk person, enhet eller organ som ägs eller kontrolleras av [IRISL].”
10 I artikel 36 i förordning nr 961/2010 föreskrivs följande:
”2. Om rådet beslutar att i fråga om fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ genomföra sådana åtgärder som avses i artikel 16.2 ska rådet ändra bilaga VIII i enlighet med detta.
3. Rådet ska meddela sitt beslut, inbegripet skälen för införandet i förteckningen, till den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som avses i [punkt 2] antingen direkt, om adressen är känd, eller genom att ett meddelande offentliggörs, så att sådana fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ ges tillfälle att inge kommentarer.
4. Om kommentarer inges eller om väsentliga nya bevis framförs ska rådet se över sitt beslut och informera de fysiska eller juridiska personerna, enheterna eller organen i enlighet med detta.”
Restriktiva åtgärder mot sökanden
11 Alltsedan rådet antog beslut 2010/413 den 26 juli 2010 har sökandens namn funnits med på förteckningen över personer, enheter och organ i tabell III i bilaga II till nämnda beslut.
12 Sökandens namn upptogs som en följd härav i förteckningen över personer, enheter och organ i tabell III i bilaga V till förordning nr 423/2007 genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning nr 423/2007 (EUT L 195, s. 25). I och med att genomförandeförordning nr 668/2010 antogs, frystes sökandens penningmedel och ekonomiska resurser.
13 Rådet uppgav följande skäl såväl i beslut 2010/413 som i genomförandeförordning nr 668/2010[*]: ”Agerar för [Hafize Darya Shipping Lines (HDSL)] i Europa.” [*Skälet har formulerats på något olika sätt i den svenska språkversionen av de båda rättsakterna. Den här angivna formuleringen är den som används i beslut 2010/413. Övers.anm.]
14 Genom skrivelse av den 28 juli 2010 informerade rådet sökanden om att bolagets namn hade upptagits på förteckningen över personer, enheter och organ i tabell III i bilaga V till förordning nr 423/2007. Rådet tillhandahöll inga andra skäl än dem som angavs i genomförandeförordning nr 668/2010.
15 Genom skrivelser av den 10 och den 13 september 2010 begärde sökanden att rådet skulle ompröva beslutet att föra upp sökanden på förteckningen över personer, enheter och organ i tabell III i bilaga V till förordning nr 423/2007.
16 När förordning nr 423/2007 upphävdes genom förordning nr 961/2010 skrev rådet in sökandens namn i punkt 26 c i tabell B i bilaga VIII till sistnämnda förordning. Sökandens penningmedel och ekonomiska resurser är följaktligen frysta enligt artikel 16.2 i förordning nr 961/2010.
17 Punkt 26 i tabell B i bilaga VIII till förordning nr 961/2010 rör IRISL. Rådet angav följande skäl[*] för inskrivningen av sökandens namn: ”[Kontrolleras av och/eller] [a]gerar för [IRISL] […].” [*Den angivna formuleringen motsvarar den som används i andra språkversioner som tribunalen utgått från i sitt resonemang nedan. Skälet har dock i den svenska språkversionen av förordning nr 961/2010 följande lydelse: ”Agerar för HDSL i Europa.” Övers. anm.]
18 Genom skrivelse av den 28 oktober 2010 besvarade rådet sökandens skrivelser av den 10 och den 13 september 2010. Rådet uppgav då att det hade omprövat sitt beslut men funnit att sökandens begäran om att bli struken från förteckningen över personer, enheter och organ i bilaga VIII till förordning nr 961/2010 (nedan kallad den omtvistade förteckningen) skulle avslås. Rådet preciserade härvid att eftersom handlingarna inte innehöll några uppgifter om nya omständigheter som motiverade en ändring av rådets inställning omfattades sökanden även fortsättningsvis av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i nämnda förordning.
19 Genom skrivelse av den 23 november 2010 begärde sökanden att rådet skulle lägga fram de bevis på grundval av vilka rådet hade beslutat att föra in bolagets namn i förteckningen. När talan väcktes hade rådet ännu inte besvarat denna skrivelse.
Förfarandet och sökandens yrkanden
20 Sökanden väckte talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 december 2010. Rådet delgavs ansökan den 29 december 2010.
21 Den 14 mars 2011 inkom rådet med svaromål.
22 Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 17 mars och den 4 april 2011 ansökte Europeiska kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland om att få intervenera till stöd för rådet.
23 Eftersom svaromålet hade inkommit efter utgången av den frist som föreskrivs i artiklarna 46.1, 101.1 och 102.2 i tribunalens rättegångsregler, anmodade tribunalen den 29 mars 2011 sökanden att inkomma med synpunkter på det fortsatta förfarandet. Genom skrivelse av den 31 mars 2011 yrkade sökanden att tribunalen skulle bifalla sökandens yrkanden genom tredskodom enligt artikel 122.1 i rättegångsreglerna.
24 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara förordning nr 961/2010 i den del den avser sökanden, och
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Prövning av interventionsansökningarna
25 Enligt artikel 40 fjärde stycket i stadgan för Europeiska unionens domstols, vilken enligt artikel 53 första stycket i samma stadga är tillämplig på förfarandet vid tribunalen, får yrkanden i en interventionsansökan endast anföras i syfte att biträda en av parternas yrkanden.
26 I förevarande mål har kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland ansökt om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden.
27 Såsom konstaterats ovan i punkt 23 inkom rådet inte med svaromål inom den föreskrivna fristen. Detta innebär att rådet inte heller har framställt några yrkanden till stöd för vilka kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland skulle kunna intervenera.
28 Det finns därför inte längre någon anledning att pröva kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands interventionsansökningar.
Prövning i sak
29 Enligt artikel 122.2 i rättegångsreglerna ska tribunalen undersöka om sökandens yrkanden framstår som välgrundade.
30 Sökanden har anfört sex grunder till stöd för sina yrkanden. Som första grund har det gjorts gällande att motiveringsskyldigheten har åsidosatts. Den andra grunden avser åsidosättande av sökandens rätt till försvar, särskilt rätten att yttra sig. Som tredje respektive fjärde grund har sökanden åberopat att rätten till ett effektivt domstolsskydd har åsidosatts respektive att rådet gjort en oriktig bedömning avseende tillämpningen av artikel 16.2 i förordning nr 961/2010. Den femte grunden avser åsidosättande av rätten till respekt för den egna egendomen medan den sjätte grunden rör åsidosättande av proportionalitetsprincipen.
31 Såvitt avser den första grunden har sökanden anfört att de skäl som rådet har angett till stöd för beslutet att föra upp bolagets namn på den omtvistade förteckningen är otillräckliga och motstridiga.
32 Den skyldighet att motivera en rättsakt som går någon emot vilken föreskrivs i artikel 296 andra stycket FEUF och, mer specifikt i förevarande mål, i artikel 36.3 i förordning nr 961/2010, syftar dels till att ge den som berörs av rättsakten tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om den är välgrundad eller om den eventuellt är behäftad med ett fel som innebär att dess giltighet kan ifrågasättas vid unionsdomstolen, dels till att göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva rättsaktens lagenlighet. Denna motiveringsskyldighet utgör en grundläggande princip i unionsrätten från vilken undantag endast får göras på grund av tvingande hänsyn. Den berörde ska därför i princip underrättas om skälen samtidigt som den underrättas om den rättsakt som går vederbörande emot, och en brist i detta avseende kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för rättsakten under förfarandet vid unionsdomstolen (se, för ett liknande resonemang och analogt, förstainstansrättens dom av den 12 december 2006 i mål T‑228/02, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran mot rådet, REG 2006, s. II‑4665, nedan kallad domen i målet OMPI, punkterna 138 och 139 och där angiven rättspraxis).
33 Om inte tvingande hänsyn hänförliga till unionens eller dess medlemsstaters säkerhet eller till upprätthållandet av deras internationella relationer utgör hinder för att uppge vissa omständigheter (se, analogt, domstolens dom av den 3 september 2008 i de förenade målen C‑402/05 P och C‑415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, REG 2008, s. I‑6351, punkt 342), är rådet enligt artikel 36.3 i förordning nr 961/2010 följaktligen skyldigt att underrätta en enhet som omfattas av en åtgärd enligt artikel 16.2 i nämnda förordning om de specifika och konkreta skäl som enligt rådet innebär att sistnämnda bestämmelse är tillämplig på den berörda enheten. Rådet ska sålunda ange de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden för åtgärden samt de överväganden som fått rådet att vidta densamma (se, för ett liknande resonemang och analogt, domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet OMPI, punkt 143 och där angiven rättspraxis).
34 Motiveringen ska dessutom vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket den antagits. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de till vilka rättsakten är riktad, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området. En rättsakt som går någon emot ska anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att denne har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (se domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet OMPI, punkt 141 och där angiven rättspraxis).
35 I det nu aktuella målet ska det inledningsvis anmärkas att de skäl som rådet har angett i bilaga VIII till förordning nr 961/2010 och i skrivelsen av den 28 oktober 2010 omedelbart framstår som motstridiga. Medan det i skrivelsen hänvisas till en omprövning av sökandens ställning och till att det saknas nya omständigheter som motiverar en ändring av rådets inställning, skiljer sig nämligen de skäl som anges i nämnda bilaga VIII från de skäl som angavs beträffande sökanden i genomförandeförordning nr 668/2010. Det framgår således inte klart om sökanden fördes upp på den omtvistade förteckningen på grund av att de omständigheter som anfördes i genomförandeförordning nr 668/2010 – närmare bestämt banden mellan sökanden och HDSL – alltjämt förelåg, eller om det skedde på grund av nya omständigheter, närmare bestämt de direkta banden mellan sökanden och IRISL.
36 Oavsett på vilka omständigheter som rådet rent faktiskt grundade sitt beslut att föra upp sökanden på den omtvistade förteckningen är dessutom den motivering som rådet har tillhandahållit inte tillräcklig mot bakgrund av de regler för vilka det har redogjorts ovan i punkterna 32–34.
37 Om rådet grundade sig på banden mellan sökanden och HDSL möjliggör varken bilaga VIII till förordning nr 961/2010 eller rådets skrivelse av den 28 oktober 2010 en bedömning av de skäl som rådet hade för att anse att de omständigheter som sökanden angav i skrivelserna av den 10 och den 13 september 2010, vilka bland annat rörde arten av bolagets verksamhet och bolagets självständiga ställning i förhållande till HDSL och IRISL, inte kunde ändra rådets inställning i fråga om huruvida de restriktiva åtgärderna mot sökanden skulle upprätthållas.
38 Om rådet i stället grundade sig på de direkta banden mellan sökanden och IRISL finns det inga närmare uppgifter, vare sig i bilaga VIII till förordning nr 961/2010 eller i skrivelsen av den 28 oktober 2010, om vilken slags kontroll som IRISL skulle utöva över sökanden eller över den verksamhet som sökanden bedriver för IRISL:s räkning och som skulle motivera restriktiva åtgärder mot sökanden.
39 Rådet förefaller därför ha åsidosatt motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 36.3 i förordning nr 961/2010. Den första grunden framstår följaktligen som välgrundad och talan ska således bifallas på den grunden.
40 Förordning nr 961/2010 ska alltså ogiltigförklaras i den del den avser sökanden och det saknas anledning att pröva övriga grunder.
41 Även om det följer av denna dom att förordning nr 961/2010 ska ogiltigförklaras i den del den avser sökanden, på den grunden att rådet har åsidosatt motiveringsskyldigheten, kan det emellertid inte uteslutas att det i sak kan visa sig att det finns grund för att besluta om restriktiva åtgärder mot sökanden.
42 En ogiltigförklaring med omedelbar verkan av förordning nr 961/2010 i den del den avser sökanden kan således allvarligt och oåterkalleligt påverka effektiviteten av de restriktiva åtgärder som vidtagits genom förordningen, eftersom sökanden under den period som föregår tidpunkten för en eventuell ny rättsakt skulle kunna agera på ett sätt som syftar till att kringgå verkan av framtida restriktiva åtgärder.
43 Tribunalen finner därför, med tillämpning av artikel 264 FEUF och artikel 41 i stadgan för domstolen, att verkningarna av förordning nr 961/2010, i den del sökandens namn finns upptaget på den förteckning som utgör bilaga VIII till förordningen, ska bestå under en period som inte får överstiga två månader räknat från dagen för meddelandet av denna dom.
Rättegångskostnader
44 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att rådet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom rådet har tappat målet ska sökandens yrkande bifallas.
45 Eftersom det inte längre finns någon anledning att pröva kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands interventionsansökningar finns det inte heller någon anledning att besluta om deras rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Det finns inte längre någon anledning att pröva Europeiska kommissionens och Förbundsrepubliken Tysklands interventionsansökningar.
2) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 ogiltigförklaras, i den del den avser HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH.
3) Verkningarna av förordning nr 961/2010, i den del den avser HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping, ska bestå under en period som inte får överstiga två månader räknat från dagen för meddelandet av denna dom.
4) Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta HTTS Hanseatic Trade Trust & Shippings rättegångskostnader.
Pelikánová | Jürimäe | Van der Woude |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 7 december 2011.
Underskrifter